Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Sämst

. Min vardag

image

Jag tänkte att det skulle vara så kul att idag, från ingenstans, berätta att jag tagit körkort. Men så blev det inte. Jag är så ledsen och besviken på mig själv och så irriterad över att det nu är två månader (+ teoriskiten igen) tills jag kan göra det igen. Jag ville ju vara klar nu! Det är så på tiden.

Det är inte första gången jag misslyckas. Jag vet inte vad som händer med mig, jag är redo och jag kan. Men när jag ska köra upp blir jag så nervös att jag inte ens kan tänka klart och det enda jag vill är att göra allt rätt vilket gör att jag gör knäppa saker som att stanna vid väjningsplikt (och en gående som hade rött?!?) fast det inte behövs, ta fel körfält i cirkulationsplatser osv.

Uppkörningsmänniskan säger att jag måste hem och bättra mitt självförtroende, att det är okej om det blir fel, att jag måste ta för mig. Ja, för det är ju verkligen en självförtroendeboost att faila. Vissa människor blir sporrade av att misslyckas, men för mig verkar det vara tvärtom. När någon har sagt att jag inte var bra nog för att få körkort, så jag identifierar mig med det och känner mig sämre på att köra bil än innan jag körde upp. Vilket jag egentligen vet inte är logiskt, men det är så det känns. Jag var nästan bättre på att köra bil innan jag kunde alla regler och vad som gäller i olika lägen. Nu vet jag inte vad jag håller på med. Vill bara göra allt rätt, men gör fel och förstår inte varför. Om inte någon kan fixa så att man kan installera en kamera i sin bil när man övningskör hemma som de kan titta på och se att jag faktiskt kan egentligen vet jag inte hur jag någonsin ska klara det. Kan inte hantera pressen.

Jag är sämst och jag är besviken och så ledsen på mig själv för att jag är sämst. Jag berättar det här bara för att ni ska veta varför jag inte är här. Orkar inte. Noll inspiration till någonting. Jag vill bara ligga i soffan, äta godis och gråta. Så det ska jag nu. Puss!

 

3 gillar

Spåra från din sida.

Kommentarer (205)

  • Bea

    |

    Du är inte sämst!! Mina två första uppkörningar kuggade jag pga körde på en ort där jag aldrig kört förut och var så himla osäker och nervös – tips: var bekant med omgivningarna!! Sen körde jag upp där jag bodde och det gick så mycket bättre, men inte felfritt, men fick godkänt ändå pga att jag var mer trygg i ”hemmamiljö”.
    Min vän körde upp NIO gånger. Hon var precis som du, säker i körningen men på uppkörningen blev hon så otroligt nervös att allt bara gick fel. Men till slut gick det 🙂 så ge för bövelen inte upp!! Det är det största misslyckandet du kan göra <3

    Svara

    • Egoina

      |

      Försöker köra runt i Helsingborg så mycket som möjligt, men ändå är det nytt ställe på uppkörningen… Fattar inte!! Haha 🙂 Men jo, önskar att det fanns en tid i Landskrona, där jag är uppväxt. Det skulle vara lättare 🙁 Grattis till din vän! Men åh, hoppas jag slipper nio gånger. Pressen blir ju inte direkt mindre ju fler gånger man måste köra :/ Tack för pepp!

      Svara

      • Signe

        |

        Det kommer ordna sig! Till slut är du nästan van vid uppkörningen så då går det!

        Ett knep är att säga att du inte hittar. Jag sa det trots att jag hittade – då hade jag ju en sak mindre att oroa mig för. Sedan är jag sämst på höger och vänster så jag sa det också! Försök få uppköraren att lotsa dig istället för bara ”kör mot blabla-byn”. Det ÄR dessutom svårt att köra bil. Vi har två armar men ska hålla på med ratten OCH diverse spakar. Att det är tre pedaler och två fötter att använda dem med är ju också så konstigt.

        Men kan du köra privat så får du ju till slut kortet i handen. Det kommer att gå! Precis som alla himla tentor man skriver så går det till slut 🙂

        Svara

  • Emmy

    |

    Åh, jag känner så igen mig.
    Jag fick göra om min uppkörning tre gånger. Det var dock inga rättvisa instruktörer första gångerna, men det hör inte hit. Jag mådde så dåligt. Jag var så arg och ledsen och besviken på mig själv. Jag kände mig som du, sämst.
    Men sanningen är ju tvärtom. Att du ens sitter i bilen på uppkörningen tyder på att du KAN köra bil. Man gör misstag, och det gör alla. Senast idag stannade jag vid en väjningsplikt, utan att det behövdes.

    En erfarenhet jag har är att när man märker att man gör ett uppenbart fel, SÄG det! Jag berättade för instruktören att jag glömde ställa in backspegeln och bad om att få stanna och fixa det. Det var inte långt in på uppkörningen som tur var, men det räddade mig!
    Jag stannade även extra länge vid en korsning, där jag kunde ha kört, men jag sa att jag bedömde den ena bilens hastighet att vara för fort, så jag väntade hellre 20 sekunder extra än att riskera något.
    Om det är mindre fel dock, så vänta till slutet av uppkörningen och om instruktören tar upp det, förklara hur du tänkte i situationen.

    Min första uppkörning fick jag underkänt för att en sopgubbe vinkade fram mig, och jag inte körde (jag stannade för att inte köra på hans kompis). Jättelöjligt.

    Men jag är säker på att du kommer klara uppkörningen, ge cred till dig själv som kört privat dessutom. Ge inte upp! =)

    Svara

    • Egoina

      |

      Blir faktiskt lite förvirrad på det där, ska man säga något eller inte? Idag förstår jag att han inte godkände mig, men den andra gången höll jag inte med om vissa saker. Ska man då argumentera? Gör körskolan det (om de är med)? Jag sitter bara och är snäll och tyst, kanske dumt. Men bra tips om att säga det under tiden man kör, ibland gör man ju faktiskt saker ”fel” medvetet (som att köra saktare på 70-väg när man passerar hus och inte har någon bakom sig). Åh ja, hoppas det går någon gång 🙁 Tack!

      Svara

      • W

        |

        När jag körde upp för andra gången hade jag körläraren med, man känner sig lite lugnare! Jag fick samma inspektör som första gången, o tyvärr var hon inte alls trevlig eller schysst på något sätt. Även andra uppkörningen ville hon underkänna. Tack vare att min körlärare fanns med i bilen hade hon inte tillräckligt på fötterna för att göra mer än att skälla ut mig. Detta tog körläraren upp med henne efter uppkörningen, så visst argumenterar de! Om du själv väljer att ta en diskussion kan det vara bra att känna till att man kan säga till vid bokning av uppkörning att man inte vill ha en viss inspektör då man inte kommit överens tidigare!
        Lycka till!

        Svara

        • Emmy

          |

          Alltså, känner du att ditt fel är uppenbart så säg det! Bättre att du själv påpekar det =) Men ja precis! Och dessutom kan jag anse att det är bra att sakta ner vid hus, eftersom sannolikheten att nåt dyker upp där är större. =)

          Jag tycker att man ska argumentera, det gjorde jag. Visserligen fick jag inte körkortet ändå, men det kändes iallafall bättre att få sagt.
          Min körlärare sa att hon kan följa med om jag vill, men att det finns en risk att du gör ett fel, som instruktören kan se över i vanliga fall, men om då körläraren sitter med så kan de inte se över saker lika lätt. Dumt anser jag, men jag kan förstå det också.
          Så min körlärare rekommenderade inte att hon skulle följa med.

          Svara

      • Sara

        |

        På min uppkörning gjorde jag fel. Ett sånt där fel man gör när man är nervös. Jag sa då ”Skit också nu blev det fel. Jag är så jäkla nervös. Får jag göra om den grejen?”

        Och det fick jag. Efteråt sa instruktören att om jag INTE hade sagt till så hade hon kuggat mig. Men eftersom jag var medveten om felet och visade att jag faktiskt kunde så fick jag kortet!

        Det är värt att säga till när du själv vet att du gör fel!

        Svara

  • Jhs

    |

    Men du, ät godis och gråt men gör de med vetskapen om att körkortet KOMMER bli dit. Och du, man är inte sin misslyckanden de är så svårt men viktigt att påmina sig om! Heja dig. Tips ut och terapi kör mycket landsväg utan massa måsten, lyssna på musik och tänk på hur bra du faktiskt kör, kram

    Svara

  • Julia

    |

    Du är verkligen inte sämst!! Jag känner igen mig själv så mycket i det du skriver, det var precis likadant för mig. Jag kuggade uppkörningen flera gånger och kände mig bara sämre och sämre bakom ratten för det. Tills den där nervositeten bara gav med sig under tredje uppkörningen och jag fick mitt efterlängtade körkort! Det kommer att ge med sig för dig med, JAG LOVAR. Du kan det här precis som du säger! Fortsätt kämpa så har du snart ditt körkort! Massa kramar ❤️

    Svara

  • Sanna L

    |

    Du är så inte sämst!!! I hela inlägget har du ju skrivit att du egentligen kan köra bil, jag tror helt på dig där och det borde du också! Kanske är det helt enkelt så att du behöver köra upp några gånger för att bli av med nervositeten, eller utsätta dig för andra stressande situationer och lära dig vad som funkar för dig. Och du, de flesta kuggar första gången. Det kanske inte verkar så, men folk tenderar att inte berätta i förväg när de har uppkörning, fastän det inte borde vara någon skam i att misslyckas.

    Om du tror att du kommer vara lika nervös nästa uppkörning och kugga även då pga nervositeten, är mitt tips att boka uppkörning i en annan stad, där du kan få tid snabbare (innan teorin går ut!). Att köra i sin hemstad är skönt, men kör du på nya vägar blir du extra uppmärksam vilket kan slå ut nervositeten och ersätta den med fokus, eller i alla fall med automatik av vad du ska göra vid en väjningsplikt till exempel, eftersom du nu måste koncentrera dig på annat. Det är värt ett försök i alla fall! Lycka till, jag är säker på att du kommer få körkort, även om det tar lite tid. Det sitter inte i kunskap och talang utan i nerverna <3

    Svara

    • Egoina

      |

      Tack <3 Tyvärr finns det inga tider i varken min hemstad eller Helsingborg (där jag körde idag), eller någon annanstans i Skåne. HAr kollat överallt, haha. Men som tur är så är teorin inte svår. Bara irriterande att behöva göra den igen.

      Svara

      • Missmartini

        |

        Det kan faktiskt bli återbud så kolla regelbundet !!!

        Svara

      • Rosanna

        |

        Jag fick en uppkörningstid två månader framåt men blev rekommenderad att ringa Trafikverket varje morgon och fråga efter återbud. Hade turen att få tid dagen efter jag kuggat och den gången klarade jag det. Det kommer du också göra! Kan ärligt säga att hela grejen med att ta körkort var det värsta jag gjort i hela mitt liv på grund av nervositeten (och ångest inför varje körlektion..) men det är värt det efteråt!

        Svara

  • Lina

    |

    Åh, vad tråkigt!
    Jag kuggade oxå min första uppkörning pga att jag var så sjukt nervös!
    Nästa gång jag hade körlektion så körde vi den rundan jag hade gjort på uppkörningen om och om och om igen bara för att bevisa för mig själv att jag visst kunde köra just där!
    Och ett litet tips! På min andra uppkörning hade jag min körlärare med i bilen, hon kände han som höll i uppkörningen och de satt och pratade med varandra nästan hela tiden(bortsätt från vissa stunder då han pratade lite med mig) vilket gjorde att jag kunde slappna av och fokusera på min körning på ett helt annat sätt! Så kolla om det är möjligt att ha en annan person med i bilen som kan prata så att du slipper
    Lycka till nästa gång!
    Kram

    Svara

  • Mallan

    |

    Nu kan jag inte relatera till din känsla men jag förstår och kan relatera till att känna sig sämst när det inte blir det resultatet man vill. Och vettu, det är helt okej att det inte går vägen alltid, även om det känns fullkomligt skit just nu. Ta någon dag ifrån bilkörningen, bara samla dig och peppa dig själv med att du faktiskt kan köra, du är ju grym, eller hur? Ett tips är att du tränar på att bli lite pressad i bilen, inte så att det innebär någon risk såklart, men att någon ställer lite pressande frågor medan du kör, att där är någon som stressar dig lite. Sen när körläraren då sitter där tyst och fint, kanske du känner dig mer bekväm?

    Stor kram, du är bäst, tror på dig ♥

    Svara

  • Vickan

    |

    Kära, kära du. Du är inte sämst, du är bara inte bäst på att köra bil än.
    Jag höll på som dig länge. Teorin gick första gången för mig, sen var det den här JÄVLA uppkörningen. Jag gjorde det om och om igen utan att säga till någon. Ingen, pojkvän, pappa jag övningskörde med, kompisar, INGEN. Ville så gärna överraska och målade gång på gång upp i mitt huvud hur jag överraskade alla. Fyra gånger sa jag inget till någon och misslyckades. Jag gjorde om teorin (den gick ut). Jag kunde inte heller vara ledsen inför någon eftersom jag inte sa något och ville överraska nästa gång.
    Till slut peakar mamma att jag måste övningsköra mer för jag borde snart köra upp och det väntade en bil på mig, precis som för dig. Då bryter jag ihop totalt.
    Det gick ju inte!!! Dagen efter hade jag en uppkörning till och det var min sista chans innan dem stängde över sommaren. Och jag misslyckades igen. Samma saker som det är för dig.
    Jag var så otroligt ledsen. Då teamade jag upp mig med pappa (som då blev så förvånad att jag inte sagt något, vi var ju två i detta), vi hittade en tid i Växjö (tre timmar från där jag bodde men det var den enda staden) dagen innan de stängde. Vi hyrde samma bil som jag skulle köra där och körde upp med den, sen körde jag den i Växjö en stund innan det var dags.
    Det var inte min bästa uppkörning men jag klarade den!! Jag hade pappa i bilen (som jag kört med vilket var en trygghet, men om jag misslyckades kunde han på ett bättre sätt hjälpa mig efter att han sett hur jag körde) och det blev en ny stad men en bil jag hade lite koll på. Alla gamla låsningar kunde jag lämna bakom mig.
    Så, det kommer att gå och det är underbart när det gör det. Jag har aldrig behövt göra om prov eller något innan men detta var en fullkomlig låsning. Sjätte gången gillt, men till slut. Det krossade mig totalt, men idag skämtar jag gärna om min katastrofala resa till körkortet.
    Så, helt rätt att du bara säger som det är. Jag lovar att alla komme bli ännu gladare än om man bara överraskar, för jäklar vad du kämpat!
    Ta hand om dig nu och gör vad du känner för. Det är inte dumt att köra i en annan stad (finns lättare och svårare städer, även om man inte ska tänka så). Det var guld att få köra i en likadan bil precis innan (sa såklart att jag aldrig kört en sån innan så han förklarade länge och väl hehe).

    Ursäkta romanen, hoppas den hjälper dig. Vill bara säga att även dem brightaste får ibland kämpa järnet med den där skiten!!! BAMSEBAMSEKRAM!

