Svar på några av era senaste kommentarer
Hej Regina! Jag skriver till dig för att jag är helt förkrossad och behöver någonstans att ventilera detta när mina fina vänner fått stå ut med mitt klagande länge nog nu. Dessutom brukar du alltid komma med så bra svar. Såhär ser läget ut: jag blev dumpad av någon som jag trodde var den perfekta killen, vi hade varit tillsammans i ca ett och ett halvt åt. Han gjorde slut med anledningen att han kände att han hade förändrats mycket den senaste tiden och behövde vara ensam för att lära känna sig själv, dessutom hade hans känslor för mig även svalnat under den tiden. Det har snart gått två månader och jag är långt ifrån över honom men började åtminstone känna mig lite bättre, tills nu. Nu har han börjat träffa en ny tjej och alltså ville han inte bara vara ensam, han ville bara inte vara med mig. Det kändes som att bli dumpad en gång till. Alla säger att det går över och det förstår jag, men hur jävla lång tid ska det ta för mig när han uppenbarligen är otroligt lycklig redan. För att tillägga så skrev han på facebook bara någon vecka efter han gjort slut hur lycklig han var med sig själv och hög på livet osv. Trots allt detta är jag precis lika kär som jag alltid varit, hur slutar man? Hjälp
– Jag lider verkligen med dig, vet hur jobbigt det kan vara att förlora någon man tror är den rätta. Det låter ju klyschigt, men det kommer ta tid och hur lång tid det tar just för dig är omöjligt att svara på. Men du kommer bli lycklig igen, det lovar jag dig. Mitt tips är att försöka göra saker som gör dig glad. Det är inte lätt att hitta på något när man är olycklig, men tvinga iväg dig själv och umgås med människor du tycker om. Ett annat tips är också att avskärma dig från sådant som gör att du mår dåligt. Ta bort honom från sociala medier, titta inte på vad han gör och vad han lägger ut. Jag lovar att det går så mycket fortare då! Som sagt, det kommer att gå över. Det är bara att hålla ut. Tyvärr kan man inte göra annat än att bara hålla modet uppe och lita på att det blir bra igen. Men jag måste säga att han låter som en idiot. För det första verkade han inte helt ärlig vad gäller ”vara ensam för att lära känna sig själv”-snacket (känns snarare som en feg ursäkt) och sen var det enormt taskigt att skriva på Facebook hur lycklig han är och hög på livet bara någon vecka efter ni gjort slut. Bli arg istället för att vara ledsen! Och du, jag lovar att du kommer bli kär igen och nästa gång kommer det dessutom vara en miljon gånger bättre! <3
Du såg medicinen i morse men vaknade klockan 15. Så imorse = när du vaknade vid 15 eller på morgonen innan du somnade?
– Haha… Tänkte inte riktigt till där. Såg filmen efter 15.00, men det var morgon för mig då jag vaknade så sent 😉 Kan vi inte bara enas om att ”imorse” är tiden efter man vaknat? Hehe.
HUR gör man för att blinka sådär snyggt med ena ögat? Är det medfött att man antingen kan eller inte..? När jag försöker blinka med ett öga kan jag liksom omöjligt hålla det andra helt öppet, utan kisar typ + läppen åker halvvägs upp till pannan på ena sidan… Går det att öva!? :O
– Japp. Det är medfött. Haha, nejdå. Jag vet inte. Det är min fyllepose. Typ hälften av alla mina bilder ser ut så när jag har varit ute. Så jag antar att jag liksom övat tillräckligt…haha.
Hej Egoina! Har läst din blogg i flera år och totalt älskar den. Men nu till saken, nu sista tiden har det varit väldigt mycket snack om flyktingkrisen samt att majoriteten av alla bloggar har uppmärksammat detta på ett eller annat sätt, du är dock den inte som inte har gjort det på din blogg av vad jag har sett så därför blir jag väldigt nyfiken om vart du står när det gäller flyktingkrisen?
