Svar på några av era senaste kommentarer
Hur träffades du och den killen du dejtar/är tillsammans med nu? 🙂
– Jag var ute och gick en promenad med Mimi i somras och av någon anledning kom han cyklandes på gatan. Jag var lite tankspridd och råkade hålla kopplet löst så att han nästan cyklade in i det. Han fick stanna och jag förstod inte helt vad som hände och så skulle jag ta bort kopplet, men råkade trassla in oss istället. Hela situationen blev så dum och lustig att vi skrattade åt det. Sen var han sjukt amerikansk och frågade om jag kände för att ta en kopp kaffe. Jag tackade ja och sen….hahaha nä. Tinder.
En fråga; du känner inte att du borde skriva ”en” istället för ”man”? I feministiskt anda alltså 🙂
– Jag anser att ordet ”man” är könsneutralt. Har läst någonstans att det från början betydde människa och så som ordet används (i dessa sammanhang) är ordet inte manligt i min värld. Men största anledningen till varför jag inte ersätter man med en är för att det inte alltid går att byta ut det. I väldigt många fall går det, men det funkar inte alltid rent grammatiskt. ”En” kan översättas till ”jag”, vilket ”man” inte alltid gör. Fick denna kommentar sist jag hade ämnet uppe på bloggen:
””En” är ju objektsformen av ”man” (precis som ”dig” är objektsformen av ”du”), så även de som använder ”man” säger ju till exempel ”Och så ser man någon komma emot en…” eftersom ”man” där står i objektsform. Att bara skriva ”en” är alltså grammatiskt samma sak som att byta ut alla ”du” mot ”dig”, och det kan ju bli lätt förvirrande. Dock finns det ju dialekter där bara ”en” används, så uppenbarligen går det, men bytet kan bli lite grammatiskt rörigt.”.
Hur har det gått med dina cellförändringar? Jag ska på uppföljningskontroll snart, men vet inte hur jag ska göra då jag sist fick göra biopsi vilket var den värsta smärtan jag någonsin varit med om.
– Det har gått ”bra”, eller hur jag ska uttrycka det? Jag gjorde ju en konisering, och mina kontroller efter det har tack och lov inte visat några förändringar. Nu tillhör jag den ”normala” riskgruppen, dvs att jag går på cellprov var tredje år. Usch ja. Hoppas provsvaret är bra och att du slipper konisering eller annat ingrepp. Tänker på dig <3
Nu när du blivit ”dejtingexpert” och framför allt nu när du dejtar någon tänkte jag också ställa en fråga till nästa svar-inlägg:
Hur länge tycker du det är rimligt att ”bara dejta” utan att vara *officiellt* tillsammans? Var går ens tillsammans-gränsen? Har dejtat en person i fyra månader nu. Han kom direkt ur ett långt förhållande och ville inte gå in i något seriöst, vilket jag ju förstår. Men hur länge ”borde” jag vänta? Jag är orimligt kär och kan därför inte bara gå för att jag är obekväm med situationen. Jag kanske borde det men det är ju inte så svartvitt. Så vad tycker du (och ni andra såklart)?
– Haha, ja, jag har visst blivit det. Alla människor är olika. Vissa behöver längre tid på sig för att ”känna efter” och andra vet vad de känner ganska fort. Jag tänker att tre månader är en rimlig gräns. Vet man inte efter tre månader tror jag inte att man någonsin kommer att veta. Jag hade i alla fall börjat tvivla på den andra personen om han inte visste om man ville vara tillsammans med mig efter tre månader. Men som du skriver är det inte svartvitt. Det kan bero på många saker, till exempel att man inte träffats så mycket eller som i hans fall, att han nyligen kommit ur en relation. Du får känna efter, både på vad du själv vill ha och tycker att du förtjänar samt vad anledningen är till att ni ”inte kommit längre”. Jag tycker inte att det är konstigt att du känner som du gör efter fyra månader och jag tycker inte heller det är konstigt om du skulle känna att du inte orkar vänta.
