Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Hej fredag!

Ännu en bra arbetsvecka avslutad! Eller….hehe…bra och bra. Veckan har gått bra förutom att jag råkade skicka ut ett nyhetsbrev till samma målgrupp två gånger och förutom att jag råkade skicka iväg ett pressmeddelande som inte var klart än…

…….

Men det är väl *sånt som händer*.

En kollega informerade förresten mig om att Salads & Smoothies har öppet från 06.00 på centralen, så där kan jag ju faktiskt köpa med mig lunch om jag inte har matlåda. Så det gjorde jag idag! Valde japansk picklad rödlök och räkor med ingefäradressing. Awesome!

 

FullSizeRender

FullSizeRender (1)

 

0

Spåra från din sida.

Kommentarer (25)

  • Robert

    |

    Smarrigt! 😉

    Svara

  • Diana

    |

    Friday! Underbart, hoppas du får en fin helg!! <3

    Svara

  • A

    |

    Har inget med inlägget att göra men here I go…

    Hej!
    Jag vänder mig till dig eftersom jag har sett många andra göra det och för att jag inte har någon annan. Har även ett pyttelitet hopp att det finns någon annan av dina läsare i samma situation eller varit. Jag är 23 år och har på riktigt bara tre kompisar, ingen av dem står mig jättenära – snarare för mig är dem nära men vet att jag inte är deras närmsta. Med dem känner jag att jag inte kan ta upp detta. Dessutom ses vi sällan för vi bor långt ifrån varandra. Min enda sociala källa är arbetskamrater som är äldre än mig och min pojkvän. Har alltid haft svårt att hitta nya kompisar och det har alltid varit så, vet inte varför. Är lite blyg och inte den som börjar prata med folk men om någon börjar brukar jag kunna fortsätta. Är heller inget konstigt freak som klänger mig fast vid närmsta vänlighet, helt enkelt jag är ganska normal ^^. (Bortsett från att du vid denna ålder borde ha supit, festat och gjort allt annat som anses normalt, har såklart inte gjort något..).

    Mitt problem är som du säkert redan förstått är att jag känner mig ensam. Otroligt ensam. Händer en del att jag gråter för det. Vet inte vad jag ska ta mig till. Har redan fått de vanliga råden om att hitta en hobby, gå med i en klubb, börja träna m.m. Det funkar inte, mest för att jag har inga intressen som hobby/klubb/träning. När jag väl vågat fråga någon ny jag mött om de vill ses håller det ungefär två gånger och sen ses vi aldrig mer. Om någon förstått att jag inte har särskilt många kompisar blir de givetvis bortskrämda också. Det är precis som om det är något fel på mig och jag vet inte vad. Min pojkvän är inte något vidare bra på att ge förslag vad jag ska göra heller, sen tror jag inte ens han vet det är så illa som det är för att jag försöker dölja det. Nästan så att jag inte vill ses för att straffa mig själv över att vara ensam vilket i sig är jävligt destruktivt. Makes no sense. Hjälper ju inte att alla andra verkar ha massvis med kompisar också.

    Jag orkar verkligen inte vara ensam mer. Förut gick det någorlunda okej men sen i våras är det som att det bara sugit all energi från mig. Orkar inte göra något och vill inget och att dö hade inte löst något, vill alldeles för mycket med mitt liv före det. Är trött på att låtsas att jag mår bra och har ”ett liv”.

    SNÄLLA säg att du eller någon läsare eller vem som helst har en mirakelkur eller råd. Hjälp.

    Svara

    • Edith

      |

      Hej! Ber om ursäkt för lång kommentar…. En liten tanke, du känner dig ledsen pga att du är ensam. Nr 1 att jobba på är att inte känna dig ledsen (vilket dock alla är ibland och det är såklart helt ok/bra/hälsosamt). Men jobba på att vara lycklig/nöjd/glad, oavsett om du är ensam eller ej. Sedan kommer det andra (vänner) automatiskt.
      Du skriver att du inte har några intressen som hobby/klubb/träning. Det hade inte jag heller, men när jag kände mig ensam efter uppbrott från min sambo (då jag även förlorade en del vänner) så jag bestämde jag mig för att skaffa intressen för att fylla ut tiden. Skytte, yoga, klättring, ridning osv, det är mina grejer. En del av det har jag börjat med det senaste året, och jag är äldre än dig så det är aldrig för sent.
      Tidigare spenderade jag den mesta tiden med pojkvän eller vänner men jag känner mig SÅ mycket mer tillfreds nu när jag gör saker som JAG väljer. Jag har även fått många nya vänner, nära och ytliga, på detta sätt och det är jättehärligt. Men även om jag är själv så spelar det ingen roll för jag gör saker jag tycker om och blir glad av.
      Det finns alldeles säkert något som passar dig och där du kan träffa folk. Det måste inte vara gym eller vad folk nu håller på med. Googla hejvilt och fundera på vad som passar DIG! Oavsett om man gillar tv-serier eller skärmflygning så finns alltid likasinnade.
      Jag rekommenderar verkligen att jobba med dig själv, är du nöjd med livet så kommer du dra till dig andra härliga människor. Googla Law of attraction, och en blogg med många bra tankar (tycker jag) är highfatfitness.
      Det jag egentligen vill säga är att vänner kanske inte är det viktigaste, DU är viktigast så fokusera på dig själv! Jag önskar dig ett härligt liv, på DINA villkor!