    Svara

    • Vickan

      |

      Jag hoppas verkligen inte du behöver göra det så många gånger, utan hoppas du klarar det nästa gång igen. ❤️ Ville bara lyfta att man inte är ensam.
      Jag höll på med detta under gymnasiet och alla tog körkort hela tiden omkring mig. Varje vecka var det någon under den långa perioden jag höll på… När jag lyckades tills slut och berättade att jag misslyckats på vägen kom det fram alla många, många av de som klarat det under tiden jag kämpat också gjort om massa gånger men ingen ville prata om det. Pepp till dig ❤️❤️

      Svara

    • Egoina

      |

      Tack för din text!! Det hjälpte 🙂 <3

      Svara

    • Helen

      |

      Sötaste kommentaren ❤️

      Svara

    • ab

      |

      Blev rörd när jag läste ”vi var ju två om detta”. Så fint att ha någon i sitt team. 🙂

      Svara

  • M

    |

    Vet inte om du gjort det, men mitt bästa tips är att ta en körlektion precis innan, och be läraren göra en ”låtsas-uppkörning”, och sedan när du har uppkörning – försök tänka att du kör med någon du är van vid! Eller att du sitter med en vanlig körskollärare (även fast det är svinsvårt att inte tänka på att det är uppkörning.) jag gjorde så innan min uppkörning, och jag kände mig mycket mer avslappnad! Förstår att det känns segt, tråkigt och förjävligt just nu, men du orkar! Du kommer få ditt körkort!

    Svara

  • Jenny

    |

    Jag körde upp tre gånger, första gången var jag sjuk och febrig och det påverkade min förmåga, andra gången var jag sååå nervös tredje gången bara funkade allt finnemang.

    Ett tips är att se det som ”det är bara 45-60 min, det är ingenting, jag har kört myyycket längre innan.” och att tänka högt, dvs förklara hur du tänker i vissa trafiksituationer, det gör dessutom att man koncentrerar sig mer på körningen samt ger personen som bedömer dig möjlighet att se hur mogen förare du är.

    Självförtroende är svårt när man kör försök tänka på alla gånger när du gjort bra ifrån dig och visualisera att det kommer gå bra även denna gång. <3

    Svara

  • Milla

    |

    Heja dig!!! Om folk delade med sig av sina ”misslyckanden” lika ofta som sina framgångar, så skulle vi nog alla ta sånna här situationer lite mer för vad de faktiskt är – helt okej. Jag fattar din känsla men det är bara att köra igen och igen tills det går! Det är många omständigheter som ska stämma och idag var inte dina nerver på din sida. Men sååå många har varit i den sitsen! Ta en paus och lyssna på peppiga TEDtalks om att faila, nervositet och att resa sig upp efter varje smäll! T ex JK Rowling skickade in Harry Potter-boken typ 12 ggr innan hon fick ja från ett förlag 😀

    Svara

  • Amanda

    |

    Känner så väl igen mig! Jag fick själv köra upp tre gånger innan jag fick det förbannade körkortet, och det var inte för att jag var dålig på att köra – jag var helt enkelt bara väldigt, väldigt nervös. Bölade sönder andra gången det inte gick vägen och kände mig sämst i hela världen. Det är bara att kämpa på, tillslut går det! <3

    Svara

  • Susanne

    |

    Åh va tradigt!! Men det kommer gå!!
    När jag körde upp tänkte jag mycket på att verkligen visa/säga vad jag gjorde /tänkte. Vred såå överdrivet på nacken för att kolla speglarna :-p
    Det är nästan som teater.. Knäpp situation.
    Kram kram å ät mkt godis nu <3

    Svara

  • Jessica

    |

    Heja dig! Jag förstår hur du känner dig. Jag och min bästis gick intensivkurs tillsammans och övningskörde hemma samtidigt. Vi skrev upp samtidigt ( båda klarade sig!) och körde sedan upp samtidigt. Hon klarade sig och jag kuggade, kände mig sååå sämst. Jag körde upp igen 2 månader senare, kuggade igen. Tänkte att jag aldrig kommer klara det och grät också efteråt för jag tyckte att jag kuggat på så fåniga saker och att jag egentligen förtjänade körkortet. På tredje försöket klarade jag det (med nöd och näppe, ska tilläggas) ( och då grät jag inför bedömaren och var helt salig av lättnad och glädje, kändes liksom som att han välsignat mig och gett mig kortet för att vara snäll) 😀

    Svara

  • Caroline

    |

    Det är såklart naturligt att vara ledsen, var det idag och sen blickar du framåt istället.

    Det här kanske låter flummigt men såhär gör jag ALLTID när jag är nervös:

    – Gör det inte större än vad det är. I ditt fall är du en av flera personer som den här personen bedömer dagligen, försök se det från ett yttre perspektiv.
    -Föreställ dig dagen i ditt huvud
    – Föreställ dig vad du kommer att ha på dig (och ta på dig det den riktiga dagen)
    -Tänk att du kommer vara på bra humör och att just den här dagen ska du visa vad du går för.
    – Ta med dig din körskollärare eller någon annan som gör dig lugn i baksätet. Jag tog med min lärare som omöjligt kunde vara seriös vilket gjorde mig lugn när han satt och pratade med han som skulle bedöma mig.
    – Gör en spellista som ger dig pepp & bra energi, lyssna på den på väg till uppkörningen i ditt fall.
    – Ta ett moment i taget, tänk inte på vad som kommer sen utan lyssna på vad de säger och var i nuet.
    – Försök tänka på hur det kommer att kännas när du blir godkänd, vem ska du ringa först? hur mår du? Kommer du göra ett glädjeskutt?
    – BESTÄM DIG. Nu är det sista gången du kör upp för nu jävlar kommer du att klara det, eller hur? Det är för dyrt att göra det igen, tar för mycket tid och dessutom vill du inte vara där igen.

    Jag tror verkligen på att man kan påverka sånt här med rätt inställning. Nu har du dessutom en extra månad på dig att övningsköra och då kommer det garanterat att gå galant nästa gång! 🙂

    KRAM

    Svara

    • Linnéa

      |

      Jättebra tips 😀

      Svara

  • Elina

    |

    Jag vet din känsla EXAKT. Jag kuggade två gånger för jag var såå nervös och bara körde för att köra, ingen tanke alls och gjorde hur många fel som helst. Grät så himla mycket under den perioden för jag kände precis som du, att jag inte kunde någonting…jag fick motorstopp i ganska farliga situationer, körde i fel körfält flertal gånger..Tillslut klarade jag det, och det kommer du också göra! Även fanns det känns så jäävla hopplöst nu och du vill inte ens tänka på uppkörningar. Tänk hur många i världen som har samma problem, du klarar det snart nog!!<3

    Svara

  • Alice

    |

    Vet inte om det hjälper men jag slog bort tankarna om att det var uppkörning och tänkte att jag bara var ute och övningskörde. Hjälpte mig rätt mycket och hade inte nervositeten. ☺️ Du klarar det till slut!

    Svara

  • erica

    |

    jag vet precis hur du känner, jag klarade teorin och kuggade körningen 2 gånger. var helt förstörd så väntade ett helt år innan jag tog tag i det igen och då klarade jag både teorin och uppkörningen på första försöket så ge inte upp för till sist går det och då känner man sig riktigt stolt över dig själv! så kämpa på, nästa gång går det!

    Svara

  • Lesthi

    |

    Usch förstår hur du känner dig, jag var så nervös så jag skakade vid min uppkörningar! Och ja man känner sig sämst när man misslyckas men snart har du körkortet, det är jag säker på 😀

    Svara

  • Sara

    |

    Får verkligen tillbaka känslan när jag tog körkort för tre år sen. Tog mig sju år att ta de där jäkla kortet! Två teoriprov och fyra uppkörningar och en massa tusenlappar fattigare! Precis som du så va de mitt självförtroende som svek mig, jag kunde köra bil men själva provet gjorde att jag sluta fungera som människa! Och pga av allt misslyckande och nervositet känner jag än idag att jag inte tycker om att köra bil just pga att jag inte har nått självförtroende i trafiken trots tre år med körkort! Men va du än gör, så ge inte upp, de kommer du bara må sämre av! Förr eller senare har du kortet och då kan du lägga den här tiden bakom dig 🙂

    Svara

  • Malin

    |

    Åh vad jobbigt 🙁 jag var också jättenervös, men även när jag övningskörde med trafikskolan. Tappade typ känseln i armarna. Min trafiklärare tvingade mig att köra på en 90-väg och släppa ratten helt för att lita på bilen och mig själv.
    När jag körde upp sen så var jag så trött på eländet (hållit på i olika omgångar under lååång tid) att jag kände skitsamma. Gjorde några småfel, men sa till. Tex, oj nu tog jag fel fil och så gjorde om och gjorde rätt. Försökte prata på om allt möjligt för att avdramatisera lite. Jag fick lappen och min körskollärare var helt chockad att jag klarade det! Haha tack för den liksom.

    Förstår att det känns tungt men vips har du körkortet!!

    Svara

  • Sanna

    |

    Tråkigt att det inte gick bra, men alltså tack, tack, tack för att du delar med dig! Min övningskörning går åt helvete och jag känner mig ensam i det. Det är ju SÅ många som misslyckas med både en och flera uppkörningar, men de enda som hörs är ju de som är klockrena på första… Egentligen tror jag det är rätt ovanligt att klara det direkt. De där nerverna är vi många som lider av tyvärr! Kramar till dig.

    Svara

    • Egoina

      |

      Tror också det är så. Man är inte direkt stolt över att ha misslyckats, så man säger inget. Istället hör man bara om alla som klarar det på första 😉 Heja dig, det kommer gå! Tänk på mig så blir du mindre nervös, haha 🙂

      Svara

  • Johanna

    |

    Gråt, ät godis (massor!) och kom igen! Du kommer att klara det!
    Jag var också supernervös när jag tog körkort och gjorde några små fel under min uppkörning (det gör alla!) men jag håller med Emmy, säg till direkt om du vet att det blev fel! Det gjorde jag och det funkade för mig. Då kan ju instruktören ta med det i bedömningen. Alla kan ju göra fel eller glömma pga nervositet, så det är ju bättre om man kan rätta till det under uppkörningen eller motivera varför man gjorde som man gjorde.
    Jag håller tummarna för dig!

    Svara

  • Nora

    |

    vill bara säga att I feel you! Har verkligen ALDRIG känt mig så värdelös och dålig som när jag failade min uppkörning. Grät i ett dygn och ville inte prata med någon så mycket jag skämdes. Nervositeten förstör. Varför är det så? Hälften ”misslyckas” första gången (och jag failade en gång till efter det). Kämpa på så går det till slut. Kan jag så kan du <3

    Svara

  • Erika

    |

    Kämpa på, jag tror på dig!!! <3
    & du är absolut inte sämst, tänk inte ens det!

    På min uppkörning gav jag upp hoppet om att nånsin få körkort när vi var halvvägs..
    Jag körde på en ganska stor väg i ca 50km/h, och så kom en lastbil bakom mig och körde SÅ nära, vilket fick mig att tro jag körde under hastighetsgränsen så jag började köra fortare – när jag var uppe i 70km/h så sa uppkörningspersonen: Eh.. Du vet om att det är 50 här va?
    (Då var jag säker på att jag aldrig skulle få körkort, men saktade då ner till 50 såklart) varpå personen jag körde upp med bara: Fast jag förstår varför du körde 70, det brukade ju vara det på den här vägen! Jag: ah, javisst, ja, jo men jag tänkte väl det!!!! (haha jag hade egentligen ingen aning).

    Trots denna incident blev jag godkänd och fick körkort (jag trodde att hon skojade när hon sa att jag fick godkänt efter det)! Så DU kan klara det! <3 Hejar på dig!

    Svara

    • Egoina

      |

      Hahaha! Älskar att du bara hängde på 🙂 <3

      Svara

  • millan

    |

    Åh stackare, förstår det måste vara förjävligt, gråt ut!! <3 ngn dag går det, jag lovar!
    Ett litet tips kan vara att berätta att du är superdupernervös, har kompisar som sagt att de är schysstare och försöker liksom peppa en lite, ställa andra frågor osv då. Vet också en som stannade min kompis mitt i och bara "såååjaaa nu tar vi fem djupa andetag och sen kör vi iväg en liten sväng igen", som sedan körde mycket bättre osv. Det spelar ju superstor roll vem man får, men kanske har dina inte ens förstått att du varit nervös?
    Annat tips är att ta någon enstaka lektion där du kör upp. Vet iofs inte lika mycket om hbg, men i Ängelholm (där jag och de flesta av mina kompisar kört upp) kommer typ ALLTID samma platser. Att bara ta några få lektioner med en lärare som tar en förbi de platserna och typ "se upp för det felet här", "här brukar man få ta höger och sen.." osv gjorde iaf mig tryggare. På min egen uppkörning kom mycket av det jag hade blivit förvarnad om innan, liksom.
    Stor kram till dig!!!!! <33 gråt ut och hata dig själv, men nya tag sen! du fixar det!

    Svara

    • Egoina

      |

      Smart! Har tyvärr inte funnits tider på körskola tidigare, men kanske finns nu när det inte är sommar 🙂 Faktiskt så tycker jag att uppkörningspersonen idag var sååå snäll. Han bad mig ta djupa andetag, luta mig tillbaka och uppmanade till och med mig att släppa ratten så att jag skulle se att det inte var någon fara. Men ändå satt jag där och hyperventilerade och var genomsvettig. Hopplöst!

      Svara

  • Matilda

    |

    Jag befinner mig precis där just nu faktiskt… Misslyckades med båda delarna vid olika tillfällen i förra veckan och jag trodde aldrig att jag skulle sluta gråta. Jag relaterar så till alla känslor du beskriver, ångest och otillräcklighet. Har aldrig känt mig så dålig som då. Och i nuläget så VILL jag inte ens fortsätta köra. Men har lagt ned alldeles för mycket pengar på det för att strunta i det.

    Men men, nya tag.

    Sänder en massa lyckönskningar till dig.

    Svara

    • Egoina

      |

      Usch!! Men det kommer gå!! <3 🙂

      Svara

  • Gabriella

    |

    Detta är du verkligen inte ensam om!
    Jag försökte första gången att ta körkort när jag hade fyllt 18 år och kuggade uppkörningen 4 gånger. Var så sjukt ledsen, både jag och min mamma grät ikapp haha! Jag var precis som du, en duktig förare när jag körde hemma. Men så fort jag skulle köra upp så gjorde jag så många konstiga fel pågrund av min nervositet. Jag fick till och med höra från de jag körde upp med att det förmodligen inte var mitt körande det var fel på, utan att det var min personlighet?! Så orättvist!! Mina två månader gick och jag orkade inte ens försöka igen så jag la det åt sidan. Nu är jag 20 år gammal och tog mitt körkort i april detta år. Allt var verkligen värt det när jag äntligen fick körkortet i handen. Till och med att kugga 4 gånger och sedan vänta två år på att försöka igen. Nu blev detta lite flummigt, men jag ville bara att du skulle veta att du inte är ensam om att ha kuggat flera gånger, för vi är så många som gjort det. Det är bara att resa dig igen och visa dom att du KAN! Massa kärlek!! <3

    Svara

  • Rebecka

    |

    Det här är första gången jag kommenterar men känner såväl igen mig i din känsla att jag vill dela med mig hur jag tänker på hur det var såhär i efterhand. Jag har inga direkta tips för att komma över nervositet men tänker att det är skönt att veta att man inte är själv varken i att inte klara eller i att det är så himla, himla, himla jobbigt när det händer. Dagen jag inte klarade min första uppkörning var (fram tills jag blev nekad utbytesstudier efter ett halvår språkstudier och sambon hittat jobb) på riktigt den värsta dagen i mitt liv. Ja jag vet, enkelt liv. Men ville bara säga att det verkligen är OKEJ och troligtvis väldigt nyttigt att bli (väldigt) ledsen och besviken. Det är ju något man lagt massor av tid, förväntan och pengar på. Det skulle bara vara väldigt känslobortkopplat att inte göra det. Jag tycker det är väldigt häftigt att man har utmaningar i livet som man verkligen bryr sig om. Du KOMMER att klara uppkörningen utan tvekan och då kommer du se på det här som en period där du lärt dig något om dig själv. Bunkra upp med allt gott du kan tänka dig och framförallt människor som vet att du kan köra och övertygar dig att du kommer klara uppkörningen!

