Det negativa med att blogga
Nog för att det att ha en stor blogg är en av de bästa sakerna i världen att jobba med. Det är kreativt, man kan bestämma sina tider själv, man har alltid någon som vill lyssna på vad man har att säga, man har möjlighet att säga vad man tycker och så vidare. Men det för också med sig en hel del negativa saker. Detta känns kanske väldigt mycket i-landsproblem, men jag tänkte att det kanske ändå skulle vara intressant att höra vad jag känner är det negativa med att blogga eller vad som kan göra det problematiskt. Förlåt i förväg för längsta inlägget i text typ ever, hehe.
Får inte likes och kommentarer av kompisar. En sak jag upptäckt är att om man är en stor person i sociala medier så ”försvinner” ens riktiga vänner på nätet. Det är ingen big deal egentligen, men jag kan ändå känna mig lite ensam. Jag blir såklart jätteglad, smickrad och uppskattar massor när ni kommenterar och gillar saker här eller på Instagram, men det betyder såklart ändå lite mer när mina vänner (folk jag känner privat) gör det, och helt ärligt är det inte ofta det händer om jag jämför med mina vänner. Exempel: Om någon av mina vänner lägger ut en selfie/bild på något de gör/ sin mat/ whatever får de massor av gilla och kommentarer från sina vänner. Om jag gör det är det kanske en eller några enstaka av mina vänner som skriver något eller gillar, ibland inte ens det. Om vi ser till Instagram lägger jag inte ut så mycket, så det kan inte vara överflödet som gör det. Jag kanske lägger ut tråkiga saker, jag vet inte, men tycker ändå det är en tydlig skillnad. Jag antar att folk tänker att ”hon får ju så mycket likes ändå så det spelar ingen roll” och jag förstår väl om de tänker så. Undrar om de vet, hur mycket jag uppskattar och verkligen kommer ihåg varje gång de like:at eller kommenterat, haha. Samma sak med Snapchat, jag får typ aldrig svar på något jag skickar, även när det är saker jag inte lägger på min story. Men jag vet förvisso inte om andra får det. Det är kanske ingen som får svar, vad vet jag. Hur som helst, jag vill inte verka gnällig, men jag kan bli lite ledsen över det här när jag jämför med hur andra har det (jaaa jag vet, man ska aldrig jämföra). Obs: detta är ingen pik mot någon av mina vänner, tycker om er till månen <3
Alla är inte fotografer. Ja såklart. Säger ju sig själv. Men detta är ett problem först när man är beroende av bra bilder. Jag vet inte hur många gånger jag bett någon ta bild på mig och personen kapat av fötter eller huvud, eller helt struntat i att se hur ljus eller motiv ser ut och bara knäpper bilden utan att bry sig alls (säg då nej istället!! haha). Om någon ber mig ta en bild så anstränger jag mig verkligen för att den ska bli bra. Ett par bad mig ta bild i Cannes och jag tog typ tio stycken. Några liggande, några stående, närbild, lång ifrån, fokus på dem, fokus på dem och byggnaden bakom osv. När vi bad dem ta bild på oss tog de EN bild och kapade av vår huvud… Men det är lite intressant det här, jag och F pratade om det nyligen och kom fram till att vi ser lite olika på saken. Han berättade att när han tar bild tänker han på bakgrunden och omgivningen. Det viktigaste för honom är att det är fint bakom, typ fin utsikt. Men det viktigaste för mig är att motivet är bra.
Alla vill inte vara med på en blogg. Detta är också något som säger sig själv, men som är ett problem när man bloggar om sitt liv. Det är svårt att berätta om saker man gjort eller varit på när inte någon vill vara med på bild. Detta är ju självklart bara något man får acceptera och är inte ett problem egentligen, men ”ställer ändå till det” lite.
Jag är offentlig och ”måste ta kritik”. Det här hör jag jämnt och ständigt. Jag är offentlig och därför har folk rätt att lägga sig i och kritisera allt jag gör. Alltså….nej. Varför är det rimligt egentligen? Nästan allt jag lägger upp får någon typ av tillrättavisande kommentar. Jag förstår att de flesta menar väl, men det är ganska jobbigt i längden och jag känner mig begränsad. Ibland kan jag till exempel ana i förväg att det kommer bli ett himla liv kring något och väljer därför att inte lägga upp det i bloggen. Jag förstår att det är svårt att komma undan eftersom det är naturligt att komma med sin åsikt och att man egentligen bara menar väl, men jag tycker inte att man jämt och ständigt måste behöva ta kritik om allting för att man är offentlig.
