Kvar i sängen
Jag har inte ens gått upp ur sängen idag. Jag vaknade, gick och hämtade datorn och bestämde mig för att jobba i sängen istället. Blir typ irriterad på hur lyxigt jag har det.
Men jag måste gå upp nu eftersom jag är hungrig. Breakfast in bed är mysigt i teorin, men inte i verkligheten. Jag får faktiskt lite panik när de gör så på film. Tänk er smulor överallt? Och spilla-ut-kaffe-risken ökar ju typ med 500%?
0
Kristina
| #
Du får köpa en bricka med ben! 🙂
Svara
Egoina
| #
Känns ändå så…jobbigt 🙂
Svara
Jag är inte dum i huvudet! Jag har Aspergers syndrom!
| #
Sängen är bästa kontoret
Svara
Mitt liv+2.0+"From+fluffy+to+fit"
| #
Njut av lyxen 🙂
Svara
Hanna
| #
Min man skulle vara gullig och ge mig lyxfrukost på sängen när jag fyllde 30 i vintras. Hade även en 1,5-åring med i sängen… Efter fem minuter hade vi kaffe, juice, bacon och äggröra i hela sängen
Svara
Egoina
| #
Hahaha! 🙂
Svara
Kattisf
| #
Haha jag äter alltid i sängen här hemma (eh förutom när jag har gäster). Smulorna borstar man bort och vad gäller den ökade utspillningsrisken så lär man sig att vara försiktig 😉 och vilket glas/vilken mugg man ska ta (måste stå stadigt).
Svara
Mikaela
| #
Åh, vad skönt! Om jag jobbar hemifrån och det är dåligt väder brukar jag jobba från sängen. Känns extra mysigt då :).
Håller med om frukost i sängen. Låter ju så mysigt men jag får panik!
Svara
Robert
| #
Haha, så sant. Tror också jag föredrar ett riktigt bord om jag skall äta. 😉
Svara
Bunny
| #
Jag åt tomatsoppa i min säng igår. Hade panik under hela måltiden. /sjuk + har inget matbord att äta vid just nu.
Svara
Annika
| #
Hej fina du! Underbart att kunna jobba från sängen 😀
Det här har inget med inlägget att göra men jag har ett problem som jag verkligen skulle behöva hjälp med. Vet inte ens hur jag ska förklara allt i en kommentar såhär men jag ska försöka få med det viktiga.
Jag är i ett förhållande med världens finaste kille, vi har egentligen en rätt drömmig relation och vi älskar verkligen varandra.
MEN, jag är väldigt känslig och orolig att jag inte ska räcka till för honom. När jag tänker logiskt vet jag att han älskar mig och vill vara med mig, men ibland kan de dåliga tankarna liksom spinna på och bli till en stor tung boll vilket gör mig väldigt ledsen. Jag jämför mig hela tiden med hans ex, mina hjärnspöken säger till mig att de är mycket snyggare och bättre än mig på många sätt och att min kille kan få så mycket bättre än mig (vilket är så dumt när jag VET att han är en ärlig och genuint bra kille som inte skulle vara med mig om han inte ville). Det blir så himla jobbigt när hans förflutna tär så mycket på mig, och jag förstår inte ens varför. Sen vi träffades för fyra år sen har han bara haft ögon för mig, han har aldrig gett mig någon anledning att tvivla på oss. VARFÖR blir jag så himla ledsen över vilka han har varit med och vad han har gjort innan han träffade mig? Det ska ju inte spela någon roll, man kan ändå inte ändra på sitt förflutna. Jag vill vekligen vara en stabil och trygg person som kan lita på att jag räcker till, och när jag är glad och tänker logiskt så är jag det. Hur ska jag göra för att inte låta de dåliga tankarna ta över när de kommer?
Vet inte om jag fick fram hur stort det här problemet verkligen är för mig med det börjat bli riktigt jobbigt, för honom också såklart. Hur ska han kunna trösta mig när jag inte ens kan förklara vad det är som gör mig så ledsen, förutom att ”dina ex är snyggare än mig”, alltså ja. Stabilt. Det här är inte det enda jag lätt kan bli ledsen för, det handlar om flera andra saker också. Som min kropp och hur jag presterar i skolan och varför kan jag inte bara ta tag i saker osv osv.
Anledningen till att jag skriver till dig är för att du är väldigt klok och jag ser vekligen upp till dig, och jag tycker alltid att du har väldigt fina och visa svar till andra med problem. Men också för att jag läst förut att du började må bättre när du slutade med p-piller. Mådde du bättre psykiskt efter eller var det mer fysiskt? Jag vet inte vad jag ska göra längre, orkar inte vara ledsen över så onödiga saker längre men inget jag provar fungerar. Så kom jag på, kan det vara så att allt det här blir värre av att jag äter p-piller? Vet att jag hört förut att om man är känslig redan innan så kan det förvärras av p-piller. Vad tror du? Kan man bli gladare och mindre känslig av att sluta med det eller är det på andra sätt p-piller påverkar hur man mår?
Ja nu blev det en hel roman att läsa här men ja. Jag skulle verkligen uppskatta om du eller någon av dina läsare tog sig tid att läsa detta och har något råd att ge till mig 🙂
P.s tack för allt du delar med dig av, din blogg är underbar!
Svara
Sofia -+bipolär+och+f.d+laestadian
| #
Agree, frukost är faktiskt bäst i köket hehe 🙂
Svara
Sofia
| #
Haha håller med om frukost i sängen. Fy fan för smulor och spillrisk. Jag är likadan med tända ljus också. Alla bara ”åååh romantiskt” och jag bara ”BRANDRISKEN?!” haha..
Svara