    Svara

  • Nilla

    |

    Tänk på alla oss som hejjar på dig 😀 du kommer klara det galant och nej du är inte sämst!!

    Svara

  • Hanna

    |

    Jag klarade inte mitt förrän 4:e uppkörningen, fick skriva om teoriprovet en gång för det hade gått så lång tid emellan och jag var bara helt less på skiten. Självförtroendet åker ner i botten när man misslyckas men oj vilken boost det får när man äntligen får körkortet i handen. Ge inte upp, ge dig fan på att du ska ha det så kommer det gå tillslut! 😀

    Svara

  • Robert

    |

    Bläää! Du är inte ensam! Jag misslyckades också ett par gånger. Är alltid helklass då jag känner mig iakttagen trots att jag kanske egentligen kan. 🙁 Kram. <3

    Svara

  • Cecilia

    |

    Tusen kramar! En dag fixar du det, det är jag alldeles säker på <3

    Svara

  • Linn

    |

    Hej fina!
    Jag var också supernervös på min uppkörning, glömde kopplingen (!!) när jag skulle börja köra så jag satt där och bara ”jaha varför startar inte bilen?!?!”. La mig dessutom på vänster sida på en parkering så att jag inte kunde möta någon och det värsta av allt, jag körde över stopplinjen vid ett rödljus och stod alltså på övergångsstället. Trots detta (hur ens?) blev jag godkänd för han som bedömde tyckte jag körde bra överlag och han såg att jag var väldigt nervös. Kändes bra att jag hade en som tog hänsyn till nervositeten även om jag faktiskt tyckte han skulle underkänna mig (vilket jag också sa till honom för jag var så chockad hahaha). Du kommer klara det här!! <3

    Svara

  • Sara

    |

    Du är inte sämst! Du är en fantastisk människa och kommer klara det!!!

    Svara

  • Lisa

    |

    Du ÄR inte sämst! Jag har inte körkort men min mamma är före detta bilskolelärare och hon har många gånger berättat hur ofta det hände att hennes elever kuggade på grund av för hög stress och press på sig själva. Du vet ju att du kan det här innerst inne och du behöver bara bemöta din rädsla. Det är ingen fara att misslyckas och du är ingen sämre förare bara för att du misslyckas! Prata med din lärare och tala om vad du gör för fel när du kör (om du kommer ihåg det just då) så minskas pressen på dig själv och du blir starkare till nästa gång. Du kommer klara det jag lovar! GE INTE UPP!

    Stor kram <3

    Svara

  • Daria

    |

    Mig tog det fyra gånger att köra upp (tur att man hade ett år på sig efter teorin på den tiden ;)). Min körlärare kunde inte förstå vad som försiggick då jag körde felfritt med honom. Men sätter man sig i en bil med en helt ny person som ska dessutom bedöma dig – det är heeelt annat! Sista gången kände jag – skitsamma, det blir som det blir, orkar inte bry mig. Och det gick! Han jag körde upp med då skrämde livet ur mig dock, han sa ”ja du, du behöver nog träna lite mer.. (lång paus).. men det får du göra själv!” Jag visste inte om jag ville krama honom eller strypa haha

    Svara

    • Egoina

      |

      Haha neeej så taskigt!! 🙂

      Svara

    • Malin

      |

      Så sa den jag körde upp med också! Inte alls kul, började typ gråta men sen förstod jag att jag var godkänd!

      Svara

  • Sara

    |

    Det hjälper dig säkert inte särskilt mycket just idag, men jag kan ändå säga att jag också var helt sjukt ledsen när jag kuggade uppkörningen. Jag var 25 och det var nog mitt första stora misslyckande i livet. Det var nästan traumatiskt. Jag grät massor och spelade upp alla mina misstag i huvudet om och om igen i flera dagar efteråt. Jag grämde mig och tänkte på vad jag hade kunnat göra annorlunda och mådde såklart jättedåligt hela tiden när jag tänkte på det. Men ännu sämre mådde jag när jag tänkte på att jag skulle behöva gå igenom det en gång till. Men då klarade jag det mirakulöst nog. I början av uppkörningen sa jag till instruktören att jag var helt sjukt nervös. Då kändes det som han blev mer förstående. Sedan kommenterade jag själv alla mina fel och visade därmed att jag var medveten om när jag gjorde fel. Det är iaf två råd jag kan ge dig som du kanske kan få nytta av.

    Som sagt tror jag inte att den här kommentaren kan få dig att känna dig bättre, men i alla fall vet du att du inte är ensam om att må skit efter en kuggad uppkörning.

    Lycka till nästa gång! 🙂

    Svara

  • Sara

    |

    Sicket mög!!

    Svara

  • Rebecca

    |

    Känner verkligen med dig, man känner sig verkligen sämst efter att ha blivit kuggad.. Men du kan! Lätt att säga kanske, men jag (som själv kuggat och fortfarande tar ”paus”) brukar tänka som så att det finns folk som är helt dumma i huvudet som ändå kan köra bil, då ska ju jag också kunna det, så småningom.. Kanske ingen bra tröst, men jag brukar tänka så. Det får en att inte känna sig sämst i världen. 🙂

    Stor kram,
    Rebecca

    Svara

    • Egoina

      |

      Haha så tänker jag också. Men då känner jag mig ännu sämre.. Vissa i trafiken ska ju verkligen inte ha körkort, hur kan de ha det men inte jag? Orättvist!! 🙂

      Svara

      • Lisa

        |

        Bara för att de klarade uppkörningen blir de inte automatiskt bra förare! De kanske hade sina nerver under kontroll och seglade in på en räkmacka till uppkörningen utan sans och balans. Men när de väl har körkortet kör de som ligister och har ingen koll på verkligheten utanför själva uppkörningen. Men du har redan full koll på trafiken och på hur du ska köra – du behöver bara lugna dina nerver och det kommer du klara och sedan få ditt körkort!

        Svara

  • R

    |

    Var inte för hård mot dig själv. Du kommer greja det här, det vet jag! Vill säga att jag tycker du är modig och en förebild som vågar och orkar berätta om alltsammans här. Förmodligen hjälper det andra som är i samma sits, att de slipper känna sig ensamma i sin situation. Jag var med om samma sak när jag tog körkort, och satan vad jag skämdes. Ville bara gömma mig under en sten och pratade bort det så fort någon undrade hur det gick med körkortet. Än idag, efter ca 5 år med körkort , vet inte fler än min familj om ”mitt stora misslyckande”. Jag hade verkligen behövt höra om andra som var i samma sits som jag då när jag var mitt uppe i det, för jag kände mig så ensam. Så tack för att du delar med dig <3 Som sagt, ge inte upp, du kommer klara det och sedan är det ur världen! Du är bäst!

    Svara

  • Maria

    |

    Känner igen mig! Har försökt ta körkort men fått höra av körskollärare att jag måste våga mer, ta för mig och förbättra självförtroendet. Jobbar fortfarande på självförtroendet och kanske vågar jag försöka ta körkort igen…

    Lycka till

    Svara

  • sfj

    |

    Jag fick göra 5 gånger, vet hur det känns. Ge inte upp, du kommer klara det!

    Svara

  • Sara

    |

    Låter som att du tänker för mycket istället för att lita på din egna förmåga! Jag är säker på att du är kanonbra på att köra bil bara att dina tankar sätter käppar i hjulet för dig. hoppas du klarar det nästa gång!

    Svara

  • Sara

    |

    Förstår precis hur det känns, och av kommentarerna att döma är vi långt ifrån ensamma! Jag klarade uppkörningen på fjärde(!) försöket, körde hur bra som helst innan men sedan blev jag också så sjukt nervös :/

    Nu har jag haft körkort i åtta år och när väl kortet var i handen har det aldrig varit svårt eller nervöst.
    Man får försöka skaka av sig ”misslyckandet” och bara försöka igen, du KOMMER att klara det!

    Vet inte hur det är nuförtiden, men på min tid kunde man välja att ha sin körlärare med i bilen. Om du har en som du känner dig trygg med kan det lugna nerverna, man småpratar och själva körningen blir inte en så jag deal. Beror nog mycket på uppkörningspersonen också, jag hade riktiga surkartar de gånger jag kuggade, men sista gången klickade jag med personen och det blev inte samma press. Lycka till nästa gång! 🙂

    Svara

  • Fia

    |

    Usch vad trist! Jag har min uppkörning på onsdag. Min bilskollärare har i princip sagt rent ut att jag inte kommer att klara den på grund av mina nerver. Att jag måste försöka hålla mig lugn och inte stressa! När jag blir nervös gör jag allting samtidigt och jättefort. Kör fort, växlar fort, tar mig in i alla situationer fort. jag tänker inte innan utan bara kör. Kommer bli helt knäckt när jag blir kuggad även fast jag är så förberedd på att bli kuggad! Men vi kommer att klara det! Kram

    Svara

  • Caroline

    |

    Åh, KÄMPA på!! Fast tillåt dig att vara ledsen och nere idag, och så tar du nya tag nästa gång 🙂

    Finns det ingen jätteliten stad där nere där det finns typ ett rödljus etc? Min sambo körde upp i Sveriges minsta stad för att det var enklare att köra där än i Stockholm haha.

    Här kanske du får ett hopp: En kompis till mig tog över 100 (!!!!) körlektioner (alltså, hon betalade för dem) innan hon fick sitt körkort. Och hon kuggade X antal gånger på körkortet också. Men hon har det nu!! Det finns hopp 😉

    Svara

  • Mathilsa

    |

    Känner igen mig SÅ mycket i det du skriver.
    Kört upp 2 gånger nu på en månad och kuggat båda. Övningskört i princip hela året regelbundet och körlärarna tycker jag är redo. Ändå har jag inte lyckats hela vägen när det väl gäller, små saker som jag verkligen KAN. Vet knappt och det är värt att fortsätta trots att mitt teoriprov gäller 3 veckor till. Förstår inte hur det kan vara såå svårt för vissa när andra får det att låta som det enklaste dem gjort.

    Svara

  • Ida

    |

    Hej! Jag har också kuggat uppkörningen och förstår verkligen din känsla med att känna sig värdelös. Det gjorde inte saken bättre att även uppköparen sa att jag var värdelös till min körskollärare över huvudet på mig medan jag fortfarande satt bakom ratten och försökte gråta så tyst jag kunde. Jag kände mig extremt värdelös och tänkte att jag aldrig skulle fixa det. Men så försökte jag fokusera på hur mycket jag verkligen ville ha mitt körkort och det fick bli min morot så nästa gång jag körde upp var jag enbart fokuserad på en sak, körkortet. Det fungerade! Du kommer få ditt körkort till slut men tills dess så är det okej att vara ledsen, men du ska komma ihåg att bara för att man kuggar en uppkörning så är man inte värdelös! Puss och kram!

    Svara

  • C

    |

    När jag skulle göra halkan gick det lite snett i en av övningarna och jag fick sladd ut från själva banan och slog mig rätt rejält. Sedan dess har mitt självförtroende varit i botten och det går bara inte. Jag blir dessutom låst av mig själv, då ett körkort är det enda som står i vägen för att jag ska få fast jobb där jag nu vikarierar.
    Det här var inte så peppigt att skriva, ville mest säga att du är inte ensam med att känna att det går skit just nu, men du är faktiskt inte sämst! Tänk att du har kommit så här långt, när du började med körkortet kunde du ju faktiskt inte köra bil. Nu kan du ju faktiskt, du behöver ”bara” släppa pressen. Lättare sagt än gjort, jag hejar på dig!

    Svara

  • Lea

    |

    Du är verkligen inte ensam!!! Min pappa jobbar med att hjälpa personer som får panik/ångest osv vid uppskörning. En person som han hjälpte körde upp 18 gånger innan hen klarade de men tillslut gick det så det finns verkligen hopp för alla! Och du är ju inte ens i det stadiget att du behöver gå KBT för de här så du kommer fixa de, de e jag säker på!!! Men de segt att behöva vänta så länge… Dumt system!
    Men stor kram till dig!!<3 och tack för en fantastiskt blogg:)

    Svara

  • Sanna

    |

    Min körlärare sa att allt handlar om hur man tar ett fel. En person hade en gång kört av vägen och ändå behållit sitt lugn och sagt ”ojdå, tur vi klarade oss, vart ska jag åka nu ” och körläraren hade godkänt honom tack vare att han inte drabbades av panik . En annan krockade med en älg under uppkörningen men klarade det också , medan någon som hade en bil bakom tappade greppet helt och skrek och gormade och blev ryckig i sin egen körning , så trots att han egentligen inte gjort stora misstag så misslyckades han pga sitt dåliga tålamod. Alltså ,mitt råd är att bara vara ärlig från början ,skiter det sig på vägen , le och säg :oj , där blev det tokigt men fortsätt sen utan att klanka ner på dig själv . Det kommer ordna sig . Och den dagen det är ordnat så behöver du förhoppningsvis aldrig mer genomlida detta 🙂 själv kuggade jag på att läraren sa ” gör som jag säger – sväng vänster blinka vänster och åk vänster nu ”jag visste att det var en kurva längre fram men hade ingen bil bakom eller mötande så gjorde som han sa. Han hånlog och sa ” du borde svängt höger och stannat där, körningen är inte godkänd ” . Suck . Haha . Alltså , det löser sig tillslut . Det första min andra uppkörningslärare sa var ” jag hatar mitt jobb . Vill va rockstjärna ” haha där släppte min nervositet och jag klarade mig galant 🙂 oj. Detta blev en roman . Sorry 🙂

    Svara

  • Ida

    |

    För det första, du är inte sämst! Även om det känns som det nu så är det inte sant. Det är aldrig sant. Jag känner igen mig så mycket i det du säger, jag har samma problem med min ridning. Jag spänner mig och redan innan jag hoppat upp på hästen har jag tänkt ut hundratals sätt att faila på. Jag vet rent logiskt att jag kan, men när jag är stressad eller har publik kör det ihop sig i huvudet. Det jag har försökt är 100% mentalträning. Istället för att tänka ”jag är sämst” så vänder man det till ”jag kan det här, jag är lugn, jag är duktig”. Jag är fullt medveten om att det är det svåraste man kan göra, men det funkar faktiskt 9 av 10 gånger. Och sen är det viktigt att du andas. Och jag lovar, du kommer klara det!! Även om det känns skit just nu <3

    Svara

  • Gabriella

    |

    Erkänn både för dig själv och för personen du kör med att du är jättenervös, att säga det högt och sätta ord på allt som oroar lättar på trycket. Sen använder du nervositeten till pepp, försök vända den till ”nu jävlar”, och kommer det en dålig tanke så slå bort den utan att ägna den energi. -För du har inte tid för sånt trams som att trycka ner dig själv! Tankarna kommer komma, men tänkt då att ja jag är nervös, so what?! Det är ju bara ett bevis på att du vill detta så mycket!

    Be även personen att småprata eller vara tyst, ställ frågor till denne, ha på radion osv, det som gör dig lugnast. Du kan även ta med en person du övningskört med om det skulle lugna dig att denna satt tyst i baksätet.