Min blogg är stor och jag måste respektera andra. Ibland känner jag att jag skulle vilja berätta allt för er. Det är mycket ni inte vet som jag på något sätt skulle vilja att ni visste. Ni hade förstått mig bättre då och saker son inte går ihop hade makat sense. Men det går ju inte, för det är inte rättvist mot andra inblandade som inte får säga sin version, eller som inte vill att jag ska berätta om något som rör dem på bloggen. Att ha en stor blogg är också ett ansvar. Om jag till exempel bråkar med någon eller känner mig sviken kan jag inte alltid berätta det här. Samma sak med gamla relationer osv.
Jag blir automatiskt en förebild. Det här är en sak som jag var noga med att avsäga mig i början av min bloggkarriär, men som jag tänker på nu. För om jag ska påverka människor vill jag såklart göra det till det bättre. Men det är enormt frustrerande att vara någon typ av helgon och att folk glömmer bort att jag också är ofullständig. Att jag också gör fel. Att jag inte heller är perfekt. Man måste lov att vara människa och inte brännas på bål för att man har brister. Det är en enormt tung sak att bära att vara en förebild. Det är både en komplimang och en förbannelse.
Människor vet vem jag är. Det händer ibland när jag träffar nya människor att de vet vem jag är, eller har möjligtvis hört om mig. Det är lite läskigt att någon man inte känner vet massor om en, men att man själv inte vet något om den personen. Hen har bildat sig uppfattning om mig, hen ”vet” saker om mig och tror sig veta hur jag är. Det finns till och med människor som inte gillar mig på grund av rykten de hört eller föreställningar de har om mig. Så är det och det stör mig inte egentligen, men det är tråkigt det här att man aldrig kan börja på ”ruta ett”. Saker jag gör eller säger blir dessutom automatiskt uppstorade. Jag har till exempel fått höra att jag är dryg och ”tror att jag är något” eftersom att någon på någon fest hade missuppfattat ett skämt jag drog. Nu kanske jag är dålig på att dra skämt (hehe), men jag tror ändå att om jag inte hade varit ”den jag är” hade jag kommit undan med mycket mer.
Jag är aldrig ledig. Jag kan planera min tid hur jag vill (ja, nu kan jag ju inte det eftersom jag har ett heltidsjobb också), men samtidigt är jag aldrig 100% ledigt. Jag måste göra något med bloggen precis varje dag, och även om jag skulle ”ta ledigt” så ska det ändå dokumenteras, eller kommentarer ska godkännas, eller mejl ska besvaras. Bloggen ligger alltid i bakhuvudet. Ibland känner man ju faktiskt inte för att göra någonting, men det funkar inte helt när man har en blogg. De senaste åren har jag dock varit snäll mot mig själv och låtit mig vara ledig, men det är ofta jag bloggar ändå, trots att jag inte känner för det. Det jobbigaste har varit när jag mått väldigt dåligt. I somras när jag mådde som sämst kändes det helt omöjligt att uppdatera bloggen. Vad skriver man om när man gråter hela dagarna och bara är ute och går, går och går? Usch, det var inte kul alls.
Att jobba med sociala medier är något folk ser ner på. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra nedsättande kommentarer om mitt yrke. Att det inte är ett riktigt jobb, att ”det är ju hur enkelt som helst”, ”HAHAH får du betalt för DET”, ”du bloggar ju bara”, ”alltså jag fattar inte varför folk skulle vilja läsa bloggar”, ”jaha, är det bara att blogga lite så får man betalt”, ”vem som helst kan ju få en stor blogg”. Jag bryr mig inte alls om det här, men jag kan ibland känna det är frustrerande att folk tänker att det är ”hur enkelt som helst” och inte förstår hur mycket tid och kreativitet man faktiskt behöver lägga ner.
