En onsdag i Norge och en övergiven byggnad
För en vecka sedan idag var vi fortfarande i Norge och då såg det ut såhär:
Vi skulle ha en liten släktträff på kvällen och hade tagit på oss fina kläder. Men vi hade lite tid att slå ihjäl på dagen, så vi bestämde oss för att bege oss ut och upptäcka Moss by, turister som vi var.
Att upptäcka staden i Moss tog dock knappt fem minuter pga inget att se (kan också bero på att mina kusiner var extremt dåliga guider och på att man bli lite otålig när det är kallt). Vi köpte dock en Srirachasås i en utländsk affär. Alltid något.
Vi åkte runt i bilen en stund och sen så hittade min kusin en övergiven lokal som han och F bestämde sig för att gå in i?! Jag och min andra kusin satt kvar i bilen och F tog med min kamera. De kom dock tillbaka snabbt igen eftersom det inte var något kul att se där och då hade jag en hög med bilder på när han klättrar i någon konstig ställning med slips och allt. Haha.
Det här med att gå in i övergivna lokaler och fabriker tog dock inte slut där. ”Vi åker till en annan och då ska alla följa med in”, tyckte min kusin och tog med oss hit.
Han hittade en öppning och hjälpte alla in.
Det här var det första jag såg och jag ville vända igen. Alltså HUR läskigt?! De andra gick dock snabbt in och jag vågade inte vara själv, så jag följde med. Men jag tänkte hela tiden att det är exakt sånt här korkade människor som blir mördade i skräckfilmer gör.
Jag var hela tiden rädd för att vi skulle möta på någon som bodde där.
Vilket inte vore orimligt, för det har tydligen någon gjort.
En väldigt stor kontrast med den insidan och denna utsikten.
Vi gick vidare och precis när F ska känna om en dörr är öppen bankar min kusin i något i ett annat rum och alltså jag har nog aldrig blivit så rädd någonsin.
På tredje våningen såg det ut som att ett flygplan hade kraschat in i byggnaden.
Min kära ingenjör tyckte såklart det var extra spännande med de gamla maskinerna.
Sedan gick vi (äntligen) ut därifrån och jag var lite extra tacksam över att jag levde. Uppmärksamma läsare kanske minns att jag varit här en gång innan, för nästan tre år sedan. Om man jämför vissa av bilderna kan man se att det måste varit någon där sedan sist. Alltså så creepy!!
Ganska konstigt att de inte river byggnaden? Om inte annat borde någon anordna världens coolaste Halloweenfest här. Etta inte komma…
0
Lulle
| #
Älskar långa inlägg som denna 🙂 och förstår att det var läskigt att gå i den där byggnaden haha.
Svara
Sofia
| #
Åh, sånt där är ju skitkul! Jag var inne i ett nedlagt ”mentalsjukhus” (det heter ju inte så nu för tiden så det var väl snarare en psykavdelning på ett sjukhus) för rätt många år sen nu och det var så sjukt creepy men spännande. 😀 Det läskigaste var väl att man inte kunde lita på att det ruttna golvet skulle hålla haha.
Fun fact: Det övergivna stället jag var inne i är helt bortblåst nu. Finns inte ett spår av det. DET är rätt creepy. Det är liksom bara en gräsmatta eller något där. När jag såg det började jag undra om jag egentligen drömt alltihop för det ser liksom ut som om det aldrig funnits någon byggnad där..
Svara
Egoina
| #
Sååå creepy!!
Svara
Robert
| #
Funderar på om jag har varit i Moss? I den byggnaden har jag knappast varit iaf. 😉
Svara
Robert
| #
”Min stad”, Karlstad, och Moss är tydligen vänorter till varann. 🙂
Svara
L
| #
Roligt (eller nåt) att den gröna hinken står på samma ställe men har blivit vänd.
Svara
Egoina
| #
Haha så läskigt!
Svara
Sofia
| #
Skulle inte du kunna skriva ett litet (gärna långt egentligen) inlägg om vad du jobbar med? Alltså arbetsuppgifter och så. Jag pluggar själv till språkkonsult och vill jobba med just marknadsföring/kommunikation så det vore kul att höra lite om vad du pysslar med. 🙂 Få lite inspiration och sånt, du vet.
Har du redan skrivit något sånt inlägg så får du jääääättegärna länka det eller berätta vad jag ska söka på för att hitta det! 🙂
Svara
Lovisa
| #
Vad häftigt! Jag hade blivit så rädd om jag upptäckte att någon bodde där. Men kul med äventyr 🙂
Svara
LIVSGLITTER
| #
Spännande inlägg! Har själv besökt Fasta paviljongen, ett övergivet mentalsjukhus för att föreviga några bilder och dokumentera historia:
http://www.livsglitter.se/2014/05/the-closed-pavilion-i-iii.html
Paviljongen öppnades 1912 och stängdes 1989, ett stort antal människor och livsöden har tillbringat sin tid innanför dessa väggar. Här ”förvarade” man några av dom oroligaste och farligaste patienterna under denna tid. Det är hemskt och vemodigt att fundera kring dessa
människors livsöden, vilka experiment dom blev utsatta för. Varför man ansåg att det var helt okej att testa dessa metoder som lobotomi, el-chocker, långbad som tydligen kunde vara i dagar tills patientens hud lossnade från kroppen & för att inte tala om tvångströjor. Skulle vi bli friskare av dessa metoder? Friska av rädsla & ångest? Man kan ju undra hur dessa människor tänkte när dom utförde ingrepp av det här slaget…
Besökte även ”Stormen” en övergiven byggnad lite längre bort från fasta paviljongen, där förvarade man ”heloroliga kvinnor” och extra ”stormiga” personer, därav namnet. Om intresse finns, bilder och text: http://www.livsglitter.se/2014/08/escape-reality-living-dream.html
Svara
Emma
| #
Ballt! Jag har varit på post-app lajv i ett gammalt nedlagd gruvområde, det var förjävla häftigt!
Svara
Karin
| #
Åhh, jag ÄLSKAR övergivna byggnader!!! Det är ju såå spännande! Texterna i just den byggnaden var ju förstås creepy, förstår att du blev rädd för det hade jag också blivit x)
Svara
Jackie
| #
Spännande! Ser ut som en typisk knarkarkvart, de har letat kopparkablar som man kan sälja.
Svara