    Sedan när du kör, sätt ord på allting du gör. Vi säger att du glömt bort hastighetsbegränsningen som är 50 km/h, säg då högt ”Nu blev jag nervös så jag blev osäker på om hastigheten är 40 eller 50, så därför kör jag 40 för att vara på den säkra sidan”. Det visar att du är en mogen person som väljer det säkraste alternativet istället för att bara köra på och personen du kör med vet orsaken och förstår att det är nervositeten och inte att du är ouppmärksam!

    Innan du kör iväg kan du också säga att ”jag är rätt glömsk av mig, så säger du sväng höger nästa eller följ skyltarna mot centrum, så kan jag glömma det i samma sekund, så jag behöver bli påmind direkt innan och även flera gånger ibland”. Så sa jag och hon sa att det är inga problem, det är inte ditt minne jag ska bedöma. Kan vara skönt, så vet personen lite mer vad som är du och vad som är en dålig och ouppmärksam förare 🙂

    Kom ihåg att man ibland får ta omvägar till sina mål, det betyder inte att du är sämre för det! Men tror att du om någon verkligen kommer att uppskatta orden ”du klarade det” mer än någon annan. Lycka till!!! Kram

    Svara

  • Jasmine

    |

    Åh, fy vilken hemsk hemsk känsla! Jag misslyckades två gånger med uppkörningen, och det har satt sig på mig självförtroende så att jag fortfarande sex år senare tycker att det är jobbigt att köra med mina kompisar i bilen. Men jag kan ju köra bil, och det kan du med! Det är ju hjärnan som spökar, inget annat.

    Du är fantastisk bra på att peppa andra människor i din blogg, så jag hoppas att du känner att du har det stödet tillbaka! Du är bäst, oavsett vilka hjärnspöken som dyker upp i de pressade situationerna 🙂 kram

    Svara

  • lovisa

    |

    Åh fyfan vad jag känner igen mig i ångesten över körkortet. Jag var alltid tvungen att boka mina körlektioner tidigt på morgonen för jag klarade inte av att gå en hel dag och ha ångest över att behöva köra bil och bli ”bedömd”och iaktagen av körskolläraren. Hatade verkligen hela processen med att ta körkortet. Men oj så skönt när man väl tagit det, även om ångesten över själva bilkörandet inte försvann med en gång så slapp man biten med att bli bedömd och man blir mer och mer säker i trafiken allt eftersom. Kämpa på! <3

    Svara

  • Ida

    |

    Åh! Nu ska jag berätta något långrandigt här.
    För det första suger du inte alls.
    För det andra…
    Jag, liksom ca alla mina vänner tog/försökte ta körkort när vi fyllde 18. De flesta körde upp här i stan där vi bor. Nästan alla failade totalt. Körde upp i grannstaden som var kända för att också vara ashårda och inte särskilt trevliga.
    När det blev dags för mig var det fullt överallt. Förutom i Köping, som ligger ganska långt härifrån. Jag hade aldrig kört där.
    Åker dit och kör upp ändå, och gör minst tre fel som jag nu i efterhand är medveten om. Bland annat får jag motorstopp mitt på vägen när jag svänger ut. Jag får panik och besviket säger att, jaha, det var det… Och läraren ba, men kom det nån bil? Utgjorde du nån fara? Jag ba, näe? Han ba, dåså, fortsätt köra.
    Han förstod min nervositet. Självklart ska man inte göra farliga fel, då är man ju inte redo. Men att få köra upp där, med någon som förstod hur nervös man var, gjorde att jag slappnade av lite. Och fick körkort! Liksom (minst) tre av mina vänner, som efter nervöst kuggande valde att köra upp där också…
    Skulle tipsa dig om Köping, om du nu inte bodde så himla långt bort.. Men kanske finns det ett Köping i Skåne också, med ”personal” som förstår och underlättar din press. Jag hade inte klarat det första gången utan den förståelsen. 🙂 lycka till och på’t igen så snart du orkar!

    Svara

  • Sofia

    |

    Hallå jag körde upp fyra gånger på två veckor! Ge inte upp, tips kan vara att ta en lektion precis innan 🙂 jag fick nämligen köra upp på annan ort eftersom de inte fanns tider inom 2 månader. Du kommer klara de 🙂

    Svara

  • sunny

    |

    Jag tog mitt körkort på det sjätte försöket och satte teorin efter typ fyra gånger. Det suger som fan varje gång man failar men nån gång så sitter det! Jag tog sen en paus efter min femte failade gång och övade inte på kanske ett halvår. Tog upp det igen senare. Inte för att det nödvändigtvis funkar så för dig, men tänkte bara nämna det.

    Svara

  • F

    |

    Kolla lediga tider varje dag! Ev avbokningar kommer varje dag men går fort som tusan. Vet inte om det är samma tider överallt men här kommer de ut kl 15. Jag skulle fått vänta 4 veckor efter första kuggningen men höll koll och fick en tid ett par dagar senare.

    Tips: Kör mental träning och hitta verktyg som du kan anv när du blir toknervös. Du kommer greja det!

    Svara

  • Emma

    |

    Vill skriva ner min historia och hoppas att den peppar! Jag fick en ganska ”arg man” som kontrollant, men jag genomförde min uppkörning (som förövrigt var cirka 20 min längre än mina vänners!) och var hyfsat nöjd, krånglade lite i en parkeringsruta och var inte nöjd med att backa runt gathörn men trodde verkligen verkligen att jag klarat uppkörningen tills vi kom tillbaka och han sa ”Tack för åkturen, men det är ju inte godkänt”. Kändes som att hela min värld rasade (överdrivet men sant) och han sa till min körskollärare att jag inte klarade av att manövera bilen…

    Min körskollärare var dock VÄRLDENS BÄSTA där, vi åkte direkt till körskolan och så letade vi efter en ledig tid (eftersom han absolut inte höll med kontrollanten), det enda som fanns innan tiden gick ut var dock ett återbud dagen därpå typ 07.00 i en stad typ 10 mil bort. Så jag övningskörde dit med min mamma, satte mig och väntade utanför Trafikverket och så kommer samma ”arge man” ut igen. Min mamma har sedan sagt att jag aldrig sett så rädd ut i hela mitt liv haha!

    Trots (eller tack vare) att det var en främmande stad + en bil jag aldrig kört + att jag körde med en man som kuggat mig dagen innan så körde jag perfekt! Jag körde omkring i 50 minuter (skippade säkerhetskontrollen eftersom den såg han ju dagen innan och skippade det han tyckt varit bra dagen innan, han lade till nya moment istället). Kontrollanten sa ”du slarvade igår”, men ja, det berodde på min nervositet, jag skakade verkligen när jag satte mig i bilen!

    Men jag kände att jag verkligen, verkligen förtjänat mitt körkort när jag fick det, och att jag faktiskt hade förtjänt det dagen innan också oavsett vad han sade! Man blir ju absolut inte bättre på att köra bil under en natt, jag har även hört talas om personer som kört upp senare samma dag och klarat det då. Man måste försöka lugna ner sig och inte vara så nervös bara, öva på att försöka köra uppkörningsperfekt nu när du är ute och övningskör och så kommer det att gå galant! Du är säkert välförtjänt av körkort redan nu, du måste bara lyckas bevisa det för kontrollanten! Kan förövrigt varmt rekommendera att köra upp i en helt främmande (men kanske inte så stor) stad, jag tyckte att man blev mer uppmärksam på ett bra sätt! Lycka till nästa gång när det än blir <3

    Svara

  • Sanna

    |

    Vet inte hur ni har det i Sverige, men när jag hade min uppkörning (tredje försöket…) så tipsade mina bekanta om att ta med bilskoleläraren i bakbänken, eftersom det är tillåtet här i Finland. Fråga om du kan göra detsamma. Det hjälpte sååå mycket och jag klarade det! 🙂

    Svara

  • Hannah

    |

    Alltså det är okej att vara besviken, ledsen och deppa ihop. Ordentligt. Men sen får du ta tag i dig själv igen och göra om det. Det är tufft och det suger att ta körkort. På riktigt. Men det är så det är och det är inte för att DU suger, det är för att ta körkort suger. Så gråt och käka hur mycket godis du vill för att bli på bättre humör och nästa gång släpper du att göra ”allt rätt” och vet med dig att om de märker på dig att du ha kontroll och vet vad du gör så gör små misstag inget fel så länge du kan rätta till dem och känner till dem. You can do it! (Alltså, om jag kan så kan du…)

    Svara

  • Marion

    |

    Jag failade min uppkörning 4 gånger innan jah äntligen klarade det på den 5 gången. Och jag kan lova att jag var nära att ge upp speciellt efter 4 gången!! Men Gud vad det känns värt det när man äntligen fått det i handen. För mig var det samma problem jag blir så sjukt nervös och på ett av proven gjorde jag samma som dig jag stannade för en gående som hade rött. Haha 🙂
    För mig lyckades det 5 gången dels för att han jag körde upp med var jätte trevlig och beroande och dels för att jag släppt pressen om att få det för jag tänkte det får bära eller brista nu kör jag bara och så gick det!
    Vet att det känns så jävla surt just nu för dig men ville bara lämna en kommentar och säga att alla klarar det inte heller på 1 eller 2 gången 🙂 men det ska nog gå hejar på dig!!

    Svara

  • Helen

    |

    Ååå känner igen det där när man bara tänker för mycket o allt bara blir fel!! Som när man träffar nya människor man vill göra ett gott intryck på, att man bara hör sig själv hur fel allt blir. Ta en lugnande innan uppkörning. Fast det kanske man inte får köra på:) stor kram, ge inte upp!! ❤️

    Svara

  • Danni

    |

    Ett tips är att boka en omdömeslektion hos en trafikskola, där får du en inblick i vad du behöver öva dig på 🙂 ingen är en perfekt förare när man klarat sin uppkörning men man får bra tips, de gör ju en helhetsbedömning på uppkörningen 🙂 jag kuggade min första uppkörning för att jag var så nervös att käkarna låste sig, grät både innan och efter. Haha! Andra gången klarade jag det, men guuuud vad besviken jag var på mig själv första gången. Men till slut sätter man det!

    Svara

  • komijen

    |

    När jag höll på att plugga till körkortet(och hade panik) så fann jag tröst i att läsa andras misslyckanden(om jag får lov) för att inte känna att man själv är helt hopplös och pinsam om man inte klarar det på första försöket. Eller några 100. Ladydahmer skrev iallfall om att hon kuggat för ett tag sedan på sin insta, och många människor skrev om sina uppkörningsupplevelser vilket för min del var uppskattat hehe.
    https://www.instagram.com/p/BGY3FUBMk1Y/?r=mg1

    Kanske ger dig någon tröst med. Det är ju som du märker superlätt att känna att de ALDRIG KOMMER ATT GÅ. Yooouu are nooot aaloooneeeeee nanaana. Borde typ finnas stödgrupp för sånt här under tiden haha, man är ju liksom så själv i detta och när man väl är i de så känns de ju som de viktigaste i livet som alla andra verkar klarat så jävla galant utan problemos. Jaja. Fortsätt äta göttigt och kolla på något skoj så du får en paus från tankarna lite. Något som också hjälpte mig. FOLK KUGGAR ÅT HÖGER OCH VÄNSTER HELA TIDEN TILLS DOM INTE GÖR DET HELT ENKELT, VEM MAN ÄN ÄR.
    jag hejjar på sämsta dig.

    Svara

  • Cecilia

    |

    Omg du beskriver min process Att ta körkort! Kuggade 2 gånger på uppkörning men nu kör jag lika lätt som jag cyklar. Jag har insett nu att jag inte var en dålig förare,problemet är att trafiken är byggd på stress och miljontals intryck som man får nöta in till det sitter i ryggmärgen. Som att andas eller cykla. Att dels hantera stressen att köra bil i trafik ska man dessutom bli bedömd vilket bara det är stress nog. Så ät tårta, kör lite till så kommer det gå sen! Jag looooovar!!!!

    Svara

  • Grodan

    |

    Du är bääääst, älskar dig! Vet att det kommer fixa sig;) kramis (btw skriv på bloggen om du nån gånga skulle komma till Linköping, vore sååå roligt) 🙂

    Svara

  • Nellie

    |

    Ser att redan många kommenterat men måste bara säga att jag har hållt på och övningskört i över ett år, dock med några månaders pauser under tiden men jag har tänkt ”shit vad duktig Regina är som har lyckats komma så långt på så kort tid” så även om du känner dig sämst så är du min inspiration till att klara det!

    Så bara kämpa på, du är så duktig!

    Svara

  • Jess

    |

    Hej! Alla tips du fått är himla bra. Tänkte bara lägga till att ”enbart” djupa andetag inte alltid fungerar, ofta tillåts hjärnan ändå stressa upp sig ändå. Försök verkligen ”se” andetagen. Ett vanligt och enkelt tips är ”andas i fyrkant” (sorry om du redan visste om denna):

    1. Blunda och föreställ dig en fyrkant.

    2. Låt blicken följa den vänstra sidan nedifrån och upp medan du andas in långsamt genom näsan. Räkna under tiden långsamt till fyra.

    3. Låt blicken följa linjen från det övre vänstra hörnet till det över högra hörnet medan du håller andan och långsamt räknar till fyra.

    4. Låt sedan blicken gå från det övre högra hörnet till det nedre högra hörnet medan du långsamt andas ut genom munnen och räknar till fyra.

    5. Medan blicken går tillbaka till det vänstra nedre hörnet håller du andan i fyra sekunder.

    Gör om denna fyra gånger, eller fler om du behöver.

    Efter några gånger kommer det gå utan att blunda, det går att bli expert på att göra det med ögonen öppna. Bäst att öva när du inte är stressad över uppkörning, kanske på pendlingen till jobbet.

    Du kommer naila uppkörningen till slut, det är ”bara” en fråga om tid. Däremot är det fullt förståeligt att det känns skit just nu, och att visa kärlek mot dig själv med godis och gråt är så himla rätt. Kram <3

    Svara

  • Andrea

    |

    Min lillebror kör hur bra som helst, men klarade inte förrän på femte eller sjätte försöket! Jag kuggade första gången fast jag hade tagit pinsamt många lektioner haha. Men min lärare sa till mig att höja blicken och titta lååångt fram på vägen och skyltarna så det blir lättare att planera. Vet inte om det var ett problem för dig, men för mig hjälpte det lite 🙂

    Svara

  • Sara

    |

    Det är ingen fara! <3 <3 <3 Du kommer att klara det! Ge inte upp! Jag missade också min första uppkörning, och efter det kändes det som att jag aldrig skulle få körkort. Men jag klarade det på andra försöket i stället. Lästa att ungefär 50 procent inte klarar första uppkörningen. Försök att bara strunta i hur det går och bara köra på! Kom i håg att du inte är den enda som har missat uppkörningar, och fortsätt öva!

    Svara

  • Sabina

    |

    Alltså åh, jag känner så igen mig. På mitt första teoriprov var jag så nervös att jag mådde illa. Fick totalt hjärnsläpp och blev underkänd.

    Veckan efter hade jag uppkörningen. Mina handflator har aldrig svettats så mycket. La i 3an istället för 1an precis vid start så jag började med motorstopp. Trots det blev jag godkänd. Tror mycket låg i att han jag körde upp med var så härlig och förstående. Är du nervös – säg det! Och prata med hen under tiden, inte hela tiden kanske men du förstår. Gärna om vad som händer runt dig. Då vet de att du har bra observationsförmåga och kan multitaska.