Men i det stora och hela är det såklart jättebra. Mest för att ni är så amazing <3
Update: Såg nu Therese Lindgrens senaste video och ja herregud, magen vände sig. Mina ”klagomål” är ju såklart inte ens i närheten av det där och det känns fel att ha publicerat detta inlägg nu. Meningen från början var att inlägget skulle vara lättsamt/humoristiskt med fokus på att det är ”svårt att vara bloggare” för att randoms tar dåliga bilder och att man får mindre likes från kompisar, *buhu, stackars mig*, i-landsproblem liksom. Men när jag började skriva halkade jag in på allt möjligt. Jag kan såklart verkligen inte jämföra mig med Therese, men har också varit med om väldigt obehagliga saker (min stalker exempelvis), så min mening är INTE att förminska något eller helt ha brist på perspektiv. Ingen har kommenterat om detta, men ville förklara ändå. <3
0
Josefine
| #
<3 Du är så bra.
Svara
Egoina
| #
<3
Svara
Ellen
| #
Du får gnälla! Det är väl självklart att det inte är guld och gröna skogar att vara offentlig.. Jag är inte avis på den biten. Gnäll på när det bubblar över, det är väl helt rimligt 🙂
Svara
Diana
| #
Men trots allt det här, vilket är sant, så hoppas jag att du aldrig slutar att blogga. 😀
Svara
Elina
| #
Apropå att folk vet vem du är och ofta känner igen dig – visste F vem du var sen innan? och vad tycker/tyckte han om att du är så pass offentlig?
Kramar <3<3
Svara
Milla
| #
Har läst din blogg sen BK-tiden haha, helt klart den blogg jag följt längst! Älskar när du skriver långa inlägg förresten 🙂
Svara
Milla
| #
Och en sak till: Du kan gärna skriva även när du känner dig deppig eller tråkig. Kan va gött att skriva av sig om allt eller inget. Och vi är fler som skulle stötta än kritisera!
Svara
Egoina
| #
🙂 <3
Svara
Linnea
| #
Egoina, du som är fisk (stjärntecken snackar vi om nu) vilket stjärntecken är din kille född i? Är själv fisk och tror lite smått på sånt, så hade vart kul att veta! 😀
Svara
Egoina
| #
Jag är vädur och han är oxe 🙂
Svara
M
| #
Jag å min karl ät också oxe och vädur. Vinnande kombo, i sommar har vi varit tillsammans i 10 år <3
Svara
Egoina
| #
🙂 <3
Svara
Lesthi
| #
Jag är sjukt imponerad av alla er bloggare som orkar hålla igång såhär trots allt gnäll och all tid det tar! Creds!
Svara
Nilla
| #
Skickar över lite kärlek <3 du är så bra!!!
Svara
Svorskan
| #
God morgon, jenta mi!
Svara
Sandra
| #
En sak jag ofta tänkt på, som hör ihop med ”måste ta kritik” är att oavsett om det är på en blogg, fb-grupp, instagram eller någon annanstans så känns det som att folk ”måste” säga vad dom tycker/rätta till fel osv. Som läsare kan man ju faktiskt läsa igenom tidigare kommentarer. Har 57 personer redan kommenterat/påpekat exakt det du reagerat på? Då MÅSTE inte du också skriva. Har du inget NYTT att tillföra så kan du lika gärna vara tyst. Jag förstår att det kliar i fingrarna, att man gärna vill dela med sig av sina tankar men det blir inte givande för någon att 100 personer skriver exakt samma sak, då blir det bara nedtryckande och elakt. Så har du inget NYTT, eller SNÄLLT att tillföra så skriv inget alls. 🙂
Det här blev flummigt kände jag. Men så är jag ju inte en van skribent heller 🙂 TACK för ditt inlägg, och för din blogg. Jag hoppas du orkar hålla igång länge till och ta hand om dig! Kram!
Svara
Rebecca
| #
Har du något tips på en bra app eller hemsida med teoritester till körkortet? 🙂
Svara
Linda
| #
Ikörkort är den bästa appen du kan ladda ner för att på ett enkelt sätt plugga in teorin. Jag använde i princip bara den appen och klarade uppskrivningen på första försöket 🙂 Lycka till!
Svara
Elin
| #
Tack för att du står ut med dessa baksidor av bloggandet, för vår skull! Din blogg är verkligen en av mina favoriter och du känns som vilken kompis som helst till mig (vilket precis som du skriver egentligen är knäppt!). Stor kram och tack för att du bloggar helt enkelt!