      Svara

    • Lou

      |

      Hej du, var bor du någonstans? Vill så gärna hjälpa men vet inte hur, men hör av dig på chey@live.se om du vill. Lovar att åtminstone vara din vän över mejl om du så vill

      Svara

    • Lisa

      |

      Jag förstår verkligen hur du känner. Jag är 28 år och har aldrig haft någon riktig vän under mina levnadsår. De jag har varit vän med har i slutändan dumpat mig för att jag inte har velat festa och hångla upp främlingar på dansgolvet eller så har de trasslat in sig i stora nät av lögner. Jag har egentligen bara en vän men hon och jag ses inte särskilt ofta och jag har ingen pojkvän.

      Jag har en bästa vän som jag träffade via Internet men hon bor flera hundra mil härifrån men hon är allt för mig. Jag har ingen hobby jag heller just för att jag avskyr att träna och vägrar göra det.

      Men jag tänker såhär: Det kommer hända och trots att jag känner mig ensam nu så ordnar det sig. Det kan vara en tråkig tanke men det kommer ordna sig och det kommer bli bättre! När du minst anar det så kommer den där speciella vännen dyka upp. Och varför inte göra något under tiden? Det behöver inte vara så tråkigt som träning eller gå ut och klubba. Varför inte börja arbeta som volontär någonstans så du kommer ut några timmar i veckan? Där möter du jättemånga olika människor och du kan välja precis vad du vill som du vet intresserar dig! Och när du inte vill jobba med det längre kan du bara gå därifrån. Du tjänar ingenting men du hjälper människor och ger dem en bättre tillvaro.

      Eller så kan du vara som en liten ängel som går på besök till äldre ensamma människor som bara vill ha sällskap några timmar. Tänk så många olika livshistorier ni kan prata om och hur många tips och råd de kan komma med!

      Jag lovar och svär att det kommer bli bättre för dig och jag skickar alla kramar jag bara kan! 🙂

      Svara

    • Maria

      |

      Kanske du kan bläddra lite i inlägget egoina skrev om att hitta en vän? det var jättemånga som kommenterade där och var i liknande situationer. Jag själv flyttade till en ny stad för ett år sen, och jag hittade några nya vänner genom just det inlägget!

      Det är inte för sent bara för att det var ett tag sen folk kommenterade där, och jag tror att många skulle bli jätteglada om du hörde av dig!

      Svara

  • Sara

    |

    Du råkar inte jobba på bluebox? fick två likadana mail därifrån nu i veckan.. 🙂

    Svara

  • Anna

    |

    Sitter o kollar på idol när jag plötsligt inser: vad fasiken hände med idol bingo-brickorna?????! :O

    Svara

    • Egoina

      |

      Vi får styra upp det till nästa vecka!

      Svara

      • Anna

        |

        Yeyy!! 😀 längtar till fredag! Idol-bingo it is xD

        Svara

  • Ninni

    |

    Så gott med sallad! 😀

    Svara

  • Maria

    |

    Du har varit grym i veckan! Kram Glenn 🙂

    Svara

  • Rosanna

    |

    Jag läste Sandaler och Smoothies…

    Svara

  • marica-livet i österbotten

    |

    *sånt som händer* härregud den listan är en kilometer för mig varje fredag på jobbet när jag summerar veckan. Men jag försöker skriva av det som ”charmigt” till mina kollegor.

    Svara

  • Mitt liv+2.0

    |

    Jag har två tavlor som möter mig i hallen varje dag.
    På den ena står det ”Shit happens” och på den andra ”Who cares?”
    De hjälper om man har haft en skitdag på jobbet 🙂

    Svara

  • ISA

    |

    hehe jag tycker du skött arbetsveckan mycket bra 😉 och härlig research om mitt kvargätande med. haha! kram

    Svara

  • Emelie -+Svenskadopterad

    |

    Min första tanke på den salladen var ”WHAT” sen försökte jag föreställa mig smaken och nu vill jag ha en egen sallad!

    Svara

  • Linnea

    |

    När får man veta vart det är du jobbar då? 😀

    Svara

  • Elvira

    |

    Ville bara säga att jag läser din blogg varje glad och att det alltid gör mig glad!
    En kommentar med noll förankring i ditt inlägg what so ever!

    Svara

    • Egoina

      |

      Tack! Vad glad jag blir! 🙂

      Svara

  • Sofia

    |

    Åh. Har glömt bifoga filer med minnesanteckningar från möten till ”viktiga” personer både en och tre gånger så I feel you.

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv