Hon sa faktiskt nej
Tack för alla komplimanger angående min senaste krönika i Veckorevyn. Den handlar om att vara introvert och det är kul att så många känner igen sig i min text : ))
Nu blir det söndagsläsning! Eftersom ett nytt nummer finns i butik kan jag lägga upp min krönika från förra numret. Den handlar om en after work med mina före detta kollegor där jag fick nog och bägaren rann över. Hoppas ni gillar!
0
Vanessa
| #
Bästa! Helt legitim reaktion enligt mig! Lär dig att förstår innebörden av ett nej fuck face. Nu kommer han förhoppningsvis göra det nästa gång
Svara
Lovisa
| #
Så bra och viktig krönika! Tänk vad konstigt alla skulle tycka att det var om det var omvända könsroller i sådana situationer dvs. att kvinnor håller på och stör män och inte accepterar ett nej.
Svara
Lin
| #
Alltså, han förtjänade det. Sjukt respektlöst att inte lyssna på ett nej. Det positiva är att nästa gång en tjej säger nej kommer han kanske lyssna. Tack vare dig. Tack vare att du inte var gullig, vän och tillmötesgående som vi tjejer formas till att vara. Tack för att du stod upp för oss alla när du sa ifrån.
Svara
Mona
| #
Jag tycker det var rättvist. Kan han inte ta ett (flera) nej i en situation med folk omkring och där ni var två som sa ifrån så undrar jag vilket nej han inte kommer lyssna på nästa gång. Så jag tycker det var superbra att du reagerade så starkt.
Och vad är det med män och deras äganderätt till kvinnor (och världen)? Hur kan de vara så himla självgoda? Blir galen. Det enda argumentet som verkar funka är att säga att jag har en pojkvän, då är mitt nej plötsligt något som ska respekteras (eller det är ju inte mitt nej, det är ju en annan man som får respekt…). Att bara säga nej för min skull funkar sällan, så jag har börjat ljuga för att jag inte orkar. Så tack för att du gör det jag inte orkar men skulle vilja. (eh, nu fick visst killen i din krönika ta all min frustration också…).
Svara
Sanna
| #
Ditt utbrott var helt och hållet motiverat!!! Om bara fler markerade som du gjorde hade kanske det gått in i huvudena på dom någon gång… du ska inte ursäkta det, han borde ha tackat för sig och vänt på klacken direkt när din kollega sa nej tack. Bra gjort egoina!!
Svara
Johanna
| #
Det var visst helt rättvist, de ska fan lyssna första gången en säger något. Jävla män asss, så trött på dem!
Svara
Emma
| #
Mycket bra skrivet! Tänk vad bra om fler kunde ryta ifrån bara så där! <3
Svara
Robert
| #
Ja, det är skumt att det är så. Frågan är ”intressant” (inom citationstecken). 😛
Svara
Mli
| #
Ditt utbrott var fullt rättvist och väldigt rimligt. Män kan inte ta ett nej, och de behöver få höra det, tyvärr (?).
Svara
Marias bokhylla
| #
Jag har puttat bort så många som har visat intresse för mina kompisar och som inte har fattat nej, utan fortsatt att trycka på och komma närmre och närmre. Frågan har alltid blivit: ”Vad är ditt problem?” och svaret har blivit: ”Du! Hon vill ju för i helvete inte säger hon ju.”
Åh, vad less jag blir.
Din reaktion var perfekt. Inte helt hans fel, nej, men helt rätt åt honom.
Svara
Praktikant-Anna
| #
Denna var riktigt bra <3
Svara
Egoina
| #
Taack 🙂
Svara
Lovisa
| #
Har inte läst din krönika men funderade lite på om du ser sig som introvert? Med tanke på hur social du är och hur mkt olika socialaaktiviteter som du är ute på så har jag svårt att se det. Är ganska ovanligt att en introvert person bokar in så många sociala aktiviteter och ser framemot det. Nu skriver ju du inte ur allt på din blogg om hur du känner och så men utifrån det jag ”sett” så skulle jag inte säga att du är särskilt introvert.
Svara
Egoina
| #
Det är så lustigt hur man tror man känner någon bara för att man läser en blogg (obs menar ej drygt, gör själv så). Att vara introvert handlar om att man hämtar energi genom att vara ensam och det gör jag. Jag är helt klart en introvert person och kan skriva under på nästan alla kännetecken. Men sen handlar ju bloggen om saker jag gör och sociala aktiviteter, så fattar att man får en annan bild. Du vet dock inte hur jag känner kring allt alla gånger… Du får läsa krönikan sen 😀 Kram!