– Tack! Jag tycker det är konstigt att du undrar ”var jag står”. Jag tänker att det är ganska självklart hur jag känner angående flyktingkrisen. Jag har tänkt skriva om det. Skrev faktiskt en anteckning på min telefon när jag åkte till Stockholm om att jag skulle blogga om hur fint det var att det spelades upp ett meddelade på flera språk på tåget och att polis och hjälporganisationer stod redo för att ta emot flyktingar på centralen. Men jag vet inte varför det inte blev så. Jag tror det var för att det var så väldigt uppmärksammat just då och jag många gånger nästan kände att folk skrev om det för sakens skull, det blev nästan en PR-grej för olika företag. MEN jag hoppas ju verkligen att jag har fel angående det och när jag tänker efter så spelar det faktiskt ingen roll egentligen varför någon skriver om det, så länge det kommer in pengar. Det är ju allt som betyder något. Jag är på Malmö central varje dag och ser flyktingar. Jag tänker alltså på det dagligen och jag har skänkt pengar. Du har kanske rätt i att också jag borde uppmärksammat det. Får dåligt samvete nu. Jag uppmanar alla att göra vad de kan!
Hej Regina! Min dröm just nu är att i framtiden få skriva krönikor. Det är det jag vill jobba med. Just nu går jag sista året i gymnasiet och svenska är mitt favoritämne. Jag älskar att skriva! Hur går man tillväga för att få sina krönikor publicerade!
– Vad kul! Kör bara! Skriv en krönika eller två och skicka det till en tidning eller webbsajt. Förslagsvis skickar du den till en mindre tidning, till exempel om det finns en lokal där du bor. Får du ett nej så hör av dig till någon annan. Jag fick massor av nej. Men grejen är att till slut får man ett ja. Heja dig! Kram.
Vill uppmärksamma dig på ett (rätt litet dock) problem jag har med din blogg, och det är att man måste uppdatera sidan varje gång man går in på den för att kunna se nya inlägg, (innan jag upptäckte det trodde jag att du inte skrivit något på en vecka .. [x ) använder safari som webbläsare!
Som sagt, rätt litet problem men tänkte att det kanske är bra om du vet om det ändå 
– Oj, vad konstigt! Så är det inte för mig. Är det så för någon annan? I så fall får jag kolla upp vad det beror på!
Hejsan!
Jag har en simpel fråga och väljer att kommentera ^^ anyway så vet jag att du är lite smått från Norge och jag undrar om du har några tips/vet hur man skaffar jobb/boende där som ung svensk? Vart vänder man sej och vad ska man göra för att inte bli lurad eller liknande?
KRAM
– Haha. ”Lite smått från Norge”. Jag ÄR från Norge. Men tyvärr har jag faktiskt ingen aning! Jag har aldrig bott (åtminstone i vuxen ålder) eller jobbat i Norge. Men det är ju många som åker dit för att jobba, så jag tänker att du kan säkert googla eller fråga någon som känner någon. 🙂
Åh vad skönt att det inte bara är jag som är uppe supertidigt varje dag! Hur lång pendlingstid har du?
– Jag går hemifrån 06.30 och är på jobbet 07.55. Så det blir typ en och en halv timme. Hade jag kört hade det tagit 30 minuter. Så om jag skaffar det dumma körkortet (som jag inte har tid till nu….) hade jag alltså sparat typ två timmar om dagen. Japp. Är bitter på mig själv.
Såhär såg det ut när jag väntade på tåget idag.
Hej! Jag blev nyss (ofrivilligt) singel efter ett antal år ihop med mitt ex. Är 21 och har liksom lyckats vara i förhållande sen jag var 17, är grym på det och gillar tvåsamheten lite för mycket. Jag vet nu att jag måste vara ensam ett tag och jobba på mig själv och lära känna den jag är utan en partner. Har konstant känslan av att jag borde vara “mer singel”, dvs festa, ragga, yoloa eller vad man nu kan tänkas göra. Jag borde vilja gå ut, jag borde vilja supa mig redlös och jag borde vilja spontana sönder varje tillfälle som ges. Men jag vill inte, vad gör en? Trivs verkligen med middagar och samtal, mys och filmkvällar. Hur är du som singel? Behöver verkligen dina bästa singeltips just nu, var börjar en ens när jag inte valt detta själv? Kram
– Jag tänker att du absolut inte behöver göra något som du inte känner för. Vill du inte festa, ragga och yoloa ska du inte göra det. Man kan vara singel och ha middagar, samtal, mys och filmkvällar ändå. Jag har både och. Så gör det du känner för, det finns ingen press och stress. Kanske känner du för att ge dig ut för att ragga och spontana längre fram och då är det bara att köra 🙂 Mitt bästa singeltips är nog Tinder. Gå och fika med någon, ät middag, gå en promenad, eller bara chatta en massor. Mycket mer bekvämt och mer charmigt än att ragga på krogen 😉 Det låter dock väldigt vettigt att du vill jobba på dig själv, det tycker jag att du ska. Har du inte varit singel sedan du var 17 så kommer det vara enormt givande. Du kommer känna dig som en helt annan människa! Det är så härligt och en sån powerkänsla när man kommer ur tvåsamheten och inser att man klarar sig själv utmärkt! När du kommer ur den värsta perioden kommer du dessutom märka att det har sina fördelar att vara singel. Då syftar jag inte på fest, att ragga och yoloandet, utan att man är ”fri”. Du kan göra precis vad du vill i alla avseenden, du har endast dig själv att ta hänsyn till och du bestämmer allting själv. Det är befriande! 🙂
Hej Egoina! Du har också precis börjat på ett nytt jobb så vänder mig till dig och hoppas att du svarar mig!