Hejsan!
Det är en sak jag undrar, du har ju en egen lägenhet och du hade inget jobb innan utan du pluggade, tog du csn-lån?
Jag har en ganska svår situation just nu och vill jätte gärna flytta ut men jag pluggar och har hört negativa saker om att ta csn-lån därför känns det lite läskigt.
Och är det möjligt att både plugga och jobba?
Vill höra lite om vad du tycker för du verkar vara så smart <3 <3 <3 please help haha, kraam
– Jag jobbade vid sidan om skolan (bloggen, krönikor, lite redaktörsjobb) och behövde inte ta lån. Jag tänker såhär: ja, du kan jobba vid sidan om. Om du vill och orkar, vissa utbildningar är tuffare än andra. Men det är absolut inget fel i att ta csn-lån. Det är faktiskt det bästa lånet du kan ta. Låg ränta och en investering i dig själv 🙂 Dessutom är det så vanligt att det inte är konstigt alls. Gör det som känns bäst och prioritera studierna (och ha kul!).
Jag bara måste fråga en sak jag undrat rätt länge.
Du åker sj till Stockholm men buss till Oslo.
Varför åker du inte tåg till Oslo?
Stannar det för långt bort? Är det för dyrt?
Jag vet ju inte hur det är men föreställer mig att det är bekvämare med tåg än buss?
– Jag åker inte till Oslo, utan till Moss. Om jag skulle åka till Oslo får jag byta tåg där och det blir en längre resväg och dessutom går det inget direkttåg från Helsingborg till Oslo (antar att jag får byta i Göteborg?), däremot går en faktiskt en direktbuss till Moss. Resan till Stockholm är också mycket längre än resan till Oslo. Skulle jag åka buss till Stockholm hade det tagit typ nio timmar eller något. En bussresa till Norge tar knappt sex timmar. That’s why 🙂
Hej! Jag har följt din blogg i några år nu och du verkar så klok och omtänksam, så jag hoppas det är okej att jag ställer en personlig fråga.
Jag har börjat få känslor för fel kille, en sån kille som ibland beter sig som man är speciell och i andra stunder beter sig som man inte är det. Svårt att förklara, men jag börjar inse att jag under perioderna han inte bryr sig om mig så försöker jag mer än vad jag borde för att få hans uppmärksamhet igen.
Typ detta quotet förklarar det mesta:
”the most addictive kind of people are the ones that act like they want you
and deep down you know the truth
but you’re just hoping you could change them”
Så min fråga är, hur slutar jag tänka så mycket på honom och göra för många saker för att please him?
– Oj, vad jag känner igen mig! Såhär är det: människor som ena stunden beter sig som att man betyder något och nästa stund inte kan DRA. Det är bara så att dessa människor inte är värda att lägga någon energi på överhuvudtaget. Det förändras aldrig och till slut är man så osäker, ett skal av sig själv och hela ens tankeverksamhet går åt till att fundera på om man är bra nog/ hur man ska göra för att vara bra nog och vara rädd för att man snart inte är det. Träffa en stabil person som får dig att känna dig speciell hela tiden. <3 Du kommer aldrig kunna pleasa honom, tyvärr. Kanske en liten stund, men den stunden är inte värd det för att du ska behöva vända ut och in på dig själv. Dra bort plåstret! Det gör ont, men går över.
