Svar på några av era senaste kommentarer
Här kommer en frågor & svar inlägg. Har inte riktigt haft tid att fixa det förrän nu, förlåt för det. Vissa frågor kanske besvaras för sent, men hoppas det går bra ändå.
Första kommentaren här efter att ha läst din blogg sedan start. Jag har en fråga! Kommer ihåg att du frågade dina läsare om klädtips när du skulle börja på ditt nya jobb. Jag hittar inte inlägget! Börjar väldigt snart arbeta i en butik som har optik och säljer glasögon ( för att försöka förklara utan att nämna namnet haha) och jag behöver tips hur jag ska klä mig. Hur jag kommer billigt undan i början men ändå stilrent och snyggt. Hade varit kul och veta hur du tänkte i början 🙂
Kram
– Hej! Vad kul att du läst sedan start 🙂 Jag tänkte mycket på kläder innan jag började jobba och tänkte det var viktigt med ”kontorskläder”. Men jag märkte väldigt fort att det inte var så viktigt, eller viktigt överhuvudtaget. Jag jobbar nämligen på ett lager (fast på kontoret då) och lagerpersonalen har ju självklart bekväma kläder, vilket gör att det inte är konstigt om jag också skulle ha bekväma kläder. Det hade kanske varit annorlunda om det ”bara var kontor”, men jag tror faktiskt inte att min arbetsplats bryr sig så mycket och vi har ingen klädkod. Vore ju konstigt om hälften av oss skulle sitta i lunchrummet superpyntade och andra hälften inte, haha. Jag brukar oftast ha typ en blus och jeans, eller vad som helst egentligen. Hör med din arbetsplats vad de tänker om klädkoden och hur ”hårda” de är. Men för att ge dig tips så skulle jag satsa på några olika skjortor (jag har köpt en skjorta på Vero Moda som är jättefin och bra att ha under tröjor t.ex.), blusar, ett par kostymbyxor och en kjol. Det är en bra bas och så kan du blanda med accessoarer. Kolla på Lindex! De har bra ”preppy” saker. Om du jobbar på ett ställe som säljer glasögon så tycker jag att du kan ha några roliga bågar, älskar när personalen har det!
På tal om glasögon. Mina första. Bild tagen 2012.
Hej Egoina,
Du verkar vara en så klok kvinna i ungefär samma ålder som mig (25). Jag har följt din blogg länge och minns att du skrev något om att juni och juli förra året var riktiga deppmånader för dig. Jag känner att jag hade behövt lite råd från dig..
Har varit singel i 2.5 år ungefär och de senaste 1,5 åren har jag varit i en ohälsosam spiral. Har träffat massvis med killar, dejtat och även börjat träffa någon en längre period. Det slutar dock alltid med att jag är den som blir dissad och blir oftast väldigt ledsen över det. Även om jag bara är på dejt med en kille en gång och det kändes bra blir jag oftast nojjig och ledsen om han inte hör av sig igen. Jag tror att jag känner så mycket Att jag jagar kärleken, att jag går på massa dejter från tinder hit och dit att jag missar att lära känna mig själv. Direkt när jag någon jag träffar inte vill ses mer, jagar jag efter nästa, för att sedan bli sårad där. Jag har svårt att vara ensam och inte ha någon att ”skriva med”.
Såklart är min fråga till dig vad du säger om detta beteende? Hur hade du gått till väga för att komma ur det? Nu blev det ett långt meddelande på ett helg irrelevant inlägg till mitt problem. Hoppas du förstår. Kramar!
