Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

När han inte kommer tillbaka

P4202891

P4202888

 

Ett nytt nummer av Veckorevyn finns i butik och ni borde veta vad det betyder vid det här laget. Jag kan lägga upp min krönika från förra numret!

Denna text handlar om att vara så långt nere i skiten det bara går och hur jag hanterade ångesten. Jag grät när jag skrev den faktiskt för alla känslor kom tillbaka.

Hoppas ni gillar!

 

P4202874

P4202881

3 gillar

Kommentarer (61)

  • Johanna

    |

    Så fint! Jag älskar dina krönikor som får det att hugga till i hjärtat. <3

    Svara

  • Sofia

    |

    Fy satan vad jag behövde läsa de där sista meningarna. Får kämpa för att inte börja grina på jobbet nu, haha. Frågan är bara hur man gör för att sluta hoppas..?

    MVH tjejen som gjorde slut med svinig pojkvän och inte skulle vilja vara tillsammans med honom igen men ändå hoppas att han ska komma krypandes och sakna henne. Also known as tjejen som inte förstår sig på sig själv längre över huvud taget. :’D

    Svara

    • Egoina

      |

      Åh fina du!! Önskar jag kunde säga något bra. Men såhär är det: tid. Det kommer kännas bra igen, håll ut bara!

      Svara

    • Sandra

      |

      Åh vill bara ge dig en kram!
      Jag har också varit där. Verkligen precis där. Och det hjälper faktiskt att tänka på allt svinigt personen i fråga gjort, och någonstans på vägen inser man hur mycket bättre man förtjänar och att man faktiskt har TUR som inte är kvar i förhållandet!
      Men man hoppas, det är bara mänskligt, för hur svinig personen än varit så har den också varit ens trygghet.

      Svara

    • Josefine

      |

      Gud vad du är modig som tagit det beslutet!! Kram på dig <3

      Svara

    • Sara

      |

      Kanske inte vad du vill läsa, men såhär snart 3 år senare kan jag tänka samma sak om mitt svin till expojkvän… Vill inte veta av honom, men samtidigt så lever det fortfarande lite hopp? Så sjukt. Vet ju att han inte förändrats.

      Svara

  • Fanny

    |

    Tycker jag känner igen denna text, har du publicerat någon liknande tidigare?

    Svara

  • Sabina

    |

    Åh, vilken fin text! Du är så himla bra på det du gör, sluta aldrig vara du.

    Svara

  • Amanda

    |

    Tyckte denna krönika var så himla jobbig pga mitt i prick. Du är så bra <3

    Svara

  • Matilda

    |

    Jag började att gråta. En av de bästa du skrivit!

    Svara

  • Shima

    |

    Åhh texten träffa mig rakt i hjärtat. Du kunde inte beskrivit det bättre. Det är jobbigt, det där tomrummet, eller att det känns som hela ens värld har rasat. De gör ont ända in i själen men man får inte ge upp.
    Tack för en fin krönika ❤

    Svara

  • Sara

    |

    Fin och välskriven men nästan exakt samma text som i en annan krönika du har skrivit.

    Svara

  • Erika

    |

    Verkligen spot on, på allt! Du är så fin och så klok! <3

    Svara

  • Emma

    |

    Vill så gärna läsa denna krönika (och andra såklart). Finns de någonstans i text, alltså inte printscreen? Min skärmläsare kan inte förstå och läser den bara som en bild här 🙁

    Svara

  • Emelie

    |

    Vilken fantastiskt text Egoina! Du är så duktig att sätta ord på känslor. Denna text hade jag behövt läsa för 1,5 år sen när mitt ex utan någon som helst förvarning i princip sa upp kontakten med mig. Jag vet idag fortfarande inte vad det var jag gjorde men jag har i alla fall slutat hoppas på att han ska höra av sig så det måste betyda att jag är fri?? Även om jag tänker på honom varje dag fortfarande .

    Du är den kompisen jag hade behövt då❤️

    Svara

  • Robert

    |

    Jättebra krönika som vanligt. 🙂 Undrar nyfiket vad det är som gör att alla pratar om ”Skam”. Måste undersöka nångång. 😛

    Svara

  • Tina

    |

    Så bra krönika, började nästan gråta då jag kände så igen mej i början av texten! Din bästa hittills! <3

    Med mitt ex började jag känna att någonting var fel efter ca 2 år ihop då allting jag gjorde och sa störde honom och han slutade säga jag älskar dej.. tillslut skickade jag ett sms och frågade om han ännu älskar mej.. fick snabbt svaret jag vet inte.. fick veta flera månader senare att han träffat en ny brud men tydligen vågade han inte göra slut utan ville att jag skulle göra det istället..

