Att vara själv, men inte ensam
Jag fick en del kommentarer i somras om hur man gör för att lyckas umgås med sig själv utan att det känns jobbigt och att man känner sig ensam. Så jag bestämde mig för att skriva en krönika om det.
Hoppas ni gillar!
0
Spåra från din sida.
Sandra
| #
Så otroligt bra att du tar upp detta! Det är viktigt att tänka på och öva på att vara ensam. Jag känner många i min närhet som har svårt med det. Själv har jag också tränat upp det och nu är det till och med ett behov för mig att vara ensam. Jag ser mycket positivt med det, för när man är ensam kan man också göra precis vad man vill! 😀 Förra året gjorde jag en resa ensam till New York, i en vecka. Oh fy fasiken vad härligt och kul det var! 🙂 Nu under våren åker jag iväg på en resa igen för mig själv. Man inser verkligen hur härligt det är att vara ensam, även om man gör det på hemmaplan eller inte. Man växer som människa tror jag 🙂
Trevlig helg i Frankrike!
Svara
Robert
| #
Jag gillar! 😀
Jag har alltid trivs väldigt bra i mitt eget sällskap även om jag givetvis behöver lite variation också. Tror jag har en ganska kreativ hjärna så jag har ofta en massa ”projekt” på gång på egen hand. 😛
Svara
Felicia
| #
Så bra skrivet!!
http://ettlejon.blogspot.se
Svara
Sara
| #
GRYM krönika!!! 😀
Svara
Agnes
| #
Hej! Tycker du är så himla härlig och grym! Kan dock inte hålla mig från att kommentera en liten språkmiss hehe. Det heter inte ”även fast” utan antingen ”fastän” eller ”även om”, så det blev någon sorts blandning. Men du kanske gjorde det med flit, vad vet jag! Bra krönika i alla fall!
Mvh språkpolisen haha :*
Svara
My
| #
Nu är jag förvisso i en relation där vi även har ett litet barn tillsammans, men känner att det är viktigt och skönt att kunna vara med sig själv även här. I början var det jobbigast med att vara själv känslan av att lämna den andra lite i sticket. Jag vet ju att jag gillar att vara själv, men gör han det – typ.
Svara
Rebecca
| #
Åh vilken bra krönika! Jag var bra på att vara ensam förr, men nu på senaste tid har jag haft svårare för det. Nu pratar jag bara om vänner då, det kan ju även gälla det. Två av mina nära vänner är på andra sidan jordklotet och det är nog för att de inte är ”tillgängliga”, som jag börjat känna såhär. Känns som att jag bara jobbar varje helg utöver min praktik på vardagar, för att jag tänker att jag inte hittar något bättre att göra, så då kan jag ju lika bra göra nytta.
Skönt att sånt här kommer på tal, älskar dina krönikor.
Kram,
Rebecca
Svara
Amanda Broman
| #
Så BRA OCH VIKTIGT att du skriver om det!! ❤️
Svara
Sara
| #
Jättebra krönika! Bra att någon tar upp detta ämne! Jag vill bara berätta att ordet ”själv” inte är synonymt med ”ensam”. Meningen ”Jag bor själv i en lägenhet” betyder inte att någon bor ensam i en lägenhet, utan kan syfta på att det har varit tal om om lägenheter tidigare i samtalet. Man kan inte säga ”gå hem själv”, däremot kan man säga ”själv gå hem”. Tack för en jättebra blogg! 😀
Svara
Katie
| #
Hej!
I teorin stämmer det du säger, men du måste också sa hänsyn till förändringar i språket och kanske allra mest dialektala skillnader. I Skåne säger många t.ex. ”Sen är där ju” i betydelsen ”Det finns (ju) också”, och så länge folk förstår vad som avses finns inget problem med att likställa själv och ensam. Jag använder dem på samma sätt och låter kontexten styra vilket ”själv” det handlar om. Dessutom är ”ensam” mycket mer värdeladdat än själv, eftersom ”ensam” (åtminstone för mig) kommer med en (negativ) känsla, medan ”själv” mer är en tillfällig befintlighet.
Dessutom: en lingvistprofessor sade en gång till mig att alla talar sitt modersmål (dvs L1) perfekt. Det låter fullt rimligt.
Svara
Malin
| #
Jag förstår ändå varför Regina använder orden på det sättet, i svenskan saknar vi ju distinktionen mellan ”alone” och ”lonely” som finns på engelska. Det hade ju blivit ”att vara fysiskt ensam men inte känna sig ensam” om man hade varit korrekt, vilket inte blir så snärtigt och snyggt…
Svara
Johanna
| #
Åh så bra! *stående ovationer*
Svara
ISA
| #
nu läste inte jag hela pga stressad men kan bara säga att guuuud vilken skillnad det är på att vara ensam och själv. Älskar mitt eget sällskap och egentid, MEN det ska vara frivilligt. Mitt val. Inte ensamhet..
Svara
Malin
| #
Riktigt bra krönika och jag tycker ämnet du tar upp är intressant! Tror många har hamnat i en ond spiral där man tappar bort sig själv mellan förhållanden, så det är bra att någon sätter ord på det tror jag 🙂
Svara
kate
| #
Jag är världsbäst på att vara själv, haha =) Har varit dte hela mitt liv så jag e pretty much van vid det här laget.. 😛
Jag tycker dock att det låter så tråkigt/synd om en om man säger att man är ensam eller att man åker ensam osv. så jag säger alltid att jag bor själv, att jag gör det och det själv osv. (fast jag vet att man använder fel term)
Svara
Lovisa
| #
Så bra skrivet! Jag tror det är jätteviktigt att vara bekväm i sitt eget sällskap och inte vara beroende av andra.
Svara