– Hej, tack för denna fina och insiktsfulla fråga <3 Det jag tycker att du ska göra är att verkligen rannsaka dig själv och ta reda på vad du behöver och vill ha. Med eller utan partner. Du behöver komma till en punkt där du känner dig hel utan att du måste ”ha någon att skriva med”. Då menar jag inte att du måste känna att ditt liv är perfekt utan någon, jag tycker absolut att man får lov att känna att man saknar något i sitt liv – om man är en person som vill ha en partner. Men det är stor skillnad på att känna att man VILL vara med någon istället för att man MÅSTE vara med någon. Det känns som att du fokuserar för mycket på vad killen vill och inte vill. Vem vill DU vara med? Hur vill DU leva? Jag ska länka en sida med texter om attraktionslagen som hjälpte mig. Det är ganska flummiga texter och du får ta det med en nypa salt. Jag står inte bakom allt som står här, men de gav ändå mig en slags ro och hjälpte mig reda ut mina tankar. Här hittar du dem. Läs till exempel: ”Hur hittar man sig själv”, ”Hur attraherar jag en riktig kvalitetsman”, ”6 steg till kärlek med hjälp av attraktionslagen”, ”Hur hittar man meningen med sitt liv”, ”Hur slutar jag vara klängig”. Lycka till! Det kommer bli bra, jag lovar 🙂 <3
Det här hör inte till inlägget men kanske något att ta upp i nästa frågestund om inte annat. Men på tal om att blogga:
Har du någon gång under dina år med bloggen funderat på att gå all in som bloggerska? Typ flytta till Stockholm, leva något slags blogglyxliv (nåväl, många inom bloggeliten vill åtminstone ge intrycket av det) och endast försörja dig på bloggen? (Jag vet att bloggen fungerat som din enda inkomstkälla förr men hoppas du fattar hur jag menar.) 🙂
– Ja, det har jag tänkt på massor av gånger. Jag har fått jättemånga jobberbjudanden i Stockholm och vet att om jag satsat all in på bloggen, flyttat dit, gått på events etc så hade mitt liv sett väldigt annorlunda ut. Men jag har aldrig riktigt velat det. För mig har det varit viktigt med en utbildning och det har också varit viktigt att kunna välja ”när jag ska vara kändis och inte”. Jag tycker inte om det livet och även om många i branschen är härliga och jordnära så är väldigt många inte det. Det är inte min typ av värld och det passar inte mig. Jag vill inte bli större och jag tycker att jag har stannat på en bra nivå. Det låter kanske stört, men det är så jag känner.
Hej Regina! Detta hör inte till inlägget, men visst har/har du haft ett par kilklacksskor från Tommy Hilfiger? Jag har försökt söka i din blogg men hittar bara ett inlägg med skorna. Nu låter jag som en stalker, men jag har för mig att du köpte två par? Jag funderar på att köpa ett par, men är osäker på klackhöjden. På bilden jag hittade ser det ut som att du har den mellersta klackhöjden, trivs du bra med den? Jag vill inte känna mig ”tantig”, och funderar på om jag ska ta den mellersta eller högsta klacken! Tacksam för svar! Ha en trevlig dag 🙂
– Ja, det stämmer. Jag har ett par mörkblå och ett par beiga. Jag tror att jag har den högsta klackhöjden och är mycket nöjd med det 🙂
Här är en suddig bild från förra sommaren med dem på.
Egoina!
Jag vet inte ifall du föredrar och uppskattar att jag ställer min fråga här men jag är för tillfället i desperat behov av en klok människas ord!
Jag går på gymnasiet i Lund och tar studenten i vår (!) Det värsta med studenten är inte oron för framtiden utan istället är jag rädd för att jag senare i livet ska ”ångra” att gymnasietiden blev som den blev.
Till exempel har jag aldrig haft en pojkvän och jag har aldrig haft sex. Helt plötsligt har tanken att jag med största sannolikhet kommer gå ut gymnasiet oskuld och utan att ens ha kysst en kille krupit in i mig och bitit sig fast. Varför vet jag inte för jag vet många andra inte heller har haft sex än osv.
I nuläget känns det helt ok att vara oskuld men jag är rädd att jag om några år, när jag ser tillbaka på gymnasietiden, är ledsen för att jag aldrig haft ett förhållande som ung/under gymnasietiden. Det känns som att det hör till att ha en kille att sova bredvid och som käkar middag med min familj (och tvärtom) osv. Jag vill liksom ha upplevt det (eller snarare; jag vill uppleva det för annars tror jag att jag kommer ångra mig senare i livet) och nu börjar tiden rinna iväg… Rädslan för att jag ska ångra mig gör mig ledsen över hela situationen vilket gör att jag just nu inte ens orkar planera för valborg (panik)…
Har du några kloka ord att dela med dig av? För innerst inne vet jag ju att det inte är något fel med att ta studenten oskuld och förhållandelös (vilket ord) men ändå är känslan jobbig.