    Iallafall. Sktev upp igen typ en månad efter – och failade. Värsta var att jag hade mamma och mina bröder med mig så det hjälpte knappaste mot ångesten som sköljde över mig när jag sa ”det gick inte”.

    Satte mig i bilen för nya tider. Hittade en 30 minuter senare. Stamcellen sa ”boka den” så jag bara gjorde det. Och sen, sen gick det.

    Wall of text, eloge om du orkar läsa. Ville bara säga att det går, jag lovar. Ät godis, vältra dig och sen på det igen. Kram!

    Svara

  • Rebecka

    |

    Du är inte sämst! du kommer fixa de! kramar till dig <3

    Svara

  • Erika

    |

    Men åh vad jag känner igen mig. Jag va likadan och va supernervös men klarade mitt på tredje försöket efter den snälla uppkörningsläraren började med att säga att jag såg ut som ett spöke och att han faktist inte va så farlig. Det gjorde mig kanske lite mer avslappnad. Men försök igen bara och försök att avdramatisera det om du inte klarar det. Så försöker du isf ytterligare en gång. För eller senare ser du det mindre dramatiskt och kommer klara det!! Lättare sagt än gjort kanske men vet att du kommer fixa det, förr eller senare! Ge inte upp. Du är absolut inte sämst heller, så det så. Kram!

    Svara

  • Therese

    |

    Jag körde upp tre gånger innan jag lyckades. Första gången missade jag högerregeln och andra gången tyckte uppkörningsmänniskan att jag var för osäker. Tredje gången gillt och han som jag körde upp för sa: du gör lite misstag, men inget olagligt eller farligt. Du behöver bara öva mer och då behöver du körkortet.

    Du kommer lyckas! Men jag vet hur misslyckad msn känner sig efteråt. Kram på dig

    Svara

  • Eva

    |

    Jag vet precis hur du känner – jag misslyckades två gånger innan jag fick körkort. Första gången var jag nog inte riktigt redo. Andra gången var jag så nervös att jag gjorde misstag jag aldrig haft problem med innan – min körlärare pratade med uppköraren och frågade mig vad som hände egentligen, att jag ju inte haft såna problem tidigare. Tredje gången tycker jag själv att jag körde slarvigt men klarade det ändå…

    Så jag förstår dig, kände mig så fruktansvärt misslyckad av att faila två gånger. Efter andra gången var jag så förbannad på mig själv att jag inte ens tackade ja till min pappas erbjudande att hjälpa till att betala uppkörningen. Jag skulle ta mig sjutton betala mina egna misslyckanden.

    Jag tror absolut att du kommer klara det snart, du kan ju köra! Prova att tänka på nästa uppkörning att du redan fått körkortet, att det du gör är en ren formalitet som är obligatorisk.

    Svara

  • Helena

    |

    Jag ska göra min första uppkörning i veckan. Bara jag tänker på det blir jag helt kallsvettig, yr och magen vänder sig. Jag KAN köra bil. Men jag är redan helt inställd på att jag kommer kugga, för jag kommer va så jävlans nervös. Men skam dem som ger sig! Vi kommer klara det, tillslut <3

    Svara

  • S

    |

    Mäh! Det enda du är sämst på är på att vara sämst! Du är bäst och det kommer gå alldeles utmärkt att få körkortet till slut!
    (Vem vet, hade du fått körkortet nu och då sedan kört någonstans kanske du hade varit med i en olycka pga en rattfyllerist, så istället får du ta körkortet den dagen då inga rattfyllerister är ute på stan!)

    Svara

  • Emma

    |

    Det är okej att misslyckas och må dåligt över det. Men ge inte upp! Det kommer att gå framöver!
    Styrkekram

    Svara

  • Joanna

    |

    Jag ska köra upp för 7 (!!) gången i slutet av september! Jag ska göra teorin för 3ggn (som jag kan typ utantill nu känns det som haha) och nu hoppas jag att jag också tar det! Jag vet att jag KAN köra bil men på uppkörningen blir jag så sjukt nervös! Har också känt att bara ge upp men det kommer ju gå, alla tar ju någongång! Skickar massa pepp till dig och hoppas att du klarar det nästa gång, kämpa! 🙂

    Svara

  • Linnea

    |

    Jag kuggade två gånger innan jag på tredje försöket klarade det. För mig låstes jag av min nervositet och gjorde också massa fel, gasade på när jag var på en smal skogsväg och det kom möte, istället för att sakta ner osv. Och visst, man blir nedslagen av att ”misslyckas” och när man inte presterar som man vill och vet att man kan. Man känner sig sämst i världen, men försök bryta det tankemönstret så fort som möjligt, för du kommer att klara det! Mitt råd är att inte låta ”misslyckandet” definiera dig, varje ny gång är en ny gång. Spelar ingen roll om du har kuggat innan, nästa gång sätter du det! Och fastän det är svårt, tänk bort att du blir bedömd av någon, försök tänka att du sitter och kör utan press, med den du brukar köra med…Stort lycka till och stor kram! Vi tror på dig!

    Svara

  • Hanna

    |

    Kanske inte är det bästa tipset direkt men det kan inte hjälpa att göra uppkörning nån annanstans? Jag bor ingen väldigt liten ort och vi har många som kommer ifrån större städer och tar sitt körkort (Stockholm,Göteborg) Här finns bara typ tre stoppljus i hela kommunen..

    Svara

    • Egoina

      |

      Haha! Var bor du? Jag har faktiskt kollat hela Skåne för att se om det finns en uppkörning tidigare, men tyvärr inte.. Känns kanske överdrivet att åka till Norrland 😉 Har tidigare tyckt att det är lite fel att göra sådär, att jag liksom vill kunna köra överallt (liten som stor stad), men kuggar jag igen blir jag ju lite desperat..hehe

      Svara

      • Julia

        |

        Kollat i Ystad och Simrishamn? Väldigt lätt uppkörning där 🙂

        Svara

        • Egoina

          |

          Japp, tyvärr inget där heller 🙁 Får hålla koll efter avbokningar kanske. Vet inte om det funkar så, men skadar inte att kolla 🙂

          Svara

          • Pia

            |

            Kolla tider varje morgon. Vi fick uppkörning dagen efter igen. Bara att boka på nätet och åka dit.

          • kristin

            |

            I åmål har vi inga rödljus alls, i säffle finns typ ett och dessutom ett vandrarhem för körskoleelever som kommer utifrån. Bra städer att köra upp i 😉

            (och angående att köra i stor vs liten stad, du kan ju köra i stor, eftersom du gör det till vardags. Men på uppkörningen kan det vara skönt att slippa fokusera på filbyten och trafikljus)

          • Johanna

            |

            När jag hade kuggat två gånger så kollade jag varje morgon om det fanns så jag kunde boka uppkörning i närheten där jag bodde. Tack och lov dök det upp en avbokning i min lilla stad och på det tredje försöket klarade jag det. Så håll utkik varje morgon eller så ofta du kan är mitt tips! 🙂

          • Alice

            |

            Du är definitivt INTE sämst! Jag tror verkligen att du kan men sen brukar hjärnan (iaf min) bara balla ur ibland och göra fel även fast den vet vad som är rätt. Du kommer att klara det! Jag lovar!

            Jag fick ofta kommentaren ”Va?! Har du inget körkort?! Jag trodde att du skulle vara först att ta det av dina kompisar!!! Till och med blablabla har ju körkort!” av många av mina kompisars föräldrar, det var inte så kul och det sänkte mitt självförtroende så mycket… Speciellt när man fick lära vissa kompisar med körkort att typ tanka eftersom jag var en av de få tjejer som körde moppe typ dygnet runt vid 15-års ålder och lärt mig sådana saker (plus typ de flesta trafikregler)… Körkortet och körkortsfrågan blev ett ångestmoment och jag kände att när jag var hos släkt/vänner i mindre orter där det var vanligare att ta körkort på sin 18-årsdag pratade jag inte om det då jag kunde få negativa kommentarer om att jag (då) var typ 21 år och inte ha körkort… Nu efter fem år av sporadiskt (och intensivt denna sommar) övningskörande tog jag det och jag vet att om jag kan göra det så kan du det också!

            Jag vet inte hur det är i Skåne (jag kommer från Stockholm och körde upp där) men här har körskolorna typ liknande (om inte likadana?) bilar som trafikverket. Det borde ju vara samma i hela landet tänker jag! Jag bokade en körlektion hos en trafikskola och sa att jag snart hade uppkörning och då gjorde trafikläraren en ”testuppkörning” och vi låtsades att jag körde upp. Han gav mig lite tips och förklarade hur jag skulle tänka vid de situationer som jag var osäker på. Jag tror att det är nyttigt att övningsköra med någon man inte känner och som man inte kanske är helt ”bekväm” med, om du förstår vad jag menar? Jag tycke också att det var bekvämt att ha kört i en liknande bil då jag övningskört med äldre modeller hemma än de som man kör upp med. Sen sa läraren vid halkbanan något som jag alltid tänker på: man blir aldrig en färdiglärd bilförare, utan är i en ständig utveckling och kan alltid lära sig nya saker! Det lugnade i alla fall ner mig lite 🙂

            Skickar en massa mentala styrkekramar och håller tummarna för dig! Jag vet att du kan! 🙂 <3

          • Alice

            |

            Vet inte varför det blev ett svar till en annan kommentar men nu blev det så iaf 🙂

          • Hanna

            |

            Bor i Blekinge, Olofström 😉 (världens byttehåla haha) Tror det är 15 mil till Helsingborg härifrån 🙂

          • Egoina

            |

            Kollade. Fanns tyvärr inget. Men tack för tips!! 🙂

      • Claire

        |

        Äsch, tänk inte så 😉 jag bor i Stockholm men körde upp i Västerås, känner att bara man klarar körkortet så kan du ju köra i större städer sen när du blivit mer van 🙂 jag får PANIK om jag hamnar mitt i Stockholms innerstad med bilen, sätter mig och gråter typ, och då har jag ändå haft körkort i 7 år.. Men Stockholm ska ju iaf vara svårast att köra upp i så därför körde jag upp i Västerås som sagt.. Säkerheten kommer med tiden, så kör upp i en liten stad du och ta det lugnt bara.. Jag kuggade första gången och var helt förstörd, grät hela vägen hem 😛 du klarar det!!

        Svara

  • Jennifer

    |

    Åh, förstår din känsla till hundra! <3 Om det är till någon tröst så kuggade jag en gång, min syster två och Timmie TRE! Det är den eviga väntan emellan som verkligen suger musten ur en!

    Svara

    • Egoina

      |

      Tack! Det är faktiskt lite till tröst, haha <3 <3

      Svara

  • Jennifer

    |

    Jag körde upp tre gånger. Kände mig också sämst o sjukt nervös. Men nu, drygt 12år senare (är 30) kör jag väldigt bra (om jag får säga det själv) och det spelar INGEN roll att det tog fler försök. Ge inte upp, försök gå in med inställningen att det är en övningsuppkörning. Lycka till nästa gång!

    Svara

  • Elin

    |

    Vad skönt det måste kännas att få sånt stöd av dina läsare som du fått här!:)

    Tillåt dig själv att vara ledsen, besviken och skäm bort dig själv med godis för att sedan lämna det bakom dig och komma igen med nya tag. Klart du klarar körkortet! 😀

    Svara

  • MY

    |

    Stackars, stackars dig. Ta hand om dig. Du är inte sämst bara lite dålig på att hantera nerver vid uppkörningar och det finns egentligen värre saker att vara dålig på.

    Du är inte ensam, vi är nog många som förstår precis hur misslyckad du känner dig idag. Trotts att det är 30 år sedan tycker jag fortfarande att uppkörningarna, för det blev flera, är bland det absolut värsta jag varit med om. Tillslut fick jag en väldigt snäll kontrollant som insåg att jag var för nervös och egentligen kunde bättre och godkände mig.

    Svara

  • Anna

    |

    Jag klarade mitt först på tredje försöket. Efter två misslyckanden var jag nära att ge upp men sen tvingade mina föräldrar mig mer eller mindre att i testa en gång till och då gick det. Mitt bästa tips (och det som gjorde att jag klarade mig) var att köra upp genom bilskola. Ta 2-3 lektioner och boka sedan uppkörning via dem. Det ska inte vara någon skillnad på att bli bedömd privat eller via bilskola men det är det. Det är mycket svårare att få godkänt privat. Kan vara värt de tusenlapparna det kostar med bilskola. Stort lycka till!

    Svara

  • Anna

    |

    Ett tips jag läste inför min uppkörning var (inte exakt kanske, men liknande) :
    Du ska inte bevisa att du är en perfekt förare vid uppkörningen. Du ska bara visa att du kan hantera bilen så att du kan övningsköra utan handledare framöver.

    Det lugnade mig lite. Meningen är ju inte att du ska vara fullärd, man lär sig ju hela tiden ju mer man kör.

    Du fixar detta! Heja dig!

    Svara

  • sanna

    |

    Regina. Jag kan trösta dig med att jag kuggade tre gånger, rena slarvfelen men allt berodde på nervositet. Inför fjärde uppkörningen var jag rätt förbannad, jag hade gett upp så jag bara körde.
    Då gick det skitbra. Jag fick höra att jag tog för mig, körde säkert och följde trafikflödet och körde med självförtroende.

    Idag, tio år senare, är jag grym på att köra. Jag får ofta beröm för min körning och jag känner själv att jag kör både tryggt men utan att mesa.

    Du kommer klara det, du får kaxa upp dig lite 😉

    Svara

  • Elin

    |

    När jag gick på teorilektioner på körskolan så berättade läraren om en kvinna han hade kört med som tog 250 körlektioner vilket resulterade i ett körkort som i slutändan kostade långt över 100.000 kr. Hans poäng var att alla klarar det till slut – det kommer du också göra (även om jag håller tummarna för att du slipper en sådan summa haha)! Vet inte hur mycket du gått på körskola men det ÄR bättre att åtminstone ta några stycken iaf. Har så många kompisar vars föräldrar vill komma undan billigare och låter dem därför köra hemma. Tänk vad mycket de har kört hemma men ändå slutar det med att de får ta lika många körlektioner som mig som endast (!) körde 25 gånger på körskolan och ingenting alls hemma. Värt att tänka på 🙂

    Svara

  • Kristina

    |

    Åh vad tråkigt! Jag kuggade min första uppkörning men klar det på andra försöket. Däremot teorin….. Well det gick liksom inte.. Tror jag klarade den på 4:e försöket väl! Var så ledsen och besviken. Jag vet inte om det var detta som påverkade det men jag bytte stad den sista gången när jag gjorde teorin. Kändes bara dåligt att gå tillbaka dit jag hade kuggat igen så valde att byta. Inte alls samma dåliga energi där. Så testa och kolla om du kan köra upp i Landskrona kanske? Där känner du nog till vägarna mer och jag tycker det är lättare att köra där än i Hbg ☺️

    Svara

  • Sofia

    |

    Men duuuu, du är ju så grym som ändå så snabbt har gått från noll erfarenhet till att faktiskt köra upp! Jag har fastnat i övningskörandet och hållet mig där sen… 5 (freaking) år tillbaka!! Kommer.inte.vidare. Så var stolt över dina framsteg, att du ändå är typ där, bara att komma förbi sista hindret. Det kommer gå vägen till sist!