Jag har precis fått reda på att jag fått ett jobb som skolkurator som jag sökte några månader sedan och är DÖglad, men samtidigt rusar mitt hjärta och panik är bara förnamnet! På intervjun var jag avslappnad och målade upp en bild för dem att jag var grym och kommer klara av jobbet huuuur bra som helst, men nu börjar jag tänka “vad fan har jag gett mig in på?? Kommer jag klara av jobbet??”
Har du några bra tips till mig för att lugna nerverna?
Mvh,
Panikslagen brud
– Haha ååååh, förstår exakt vad du menar. Jag kände likadant och jag har kompisar som har beskrivit samma känsla. Det är nog inte så konstigt att tvivla lite på sig själv. Men jag tänker att så länge man inte har ljugit på intervjun så är det ingen fara. Det kommer kännas nytt och arbetsgivaren har full förståelse för att det tar lite tid innan man kommer in i allt. Man kan ju inte vara bäst genast. Men sen så! 😉
Jag har en fråga som inte alls rör detta inlägget, men jag hoppas du kan svara ändå =)
Jag har alltid funderat på när norska personer ska lägga på telefonen eller gå så säger de “ha de” eller nått sånt. Och vad jag alltid har undrat är vad det innebär. Är det som vårat “hej då” eller mer som “ha det så bra”? En sån meningslös sak att tänka på, men den dyker upp varje gång jag hör nån norsk säga hej då haha.
Jag provar min lycka med att du ska kunna förklara detta för mig =)
Grattis till det nya jobbet och tack för en riktigt bra blogg!
– Det betyder ”hejdå”. Hade = hejdå. Förstår att det är förvirrande eftersom det på svenska låter som en förkortning av ”ha det bra” eller nästan otrevligt. Men det är alltså hejdå 🙂
0
Kat
| #
Hahah, har alltid också trott att det va någon slags sammanbildning av ”ha det så bra”. Skönt att det blir tillrättavisat! 😛
Svara
Sara
| #
Ha det (uttales ”hade”) er en forkortelse av ha det bra, så du har trodd riktig 🙂
Svara
Hanna
| #
Jag förstår verkligen hur du tänker angående flyktingkrisen och folks och företags uppmärksamhet osv kring det. Såklart är det asbra att det uppmärksammas och att folk skänker pengar, men det känns som att det blev något slags jippo och en tävling när folk ska upp att ”jag har skänkt xxx antal kronor” på bloggar/facebook/instagram och sen bara försvinner det… men krisen försvinner ju inte så lätt. Hmm svårt!
Svara
Egoina
| #
Ja exakt. Det känns verkligen så!
Svara
Linnéa
| #
Jag tänker att det kanske är så att många känner sig tvungna att skriva någonting också, just för att alla andra gör det. Grupptryck liksom, man vill inte riskera att bli sedd som den som inte bryr sig. Men som Egoina säger, egentligen kvittar det varför, bara det uppmärksammas!
Svara
Egoina
| #
Exakt så! 🙂
Svara
Steffanie
| #
Åååh Panikslagen brud, vi är helt i samma sits! Haha har precis börjat jobba som skolkurator och var så jäkla nervös innan min första dag och ja, så här efter tre veckor är det fortfarande nervöst. MEN! Det är så kul och även om en inte kan allt som en kanske känner att en ”borde” kunna eller veta så är det ju så det är som skolkurator, en blir ju aldrig fullärd. KRAM!
Svara
Lisa
| #
Så brukar jag ju till och med säga ibland när jag lägger på haha! Äkta göteborgska genom att säga ”hade” 😀
Svara
Emelie
| #
Angående att bo/jobba i norge, det beror nog kanske helt på vart. Jag var i Norge 1 år och jobbade, och vi fick boende via jobbet då de hade ett lägenhetshus för oss som jobbade (kanske inte det finaste, men blev vad man gjorde det till, samt att det var billigt för norge). Vilket var otroligt kul för man fick en annan sammanhållning än vad man annars skulle ha fått.