Massa kramar till dig!!
– Alltså jag förstår känslan, men ändå: CHILLA. Du är fortfarande ung! Precis som du säger är det många andra som inte heller haft partner, och även om ”alla andra” skulle haft det så är det fortfarande helt okej såklart. Det kommer när det kommer och det är så dumt att ha ångest över egentligen. Bara lita på mig att det kommer hända och se fram emot det istället för att noja över att det inte hänt, eller ännu konstigare, noja över att du i ett senare skede kanske kommer ångra att det inte hände. Om det känns okej nu finns det ju inget att ångra i ett senare skede, du gjorde ju det som kändes bra för stunden 🙂 Dessutom, vad är det du ska ångra egentligen? Fanns det en chans du inte tog så var det väl helt enkelt för att du inte ville/ inte var redo och då var det ju rätt val. Om tillfället uppenbarar sig och det finns en person du vill kyssa/ligga med/ vara ihop med, så ta den chansen, men om tillfället inte uppenbarar sig så är det ju bara så. Lovar att det blir bra allting <3
Apropå att folk vet vem du är och ofta känner igen dig – visste F vem du var sen innan? och vad tycker/tyckte han om att du är så pass offentlig?
Kramar <3<3
– Nej, han hade ingen aning. Vi skrev med varandra ett tag innan vi sågs och när han frågade vad jag jobbade med skrev jag att jag ”skriver en del och frilansar”. Ville ju inte att han skulle läsa min blogg innan vi sågs. Sen när vi träffades minns jag att han frågade ”om jag någonsin fått något publicerat”. ”Jo, det har jag väl”, sa jag och fick berätta att jag fått några hundra krönikor publicerade…haha. Jag berättade om bloggen också, men jag tror inte att han förstod. Han läser inte bloggar och har aldrig gjort. Han berättade i efterhand att han hade gått in på min blogg och läst en sida efter dejten, men sen slutat läsa för att han ville lära känna mig utanför bloggen. Frågade honom nu vad han tänkte om det och han svarade att han inte tänkte något om det alls. Det här med att jag är offentlig är dock lite jobbigt ibland, men jag tror mest det är för att han är orolig för alla knäppa människor där ute och att folk stirrar ibland.
Du har ju skrivit endel om regler inom kollektivtrafiken hehe men vart tycker du gränsen går? När jag pendlade märkte jag också hur man blev mer och mer bekväm med vad man gör och äter( satt och knaprade på mitt knäckebröd till frukost i godan ro tillslut) men jag har också sett folk som flossar, borstar tänderna och toppsar öronen..Det kan jag tycka känns lite ofräsch haha
– Haha, men oj! Det du nämnde är ju verkligen inte okej. Gör folk så? Hahaha, helt galna ju! Jag tycker gränsen går vid när du inkräktar på någons space. Inte bara utrymme, utan när du gör något som kan vara obekvämt för en annan. Exempel: Tar mycket privata samtal och typ skäller på någon i telefon (kan dock vara intressant, haha), äter något som verkligen stinker, sprayar hårspray/parfym osv, tar upp för mycket plats, borstar håret så att hår kommer på någon. Ja, du förstår kanske. Regeln är väl att om personen bredvid mig blundar så ska hen inte märka att jag är där. Såklart går det bra med undantag, exempelvis skrikande bebisar eller som jag en gång när jag var megahungrig och tryckte i min en hamburgare. Vi är ju människor och ska få lov att vara det, men tycker ändå att många borde ha lite mer respekt för andra i kollektivtrafiken.
0
Maria
| #
Blir alltid pissed när någon målar naglarna/sprayar håret på tåget. Hallå?? Det finns människor som inte tål lukten?!
Tycker överlag att folk är dåliga på att tänka så. Är själv rökare men skulle aldrig stå och blossa i en busskur, vill ju inte ge någon en astma-attack liksom.