Svara
Lisa
| #
Fast jag som är en extrovert person som är både pratglad och framåt gör allt jag kan för att undvika stora folksamlingar. Och det handlar inte om min sociala sida utan det handlar om att jag får ångest i nya miljöer och jag mår likadant på en ny arbetsplats. Jag behöver tid på mig att känna mig bekväm och om platsen är mer avslappnad mår jag bättre men om den är stel och människorna runt omkring mig är krystade och rynkar på näsan när jag vill vara social får jag panik.
Svara
Sara
| #
Att vara introvert eller extrovert handlar inte om hur social man är, utan det handlar om som Egoina skrev hur man får energi och laddar upp. Någon kan t.ex. vara introvert och vara skicklig på att samspela på det sociala planet, medan någon annan kan vara extrovert och vara mindre skicklig på det sociala planet. Jag är också introvert men är väldigt social i många situationer (har dock aldrig vågat reflektera över hur skicklig jag är ;D), men det tar också mycket energi från mig så att jag efter ett tag behöver vara ensam och ladda upp mig själv. Många skulle nog aldrig tro att jag är introvert eftersom de bara träffar mig i sociala situationer där jag har laddat upp mig själv för att ”orka” vara social en stund. Det betyder inte att jag inte ser fram emot vissa sociala sammanhang och jag bokar gärna in sådant, men för att må bra behöver jag även planera in ensamtid 🙂
Svara
Egoina
| #
Precis! Jag hade en väldigt social fredag och lördag. Igår var jag därför helt slut och satt hemma ensam hela dagen 🙂
Svara
Marias bokhylla
| #
Sånt här tycker jag är jobbigt. Hur man är och hur man ”beter sig” (alltså upplevs av andra) är inte alltid samma sak. Jag är en väldigt blyg person och introvert men det är det aldrig någon som tror på för ”Du jobbar ju med människor och har inga problem att stå framför stora grupper och guida. Då är man inte blyg.” Eh jo. Jag tycker att det är jättejobbigt med nya människor och får absolut ingen energi av att träffa någon utan måste få vara ensam. Men när jag väl blir trygg med någon så är jag lika galen som vem som helst. 😉
Svara
Egoina
| #
Precis! 🙂
Svara
ab
| #
Råkade ut för 2 min för tidigt avgående pendeltåg i går, nådde precis fram till det men dörrarna hade redan stängts, och blev 10 minuter försenad till brorsdotterns dop. :/
Svara
ab
| #
Så sjukt att en man ska lägga handen på en kvinnas lår och säga att hon ska ta det som en komplimang. Det känns redan tillräckligt jobbigt när de glor eller envisas prata med någon som inte vill men att ta på någon som inte känner en, inte har önskat den beröring och att tycka att personen inte bara ska acceptera det utan ska t.o.m. bli smickrad är bara så fucked up.
Svara
Elin
| #
Gjorde ett socialt experiment i lördags! En del killar påstår ju att de hade uppskattat om en tjej glott på dem. Så jag och en kompis ställde oss helt enkelt och hängde utanför Cardinal och grundligt inspekterade killarna som gick förbi (och busvisslade och la kommentarer med hög röst – såklart). Hör och häpna verkade INGEN kille uppskatta detta! Varken de med stort ego eller de blyga. Trodde nån skulle nappa men verkligen aaaaallaaa såg förskräckta ut och skyndade sig iväg 😀 fint!
Svara
Egoina
| #
Hahaha Love it!
Svara
Johanna
| #
Men herregud, detta är fanimej det dummaste jag läst på ett tag. Du gör alltså PRECIS samma sak som du och många andra är emot? Nu är väl ”catcalling” en ”mildare” version av övergrepp men tänk om du hade gjort samma sak med tafsande eller annat idiotiskt som kvinnor får stå ut med (och även män!) Eller om en grupp killar ”gör ett socialt experiment” och gör samma sak?
så himla korkat och jag blir på riktight äcklad. MAN BETER SIG INTE SÅ. Inte mot kvinnor, inte mot män – inte som kvinna och inte som man.
Svara
Johanna i Lund
| #
Otroligt bra uttryckt, Regina!