    Svara

  • Emmelie

    |

    Jag kuggade första uppkörningen på grund av att jag var så nervös (hjälpte inte att han som bedömde tryckte upp bedömningsprotokollet 1cm från mitt ansikte och sa att jag glömt något… Jag måste ha glasögon för att få köra och jag hade linser på mig) jag körde nästan på en fotgängare vid ett övergångsställe så inte alls konstigt att jag kuggade. Andra gången var jag lika nervös, så torr i munnen att jag inte kunde prata i princip.. Men sa till när jag märkte att det blev fel och blev godkänd! Det går! <3 jag tog ändå 50+ körlektioner på körskola så kan jag kan du! 😉 jag hade aldrig klarat att bara köra privat 🙂

    Svara

  • Heidi

    |

    Stor kram till dig!

    När jag skulle köra upp fick jag ”öva” tillsammans med en person från körskolan. Så 45 min innan uppkörningen satte sig för mig en främmande person i bilen (inte den körskollärare jag brukade ha) och hade en ”uppkörning”. Körde då samma bil som senare under uppkörningen vilket innebar att jag i princip bara bytte personen bredvid mig när det var dags för den riktiga uppkörningen. Då hann jag göra alla nervösa misstag under den första körningen! Dessutom få lite sista minuten tips.

    Stort lycka till nästa gång! <3

    Svara

  • H

    |

    Jag läste i somras att endast 40% klarar första uppkörningen.

    Själv kuggade jag första, klarade andra två veckor senare (körde en lektion mellan och min lärare sa att jag körde lika bra som gång 1). Vi körde dock stället det gick fel på flera gånger, för jag spände mig där, kan faktiskt fortfarande undvika den avfarten om jag kan.

    Men var jag en bättre förare på andra uppkörningen? Tveksamt. Det är ju en process och man mognar till bättre förare varje dag. Jag gör fel ibland och behöver tänka extra i vissa korsningar.

    För mig hjälpte det att inte småprata så mycket med inspektören utan mer fokusera på att planera körningen i varje moment hela tiden. Förutom instruktionerna och frågor från mig småprata vi inte mycket. Satt och bestämde vilken växel som passade inför rondellen osv. Att jag verkligen körde 45 min så fokuserat jag bara kunde. Det hanterade min nervositet, men alla är vi olika.

    Fler kuggar än klarar de första, glöm inte det. Plus att turen behöver vara med en, jag fick en väldigt svår situation gång 1 och bara flyt gång 2.

    Dock drygt med väntetid. Här gick det mitt i sommaren att få tid på 2 v, men då körde jag med en snäll och flexibel körskola som möblerade runt för mitt körprov.

    Massa kramar till dig, känner igen känslan du har

    Svara

  • ida

    |

    Du har ju lika långt från Helsingborg till Malmö
    som till Halmstad.
    Kolla där -kanske går fortare?

    Svara

    • Egoina

      |

      Finns tyvärr ingen där heller 🙁

      Svara

  • Emma B

    |

    Jag har aldrig haft problem att göra prov eller liknande men jag kuggade två ggr innan jag tog mitt. Det tärde verkligen på självförtroendet och jag mådde piss. Men tillslut lyckades jag, och det kommer du med göra!

    Det ska tilläggas att min andra uppkörning var skitbra (hen sa till mig att jag tittade för mkt på några barn och sen ett hus??? Fattade ingenting). Vid min tredje uppkörning hade jag nästan gett upp och gjorde grejer som jag inte tycker att jag förtjänade ett körkort, men då klarade jag det!?

    Svara

  • Linn

    |

    Jag kuggade två gånger, klarade körkortet på min tredje uppkörning – jag vet att det känns som att allt är skit just nu, men när du väl får det, för det kommer du att få, så är detta glömt! Tro mig, jag vet. Jag grät som ett barn en hel dag när jag kuggade andra gången.

    Ett tips kan vara att du, om du inte gör det, ta någon lektion på körskola, för de vet exakt vad Trafikverket kollar efter 🙂

    Ta hand om dig, och ät några extra chokladbollar – det förtjänar du!

    Svara

  • Julie

    |

    På min första uppkörning körde jag på en backspegel OCH missade en HEL lastbil på motorvägen! Den var vit och det snöade brukar jag säga.. Hahah ge inte upp, alla klarar det till slut 😀

    Svara

  • Therese

    |

    Du kommer att klara det! Jag klarade mig körkort på sjätte uppkörningen! Jag var också helt nersänkt efter fem misslyckade uppkörningar. Så jag tog en paus och körde lite sporadiskt under fem månader, sen tog jag en körlektion där läraren peppade mig som tusan efter det bokade jag uppkörning och klarade den. You can do it!! <3 <3 <3

    Svara

  • Linnea

    |

    Du är inte sämst! Det låter som något helt naturligt att bli stressad över och att då få blackout. Inga konstigheter. Du är inte dina misslyckanden! Tillåt inte dig själv att tro att du på något vis är värdelös. Du är grym!

    Svara

  • Johanna

    |

    Du är inte ensam <3

    Svara

  • Diana

    |

    Hej,

    Jag vill dela med mig av min körkortshistoria. Jag började att försöka ta körkort för 5 år sedan. Teoriprovet gick bra och min körskolelärare sa att jag var redo att köra upp. Jag var jättenervös och kuggade uppkörningen. Efter det fick jag panik bara av tanken av att köra upp igen. Jag försökte två gånger till men varje gång blev jag så stressad att jag låste mig helt. En gång började jag gråta i bilen och kunde inte ens genomföra hela uppkörningen.

    Jag är i vanliga fall en ganska sansad person men jag har aldrig upplevt sån press förut. Tillslut rådde min mamma mig att ta en paus från körkortet för att hon blev orolig för min hälsa (haha).

    I somras insåg jag att det hade gått fem år och att halkbanan och riskettan höll på att gå ut. Jag tog tag i det hela igen. Jag körde upp igen och jag trodde att jag skulle kunna behålla lugnet. Men när jag suttit i bilen i 5 min började paniken långsamt byggas upp. Självklart gick det inte bra när jag blev så nervös. Efteråt började jag få en lättare panikattack, jag hyperventilerade och grät i bilen. Jag är 25 år och du kan säkert förstå hur mycket jag skämdes inför trafikinspektören!! Efter jag kommit ut ur bilen fick jag en fullständig panikattack.

    Jag kommer aldrig få körkort tänkte jag. Alla idioter klarar det men inte jag.

    Inför min nästa uppkörning skaffade jag betablockare (lugnande) från en kompis. Jag körde som en gud. Jag var lugn och sansad, efter uppkörningen sa min trafikledaren ”Att det inte var något att diskutera” och jag fick mitt körkort!!!! Efteråt googlade jag på betablockare och läste att den dosen jag hade tagit i princip inte påverkar alls. Mitt lugn hade kommit fån placeboeffekt haha!

    Du kommer att grejja det. Även om det tar 5 gånger till, det spelar ingen roll. Och när du klarar det kommer det vara samma upplevelse som när man tänker tillbaka på hur man såg på sig själv i tonåren. Hur otroligt onödigt det var att man inte var nöjd med sin rumpa, att man brydde sig om vad andra tyckte osv. Jag lovar att du kommer se tillbaka på det här och vara trött på dig själv för att du lät dig själv må så dåligt över det!

    Svara

  • Emma

    |

    Guuuud vad jag känner igen mig i allt! Jag kämpade med körkortet för 3 år sen. Klarade teorin och skulle köra upp, gick jättebra tills jag missade en väjningsplikt det sista jag gjorde så kuggade! Min körlärare sa att nästa tid vad om 2 månader! Låg och grät HELA dagen. Som att smälla en ballong av känslor efter all anspänning och förväntan! Min räddning blev att boka uppkörning privat istället för att boka genom körskolan! Då kunde jag logga in på bokningssidan 25 ggr om dagen själv, och tillslut hade jag tur och hittade en återbudstid 2 veckor senare! Denna uppkörning blev i ösregn och i trafikverkets bil istället för körskolans som jag var van vid. Klarade den med nöd och näppe, såg framför mig att behöva gå igenom hela processen igen men hon godkände mig efter att ha suttit och velat i 10 minuter. Plåga mig gärna mer tack! 😛 Jag var eller är inte på nåt sätt farlig i trafiken eller en dålig förare, men vid såna här extremt nervösa tillfällen blir det ofta knas! Man kan heller inte vara beredd på precis ALLT, även om personen vid andra uppkörning var av annan uppfattning haha!

    Detta blev kanske flummigt, men var bara tvungen att kommentera 🙂 Man får vara ledsen, men sen måste man upp i hästen igen och ge sig fan på att ta det där JÄVLA körkortet!!! Lovar att det kommer va så värt det när det händer, om det så har tagit 7 uppkörningar eller 2 🙂 kram!

    Svara

  • Julia

    |

    Jag lovar att du kommer klara det!!! <3
    Jag tog en intensivkurs, från att inte ha kört någonting innan. Sa ingenting till någon, tog ledigt ifrån jobbet och allt. Så kuggade jag på första körningen, och skulle få vänta två månader på nästa tid… Som tur var så ringde körskolan upp senare och sa att dom fått en avbokning fredag samma vecka, tror detta var en tisdag. Och då klarade jag det och kunde äntligen berätta för alla, kommer aldrig glömma den känslan och den lyckan, när körläraren sa att jag klarat det och jag såg i backspegeln hur ögonen tårades av glädje! Lovar att du snart kommer att känna samma känsla!!! 🙂
    Tänk vad nära du är!! Snart har du det, även om det tar tid, och du kuggar, så har du det snart. Och då har du det för resten av ditt liv, en av världens bästa investeringar i livet!! Du är så nära!! 🙂
    Hoppas att någon avbokar så att du får en tid snart. 🙂
    LYCKA TILL!!!!!!! <3

    Svara

  • Malin

    |

    Egoinaaaaaaa!! Du är en av de mest fantastiska personer jag känner, tänkte jag säga. Men så insåg jag att jag inte känner dig. Men du verkar vara helt oroligt fantastisk och bra och det finns inte en chans i världen att du är sämst. Du är så jävla bra! På så många sätt. Jag önskar jag kände dig pga allt det. Och jag vet att du kommer klara detta! Du har så många som hejar på dig här och jag vet hur det kan ställa till allt när man är under press. Men du kommer klara det! Förstår om du hatar att man försöker ge självklara råd men tankekraft är MAGI så försöka intala dig att du KOMMER ATT KLARA DET! Se det framför dig, se hur du stannar bilen tillbaka på startplatsen och bara känner att det här gjorde du så jävla bra! Sen är det okej att göra några fel på uppkörningen, så om något går snett så försök att inte älta det för mycket utan bara gör din grej som den Queen du är! Finns högst säkerligen folk som kör bra mycket sämre än dig så det är klart att du ska ha ditt körkort! HEJA DIG!!❤️❤️❤️ massa kärlek pepp och stryka!

    Svara

  • Catharina

    |

    När jag gjorde min uppkörning för ca 10 år sen så sa min körlärare precis innan jag skulle köra att han absolut inte trodde att jag skulle klara uppkörningen. Men så körde jag upp och klarade det på första försöket så tji fick han. Vet däremot fler som kuggat 2-4 ggr innan de klarat uppkörningen än de som klarat det på första försöket. Ge det bara lite tid så kommer du också att fixa det med bravur!

    Svara

  • Lisa

    |

    Tänkte muntra upp dig lite jag också ❤️ Fick 18 motorstopp på rak i en korsning på min första uppkörning… Detta vet jag eftersom personen bredvid mig(uppkörningsmannen) räknade och ”hjälpte” till genom att berätta att det inte gick så bra för mig varje gång det blev grönt i trafikljusen. Jag stod där tre ”varv” eller vad man ska säga innan vi kom iväg….. Det är kul nu, men lilla jag på 18 år grät tre timmar konstant efteråt…. Jag har körkort idag men får i alla fall motorstopp ibland. Testa att lyssna på musik som får dig lugn/ger självförtroende. .. Och klart DU klarar ett körkort som drev företag samtidigt som du tog en kandidatexamen ❤️

    Svara

  • Cina

    |

    Jag känner betydligt fler som inte klarat på första försöket än som gjort det.

    Då jag tog körkort för många år sen så kuggade jag första gången och klarade den andra. Då när jag körde upp första gången så hade jag en som var känd för att hellre fria än fälla dvs i stort sett alla som hade hen klarade sig utom jag då men jag förstod faktiskt varför då jag gjorde några rejäla missar. På min andra uppkörning så hade jag fått en hen som var ökänd för att hellre fälla än fria. Jag hade av både körskoleläraren och av vänner fått tipset att försöka tänka som att jag redan hade körkortet (och fullt ansvar för att klara alla situationer som kunde uppkomma i trafiken) och att jag bara skulle skjutsa hen dit hen ville. Den gången klarade jag mig pga säker körning trots en mindre miss.
    Jag vet så många som kör upp på mindre orter och klarar det där, ex.vis Borås och Bollnäs.

    Lycka till, nästa gång klarar du det.

    Svara

  • Ingela

    |

    Du är inte sämst! <3 Vet du, jag minns inte ens längre om jag kuggade två eller tre gånger… Jag blev också så himla nervös och angelägen att göra allt rätt så allt blev fel istället. Men, det kommer gå! Lycka till 🙂

    Svara

  • Lina

    |

    Åh. Du är inte alls sämst! Du är jättebra! Vet hur det känns när hela hjärnan låser sig av nervositet och prestationsångest, det är skitjobbigt. Det är ju precis som du skriver, att man vet allt och kan allt, men att det blir problem när man aktivt försöker tänka på allt samtidigt. Hjärnans arbetsminne är ju begränsat och kan inte hålla för många bollar i luften, och det blir ännu svårare när man är stressad och nervös och spänner sig. Så det är absolut inte dig det är fel på, det är bara så hjärnan fungerar.

    Mitt bästa tips är att ta djupa andetag och försöka starta om hjärnan, typ tänka ”Okej, jag är här, och jag är här för att köra bil. Jag kan köra bil.” Och försöka slappna av i magen, räkna till fem och känna in hela kroppen så att du kommer tillbaka till nuet (det här låter flummigt, men det fungerar i alla fall för mig). Lita på att bilkörningen sitter i ryggraden, för det gör den! Du är visst bra nog att ta körkort, för i vanliga fall när man kör bil sitter man inte med en kontrollant i bilen som ska bedöma ens körning så att man blir jättenervös. Det är uppkörningssituationen som är onormal, inte din bilkörning.

    All pepp till dig! Du kommer fixa det här. Kram!

    Svara

  • Caroline

    |

    Hallåååå! Först och främst – DU ÄR INTE SÄMST!!! Var och varannan person kuggar antingen körningen eller skrivningen eller både och! Ibland kan man behöva några försök innan man blir godkänd 🙂 och sen har jag ett tips, om det är möjligt för dig: kör upp i en by utanför stan! Jag körde upp en timme utanför stan där det helt enkelt fanns få moment. Detta pga mina föräldrar bor där och inte för att det skulle vara ”lätt”, men jag slapp allt ifrån trafikljus, rondeller, motorvägar mm. Och det var inte jättelång väntetid heller som det är i stan. Crash, burn, get up again! Kram på dig!

    Svara

  • Louise

    |

    Åh förstår att det suger men ge inte upp!
    Att man inte lyckas på första uppkörningen betyder inte att du är misslyckad som förare. I stort sett alla mina vänner kuggade på första uppkörningen och ett par klarade det först på 3-4 försöket.
    Det suger såklart när det händer men det är bara att gå vidare. Tillåt dig att vara besviken en stund och gå sedan vidare.
    Om du är villig att resa lite längre för uppkörning så kan du ju kolla vad som finns i Blekinge, ca 1-2 timmars resa beroende på var i Blekinge du kör upp.