Svara
Linda
| #
Till personen som skrev om den stundande studenten:
Livet blir SÅ mycket bättre sen! Min gymnasietid var skit och jag var också ledsen över att jag inte hade ”levt livet fullt ut” under de där tre åren, men inget av det där spelar någon roll sen. För mig började det roliga när jag började plugga på universitetet. Det är där man träffar människor som har samma intressen och mål med livet. Man växer som person och lär känna sig själv. Allt det där jag saknade på gymnasiet fick jag igen sen, och när man ser tillbaka på det såhär i efterhand kom allt i rätt tid.
En väldigt bra grej med att inte ingå i ett förhållande när man är ung är att man är fri att göra precis vad man vill. Du kan resa jorden runt, du kan flytta till en ny stad eller ett nytt land utan att ha någon där hemma som håller dig tillbaka och påverkar dina beslut. Världen ligger framför dina fötter!
Svara
Egoina
| #
Håller verkligen med! 🙂
Svara
Ulrika
| #
Hoppas verkligen det blir samma för mig!
Svara
Anna
| #
Det sista stycket är väldigt fel, allt det där kan man göra fastän man har en partner. En partner som är rätt för en håller en inte tillbaka.
Allt sånt, som att resa, plugga, flytta mm, det blir roligare om man har någon att dela det med 🙂
Svara
Linda
| #
Det sista stycket är kanske fel för dig, men inte för alla, och absolut inte för mig. Även om man har en stöttande partner som är okej med att man reser eller vad man nu vill göra, så kommer man ändå alltid att ha den här personen i beräkningen, om inte medvetet så omedvetet. Jag har flera vänner som var i ett förhållande när jag var singel. De pratade om att de också hade velat resa eller plugga utomlands (vilket jag gjorde), men det blev aldrig så eftersom de hellre ville stanna hemma med sina pojkvänner. Och det var inte så att det var deras killar som sa att de inte fick göra ditten och datten, det var deras eget val att stanna hemma med dem för att de var kära. Likaså om man väljer att resa utan partnern, så är man bunden till att hela tiden tänka på denne. När jag pluggade utomlands hade mina roomies pojkvänner i deras hemländer som de skypade med flera gånger om dagen, varje dag, medan jag var fri att göra precis vad jag ville utan att behöva rapportera allt till någon annan. Jag tycker helt enkelt att det är synd för att man går miste om en massa upplevelser och möten med intressanta människor.
Nu är det ju inte alltid så. Visst kan man resa tillsammans med sin partner, men jag tycker det är viktigt att få leva och uppleva saker själv innan man stadgar sig. Man måste lära sig att vara med sig själv och uppskatta det, annars är det lätt att man blir beroende av andra och går från förhållande till förhållande för att man inte klarar av att vara ensam.
Jag har rest med min nuvarande partner också och det är fint att kunna dela sådana upplevelser tillsammans, men det är en helt annan grej. Jag är väldigt tacksam över att jag gjorde så mycket grejer själv innan jag träffade honom, för det har format mig och gjort mig till en starkare person.
Svara
Ulrika
| #
Tack bästa du!! Du vet verkligen vad du ska säga <3 du har helt rätt!
Svara
Egoina
| #
<3
Svara
Sarah
| #
Jag åkte buss för ett tag sen och två tjejer satt och sprutade på sig ungefär en halv flaska body mist. Hela bussen luktade…
Svara
Lisa
| #
Du som inte har haft sex än: ta det lugnt! Du är ung och det finns ingen som bestämmer när du ska ha det eller inte. Jag hade inte sex på gymnasiet och nu är jag närmare 30 än 20 och jag har fortfarande inte haft det. Den dagen du möter killen som är den rätta för dig så faller det sig naturligt och jag lovar att han inte kommer bry sig om du skulle vara oskuld då och i en högre ålder. Är han rätt älskar han dig för den du är och inte vad du kan ge honom.
Svara
Ulrika
| #
Tack <3
Svara
Hanna
| #
Åh, vilken fin bild på dig i den blå klänningen med vita kavajen! Den får bli min inspo till ett bröllop vi ska till i sommar 🙂
Svara
Egoina
| #
Haha tack 🙂
Svara
Jennie
| #
Apropå kollektivtrafik-etikett: folk som målar naglarna!?! Alltså hur tänker man? Det stinker ju i hela bussen och många tycker att lukten är riktigt jobbig!