    Svara

  • Jessica

    |

    Känner igen det där att man måste övertyga sig själv att han kommer inte tillbaka, och det är inte ens fel. Jag utveckla något mer med en nära killkompis till mig. Jag ville aldrig pressa honom utan lät allt flyta på, och jag blev så kär. Så kom smset en dag att vi får nog återgå till att bara vara vänner, för han hade börjat träffa en tjej. Det var som en käftsmäll och jag gick i månader i en bubbla där jag funderade över vad jag kunde ha gjort annorlunda. Var jag inte tillräckligt fin, rolig? Tydlig med vad jag ville?
    En dag kom jag bara på mig själv att jag inte hade tänkt på honom under hela dagen. Tid gör mycket.

    Svara

  • Sandra

    |

    Aj, den gick rakt in i hjärtat. Så fint du skriver. Så utlämnande och ärligt. Har varit med om precis samma sak, fast jag fick inget ”göra slut”. Han bara slutade höra av sig. Och du har rätt; det går mycket snabbare att gå vidare när man insett att det inte spelar någon roll. Jag önskar bara att det inte tog 10 månader innan jag insåg det.

    Är så impad av dig på många sätt, Regina. Fortsätt som du gör! Du är fantastisk. Många kramar Sandra

    Svara

  • Julia

    |

    Blev väldigt berörd av din krönika (det blir jag alltid), fast det jobbigaste jag läste var att du inte kan äta avokado. Lider så mycket med dig!

    Svara

  • Erika

    |

    Heeeej! Åh såg precis på din snapchat att du hade på dig en såååån fin ananas ”dräkt”, du vet ju vad jag kommer fråga: var.hittar.man.den? Tack på förhand! Hilsen fra Oslo!

    Svara

    • Egoina

      |

      Haha vad kul! Den finns på Gina Tricot. Lade precis upp ett inlägg om den 🙂

      Svara

  • A.

    |

    Vilken fin text!

    Tack för att du sätter ord på känslan.

    Svara

  • Josefine

    |

    Fan började lipa igen när jag läste. Är inne i det nu, vi gjorde slut i lördags. Tårarna tar aldrig slut

    Svara

    • Jonna

      |

      Usch får ont i hjärtat av såna här kommentarer. 🙁 Vet att det inte hjälper just nu när du mår som sämst, men jag lovar att tiden gör allt såsåså mycket lättare. <3

      Svara

    • Emelie

      |

      Kramar till dig!:(

      Svara

    • Josefin

      |

      Det blir bättre!!
      Kram <3 <3

      Svara

  • Linda Monroe

    |

    Usch, jag relaterar nåt så otroligt mycket till den här krönikan just nu. Har precis lämnat ett två år långt förhållande, och jag kan ju inte låta bli att hoppas på att han ska höra av sig och säga att han ska bättra sig, att han vill försöka igen, att det ska bli bättre. Men jag har inte hört något på en vecka nu… Och det gör så sjukt ont.

    Svara

  • emblas.se

    |

    Superbra krönika!
    Är det förresten du på teckningen? tyckte det var rätt likt ^^
    <3
    kram
    Emma

    Svara

  • Julia

    |

    Så jävla mitt i prick. Du kan det du gör minsann, så himla bra.

    Svara

  • Milissa

    |

    Fick ångest och ont i magen när jag läste det här. Precis så känns det att bli lämnad. Fy fan.

    Okej. Så hjärtlöst men måste ändå fråga;; varifrån är byxorna i din snapstory??? // måste köpa ananasbyxor

    Svara

    • Egoina

      |

      Lade upp ett inlägg med dem nu! 😀

      Svara

  • Jessica

    |

    Du skriver ju så himla bra ❤️ träffade rakt in i hjärtat, vi har nog alla varit där nån gång!

    Svara

  • Alexandra

    |

    Hej E!

    Intressant krönika som bevisligen berör många där ute som befinner sig i den jobbiga situationen.

    Dock reagerade jag och tyckte samtidigt att det var väldigt jobbigt att läsa texten med så många ”man”. Inte bara för att det stack ut i mina ögon, men också att, från mitt perspektiv, förstärker könsrollerna. Kanske en funderare till nästa gång 🙂

    Allt gott,
    Alexandra

    Svara

    • Egoina

      |

      Hej! Tack 🙂 Det var faktiskt ett medvetet val att skriva så, men förstår att det kan vara störande. Förstår dock inte hur du menar med att det förstärker könsrollerna. Hurdå?

      Svara

    • Mikaela

      |

      Och jag tyckte att det var så himla skönt att det står man och inte ”en”, eftersom man är mycket skönare att läsa (Och dessutom grammatiskt korrekt, vilket en inte är).

      Svara

    • Sofia

      |

      Jag tycker att det är perfekt. Det ger känslan av att det inte handlar om en enskild händelse som just hon varit med om, utan något många kan relatera till. När man läser det sätter man (hehe) liksom sig själv som huvudkaraktär i berättelsen just för att det står ”man” och inte ”jag”.