0
Sofie
| #
Känner såå mycket igen mig i sista frågan och gud vad svaret var precis vad jag behövde läsa just nu! <3
Svara
Egoina
| #
<3
Svara
Alice
| #
Hahaha, höll på att gå på er historia där i början! Jag träffar en person nu och vi träffades genom just Tinder och det där med tillsammans-gränsen är så svår. När man umgås som att man är tillsammans men inte har pratat om det… Behöver man prata om det? När är ett bra tillfälle att ta upp det? Hur ska man göra? Vad ska man säga? Sååååå svåååårt! 🙂
Svara
Sandra
| #
Jag är rätt rakt på sak – men med min kille så slängde jag frågan ”jaha när gör vi det här officiellt då?” Ca tio min efter kallade han mig flickvän – smidigt och bra sådär! 😀 (mina vänner höll dock på att dö. För ”så kan man ju inte säga”, men det funkade bra för mig 😉 )
Svara
Alice
| #
Får hitta modet inom mig och fråga! Mina kompisar tyckte att det var modigt att jag ens vågade gå på en date med en jag inte träfat tidigare så att ta det ett steg längre kan ju inte vara så svårt? 😉 Tack för inspirationen 🙂
Svara
Robert
| #
Just så. 😉
Svara
öz
| #
Jag gick också på historian haha 😀 Åh har också träffat någon över internet nu (ej tinder) så glad för det. ( var väldigt emot det av någon anledning tidigare)
Svara
Egoina
| #
Åh kul!!! Hoppas det blir bra <3
Svara
Sanna
| #
Hahahaha jag var helt såld på cykelhistorien, blev typ arg och tänkte ”Neeeeej, sådär får man faktiskt inte hålla på att träffas nu för tiden!”
Svara
Egoina
| #
Hahaha
Svara
Petra
| #
HAHAHAHAHA!
Känner mig lurad på kärlekshistorien. Snuvad på konfekten!
Tänkte wow och ååååh sen bara baam!
Svara
Egoina
| #
Hahaha!
Svara
Jackie
| #
Haha jag skrattade högt till ditt första svar! Såå jag för 15 år sen då jag inte vågade erkänna att jag nätdejtade. Haha
Ps. att ta lån till utbildning och bostad är de bästa lån du kan ta. Du ska egentligen aldrig ta något annat lån än till just de två. Ds.
Svara
Lina
| #
Jag har pluggat i sex år och har nästan 300 000 kronor i studielån. Det låter läskigare än vad det är, haha 😛
Man betalar av utifrån vad man tjänar och det är jättelåg ränta. När jag köpte bil nyligen sa dom att CSNlån inte ”räknas” som lån, så det var inga problem. Gör vad som känns bäst för dig och inte gör din studietid mer stressig än vad det redan är 🙂
Svara
hanna
| #
Jag har villkoret på mitt lån att det ska betalas av med en plan om 25 år, helt oavsett vad jag tjänar. Däremot kan man ju ansöka om att få betala mindre/ingenting om man inte har någon inkomst.
Därmed inte sagt att CSN är något dåligt! Låg ränta och det är ju faktiskt ett lån jag investerat enbart i mig själv och min framtid. Ångrar inte för en sekund att jag tog fullt lån och tog mitt pick och pack och flyttade till en helt ny stad.
Svara
Delia
| #
Men de har ju ändrat reglerna? Man har 25 år på sig att återbetala o det ”pausas” inte när/om man är arbetslös.. Tror förr var det som du säger, en viss andel av ens lön. Tror det var moderaterna som ändrade under deras mandatperiod.
Svara
Erika
| #
Jag ÄLSKAR att du fortsätter skriva ”man”, som – ja! – är ett könsneutralt pronomen. Mvh feminist och språkvetare
Svara
Egoina
| #
Skönt att en språkvetare instämmer 🙂
Svara
Sara
| #
Precis!