Jag fick det jobbet tack vare att en av mina vänner sökte ett jobb där. De flesta av dom som jobbar där har fått jobbet via kontakter. 🙂
Svara
Moa L
| #
Uppdateringen är samma för mig. Efter att jag bytte till iPhone 6 och uppdaterade till iOS 9 så måste jag uppdatera 2/3 av alla sidor jag är inne på, speciellt bloggar. Använder Safari.
Svara
lovisa
| #
Men i norrland så säger vi också haade/ hade, eller haane och det betyder ha det så bra, eller hejdå, ha det så bra. Och de uttrycken har ingen otrevlig ton eller något sådant alls 🙂
Svara
Jennifer
| #
Till tjejen som blivit dumpad av en idiot: jag vet EXAKT hur du känner. Jag har varit där fler gånger än jag vill erkänna, och det enda som hjälper är att GÖRA något. Vad som helst i princip, bara det knuffar dig framåt. Gå en kurs, börja träna, ha en bokcirkel, nörda in på ett intresse (typ schack, broderi, kalligrafi, foto, klädsömnad, rymden, personer som vunnit nobelpris i litteratur, osv osv. Jag LOVAR dig att det är det enda som hjälper, för då får du tiden att gå och (klysch-varning) tiden läker alla sår, även om det snarare känns som en amputation utan bedövning och med motorsåg som enda verktyg än ett ”sår”.
En sista sak: nolltolerans mot Facebook, instagram och andra sociala medier där du kan bli påmind om honom. Radera apparna och börja se världen runt omkring dig istället. Dispens dock för saker på www som får dig att må bra.
Kram!
Svara
Egoina
| #
+1 🙂
Svara
svenska i norge
| #
Till dig som undrar om jobb/boende i Norge; både jobbannonser och boende finns på finn.No, och Facebookgrupper typ svenskar i Oslo, svenskar i Jessheim, svenskar i Bergen. Hybel.No har boenden. Nav.No är motsvarigheten till Ams. Sök på några olika bemanningsföretag, har ingen personlig erfarenhet där. .. Det är det jag kommer på rätt upp och ner. Lycka till!
Svara
Elin
| #
Som extrasvar till dig som är hjärtekrossad; kom ihåg att du inte är ensam! Vi är nog många som varit där. Jag var kär i min kille i TVÅ ÅR efter att det tog slut, sen träffade jag honom på nytt av en slump och. Ja. Jag insåg att jag bara hade inbillat mig hur fantastisk han var. Inga känslor kvar alls! Och det var SÅ skönt! Det jag vill säga är att det kommer gå över, men det kommer ta tid och du kommer tvivla på att det någonsin kommer sluta göra ont i hjärtat när du tänker på honom. Men det kommer det göra. Jag LOVAR! Bästa medicinen för mig var att hålla mig sysselsatt – kolla film om du inte har något annat att göra. Filmer läker alla sår! Heja dig! 🙂
Svara
Fanny
| #
Hej jag måste bara få ställa en fråga till dig, eller någon som skulle vilja hjälpa till.
Jag är 19 år och jag och min dåvarande pojkvän gjorde slut för ett halv år sedan efter 2 år tillsammans, jag trodde påriktigt att han var mannen i mitt liv och när det tog slut mådde jag så dåligt. Problemet var och är att jag så gärna skulle vilja träffa vänner och prata ut men det hände aldrig eftersom att alla mina ”vänner” var hans vänner och de som var ”mina” vänner har jag dålig kontakt med. I ett halvår har jag alltså mer eller mindre suttit hemma och deppat, det är SÅ svårt att slippa ut och träffa folk när man är ensam från början! Är det någon som känner/känt samma sak? Vad ska man göra? Känns som jag är världens ensammaste loser seriöst..
Svara
Annie
| #
Hejsvejs Fanny! Bor du i närheten av Göteborg så maila annienilsson@live.se , jag träffas gärna över en fika! 🙂
Svara
Erika
| #
Tusen tack Regina för dina fina ord till de kommentarerna som handlade om hur man blir lycklig själv, som nybliven singel. Du verkar så himla bra på att göra det bästa av situationen! Älskar din blogg och älskar att du är så klok och alltid skriver intressanta inlägg. Kram <3
Svara
Egoina
| #
Åh tack fina! <3
Svara
Malin
| #
Det finns ju väldigt många intensivkurser för körkort, som är ungefär en vecka långa. Det kan ju va ett alternativ om man inte vill dra ut på det eller inte har tid att ta massa lektioner helt utspritt. Sen kanske man iofs inte vill ta av semesterdagar och så för att ta körkort, men kan ju va värt det!