    Lycka till och ge inte upp! 🙂

    Svara

  • Louise

    |

    Innan jag tog mitt körkort trodde jag att det fanns två typer av människor – de som klarar det på första försöket och de som inte gör det. När jag sedan kuggade första gången (efter ett mycket bra teoriprov) kunde jag inte fatta att jag tillhörde ”de där andra”. Vad misslyckad jag var! Jag har aldrig känt mig så dålig, för jag hade aldrig tidigare sett mig som ”en sån som misslyckas med uppkörningen”. Sen gick jag och kuggade en gång till. Och fick – som du – skriva om teorin och köra upp igen. Snacka om att självförtroendet går i botten. Speciellt om man som jag, är livrädd för att misslyckas. Inför min tredje uppkörning läste jag ”Det blir alltid som man tänkt sig”; jag hade alla möjliga tekniker för att försöka hålla självförtroendet uppe och paniken nere. För tänk om jag skulle missa igen?

    Sen fick jag en instruktör som betedde sig som om jag redan hade klarat provet. Som om timmen i bilen bara var en formalitet. Och jag klarade mig äntligen! Men nu några år senare inser jag att det spelar verkligen ingen roll hur många gånger det tar, för uppkörning handlar ibland om något helt annat än att faktiskt visa att man kan köra bil – det handlar om att kunna komma över sig själv och sitt huvud. Det låter kanske dramatiskt, men att lyckas med att ta körkort var för mig att lyckas att kontrollera mina nerver och det var en enorm vinst när jag gjorde det. Det kommer det vara för dig också. Visst, träna mer på att köra, men framför allt; träna på att lugna ditt inre.

    Du kommer också fixa det. Ja, det kanske är enkelt för mig att säga nu – men du såg inte min första uppkörning när jag fick motorstopp fyra gånger i samma rondell.

    Svara

  • Marie

    |

    Nä du är inte sämst! Jag har också haft sjukt dåligt självförtroende gällande körkortet (när jag hade tagit det såg jag bara alla fel jag gjorde och tyckte att jag skulle tillbaka till körskolan).
    Mitt tips till dig är: skaffa dig självförtroende! Kör MYCKET så blir du tryggare och känner dig säkrare i trafiken. Nu har du liksom två månader på dig att peppa och bli en grym förare.

    Men deppa först för det måste man ❤

    Svara

  • Ida B

    |

    Du klarar det nästa gång ska du se!! Massa kramar❤❤

    Svara

  • Linn

    |

    Åh jag har känt precis som du gör nu. Inte bara en gång. Jag har haft ett helvete med körkortet o det är en kamp än idag att hitta självförtroendet efter alla motgångar. Jag vet hur dum i huvudet man blir av att vara rädd att göra fel i trafiken. Och det finns så många idioter som bara tutar, stressar en och beter sig odrägligt i onödan. Jag vet hur hjärnan bara stänger av när man sitter där o kroppen bara gör vad den vill. Jag har gjort SJU uppkörningar. Körde upp fyra gånger och varje gång gjorde jag så jävla dumma och impulsiva saker som inte alls var likt mig i vanliga fall. När jag tillslut på fjärde gången fick mitt körkort hade jag det i 7 månader innan jag blev inblandad i en hemsk trafikolycka där jag blev vållande över en 15 årig pojke på cykel, som skadades o fördes till sjukhus. Han kom från ingenstans. Ingen vet vad som hände men automatiskt blev jag vållande o blev av med mitt körkort. Jag är så jävla tacksam varje dag att han undkom permanenta skador helt för jag vet att jag inte hade kunnat leva med mig själv annars. Jag mådde så dåligt över händelsen och jag mår dåligt idag 1 år senare, även om jag kämpar vidare. Hans familj vägrade svara när jag ringde för o prata med dom o förklara att jag aldrig skulle vilja skada honom, att jag inte såg honom komma förän det var för sent. Jag kunde inte sova. Drömde mardrömmar om att jag körde över folk jag älskar. Jag spydde av ångest och panik. När jag fick ta om mitt körkort hade jag ingen livsenergi, motivation eller självkänsla över huvud taget. Det resulterade i 3 uppkörningar till innan jag äntligen kunde få en liten gnutta sinnesro igen. 3 uppkörningar. Jag som kört bil i nästan ett år och kunde allt om uppkörningar o trafikregler. Man stänger av helt när man inte hittar självförtroendet. Tro mig jag vet! Det jävla körkortet har kostat mig så mycket tårar och ångest att det är hemskt. Jag vet hur dåligt du mår. Jag vet hur dålig man känner sig men ge inte upp.. Jag trodde aldrig jag skulle ta mig ur detta men jag har mitt körkort igen efter detta helvete. Jag är rädd när jag kör. Jag drömmer fortfarande mardrömmar och jag är fortfarande osäker o känner mig vilsen. Men jag fortsätter försöka, och det gör mig så jävla stolt att säga. För så dåligt som jag mått trodde jag inte att jag skulle klara av någonting i livet. Ge inte upp. Jag vet precis hur du känner dig. Klarar jag det efter allt dethär så fixar du det också. Jag lovar! Kom ihåg att du kan!! Ta hand om dig ❤️

    Svara

  • Frida

    |

    Hallå! Jag låg och grät en hel natt pga detta, ibland får man faktiskt tillåta sig att ta det hårt även fast det inte är en *BiG dEal*. Man får vara ledsen (trots att barn svälter och folk dör i krig osv).

    Svara

  • Fanny

    |

    du fixar det!! heja heja dig!

    Svara

  • Elsa

    |

    Alltså om du bara visste hur mycket jag känner igen mig. Jag blev kuggad TRE gånger på uppkörningen men klarade skrivningen direkt. Det var fruktansvärt. Bland det drygaste jag varit med om faktiskt. Inte för själva körkortet utan för hur mycket det bröt ner mig och mitt självförtroende.
    Jag kände precis som du att jag kan ju köra bil. Min körskolelärare hade aldrig skickat dit mig annars. Första gången tyckte jag det gick bra. Var nervös så kopplingsbenet skakade (han sa till och med att jag fick gå ur bilen en sväng om jag ville för han såg det när jag backa runt hörn). Men när jag stängde av bilen kände jag mig nöjd och jag visste att inget hade gått fel. Sen sa han inte godkänt och jag fattade ingenting. Han sa som din sa att jag fick lov att bättra på mitt självförtroende och komma tillbaka. Han kunde inte säga något fel utan att jag helt enkelt skulle ta för mig mer i min körning. Jag bröt ihop totalt. Och gångerna efter det var det som att mantrat ”du suger” gick på repeat i huvudet och jag kände inte igen mig själv eller min körning överhuvudtaget. Blev kuggad för skitsaker och var så arg på mig själv.
    Sen fjärde gången lyckades jag få en tid i en stad jag aldrig kört i sista dagen innan min skrivning gick ut. När jag fick höra att jag blev godkänd bröt jag ihop totalt. Den lättnaden var helt otrolig.

    Det jag vill säga till dig är att det är värt det. Det är förjävligt och det tar på så jävla mycket krafter- men känslan när man blir godkänd efter så mycket kämpande är helt obeskrivbar. Allt jag kan säga till dig är att köra köra och köra. Jag tyckte jag kunde köra bil då, men har insett i efterhand hur lite rutin jag egentligen hade. För det spelar egentligen ingen roll om du kan all regler, du måste ha rutin. Så kör kör och kör. All ledig tid du har. Det kommer en dag då spärren släpper och plötsligt är man inte så nervös att sitta där bakom ratten.
    Du kommer klara det. Det är bara att kämpa på. Men tills dess, tillåt dig själv att bryta ihop, kör som en galning och peppa dig själv. Det är så värt det tillslut. ❤️

    Svara

  • Mika

    |

    Hmm blir så ledsen för din skull :(<3 du kommer klara det, det du får öva på hemma är kanske inte körningen utan att peppa dig själv. Du kan ju försöka låtsat att det är F du har bredvid dig när du kör och att det bara är en vanlig dag och ingen uppkörning. Det brukar hjälpa mig i alla fall när jag ska göra något läskigt, att föreställa sig att man är i en situation där man känner sig trygg. Ge inte upp <3

    Svara

  • Malin

    |

    Åh, jag kommer ihåg den känslan! När jag hade tid för uppkörning sa min körlärare att jag är som gjord för att köra bil och hon lämnade nycklarna till bilen för att jag skulle köra tillbaka den själv till henne när jag hade klarat körkortet.. När jag väl kommer till uppkörningen var det som att gå in i en vägg! Jag kunde inte en enda del i motorn, jag körde höger när han sa vänster, jag fick inte ens igång bilen utan att den dog tre(!!) gånger! Jag var helt förstörd efteråt. Men efter nytt försök så klarade jag det, det kommer du också att göra!

    Svara

  • Likkan

    |

    Åh jag blir så ledsen för din skull!
    Jag förstår så väl hur du känner! Jag kan köra bil och har övningskört sen jag var 16 (är bara ett år äldre än dig) och klarade uppskrivningen direkt för 8 år sedan. På den tiden hade man ett år på sig att klara uppkörningen. På det året så failade jag inte två gånger, utan fyra!

    Har precis tagit tag i körkortet igen men det är så förbaskat dyrt och med en sjuk katt hemma som kostar skjortan så har jag lagt det på hyllan ett tag igen.

    Kan ju säga att jag tröstade mig inte med choklad när jag failade, jag söp ner mig första dagen och låg sen och grät i sängen typ i flera dagar.

    Men du är absolut inte ensam!
    Kram!

    Svara

  • Felicia

    |

    Snälla låt dig inte slås ner av att du misslyckats! Jag skrev o körde upp så många gånger att jag knappt minns. Tror jag skrev fyra gånger och körde upp fem… Jag var hopplös och efter de tre första försöken tog det ett år innan jag byggt upp modet att försöka igen. Förstår verkligen hur det känns, men det är inte alltid ens eget fel. Ibland händer så oförutsägbara saker eller att man bara får matematiska frågor om totalvikt, bruttovikt och blaj och sån skit. När jag väl lyckades körde jag en lektion med körskolan precis innan och dom gav mig tips som satt färskt i minnet när jag körde upp. Jag grät av lycka när jag väl hade klarat det. Det kommer du också göra! Du kommer klara det! Häng inne på trafikverkets hemsida och uppdatera hela tiden för o se om ngn avbokar ifall du har svårt o hitta tider. Då kan man få tid nästa dag. Kram o lycka till! <3

    Svara

  • Carro

    |

    Jag hade tur (?)) att få en uppkörningsgubbe som lät mig få körkort trots fel. Vet inte hur noga de är..
    Men jag gjorde fel redan innan jag lämnat parkeringen, lyckades inte komma iväg. Minns inte varför nu. Kopplingen eller nåt.

    Nästa misstag var backning runt gathörn och jag körde för tight och skrapade bilen mot hög plogkant. Massa snö alltså.
    Men jag sa bara ”Det där gör jag om”.

    Sen så körde jag inte i stad.. filer, tusen trafikljus och svåra korsningar existerar inte.
    MEN jag tog tusen lektioner på körskolan också innan. Fasen vad jag har tragglat.
    När jag väl fått kortet så flyttade jag till gbg och körde knappt nåt på tio år!
    Så både växling skyltar och regler glömdes av… :/

    Svara

  • Elin

    |

    Ey, du är inte dålig! I princip varannan man pratar med har ju kuggat minst en gång, och i typ 100% av fallen på grund av att man blir så jäkla nervös. Försök att tänka på det värsta som kan hända – att du inte blir godkänd och får köra upp igen. Inte hela världen va? Du fixar det förr eller senare! Heja!

    Svara

  • Annie

    |

    Du är SÅ FIN som delar med dig av det här. Vill definitivt inte påstå att jag är glad över din kuggning, men jag älskar att din blogg spelar din verklighet på ett sunt sätt. När man går in på perfektionistbloggar (det vill säga majoriteten) kan man ibland känna sig illa till mods efteråt – vad är mitt liv värt i förhållande till detta? MEN, hos dig, blir man bara fylld med en varm och härlig känsla av gemenskap, glädje och tacksamhet över att få följa dig i ditt liv. Och man bryr sig SÅ mycket om dig. (Obs. Ej på ett stalker-sätt, utan mer att man vill att du ska ha det bäst) Slutsats: TACK för att du finns, du behövs. Och du kommer klara uppkörningen!!! Lovar lovar lovar lovar. Tänk på att typ 50% av resultatet beror på tur (både en själv och uppkörningsbesiktaren ska ha en bra dag liks) och nästa gång, då är det din tur! <3

    Svara

  • Hanna

    |

    Mitt bästa tips inför en uppkörning är att boka körlektion precis, precis innan uppkörningen.

    Tex säg att du ska köra upp Måndag kl 15, då kanske du kan ha en körlektion med körskollärare mellan kl 13-15 eller liknande. Så du får ut dina värsta nerver då.

    Jag gjorde detta inför min uppkörning och tror verkligen inte att jag hade klarat mig utan min körlektion.

    Svara

  • Isabel

    |

    Åh, du kommer att klara det! Du är inte dålig, det är otroligt nervöst att köra upp. Jag vet inte hur det fungerar i din stad men när jag tog körkort så kuggade jag första gången men mina körskolelärare vägrade ta fler lektioner med mig då de ansåg att jag kunde köra bil (vilken underbar gest inser jag i efterhand) men iallafall, så ställde jag mig i reservkö och ifall någon avbokade kunde de ringa mig. Vilket de gjorde 1 vecka efter att jag kuggat och frågade ”Hej kan du komma och köra upp om 3h?” hann inte alls bli lika nervös utan mer chockad över att jag fick tid igen så fort och hann inte stressa upp mig helt enkelt och klarade uppkörningen den gången, så om det finns där du bor skulle jag rekommendera det (kan vara svårt med jobbet dock). Sedan när jag väl blev godkänd så var jag så nervös att jag pillade på en liten finne medan jag väntade på domen så den gick sönder och de bokstavligt rann blod haha, så pappret jag fick med mig hem var blodfläckat och han blev så nervös av blodet att han kryssade i att jag ej blev godkänd, fast allt annat på pappret visade att jag var godkänd och inte kontrollerde jag det innan jag körde därifrån. Men det löste sig trots allt kaos 🙂

    Du kommer klara det, vägen till körkortet är himla prövande men du fixar det! Heja dig 🙂

    Svara

    • Egoina

      |

      Hahaha men gud, skönt att det löste sig 🙂

      Svara

  • Sh

    |

    Hej.
    Kan säga att mycket har med vad för dag man har. Jag kommer ihåg när ja skulle köra upp, dagen innan det så hade jag en lektion kvar i trafikskolan och de var inte min dag, mitt självförtroende var på botten och körläraren frågade om jag ens vet hur man kör? vilket gjorde saken värre. Men jag peppade mig själv och tänkte nä bort med alla negativa tankar kan alla andra så kan jag. Lita på dig själv det kommer gå bra. Släpp allt tänk att den du kör upp med är en ”vanlig” människa som du bara ska skjutsa någonstans och inte ngn som ska bedöma. Det är vanligt att inte sätta den på första,ge inte upp!!