Svara
Elin
| #
Alltså HAHA bästa historian!! Jag längtar efter att få se en bild av snubben och kunna ”jahaa det är johaaaan!” typ, med tanke på att alla verkar känna alla i helsingborg. Lovar att vi har gått i samma klass eller nått 😉
Svara
Egoina
| #
HAhaha ni är så knäppa!! Ja, det har ni säkert…haha 🙂
Svara
Elin
| #
Åh, den där ”när-ska-vi-egentligen-bli-tillsammans-frågan” är ju alltid så knepig! Jag tycker max 3-4 månader, då brukar iaf jag känna att jag antingen är kär eller inte och det kräver jag av killen också! 🙂
Svara
Egoina
| #
Precis. Så känner jag också! Tänker att folk är olika osv, men ändå, FYRA MÅNADER liksom. Då måste man väl veta? 🙂
Svara
Linnéa
| #
Haha på första svaret; Jag läser ditt svar lååångsamt med inlevelse för att få upp en så bra bild i huvudet som möjligt av hur situationen såg ut.. Läser samma mening två gånger ibland för att riktigt få fram bilden av er där på vägen.. Kommer till sista meningen.. Heheheh.. *skrollar vidare*
Svara
Egoina
| #
Hahaha <3
Svara
Mikaela
| #
hahah älskar personen som undrat varför du inte åker tåg till oslo när du gör det till stockholm. random funderingar = <3<3<3
Svara
Sara
| #
Skulle kunna skriva spaltmeter om ”man” och ”en”! Läste faktiskt en artikel om dessa pronomen i dag. Pronomenet ”man” härstammar från ordet ”man”, MEN det syftar på människor i allmänhet och man kan inte förväxla det med en person av manligt kön, eftersom en sådan person har en obestämd artikel eller en ändelse som visar att ordet står i bestämd form. Man säger ju ”en man” eller ”mannen”, när man pratar om en man, inte bara ”man”. ”En” är objektsform av ”man”, men används som subjektsform i vissa dialekter. Pratar man en sådan dialekt, är det absolut inget fel med att använda ”en” som subjektsform, men låt bli att skriva det! Det finns mycket man kan göra för att få samhället mer jämställt, men låt bli språket! Jag vill tillägga att jag själv är feminist. Jag anser inte att samhället blir rättvisare för att man försöker neutralisera språket, utan jag tycker tvärtom att man borde lyfta fram både de feminina och maskulina varianterna på ord. I Tyskland är det jätteviktigt att ha både feminina och maskulina beteckningar på alla yrken, just för att det skall vara jämställt. I Sverige har det blivit ovanligare att använda de feminina beteckningarna på exempelvis yrken, och då är det ju som att säga att mannen är normen. Vill man neutralisera alla språk helt och hållet, skulle man få göra riktigt radikala förändringar i flera språk. Och det skulle ta bort distinktioner i språken… Nej, även om vissa detaljer kan vara lite smått diskriminerande i ett språk, tycker jag inte att man skall avskaffa dem, utan i stället vara oerhört uppmärksam på diskriminering ute i samhället och kämpa för att få ordning på de verkliga problemen.
Svara
=)
| #
Det är så gulligt av dig att ta dig an dina läsares problem såhär med kloka råd osv. Du känns så himla jordnära! 🙂
Svara
Egoina
| #
Tack! Önskar jag hade tid att svara på allas kommentarer <3
Svara
Svorskan
| #
God morgon, jenta mi!
Svara
Susanna
| #
Till hen som skrev om CSN:Inga problem med CSN, det är ett bra lån. När jag ringde för att höra om lånelöfte när jag var intresserad av att köpa bostad sa personen på banken att CSN skuld inte var något problem.
Orkar du jobba under studierna, gör det. Jag orkade verkligen inte, och är nöjd med det valet 🙂
Svara
Sandra
| #
Lucky him som har träffat dig för du är ju typ den roligaste/härligaste ever!! ;D
Man blir alltid glad när man tittar in här på bloggen.
Keep up the good work! <3
Svara
Egoina
| #
Åhh fina du <3 Tack!
Svara
Susanne
| #
Jag gick också på hundtricks-historien! Men det spelar ju ingen roll hur man träffats såklart! Jag är glad att du hittat nån du trivs med. Kram!