Svara
Gabriella Joss, 20 år, fru,toppbloggare och mamma
| #
Jättekul att läsa <3 kram
Svara
S
| #
Vill också skriva till dig som ska ta studenten! Det var ett tag sen jag tog studenten (är tjugofem) men vet att jag skulle ha kunnat skriva samma sak när jag skulle ta studenten. Precis som du var jag inte ens i NÄRHETEN av en pojkvän och hade på det stora hela minimal erfarenhet av killar. Jordens mest seglivade myt är att gymnasietiden skulle vara så viktig eller att det måste vara en så skimrande och fin tid.
Nä. Skördetiden tar vid först EFTER gymnasiet. När världen ligger framför dig och alla möjligheter vidöppna. Jag åkte t ex och reste och träffade en hel del killar som visst tyckte att min skandinaviska look var skithet.
Oavsett vad du gör, reser eller pluggar eller bara stannar upp lite så lovar jag att du kommer glömma gymnasiet snabbare än du hinner säga ’Fyfan vad vi e bra’ xxx
Svara
Ulrika
| #
Tack <3
Svara
anders
| #
Regina, det som hände var flera år sedan, du skriver ibland om din stalker, eller du referar ibland till din stalker.
detta var över 2 år sedan eller mer,
idag, jag har familj, jag har en dotter på 2 år. jag älskar henne.
jag önskar att du lämnar mig utanför alla stalker kommentarer bara,
jag vet du har ett bra hjärta, min dotter är en bebis, jag har bett om förlåtelse till dig, ja kan inte göra mer.
Svara
Egoina
| #
I så fall är ju ett tips att DU SLUTAR SKRIVA TILL MIG. Du ÄR nämligen en stalker när du fortsätter höra av dig trots anmälningar, trots rättegång, trots att det gått över sex år och trots att detta är den första gången någonsin som jag faktiskt svarar dig. Du vet ju att jag inte vill ha någon kontakt med dig! Jag vill inte att du trakasserar mig och jag vill inte att du skriver till mig. Men ändå slutar du inte. Lämna mig ifred Anders Uhrbom.
Svara
Cicci
| #
Til dig som oroar dig inför studenten:
Jag hade aldrig haft en pojkvän, aldrig blivit intim på riktigt (en gång med en lite äldre, lite packad kille där vi fulhånglade lite innan jag insåg att jag inte ville mer, haha) och mest lärt mig av kompisars misstag från förhållanden. Måndagen samma vecka som studenten blev jag och min nuvarande ”officiella” (vi satte etikett, va typ inga som visste något ;)), låg med varandra gjorde vi första gågen under sommaren och vi är lika glada i varandra nu, 4 år senare. Så lugn, det löser sig sen 🙂 stressa inte och gör inget du vill för plötsligt är det någon som bara kliver in i ditt liv helt självklart och du känner att det är rätt 🙂
Svara
Ulrika
| #
<3
Svara
Svorskan
| #
God morgon, jenta mi!
Svara
L
| #
Till tjejen som är orolig för att hon inte har varit i ett förhållande: Du är inte ensam! Jag är 21, var olyckligt kär under hela gymnasiet och har fortfarande inte hittat kärleken, men är säker på att den kommer så småningom. 🙂 Jag tror inte du kommer att titta tillbaka på gymnasietiden och vara olycklig, det är inte jag i alla fall, så länge man har bra vänner och andra runt omkring sig som bryr sig om dig är besvarad kärlek en ”bonus” skulle jag vilja säga, men inte en nödvändighet för lycka. Det är lätt att fokusera på vad man ”borde” göra men det blir alltid bäst när man låter saker ske utan att tänka för mycket på det. Lättare sagt än gjort, men stressa inte för mycket över detta! Min faster hittade kärleken när hon var 50, hon verkar väldigt lycklig idag men det betyder inte att hennes tidigare 50 år har varit dåliga. 😉
Svara
Ulrika
| #
<3
Svara
Hanna - Pilates och träningstokig
| #
Bra svar på frågorna!