Svara
H
| #
Du kanske har gjort ett inlägg om det här tidigare, men har funderat lite på hur stor skillnad det är för dig som inte är svensk medborgare jämfört med till exempel dina vänner? Hur fungerar det i praktiken? Har du ett permanent uppehållstillstånd? Och hur fungerar det med t.ex csn, bostad, lån etc. Antar att du har ett norskt pass när du är ute och reser, måste du då åka till norska ambassaden i Köpenhamn/Stockholm för att skaffa ett nytt? Och till sist, röstar du i det norska valet?
Förlåt för många och kanske dumma frågor men det skulle vara intressant om du ville göra ett inlägg och berätta, kan inget och är nyfiken. Kram! 🙂
Svara
Ninni
| #
Älskar dina ”svar på kommentarer” inlägg. Kul att läsa! 😀
Känner igen mig med pendlingstiden.. man vill ju köra bil samtidigt tycker jag det är tok för dyrt med bil och bensinkostnader:/ du får se det som att du gör miljön en tjänst! 🙂
Svara
alexandra
| #
haha jag har jobbat på nordby i strömstad, och när norrmännen sa ”hade” sa jag alltid ”detsamma!” innan jag förstog att det betydde hejdå hahah
Svara
Emelie
| #
Behöver hjääääälp. Jag är EXPERT på att känna mig ensam. Så fort jag inte är med någon känner jag mig ensam. Alltså ensam som i ”ingen vill vara med mig/ingen tycker om mig/jag har ingen” osv. De gångerna det är självvalt, alltså att jag tackar nej till saker, då känner jag mig (oftast) inte ensam, men ALLTID när jag vill ses och jag hör av mig till typ 5-6 personer men ingen kan ses slutar det med att jag gråter och känner mig helt totalt jätteensam. Jag VET att jag inte är det, jag har massa vänner och så, men känner mig ensam. Plus att mitt ex gjorde slut väldigt tidigt i vårt förhållande, och killen jag träffade i våras ”gjorde slut” för att han inte visste vad han ville och sen gick han och skaffade ny tjej i somras, och detta gör ännu mer att jag känner att ingen vill vara med mig på riktigt. ”Ensam” är det enda ord jag har i mitt huvud och det är så jobbigt. Har varit med folk varje dag i veckan och jag har jättebra kompisar och familj och allting, tränar typ varje dag och har jättebra kompisar där också osv (var ute och åt tillsammans med gänget från crossfitboxen igår efter träningen tillexempel), men alla gånger jag vill träffa någon men ingen kan ses just då (som typ idag) känner jag mig ensam eftersom att det inte är självvalt att jag inte är med någon den dagen. Det är ju det att ingen kan (vill) träffa mig. Hur fan slutar jag känna mig så ensam varje gång jag inte är med någon och det inte är självvalt??? Du är ju ofta ensam men verkar inte tycka det är psykiskt jobbigt? 🙁
Svara
Bell
| #
För jobb i Norge finns ju WorkNorway 🙂
Svara
Emma
| #
Hej Egoina och alla andra läsare! Jag har en liten situation som jag kom att tänka på när jag läste det här inlägget (eller snarare, jag tänker på det då och då), och som jag gärna skulle vilja höra andras åsikter, tankar och kanske särskilt tips om.
Jag är en sådan där person som har några få men väldigt nära vänner, som tänker att man ska vara kompisar för evigt. Särskilt när jag flyttade till en studieort för sex år sedan så blev det ju att man skaffade sig nya nära kompisar. För min del blev det väldigt få, och efter kandidatutbildningen tappade jag successivt kontakten med dem som valde att studera sin masterutbildning på en annan ort, och så hade jag bara en nära vän kvar.
Grejen med denna vännen är att vi under vårt första studieår var ihop ett tag (vi var inte vänner särskilt länge innan vi blev ihop). Han var den som först märkte att känslorna inte riktigt höll, jag blev ledsen till en början (vem blir inte det?) men sedan kom jag över det efter ett kort tag. Vi började ses mer och mer och blev bästa vänner, utan några som helst känslor. Jag hittade en ny pojkvän och han en flickvän. Jag och min kompis fortsatte ses, och ingen av oss (inklusive partners) tyckte att det var konstigt eller något.