Svara
Sara
| #
Såklart ”man” är ett könsneutralt ord! Det finns ju många ord som har flera betydelser (tex kan ”en” vara antal, buske och annan form av man). Man är ett eget könsneutralt ord, som syftar på ”människan” som du nämner i inlägget. Byter man ut man till en blir ju betydelsen helt annan, och själv tycker jag faktiskt att det blir jobbigt att läsa då. En är ju dig/mig/oss-formen på du/jag/vi. (Japp, jag är en sådan som också stör mig på särskrivningar och andra grammatiska fel).
Typ meningen: när man är ute och någon bjuder en på öl och man tackar nej för man gillar inte öl (alltså typ: när du är ute och någon bjuder dig på öl och du tackar nej för du gillar inte öl). Byter man ut alla ”man” till ”en” låter det ju så här för mig: när dig är ute och någon bjuder dig på öl och dig tackar nej för dig tycker inte om öl. Helt knasig mening ju!
Svara
:D
| #
Jag tycker att ”en” istället för ”man” är jobbigt att läsa, och har insett jag undviker bloggar som aktivt skriver så. Hjärnan slutar liksom ta in informationen jag läser och ba ”Men va? Vadå ’en’? ’Man’ är ju inte kopplat till kön!”. Distraherande, typ som särskrivningar och när folk skriver ”dej” istället för ”dig”.
Till sista kommentaren: dumpa. Det kommer aldrig bli bättre. ALDRIG.
Svara
ISA
| #
haha men gud, trodde verkligen på ”så träffades vi” historien och ba ”typiskt andra att få till sånt där” 😉
Svara
Sofi
| #
blä var på konisering för en vecka sen… du väntar jag bara på att allt ska sluta blöda och provsvaret om 6 veckor…
Svara
Egoina
| #
🙁 <3
Svara
Danielas Dagbok
| #
hahahahah svaret på första frågan :’DDD
Svara
Ingela
| #
Som många andra köpte jag helt den romantiska cykelhistorian och såg den framför mig a’ la amerikansk film…. Men besvikelsen!! Jag fick läsa det tre gånger för att acceptera sanningen :-/
😉
Svara
Citrin
| #
Haha åh tillsammans-gränsen är klurig! För första gången ever känner jag att jag inte alls har någon brådska. Har träffat en kille sedan början av december och vi ses ofta, har träffat varandras vänner, jag har blivit inbjuden till hans väns bröllop… Men vi har inte sagt ett ord om flickvän/pojkvän eller ”förhållande”. Hehe. Känns skönt! 😛 Ingen stress liksom. Inser att nog många redan ser oss som ett par… Det lustiga är att jag måste erkänna att en sak stör mig – han står som ”singel” på FB! Förmodligen har han inte ens märkt det själv, men det irriterar mig! 😛 Så jag är i det märkliga tillståndet att jag inte vill att han ska utge sig för att vara singel, men vill heller inte bestämma att vi är ihop. Good God vad är fel på mig?! Mvh VELIG.
Svara
Egoina
| #
Förstår dig precis!! Haha 🙂
Svara
Emma
| #
Fy fan vad ledsen jag blev av att läsa det här inlägget. Det var jag som frågade om tillsammans-gränsen och då hade det ju gått fyra månader…nu är det september och vi ”dejtar” fortfarande, fast han sagt att han älskar mig (!). Vet inte riktigt varför jag skriver en kommentar på ett gammalt inlägg men blir så himla ledsen när jag inser hur jävla långt det här har gått. Hur hårt jag biter ihop när han ska upp till sin familj eller gå på någon + 1-aktivitet, när vi inte ens kan prata om extranycklar och knappt ens äter frukost eller middag tillsammans…när han pratar om framtiden konstant (allt han vill göra osv) men blir sur för att jag är fokuserad på tid…vad fan håller jag ens på med? Herregud, förlåt, mest onödiga kommentaren någonsin…
Svara
Egoina
| #
Men om han sagt att han älskar dig så kanske ni ändå är ihop, fast ni inte sagt det? Men det andra låter ju inte bra 🙁 Nej, vet du vad. Sätt ner foten! Är det vi, eller är det inte vi? Fråga! <3 <3 <3
Svara