      Och jag vet att en del ogillar det generiska ”man” för att man använder ett ”manligt” ord som om män är norm, men i den här texten kan jag inte komma på något alternativ som vore bättre. ”En” är OTROLIGT irriterande och gör att det inte blir något flyt i texten för många läsare. Och med ”jag” eller ”du” tappar man effekten som jag beskrev ovan.

      Som blivande språkkonsult får jag säga att den här texten får MVG av mig i alla fall. 😉

      Svara

      • Egoina

        |

        Tack språkkonsulten! 😉 För mig är inte ”man” (när det används såhär) ett manligt ord, men om det nu är det får vi komma på ett borde ord att ersätta med än ”en”, för det kan inte användas i alla avseenden.

        Svara

        • Sofia

          |

          Nä, generiskt man ÄR ju inte ett manligt ord för det har absolut ingenting med män att göra. 🙂 En del tycker det bara. Personligen får jag migrän och vill slita av mitt hår varje gång någon skriver ”en” istället. Det är nästan lika irriterande som när folk skriver ”dem” överallt för att de inte kan skilja på de och dem. 🙁

          Svara

          • Sara

            |

            Får också migrän av det! Och även när folk säger ”en” i stället för ”man” och man tydligt hör, att det inte är på grund av en dialekt de pratar. Inom dialekter kan ju ”en” användas som subjektsform.

            Nu vet inte jag pronomenet ”mans” etymologiska ursprung. Har för mig, att jag läste om det någon gång, men kommer inte ihåg det. Oavsett tycker jag inte att man kan ändra på grammatik för att öka jämställdheten. Det finns mycket annat man kan ändra på i stället.

    • Lisa

      |

      Uttrycket man har inte ens något med könsroller att göra. Det är språkligt korrekt och en är inte det.

      Svara

  • Ida

    |

    Så fint skrivet ❤️ Känner igen mig i allt, fick en klump i magen bara av att läsa…

    Svara

  • Sara

    |

    Underbar text <3

    Svara

  • Cilla

    |

    Åh vad jag känner igen mig i det där med att han är online samtidigt. Har ett ex som jag i framtiden hoppas kunna bli vän med igen, och varje gång jag ser han på facebook så blir jag helt varm och stelnar till. Det känns verkligen i kroppen en sorts medvetenhet om att han är där och att han också kanske ser att jag är online. Jag vet att det kommer gå över med tiden, men det vore ju skönt om tiden kunde skynda på lite.

    Svara

  • Linnéa

    |

    Så himla spot on! Jag känner igen varenda detalj. Och jag så glad att man tillslut efter många, många fram och tillbaka och om och men verkligen släppt taget och släppt drömmen om att det ska bli bra, när man egentligen innerst inne vetat från första stund att det aldrig kommer bli så. Usch, vad det är hemskt och jobbigt att inse men som du säger så läker faktiskt hjärtat snabbare då, när man väl har tillåtit en själv att inse. Och man förtjänar så mycket mer. Riktigt bra skrivet! <3

    Svara

  • Amelie

    |

    Alltså började grina när jag läste, så jävla sant tyvärr

    Svara

  • Amelie

    |

    (attans så kom inte mitt glitterhjärta med så får bli en dubbelkommentar ;)) <3

    Svara

  • Elin

    |

    Känner igen mig såå mycket – går igenom ett breakup just nu. Känns skönt att veta att någon har känt likadant och att man kan bli lycklig igen.
    Kram

    Svara

  • Karin

    |

    Så vackert och så sorgligt :'( Du är verkligen bra på att skriva <3

    Svara

  • Sara

    |

    Åh, känner verkligen igen det där att vänta på att någon skall höra av sig, och så gör han aldrig det. Men om någon struntar i en, förtjänar den personen verkligen inte ens energi! Tyvärr tar det ändå lite tid innan man slutar att tänka på personen.

    Svara

  • Elin

    |

    Så himla bra text, jag är så otroligt bra på det där att vänta och hoppas och aldrig ge upp, har fan fortfarande sporadisk kontakt med en flört som jag sist träffade för 1,5 år sen så ja. Vill typ spara den här texten tills nästa gång jag fastnar i det där på riktigt. Du skriver så det känns!

    Svara

  • Wiola

    |

    Måste bara skriva att den här texten var så bra och så sann. Var med om exakt detta för en månad sen och det är först nu när jag brutit all kontakt som jag känner mig som mig själv igen.

    Svara

  • L

    |

    Min älskade lillebror gick hastigt bort för en vecka sedan. När jag läste ”Ingenting man har gjort, ingenting man gör och ingenting man kan göra spelar någon roll. Han kommer inte tillbaka.” var det som att någon högg mig i hjärtat med en kniv. Det är precis så, fast ändå inte på samma sätt. Hade gjort precis vad som helst för att få honom tillbaka. <3

    Svara

    • Egoina

      |

      Usch så hemskt. Jag beklagar <3 🙁

      Svara

Lämna en kommentar

Arkiv