Svar på några av era senaste kommentarer
Hej Regina! Ja, när vi ändå är inne på ämnet så har jag en (lång) fråga och hoppas verkligen att du kan lyfta detta i din blogg. Det är så att jag är en 25 årig tjej som precis börjat jobba som lärare (tog examen under våren) men min dröm har alltid varit att bli polis. Men eftersom det var så svårt att komma in på polisskolan så tänkte jag äh jag får väl plugga till något annat under tiden för jag hade inget jobb då. Så här står jag, färdigutbildad lärare men det är inte drömmen. Och polis vill jag inte längre bli. Jag har sagt till mig själv att jag ska ge detta en chans och tänker därför jobba fram till sommaren. Men redan nu känner jag för att läsa på om andra utbildningar för jag tror att jag vill utbilda mig till något annat. Problemet är bara vad då? Såå min fråga är, vore det dumt att ta en till utbildning? Och hur hittar man ett passande yrke till sig själv? Hur gjorde du? Jag har trots allt pluggat i 4,5 år och jag bli så dum på mig själv att jag inte hoppade av utbildningen i början utan envisades med mig själv för att göra klart skiten. För nu är det klart men jag vill inte detta.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till och mina vänner ger mig inga goda råd utan de säger bara “åh vad tråkigt, jag förstår osv”. Hjälp snälla! 
– Nej, jag tycker inte det är dumt. Jag tycker att man har lov att ändra sig. Kommer du på vad du vill göra ska du göra det oberoende av om du redan har en utbildning, jobb eller vad som helst. Förstår att din situation känns tråkig, men samtidigt, vad hade du gjort istället? Som jag förstår det vet du fortfarande inte riktigt vad du vill och jag tänker att en utbildning, trots att den inte är ens dröm, inte kan vara fel. Du har säkerligen lärt dig massor och träffat människor du inte träffat om du inte gått lärarutbildningen. Ingen erfarenhet är förgäves. Du hade inte mått bättre av att bara stå och stampa i fyra och ett halvt år istället. Kanske kommer du även att ha användning för vissa av dina kunskaper längre fram i ett annat yrke. Det du gör nu är att börja fundera på utbildning och olika yrken. Blir du nyfiken på ett yrke och tror det skulle vara något för dig så leta upp någon som jobbar med det, ställ massa frågor. Stressa inte och lita på att du kommer att komma på vad du vill och när du gör det kan du kämpa för att uppnå din dröm. Men tills dess får du göra det bästa av situationen. Jobba som lärare, läs någon kurs eller jobba med något annat under tiden. Allt ordnar sig 🙂
Jättefina tröjor! Men gudars jag måste få veta vart den svarta trapphyllan är ifrån?!
– Oj. Det är så länge sedan jag köpte den. Men vill minnas att den är från Ellos.
Så snygga tröjor!
Btw, jag går i skaffa-egen-lägenhet-tankar så jag undrar hur stor din säng är, 120-säng eller? och hur stor är din lägenhet? Du verkar ha det väldigt enkelt men fint inrett, precis som en själv vill ha det
– Tack! Min säng är 120 och min lägenhet är 45 kvm. Den funkar super till en person 🙂
Du kanske har gjort ett inlägg om det här tidigare, men har funderat lite på hur stor skillnad det är för dig som inte är svensk medborgare jämfört med till exempel dina vänner? Hur fungerar det i praktiken? Har du ett permanent uppehållstillstånd? Och hur fungerar det med t.ex csn, bostad, lån etc. Antar att du har ett norskt pass när du är ute och reser, måste du då åka till norska ambassaden i Köpenhamn/Stockholm för att skaffa ett nytt? Och till sist, röstar du i det norska valet?
Förlåt för många och kanske dumma frågor men det skulle vara intressant om du ville göra ett inlägg och berätta, kan inget och är nyfiken. Kram!
– Haha oj. Alltså jag vet inte? Behöver man ens uppehållstillstånd om man kommer från Norge? Jag tror inte det. Det fungerar precis som för mina vänner, eller jag har inte stött på något problem ännu i alla fall. Det enda är att jag har ett norskt pass och att jag inte har rösträtt. Ja, jag måste åka till ambassaden vilket är ganska drygt. Nej, jag röstar inte i det norska valet, dels för att jag inte är insatt och det känns fel att påverka när jag inte bor i landet, men dessutom har jag tydligen inte rösträtt där heller. Jag kollade upp det sist de hade val och jag var tydligen inte registrerad.