Svara
Cecilia
| #
Åh jag gillar detta, det är så skönt att höra att andras liv inte alltid är en dans på rosor så du får gärna älta sånt! Jag hoppas som andra att du bloggar läääänge, din blogg är som en livscoach <3 Kram
Svara
Ronja
| #
Men jag tänker att det är just därför du är en förebild, för att du visar dig mänsklig och visar att det är okej att göra fel ibland.
Svara
Elin
| #
Det här hör inte till inlägget men kanske något att ta upp i nästa frågestund om inte annat. Men på tal om att blogga:
Har du någon gång under dina år med bloggen funderat på att gå all in som bloggerska? Typ flytta till Stockholm, leva något slags blogglyxliv (nåväl, många inom bloggeliten vill åtminstone ge intrycket av det) och endast försörja dig på bloggen? (Jag vet att bloggen fungerat som din enda inkomstkälla förr men hoppas du fattar hur jag menar.) 🙂
Svara
En annan Elin
| #
Bra fråga, vill också ha svar på det! 🙂
Svara
Sara
| #
Åh, nej, mådde du så dåligt i somras? Hoppas att det blev bättre!
Svara
Egoina
| #
Jadå, det blev bra <3 Men var väldigt jobbigt i typ två månader 🙁
Svara
Robert
| #
Ja, det är nog en hel massa att tänka på. 😛
Svara
Jessies Vardag - träning, stil, mammaliv -
| #
Det är nog först när man börjar blogga själv och ta det på allvar, som man förstår hur tungt och tufft det faktiskt kan vara. Att ni storbloggare står ut med allt hat, all negativitet och ändå fortsätter leverera inlägg efter inlägg är beundransvärt. Tack för att du står ut och fortsätter ge oss inlägg 🙂
Svara
Maria g
| #
Jag tycker om bloggar som handlar om smink o inredning. Är delad när det gäller kändisbloggar. Skulle jag själv lägga upp bilder på mej o nej jag skulle ej gilla det. Undrar är det bekräftelse som driver eller det finns såklart olika anledningar. Hur många kändisar skulle blogga om dom inte fick betalt!? Ja man går ju in på en blogg för man gillar den. Men tycker det finns för mycket bloggar där dom visar svindyra kläder o väskor mm ja det blir bara ytligt. Själv har jag inget behov o visa upp dyra märkes saker. Så visst är vi människor olika. Men tycker det är så kul o se hur andra har det hemma. Det gillar jag ha det bra.
Svara
Alice
| #
Nu är inte min blogg lika stor som din, långt ifrån, men jag förstår dig med det där att folk bara tror att det bara är att skriva något och ta en bild och så är det klart. Själv fotar jag och ibland kan det ta sjukt lång tid att till exempel få till en bild. När jag verkligen anstränger mig med ett inlägg kan det ta timmar att göra. Man sitter och redigerar bilder, skriver, läser igenom, reflekterar över allt man gjort och SEN trycker man på publicera. Det är inget som går på 5 minuter… Sen kan man ju självklart skriva inlägg på 5 min också!
Såg också Thereses video för några dagar sen och tyckte det var så jobbigt att se. Själv förstår jag inte hur någon kan utsätta folk för något sådant… Tycker verkligen synd om henne och hennes familj och alla, kända som okända, som får vara med om något sådant. Såg en kommentar om att hon får ”skylla sig själv för att hon har valt att hålla på med youtube”, alltså what?! Kan alla inte bara behandla alla med respekt och har man inget snällt att säga så behöver du inte skicka en kommentar! Och bara för att man vet var en känd person bor så betyder det inte att du bara kan plinga på och stå och störa dom hur som helst… Hur svårt kan det vara? Blir så less på sånt 🙁
Oj, nu skrev jag en bok i ditt kommentarsfält det var inte riktigt meningen. Men jag vill ändå bara säga att jag tycker att du gör ett riktigt bra jobb som bloggare! Är rikligt imponerad! Kram 🙂
Svara
Egoina
| #
Jaaaa, det är så sjukt. ”Får skylla sig själv”?? Så skulle man aldrig säga om det var ett annat yrke. Tack vad fin du är!! <3
Svara
Mli
| #
Du är GRYM, glöm aldrig det. Tack för alla dina smarta och kloka inlägg, och allt däremellan <3
Svara
D
| #
Hmm, jag har en kompis som, likt dig, är en rätt så stor bloggare. Precis som du skriver så brukar jag sällan likea hennes grejer på facebook och instagram, är det nåt jag känner för att kommentera så gör jag såklart det men just likes hoppar jag över.