För ett halvår sedan (då jag varit ihop med min pojkvän i nästan tre år och var i full färd med att flytta ihop med honom) träffade min kompis en ny flickvän, vilket var något jag självklart blev jätteglad för! Efter några veckor (jag hade inte oväntat väldigt mycket att göra med flytten + studierna) träffades jag och min kompis hemma hos honom, och då fick jag äntligen träffa denna tjej som också var där. Hon var oerhört snäll och rolig. Min kompis sa att hans flickvän hade fått samma bild av mig, och jag tror vi båda såg fram emot att bli nära vänner.
Ett tag därefter reagerade hon på att min kompis hade väldigt många tjejvänner, och hon frågade på skoj om han varit ihop med någon av dem. Och det hade han ju, och det var inget han dolde heller. Tydligen hade hon efter det blivit osäker och snart ställde hon honom ett ultimatum om att träffa mig eller henne, och han valde henne. För mig känns det svinjobbigt att min bästa kompis sedan över fem år tillbaka bara kastar bort de åren vänskap, där vi stöttat varandra i vått och torrt, för en relation som han haft i en månad, även om jag till fullo förstår hans bild av och sits i det hela (och dessutom har det låtit på honom som att hans flickvän har haft en del sviniga ex så att säga (även om det inte är något han sagt rakt ut), så det förvånar mig inte att hon är orolig även om det är obefogat). Jag vet dock att han också föreslagit att vi bara ses tillsammans alla fyra, eller att åtminstone hon är med eller att jag lär känna henne mer, men hon har sagt att hon inte klarar av det (jag tänker inte lägga mig i varför hon har svårt för det såvida hon inte kontaktar mig och vill dela med sig av det).
Jag känner mig dock liksom sviken och övergiven av min vän. Det är inte det att jag inte förstår hans dilemma eller hans känslor, utan mer att jag har svårt att få bort den här känslan av att vara sviken, lurad och övergiven. Min pojkvän har försökt genom att säga att min kompis inte är en så bra vän och genom att stötta mig på andra sätt, men det hjälper inte riktigt även om det nu gått flera månader sedan ”avskedet” (kan tillägga att min kompis varit en jättebra kompis under alla år, så jag vill inte smutskasta honom heller). Till saken kan tilläggas att jag mått dåligt under en tid (redan innan detta hände) på grund av andra saker, mest stress från studier (vilket dessutom gav en del bekymmer med CSN som också stressar). Utöver detta har jag har social fobi, så det är inte så lätt för mig att skaffa nya vänner, och självklart matchade detta med att jag träffade mina klasskompisar mindre då de blivit färdiga med sina studier och flyttade till andra orter för att börja jobba. Men ja, för mig är det inte bara att gå ut och skaffa nya kompisar riktigt, det är något som är svinsvårt för mig, särskilt nu när jag är stressad på grund av skolan också. Hade jag inte haft min pojkvän som är sjukt underbar så vet jag inte hur jag hade mått. Jag tycker att det är väldigt svårt att förmedla i text, men jag vill bara förtydliga att jag känner mig oerhört sviken för att jag inte anade att en nära vän skulle kunna hamna i en sådan situation eller bara lämna mig helt plötsligt. Jag vill också förtydliga att jag inte har några känslor (alltså pojkvän-/flickvän-känslor) för denna person, även om det kanske kan låta så. Som sagt är det svårt att förmedla allt i text.
Det jag undrar är, är det någon som har varit i en liknande situation (oavsett om du varit i min sits, min pojkväns sits, min kompis sits eller hans flickväns sits eller bara fått kontakten uppsagd av en kompis oavsett orsak)? Vad är era erfarenheter? Vad kan man göra för att sluta känna sig sviken? Vad kan man göra för att ”komma över” detta? Har ni några peppande ord? (Skulle verkligen uppskatta om detta togs upp)
Hoppas ni alla har det bra!
Svara
Emma
| #
Upptäckte en miss i mitt inlägg. Förhållandet mellan min kompis och hans första nämnda flickvän höll inte så länge, så han var singel ett bra tag innan han träffade sin nuvarande flickvän. Ville mest berätta det så att alla vet att båda inte är samma flickvän. 🙂
För övrigt vill jag också säga att jag tycker att det är underbart att folk här hjälper och peppar varandra i olika relationsfrågor och att Egoina tar upp dem i bloggen också! Så himla skönt kommentarsfält!
Svara