Haha vad roligt, jag äter dammsugare likadant! Sen äter jag det gröna och sist det som är inuti. Jag har system på all choklad jag äter. Till exempel Twix, först kolan, sen chokladen och sist kexet. Blir nyfiken på hur du äter Ballerina? 
– Haha! Äter också Twix så. Det händer att jag slänger en del av kexet mot slutet dock, tråkigt att äta det ju… Kul fråga med Ballerina! Jag äter sällan Ballerina, tycker det är ett jättetråkigt kex (kaka?), skulle aldrig köpa det själv. Men om någon bjuder äter jag såklart, jag är ju inte den som är den. Då tar jag först av den ljusa kexdelen och äter upp (eller slänger om ingen ser…), sen äter jag chokladkexbiten med chokladfyllningen på utifrån och in så att jag har så mycket chokladfyllning som möjligt kvar till slutet.
Jag har för mig att du sagt nån gång att du inte gillar att följa recept? Hur funkar det med detta koncept undrar jag? jag är nämligen precis likadan och vill gärna höfta till det i köket, inte stå och läsa och genomgå en massa moment. Är nyfiken på att testa Linas matkasse men som sagt, att följa recept är inte min grej 
– Precis, du minns rätt! Jag var också orolig över det. Men det går bra faktiskt. Jag tror att lättnaden i att maten är planerad, kommer till dörren och allt det där tar bort det tråkiga i att ”följa recept”. Jag brukar dock läsa igenom det en gång och sen lagar jag maten på ”mitt sätt” och dubbelkollar ibland om jag glömt något. Jag står alltså inte och mäter upp något utan tar kryddor osv utifrån eget tycke. Tror att det hjälper en del 🙂 Annars känns det faktiskt helt okej att följa recepten. Jag ser det som inspiration att göra på ”någon annans sätt” 🙂
Hej! Bara nyfiken: det låter som att matlådegrejen är nytt för dig. Hur gjorde du när du var student? Åt du ute varje dag då? Hatar också att fixa med matlådor men är så illa tvungen när jag lever på csn..
– Jag åt antingen ute eller så åt jag hemma. Vi hade oftast bara en eller två föreläsningar och då kändes det inte så nödvändigt att dra med sig en låda. Dessutom var studentpriserna bra och jag orkade inte stå och kriga om mikrovågsugnarna med alla andra studenter 🙂
Hej!
Du säger i klippet att det var när du hörde en gästföreläsare berätta som sitt jobb som du insåg att det var vad du ville göra. Vad var det hon jobbade med? Jag tycker att strategisk kommunikation verkar otroligt intressant när jag läser om det men lyckas inte få någon bild av vad man egentligen kan jobba med efter utbildningen. Skulle du vilja berätta lite om vad man kan göra i framtiden när man läst detta?
Tack bästa Regina!
– Hon jobbade med varumärkeskommunikation och marknadsföring. Man kan göra olika kommunikationsrelaterade saker efter utbildningen, exempelvis som jag gör nu att arbeta externt med marknadsföring, varumärkesbyggande, digital kommunikation och så vidare. Man kan också jobba intern med organisationskommunikation. Sen finns det PR, kriskommunikation, förändringskommunikation. Ja, det finns massor. Googla och läs om det 🙂
0
Janne
| #
Hur kommer man åt kolan i Twix utan att först bita genom chokladen..? Den känns tämligen integrerad?
Svara
Egoina
| #
Haha sant, det där med chokladen vet jag inte hur det ska gå till 🙂
Svara
J.
| #
Ah, exakt vad jag satt och funderade på! Nu slipper jag fråga. 😀
Svara
Robert
| #
Sugrör? 😉
Svara
Maja
| #
Haha just det, jag menade att jag äter runt kexet, alltså först chokladen och kolan på ovansidan, och sen chokladen på sidorna och sen kexet! 🙂
Svara
Malin
| #
Den där trapphyllan finns även på Mio om den skulle vara slut på Ellos eller så 🙂
Svara
Citrin
| #
Åh jag förstår verkligen den första personens ångest! Jag har också varit där!