Menar du att du reflekterar över vilka som gillar? Trodde typ inte att såna som ”ni” ens reagerade när antalet likes översteg typ 100 eller nån annan magisk gräns, och att det därför inte spelar nån roll..?
Känner att jag måste fråga henne nu, hon kanske också tycker att det är tråkigt att vi inte gillar hennes bilder, stackarn 🙁
Svara
Egoina
| #
Haha, gulligt att du frågar 🙂 Jag kan såklart inte prata för henne, men jag får notifikationer när de som jag själv följer (dvs mina vänner) gillar eller kommenterar 🙂 Alltså det är ju ingen big deal egentligen, blir bara så tydligt när ”alla andra” får mycket mer respons från sina vänner och det är tråkigt att de låter bli för att de antagligen tror att jag inte märker det.
Svara
D
| #
Det var värst, hade verkligen ingen aning om att det gick att få notifications för sina ”vänner” liksom? Vi andra får ju bara välja mellan allt eller inget.
Det kanske är så enkelt att dina vänner tror som jag, att du ändå inte skulle se det?
Jag håller tummarna för att de läser detta så att de kanske får sig en ögonöppnare och börjar gilla mer! 😉
Svara
Sofie B
| #
Jag kan relatera till att ja är bekant med en bloggare och när ja inte ger likes så är de för att ja tror inte den personens ens ser det. Ska ändra på mig!!
Svara
ellinor
| #
Blev alldeles gråtig i halsen när jag läste om hur du kände i somras (gråter iofs ganska lätt) och tänkte bara säga att du är så himlahimla bra!! <3
Svara
Egoina
| #
Tack vad fin du är! <3
Svara
M
| #
Måste ändå bli så sjukt imponerad hur du och andra stora personligheter orkar hålla på med det ni gör trots detta och mycket mycket mer! Små som stora problem.
Therese också, att hon fortsatt vloggat och varit privat trots att folk är så på och plingar på dörre osv.
Vi följare uppskattar er alla ❤️
Svara
Egoina
| #
<3
Svara
Tesen
| #
<3
Svara
C
| #
Ja, visst är det märkligt att vissa yrkesgrupper behandlas med en helt annan portion respekt än vilken annan människa som helst? Så ofta jag läser i ditt och andras kommentarsfält att man som offentlig person ”får ta det”, som om det ingjuter någon slags rättighet hos oss läsare att kränka.
Jag har själv jobbat som servitris i några år och känner igen ett liknande mönster. Jag har oändligt många anekdoter om otrevliga gäster (och ännu fler om de underbara!<3) som behandlat mig och mina kollegor respektlöst. En vän till mig jobbar inom vården och hennes historier är av helt annan sort, och inte för att tala de gånger jag hört en passagerare skälla ut chauffören för att bussen är sen, det är ju med allra största sannolikhet inte hens fel, vilket i och för sig är irrelevant för det är ändå inte en ursäkt att behandla någon respektlöst.
Och tänk att så lite som behövs är att bemöta varandra med respekt! <3
Läste för länge sedan ett blogginlägg som tar upp ämnet om det otacksamma jobbet som jourhavande förebild. Jag tycker att hon sätter ord på det ganska bra, läsvärt! 🙂
http://blogg.amelia.se/underbaraclara/2014/05/15/jag-sager-upp-mig-fran-jobbet-som-jourhavande-kvinnlig-forebild/
(Sorry, alldeles för lång kommentar) Sist vill jag bara säga TACK för att du utöver ditt heltidsjobb även JOBBAR 😉 här, det förgyller min vardag sedan många år tillbaka <3
Svara
C
| #
OBS! Menar ju inte att förminska dina känslor kring kritiken du får utstå, ville bara belysa ett annat kapitel i den boken som berör mig och många andra
🙂
Svara