Kan inte alla få vinna
EM-livet fortsätter. Det vill säga osociala middagar framför fotbollen. Idag var det Italien – Tyskland och det blev pizza i Italiens ära. Tyvärr förlorade de dock och shit vad spännande det var. Jag hatar straffläggning. Jag mår seriöst dåligt när någon missar en straff. Det kvittar vem jag hejar på. Jag tänker på hur personen mår, hur besviken han är på sig själv, hur besvikna lagkamraterna är och hur hela landet ”hatar” honom. Fy alltså. Jag vill att alla ska få vinna. Men mest Island då.
Idag var vi på byrå-jakt. Jag tyckte om den Lina köpte så mycket att jag också ville ha en. Men tyvärr var den slut. De skulle få in nya imorgon, så vi får åka dit igen då. Inte mig emot. Älskar Ikea. Enda stället man kan äta på och känna sig som en miljonär.
0
Svorskan
| #
God morgon, jenta mi!
Svara
Susanne
| #
Samma som jag och min man då: pizza å EM. Fast vi fick åka hem till mina föräldrar och titta för vi har ingen TV nu för vi sålde den inför flytt nästa vecka. Såå drygt att inte ha tv, porslin, garderob i sitt hem..
Har du några flyttips så gör gärna ett inlägg
Svara
Felicia
| #
åh, jag är precis likadan! Får helt ont i magen av nervositet och vill att alla ska sätta sin straff. Hela fenomenet att avgöra genom straffar känns SÅ hemskt, att det är en person som liksom får all skuld 🙁
Svara
Linda
| #
Skulle du kunna skriva lite om din erfarenhet av tinder? Hur tindrar man bäst? Har nyss skaffat det och känns mest weird, med killar som har sociala skills som en 5-åring. 🙁
Svara
Isabell
| #
Hej. Du brukar ha så många fina läsare som svarar klokt så testar skriva en kommentar till de.
Jag blev dumpad för 8 månsder sedan och i veckan sågs jag och exet för första gången på 3 månader. Som vänner vilket vi både tyckte var jättekul och båda hade trevligt. Dock pirrade det verkligen i min mage när jag var med honom. Kan inte hjälpa det. Men ganska säker på att han inte känner samma pirr. Så min fråga är.. ska jag ställa frågan till honom om han vill börja dejta lite.. eller ska jag bara vara glad för att vi iaf är vänner och inte säga nåt.
Han vet att jag mått rätt dåligt efter seperationen och varit/är något deprimerad.
Jag tycker att saker är asjobbiga i sommar. Förknippar sommaren så mycket med honom. Försöker att göra saker jag tyckt är kul samt att umgås med andra. Men ändå känner jag mig inte lycklig. Sitter med gråten i halsen och en klump i magen och längtar varken till semester eller jobb eller något annat. Tiden bara går utan att jag längtar efter någon eller något och aldrig känner mig helt glad. Snälla hjälp mig. Vill kunna må uppriktigt bra igen. Å har försökt klara mig utan honom.. men saknar min bästa vän.
Svara