Jag har en son som är 10 gammal. Jag gör förstås vad jag kan för att lära honom rätt och fel och eftersom jag och pappan är separerade så är det för honom självklart att kvinnor kan likaväl som män. Jag är medveten om just det du beskriver i din text – Herrejösses, hur många gånger har jag inte själv blivit utsatt!?! – och jag förstår och applåderar alla som står upp och tar fighten, så som Zara Larsson och Linnea Claeson, jag tycker de är grymma!
Men nu kommer jag till mitt men… Och det är inte alls ett ”men” riktat mot dig och din text utan snarare mot hela denna frågeställning i samtiden.
Min 10-åriga son, som är en snäll sådan, kommer ledsen hem till mig och säger att det känns som att han ibland ”blir dömd som elak bara för att han är kille” och han blir ledsen när han läser att Zara Larsson (som han gillar) säger att alla män är våldtäktsmän.
Ja, hela diskussionen om samtycke och respekt etc etc så småningom är självklart, men hur ska vi hitta balansen i det här? Jag tänker att om vi är för generaliserande mot pojkar i stort, så finns det ju en risk att de med tiden tänker ”whatever”, att de ändå redan är dömda.
Så, hur förklarar jag Zaras uttalande på ett bra sätt för min son? Hur får jag honom att fortsätta vara stolt över att vara den han är samtidigt som han som 10-åring, från så många håll, bombarderas med att killar är så onda?!
Ingen kritik här – jag klarar inte arga påhopp – jag är bara nyfiken på andras reflektioner och tankar i frågan.
Svara
Hanna
| #
Som så många andra redan har kommenterat så tycker även jag att din reaktion var befogad och att han förtjänade det. Sen är det sorgligt att du behövde säga till på skarpen för att han skulle fatta. Ett nej är ett nej. Men det är ofta så att det till slut krävs att man blir otrevlig för att män ska fatta att man är allvarlig och inte intresserad. Så trött på män. Hade nog reagerat exakt likadant som du gjorde.
Svara
Mikaela
| #
Tycker det var en heeeelt rimlig reaktion. Något jag själv skulle kunnat göra utan problem, så länge det gäller en vän till mig. När man bevittnar händelsen ”utifrån”.
När det gäller en själv är det svårare skulle jag säga. För inte så länge sedan upptäckte jag dock en sådan relation med en nära killkompis till mig, han tog sig rätten att ta på mig, tafsa och har till och med pussat mig utan att jag över huvudtaget varit intresserad av detta. Det slutade med att han hade sex med mig en full kväll när jag somnat. (Vi var ett gäng på en resa). Han har insett sitt fel efter att jag förklarat att det inte är ok någonstans osv. Det blev dumt liksom. Och innan dess hade jag aldrig ens reagerat på att de smågrejerna han gjorde SÅKLART vittnade om knasig tankebana kring vad man får/inte får göra. Och jag har sagt ifrån, men med anledningen att ”min kille skulle hatat dig när du gör sådär, det vet du va?” Och hans svar slutade med ”jag vet! hehe”. Och för att man är en ”skön tjej” som inte vill bråka eller vara otrevlig (och för att man är så bra vänner i övrigt.) Nu har vi brutit HELT och jag börjar se även dessa mönster när det gäller mig. Så nu får fan varenda snubbe här på jorden passa sig för att vara diskriminerande och kvinnoförtryckande. För jag skriker. På en gång. Hur svårt ska det vara att FATTA?
Svara
Mikaela
| #
Med ”börjar se även dessa mönster när det gäller mig.” menar jag att jag tidigare sett orättvisa beteenden mot mina vänner men inte mig själv. Har väl valt att inte uppmärksamma dem. 🙂
Svara
Egoina
| #
Alltså va?! ”Det blev dumt”? Nej, du blev våldtagen!! Fyfan vilket rövhål till människa och vilken usel ”vän”. Bra att ni har brutit <3 Känner så med dig. 1) att vi ens ska argumentera utifrån vad en annan man hade tyckt är så sjukt och bevisar patriarkatet ännu mer. Jag vet t.ex. inte hur många gånger jag behövt ljuga och säga att jag har kille och först då har jag blivit lämnad ifred. DET är en anledning nog att lyssna på mig liksom, för att jag "ägs" av en annan man. 2) Att kvinnor inte ska bråka eller vara otrevliga och att vi ska vara snälla, lugna, vettiga och inte vara "hysteriska". Alltså zzzzzzzzzzzzzz. Jag säger som du. Nu skriker vi! På en gång. Kram <3
Svara