Jag pluggade till socionom, en utbildning på 3,5 år, och jag trivdes faktiskt super på utbildningen. Men så fort jag kom ut i arbete så sjönk min entusiasm som en sten och jag insåg att jag absolute inte ville arbeta som socionom. Ett tag grät jag varje morgon innan jobbet, på mitt ”värsta” jobb låste jag in mig på toaletten och grät om dagarna. I två år stod jag ut, för jag ville ju inte ”slänga bort” min utbildning. Och mina vänner sa hela tiden ”Jamen bara håll ut, du vänjer dig!”.
När jag gick i terapi träffade jag äntligen en kvinna som uppmuntrade mig att tänka på mig själv, på vad jag vill, hur jag vill må, vad jag vill göra om dagarna… Och bad mig ta ansvar för det. Och plötsligt sökte jag till en utbildning som jag tyckte verkade leda till ett skitkul jobb (vårdadministratör). Jag sa upp mig, blev så ovän med min chef att jag nästan uppsökte akuten för jag hade sådan smärtsam hjärtklappning, och var samtidigt förtvivlad över att mina vänner öppet såg mig som ”misslyckad avhoppare” som ”med flit sänker sin status i samhället”.
Den tiden i mitt liv var fruktansvärd. Men så sitter jag här, ungefär två år senare, och måste säga att jag älskar mitt nya jobb! Jag kan gå dit med ett leende på läpparna och idag när folk undrar om jag inte ångrar min socionomutbildning så bara skrattar jag dem i ansiktet. Ingen kan ta ifrån mig min universitetsexamen! 🙂 Det är evig kunskap och den tiden var fantastiskt rolig, lärorik och underbar, den gjorde mig till den jag är. Klart jag inte ångrar den! Har jag maxat mitt CSN och måste avvara 1100 kr varje månad pga ”fel” utbildning? Ja jo. Och det är värt den där tusenlappen! Så värt att få vara lycklig igen och inte låsa in mig på jobbets toa och gråta. 🙂
Så hur jäkla hippie detta än låter: FÖLJ DITT HJÄRTA. Det är DU som ska spendera 8-9 timmar per dag på jobbet, så det är DU som ska trivas. Hitta det du tycker verkar kul, kör på, och ångra ingenting! Det blir som det blir. Ingen väg är spikrak, men alla vägar leder någonstans.
Svara
Robert
| #
Haha! Jag äter ballerina med samma teknik som du. 😉
Svara
Katta
| #
Min mamma som är dansk medborgare måste åka till Danmark för att skaffa pass.
Och det var ett helt företag att göra det för det skulle skapas flera olika nummer mm.
Fördel:Det skickas hem och varar i 10 år.
Hon har inget papper på att hon får bo här,det behövs inte.
Svara
Isabelle
| #
Du som kommenterade om din utbildning och Egoina svarade på högst upp. Har du funderat på kriminolog? Jag var själv intresserad av polis men ändå på ett annat plan(flummigt förklarat kanske) så då snubblade jag över kriminolog. Det tyckte jag lät väldigt intressant! Dock blev det inte den utbildningen så jag kan inte tipsa av egen erfarenhet! 🙂
Vad jag däremot tycker att du ska göra är att försöka hitta den utbildning/arbete som passar dig. Det spelar ingen roll att du redan har 4,5 års utbildning, även om det kan kännas bortkastat, tänk vilken fördel du har nu i pluggvana! Eller hur många som inte börjar plugga förrän de är mycket äldre än dig? 🙂 Gör yrket dig inte glad så är det bättre att söka sig till något annat tror jag. Lärare är dessutom i mina ögon ett väldigt speciellt yrke som kräver mycket entusiasm och att man tycker om det man gör. Min mamma ombildade sig när hon var runt 33 till just lärare! Hon trivs SÅ bra efter det! 😀
Det kommer gå bra! ☺️
Svara
Moa
| #
Du som gått ”fel” utbildning, jag instämmer med Regina, ingen utbildning är onödig. Du tar emd dig all den kunskap du fått är till vad du än beslutar dig för att göra senare. Men, tänk på att kolla upp hur mkt csn du har kvar! Så du kan planera för inkomst och så om du söker en utbildning.