    Svara

  • frida

    |

    Grät så mycket när jag kuggade min första uppkörning.. På något vis hade det spridit sig till så många att jag skulle köra upp så det gjorde bara saken ännu värre, vad skulle folk tycka och tänka?? Jag som aldrig haft problem med prov i skolan, misslyckas??! Mitt självförtroende var i bott och man hade längtat så länge och det värsta var att man fick vänta så länge på nästa tid! Men kanske är det bra, övningsskör så mycket du bara kan och se det som en chans att bli säkrare! Vet att du kommer klara det, det gör man till slut, bara man inte ger upp!

    Svara

  • Elvira

    |

    Jag vet hur det känns! Jag klarade på mitt fjärde försök. Det som funkade för mig var att ta flera ”lilla uppkörningen” innan, alltså låtsas ha uppkörning med en ny lärare. Nerver suger men det kommer gå tillslut! Kram!

    Svara

  • Johanna

    |

    Det måste kännas surt, men ge inte upp!
    En tanke som slog mig, antar att du känner dig trygg när du kör med F? Har hört om folk som tagit med sig förälder, handledare osv som fått sitta i baksätet. Kanske det kan få ditt självförtroende att kännas lite bättre?
    Kram på dig!

    Svara

  • Amanda

    |

    Vet hur det känns… Klarade teoriprovet igår, och idag på varmkörningen sa min lärare ”kör Du såhär sen kommer du klara det”. Jag var såååå Stört jävla nervös och ALLT gick fel, saker som jag vanligtvis är bra på gick helt åt helvete. När inspektören pratade med min lärare om varför jag inte klarade uppkörningen sa läraren att det inte lät som ”min körning”. Så jävla surt, har legat och gråtit hela eftermiddagen nu. Fyfan vilken självförtroende-krossare detta var.

    Nästa gång klarar vi det!!!

    Svara

  • Sofie

    |

    Det handlar om att aldrig ge upp vad man gett sig in i!
    När jag skulle ta mitt körkort
    skrev jag upp 6 gånger och hade 50 två gånger. Sista gången hade jag 64 så då kunde hela boken utantill. Idag bor jag mitt emot förarproven i hbg och kan fortfarande känna känsla när jag går förbi.
    När de var dags för uppkörning hade jag de samma dag som min bästa kompis. Hon på förmiddag och jag på eftermiddagen. Jag såg henne själv köra bil innan de var dags för min tur. Känn pressen alltså! Jag fick en äldre man som kallades för kugghjulet- men klarade mig. Så de handlar bara om att kämpa på och ge inte upp 🙂 kram Sofie

    Svara

  • Michaela

    |

    Förstår dig precis. Tog mig fem uppkörningar innan jag hade körkortet i handen. Blev så sinnessjukt nervös varje gång jag skulle köra upp och gjorde jättedumma fel. Jag mådde till slut så psykiskt dåligt att jag la av helt med körningen hemma för att jag inte orkade med det mer. Sen började jag igen ett halvår senare, utan att berätta för mamma, körde enbart på körskola och hade körkortet en månad senare. Du kommer klara det till slut, det gäller bara att ta sig förbi den nervösa känslan och enbart fokusera på körningen. Vet att det känns för jävligt nu och att skiten bara kostar massa pengar, men när du har det så kommer allt vara värt det. Kram

    Svara

  • Elin

    |

    Nu kanske någon redan skrivit detta innan, orkade ej kolla, men ett tips är att börja prata högt när du kör! ”Nu stannar jag här därför att…” ”Nu kör jag i det här fältet för att..” Osv. Har hört folk som gjort så även på uppkörning och inte bara vid övningskörning, kanske kan vara till någon hjälp.

    Svara

  • Ronja

    |

    Kram till dig. Du kommer fixa det.

    Svara

  • Moa

    |

    Som jag känner igen mig!!
    Jag kuggade uppkörningen två gånger men på tredje försöket fick jag mirakulöst körkortet.
    Blev så nervös och gjorde massa fel- första gången körde jag t.om emot en parkerad bil Och tänkte flertal gånger att det bara är att ge upp för jag kommer aldrig fixa det. Klarade inte heller teorin första gången så kändes lagom peppande att kugga på båda momenten. Men du kommer fixa det även fast det känns kasst nu<3 Massa pepp till dig!!

    Svara

  • Amy

    |

    Heej!
    Testa att köra upp i Blekinge, min kusin kuggade 4 gånger pga nerver, åkte till Karlskrona och körde upp och fick det med en gång, klart man ska kunna köra men det kan ju vara skönt med omväxling än att gå tillbaka och känna ” hej här är jag…. igen”
    Du kommer fixa det!! Alla i min släkt körde upp 4-5 gånger haha, fy. Slutet gott allting gott dock <3 Kram!

    Svara

  • Camilla

    |

    Åååh, jag känner så igen mig!!! Klarade inte heller min uppkörning första gången och ville bara gå och gräva ner mig någonstans.
    Min körlärare var så förvånad för han trodde verkligen att jag skulle klara det, men jag blev så nervös precis som du och gjorde en massa konstiga fel som jag aldrig gjort innan.
    Håller tummarna för att du fixar det nästa gång. ✊ Kram

    Svara

  • Camilla

    |

    P.S. Är från Hbg så körde också upp här i stan.

    Svara

  • Elin

    |

    Blir så glad av att läsa detta och se att jag inte är ensam! Jag tog mitt körkort på fjärde försöket just eftersom jag blev så fruktansvärt nervös vid varje uppkörning. Min körskolelärare var så förbryllad av mina misslyckanden eftersom jag annars körde väldigt bra. Jag tror inte någon (utom du!) förstår hur jobbigt det är att veta att man kan köra bra, man är bara så fruktansvärt nervös.

    Svara

  • Mikaela

    |

    Jag förstår att du är besviken på dig själv, men som så många skriver så KOMMER du klara det! Du kan ju köra bil och det är bara dina nerver som spökar. Jag kan ge lite tips hur min taktik såg ut inför min uppkörning som jag klarade. Du kanske redan fått många tips, men det skadar ju inte att jag ger mina 🙂
    – Gör en låtsasuppkörning.låt din handledare leka uppkörning. har för mig att du övningskör med din sambo, ha även med någon annan som du inte kört med i bilen, tex din mamma, en vän eller kollega. Alltid lite nervöst med någon annan i bilen samt att denna kan ge sina synpunkter.
    – kör rutten du failade på tills du klarar den felfritt, bra för självförtroendet.
    – jag missade högerregeln det första jag gjorde på min uppkörning. Jag sa det direkt till han jag körde upp med att jag var medveten om felet. Mentalt kunde jag då släppa det och körde resten felfritt. I mitt fall skulle jag annars tänkt på felet under hela uppkörningen och säkert gjort flera fel pga nervositet och osäkerhet.
    – ge inte upp! Jag lovar, du kommer klara det. Du är en sjukt smart tjej och behöver bara få bukt på nerverna

    Blev lite rörigt Då jag skriver från mobilen.

    Massa kramar och lycka till. Jag vet att du grejar det!

    Svara

  • H.

    |

    Åh EXAKT samma sak hände mig, jag blev så nervös och osäker när jag skulle köra upp att jag betedde mig som om jag aldrig kört bil förut.

    På SJÄTTE försöket klarade jag det till slut och du kommer också klara det så klart! Ge inte upp bara!

    Svara

  • Lovisa

    |

    Vad tråkigt att det inte gick hela vägen 🙁 Men nästan alla misslyckas ju på första försöket när de kör upp. Sen när du väl har körkortet kommer du inte tänka mer på det här. Nu har du i alla fall erfarenheten av att köra upp en gång och är förmodligen mindre nervös nästa gång. Då kan du slappna av mer och köra som du gör hemma. Du kanske kan be att din handledare sitter med i bilen om du tror att det skulle underlätta för dig? Kramar <3

    Svara

  • Emelie

    |

    Igenkänningen på detta är så så hög!! Klarade mitt körkort på tredje uppkörningen, körde till en början privat tills jag blev så ledsen varje gång det gick åt helvete så tog några körlektioner och efter all beröm från körskolläraren fick jag upp självförtroendet igen och klarade det där äckliga körprovet! Tror på dig, allt går om man vill!

    Svara

  • lilly

    |

    jag klarade inte heller även om jag körde bra så blev jag kuggad
    även min körlärare tyckte att jag körde bra.
    så jag får också göra om uppkörningen.

    Svara

  • Johanna

    |

    ❤️

    Svara

  • Sanna

    |

    Jag var så apnervös att jag inte ens kunde starta bilen för att rattlåset var på och jag fick totalt blackout innan jag ens börjat resten gick också åt helvete.

    Andra gången spöregnade och var totalmörkt ute och inga rödljus fungerade inne i stan och hjärnan kokade över där med..

    Så när jag kom tillbaka till körskolan och berättade för min lärare att jag kuggat för andra gången så sa han att jag visst kunde köra och att jag skulle samla nerverna, men att han skulle följa med i uppkörningsbilen nästa gång så han såg hur jag betedde mig.
    Kan säga att det gick hur bra som helst med han med i baksätet då han satt och småpratade med uppkörningstjejen och jag kunde slappna av eftersom det inte blev lika stelt i bilen 🙂

    Svara

  • Mari

    |

    Men finis! Om de kanske kan ge dig lite tröst så tog det mig 6 uppkörningar och 3 teoriprover. Kuggade några gånger på körningen så teoriproven hann gå ut (2 månader regeln).

    You don’t fail until you give up.

    Svara

  • Myran

    |

    Det där JÄVLA kortet.. Jag har kört upp två gånger. Misslyckats båda gångerna, blev så ledsen att jag tappade sugen, senare blev jag sjuk och nu har jag helt släppt körkortet. Vet inte hur jag ska komma upp på hästen igen. Vägrar prata med min kille eller mina vänner om det för de har alla körkort och sitter och ba ”men det går bra nästa gåååång, ta det lugnt!” och jag vill bara skrika i deras ansikten INTE FÖR MIG FÖR JAG ÄR SÄMST I VÄRLDEN. Fy.
    Peak värdelöshet var när min yngre kusin sade typ ”ja du behöver verkligen fixa körkortet, det är ju en ansvarsfråga”. Själv bor han hemma med heltidsjobb och tvättar inte sina egna kallingar. Lol.

    Svara

    • Egoina

      |

      Hahaha känner så igen mig. Folk bara ”du klarar det, det är inte svårt”. Man bara ”tack, det hjälpte ju…not”.

      Svara

      • ab

        |

        Påminner om när vi skulle ha praktiskt prov i kliniska färdigheter och de försökte trösta med ”Lugn, det är ingen som någonsin har kuggat” och då tänker man ”Jaha, om jag blir den första då?”

        Svara

  • Allis

    |

    Jag vill försöka peppa men vet hur svårt det är att bli peppad!
    Körde upp fyra gånger!!!! Sista gången med automat.
    Första gången var jag för osäker och sög på att backa, andra gången körde jag på en bil och tredje gången var mitt självförtroende så dåligt att jag bara gjorde massa fel.

    Jag grät så mycket varje gång och var påväg att ge upp. Jag vilade från det i ett halvår ungefär och sen var jag igång igen, fast med automat! Han jag körde upp med gav mig lugna tips och påminde mig om att andas. Har aldrig blivit så lycklig som när jag äntligen fick mitt körkort!

    Berätta för den du kör upp med att du är nervös och ta djupa andetag innan, det hjälper! Du kommer fixa detta! Om inte nu så kommer det tillslut, jag lovar! <3

    Svara

  • Svala

    |

    Ser att jag är lite sen på bollen men ville bara säga att jag vet hur det är, jag kuggade fast jag var säker i körningen men blev nervös, och förstår att det är många som har det så också, har hört att det ska hjälpa om man ringer till dem och förklarar situationen och kanske förklarar när man sitter i bilen med dem också. andra gången jag körde upp körde jag upp i en annan kommun än där jag bor, det tog bort lite nervositet för jag tänkte att jag ändå skulle kugga där eftersom att jag inte hittade men det gick jättebra, men ville bara säga att du inte är sämst du är jätteduktig som fortfarande försöker och ge inte upp! Det kommer gå. Håller tummarna för dig och hoppas att allt går bra!

    Svara

  • Hannah

    |

    Neeej, men det ska du inte känna dig dålig för! Jag kuggade också på min första uppkörning, och jag känner flera som gjorde detsamma! Ärligt talat, jag kände mig ändå någorlunda bra inför den första gången, men sen när jag kuggade så bröt jag ihop och grät i, typ, fem timmar efteråt. Sen när jag gjorde om det någon vecka eller två senare (förstår inte, har de ändrat det att man måste vänta en viss tid för att göra om provet?) så var jag så nervös att jag skakade, och det märktes definitivt, för kontrollanten sa ”ja, du får godkänt, men du måste tro mer på dig själv!” haha! Sen, när jag körde första gången HELT själv i bilen så var det det bästa jag någonsin kört! Kände mig som en jäkla gudinna! xP Hursomhelst, min poäng är, du kommer klara det och vara f—ing fantastisk!<3

    Svara

    • Hannah

      |

      *Also, vi tror alla på dig!<33

      Svara

  • Corinne

    |

    Jag körde upp sammanlagt fyra gånger, just av samma anledning. Stressade upp mig som en tok, hade panik och trots AC, svettades jag som en gris. Det bara rann alltså… Tror det handlade om att tanken av att en okänd människa ska bedöma en om man är bra nog, fast man vet själv att jag inte var ett fullärt ess ännu. Enda jag kan rekommendera är att ta en körlektion precis innan i samband med uppkörningen, hjälpte lite iaf. Sen kanske att du är som en zombie så du inte hinner stressa upp dig?! Vilket tips… Men då ”kör du ju bara” istället för att reflektera över varenda skylt osv. Du klarar det nästa gång!! Heja dig 🙂 tänk att det är du som är fantastisk som bilförare men att du har lite osammarbetsvilliga nerver som stressar upp sig i onödan. Hehe. Kram!

    Svara

  • Jonna

    |

    Jag kuggade tre gånger innan jag äntligen fick mitt körkort. Och jag kände precis som dig varje gång. Sista uppkörningen var jag helt inställd på att bli kuggad igen, alltså sket jag i att ens försöka. Jag bara körde. Gjorde inte ett enda fel och fick godkänt. Där satt jag asförvirrad och trodde att han drev med mig. Stackarn fick övertyga mig i tio minuter om att jag faktiskt kunde köra bil. Åk dit utan några som helst förväntningar och bara kör, även fast det är assvårt att inte bli stressad.

    Svara

  • Emilia

    |

    Jag klarade mitt på första försöket, sjukt nog! Har seriösa problem med nerverna och får ofta panikattacker i pressade situationer (det hade ju vart fint….) . Min lösning var att ställa in mig på att det skulle gå åt helvete. Jag pratade redan om nästa uppkörning och verkligen ställde in mig på att det inte skulle gå. Det sista jag sa till min körlärare innan han lämnade bilen var ”men boka tiden den 27e då!” ”Absolut, jag gör det.” Svarade han och spelade med. Pressen försvann och jag såg den uppkörning mest som övning inför den riktiga uppkörningen, och klarade det. Inte utan fel, fick till exempel på vindrutetorkarna av misstag och försökte febrilt få av dom men det gick bara inte. Men jag visste ju att det ändå skulle gå åt pipan så jag skrattade bara åt det och var lugn. Övertygad om att det var därför jag fick det, för att jag agerade lugnt rent generellt i min körning. Jag hade ingen press att prestera liksom. Det är mitt tips till dig! Jag vet dom som kört upp 7 gånger – du klarar det såklart!!

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv

Sök