Svara
Milli
| #
Hej egoina. Jag har läst din blogg sedan du startade den. Vi är lika gamla, du är faktiskt en dag äldre än mig. Jag behöver lite hjälp. Eller faktiskt mycket hjälp, har gått på terapi från o till i 10 år. Det är så att jag har en fantastisk pojkvän sen 4 år tillbaka. Dock är det en distansförhållande, vi ses några gånger i veckan. Men nu känns det som att det är dags för oss att ta ett steg fram annars kommer vårt förhållande att dö. Det är så att jag har invandrarbakgrund och min familj är väldigt konservativ så jag får inte bo sambo utan måste gifta mig. Därför har jag hållit min pojkvän hemlig i ungefär 3 år och berättade för alla i våras om honom. Han är svensk. I min kultur är det väldigt vanligt att man håller förhållandet hemlig o går bakom ryggen om föräldrarna när man dejtar, när man sedan bestämt sig för att gifta sig så berättar man, planerar ett superdyrt o lyxigt bröllop i ett år o så gifter man sig o bor nära föräldrarna. Iallafall så har jag alltid känt mig som att jag inte hör till nånstans. Jag är varken det ena eller det andra. Detta har varit jättejobbigt för mig. Jag vill så gärna känna att jag hör till nånstans. I min stad där jag bott i hela mitt 27åriga liv är alla precis lika. Och alla håller så hårt om kulturen. Jag känner mig som en riktig svikare. Jag känner mig ensam. Gifter jag mig med denna kille kommer jag få ett helt nytt liv. Kommer jag tycka om det? Hade jag gift mig med nån från min egen kultur skulle jag få ett helt annat liv och det skulle ställas krav på mig. Jag skulle behöva lära mig laga maten, lära barnen språket, bjuda stora släkter på middagar, jag skulle känna stor gemenskap.
Nu är jag 27 år och min biologiska klocka tickar. Jag är otroligt stressad. Helst av allt vill jag bara packa o dra från allt. Visste aldrig att jag någonsin skulle ha sånna identitetsstörningar. Jag var som vilket barn som helst när jag var liten. Dock växte jag upp med en ensamstående svag och rädd mor. Min pappa hade slagit henne dagligen i ca 15 årstid. När jag var 5 skiljdes dom Och jag har inte sett han sen dess. Kände att jag saknade en fadersfigur när jag var ung. Känner det fortfarande. Och fick knappast nån uppmärksamhet från mor då jag var mellan-barn. Varit mycket ängslig och rädd genom åren, är det fortfarande. Just nu går jag igenom en kris som du märker. Jag har en underbar kille som jag ibland känner så mycket kärlek till, att jag inte kan leva utan han och ibland försvinner mina känslor helt. Och då blir jag mycket rädd. Jag är stressad över min ålder (27) och över hans ålder(33). Jag är ju helt fucked up. Just nu känner jag för att packa o dra till han, lämna allt, den hemska staden men det betyder att jag måste lämna mitt jobb som jag älskar och det är inte lätt att hitta nytt jobb med den utbildning jag har. Känn inget tvång att svara, jag går på terapi. Men om du har nåt litet råd till mig så tar jag tacksamt emot det.
Svara
Milla
| #
Följ ditt hjärta. Om du vill vara med den här killen så ska du följa kärleken. Om han inte känn rätt så är det bara att leta vidare, man ska inte stressa över åldern. Kan killen flytta till din stad? Eller kan du ta ett annat jobb?
När det gäller kultur och identitet måste man däremot inte välja. Man kan få både och! Du kan ge dina eventuella barn två kulturer och blandade traditioner, vilket är väldigt berikande.Jag hoppas du kan övertyga din familj om det! Kanske vet du någon i era kretsar som är ihop med en svensk som du kan prata med?
Svara
Lovisa
| #
Vilka kloka svar du har! Speciellt till tjejen som hade ångest över att sluta gymnasiet utan att ha varit i ett förhållande. Jag känner igen mig så mycket i den där stressen av att inte ha kysst någon, men när det väl kommer så inser man att man har oroat sig helt i onödan. Så ta det lugnt och låt det hända när det händer!
Svara