Svara
Lisa
| #
Du som valde fel utbildning: Det är aldrig någonsin för sent att byta spår och sadla om! Och eftersom du inte längre trivs med den utbildning du valde så ska du absolut byta. Det är otroligt svårt att veta vad man vill men eftersom du har varit intresserad av bli polis fast inte nu längre så kanske en utbildning inom Kriminologi passar dig eller en utbildning inom IT där du sedan kan arbeta med IT-brott inom poliskåren? Det finns många YH-utbildningar som inte är lika långa men som även värvar både teori och praktik där du kan få ut så mycket som möjligt! 🙂
Svara
Christina
| #
En behöver inte ett permanent uppehållstillstånd om en flyttar mellan Sverige och Norge eller omvänt.
Nu har jag bott i Norge i lite över 6 år och kan bara svara hur det är att flytta hit, men antar att det är liknande om en norsk flyttar till Sverige.
När jag skulle börja studera här i Oslo var jag tvungen att ha haft fast jobb i minst 2 år innan jag kunde ta upp lån. Att ta lån hos norska CSN eller få ett bostadslån har inte varit något problem alls för mig. Det är bara en del papper att skicka in (men det är nog vanligt), men det är lätt att få hjälp med sånt om en behöver det.
Svara
i
| #
Hej bästa du!
Jag ska vara med i en rättegång om ett par veckor pga ett rån jag tyvärr var med om. Är extremt nervös för detta. Mest för att jag måste sitta i samma rum som rånarna, mittemot dom dessutom.
Min fråga är helt enkelt om du har några tips på hur jag kan lugna mig själv? Vet ju att dom inte vill mig personligen något illa, men vet ändå inte hur jag reagerar när jag väl sitter där framför dom.
Du har ju själv varit del av en rättegång (som dessutom var av en mycket mer hemsk situation än min).
Tack på förhand 🙂
Svara
H
| #
Till läsaren som gått ”fel” utbildning, nu vet jag inte vilka ämnen du har men lärarutbildningen är ju typ den bredaste utbildningen man kan gå! ALLA företag behöver utbilda sin personal inom olika områden. Själv har jag en lärarutbildning med svenska och engelska i bagaget och när jag blev klar och bara var 25 år så ville jag jobba lite inom mode och se om jag kan lyckas inom det! Jobbade på H&M ett tag och chefen sa att med min utbildning kan jag ju klättra inom företaget och kanske senare jobba på huvudkontoret och hålla i kurser för personalen, Visual Merchandising m.m. Så nu fortsätter jag på det spåret inom en stor klädesbutikskedja i Australien! Var nöjd med att du tog dig igenom din utbildning så tidigt i livet och fundera vad du kan göra som hade intresserat dig. Klart du kan läsa en utbildning till men det är ju inte säkert att det behövs. Lärarutbildningen innehåller ju så mycket psykologi, prata inför folk, arbeta med människor m.m. och allt det krävs ju inom extremt många yrken. Förhoppningsvis är du dessutom intresserad av dina ämnen och kan kanske göra något utav dem. Lycka till!
Svara
Alice
| #
Hej Egoina!
Blev så intresserad av kommentaren om ditt norska medborgarskap att jag också måste fråga: har du ett svenskt personnummer? Eller har man samma personnummer i Sverige och Norge? Tänker om du tex ska göra ett ärende på banken, då måste du ha ditt norska pass eller? Och hur visar du då ditt personnummer med de 4 sista siffrorna, om de nu inte är samma som i Norge? 😀
Tack för en helt fantastisk blogg, har följt dig i massor utav år och detta är faktiskt första gången jag kommenterat!
Stor kram
Svara
millan
| #
Vill ställa följdfråga på frågan om medborgarskap! Hur kommer det sig att du inte är/blir svensk medborgare? Man kan väl ha dubbelt medborgarskap, både svenskt och norskt? Så får du ju rösta och sånt också, känner du inte att du vill ”bli svensk” när du bott här hela ditt liv typ?
Gud nu låter jag tillrättavisande som att du borde bli det, men ja, blev lite förvånad haha. :p
Svara