Två frågor om skola
Hej Regina! Jag undrar, hur visste/vet du att den utbildning du valde är rätt? Jag har just börjat universitet, flyttat till en ny stad i ett nytt län och jag känner ingen. Och jag tror jag har valt fel utbildning…Jag har en klump i magen så fort jag tänker på att jag måste gå detta i 3 år. Tiden går svinlångsamt och det känns som om jag har gått här i en evighet trots att jag bara har gått i 3 dagar.Skolan är jättefin och klassen är bra men… Det känns inte bra. Jag hoppas det bara är hemlängtan men hur vet man det?
– Grejen är att jag inte VET om min utbildning är rätt. Jag är en sån som aldrig egentligen kommit på ”vad jag vill bli när jag blir stor”. Men jag gick genom alla val jag hade och kom fram till att strategisk kommunikation är det som verkar roligast och det som jag tror att jag är bäst på. Jag har inställningen att man inte behöver göra en sak för resten av sitt liv. Skulle jag tänka att jag genom denna utbildning stängt dörrarna till allt annat så skulle jag ha panik. Jag känner mest ”varför inte”, det känns kul just nu och skulle jag ångra mig så ångrar jag mig. Inget är skrivet i sten.
Men jag skulle aldrig göra något som gav mig en klump i magen. Det är ju inte rätt! Du ska inte må dåligt! Jag kan inte svara på om det bara handlar om hemlängtan. Mitt råd är att vänta lite till. Ge det åtminstone två veckor. I början är allt så nytt och det tar ett tag innan man kommer in i det och hittar sin plats bland allt det nya. Tänk positivt med inställningen att det kommer bli hur grymt som helst och vänta några veckor. Känns det fortfarande inte bra då så har du i alla fall försökt. Det är inte meningen att du ska må dåligt. Och vet du? Jag tycker att du är väldigt modig som flyttar till en ny stad där du inte känner någon. Om inte detta går vägen så tänk inte på det som en förlust eller slöseri med tid – du provade och det var inte för dig. Tusen gånger bättre än att inte prova alls. Lycka till och uppdatera mig! Kram.
Har börjat läsa samma program som dig nu i höst men har nu börjat tveka, känner mig så himla liten, alla är minst några år äldre och programmet i sig känns så himla komplicerat! Till råga på allt så känner jag inte en enda i Helsingborg/Lund. Du som är lite insatt, är det värt att vänta 1-2 år och riskera att inte komma in eller ska man bara köra på?? Känns lite som ett nederlag att hoppa av om jag ändå kanske vill läsa samma program men inte just NU om du förstår hur jag menar.
– Vad konstigt, du kan ju inte vara yngre än 19? Eller kanske 18? Det är många i min klass som är runt 20. Jag känner mig snarare gammal, haha. Jag kan säga som såhär: första terminen på stratkom är värst. Sen blir det bättre. Jag tycker nog inte att programmet är särskilt komplicerat faktiskt. Allt känns ju dock svårt att greppa i början. Håll ut! Har klassen startat en Facebook-grupp? Det är mitt tips, så kan man fråga om allt som man inte hängt med på. Angående att du inte känner någon i Helsingborg så rekommenderar jag verkligen Stampus. Gå med i ett barlag? Gå på Avstampet på fredag (jag ska dit, hehe), eller engagera dig i något annat i studentföreningen.
Men känner du dig inte redo för utbildningen så är du kanske inte redo. Om du känner att detta verkligen är vad du vill göra vet jag inte om jag hade vågat riskera att inte komma in igen. Men samtidigt så kan du ju titta på hur intagningspoängen sett ut över flera år och därigenom ungefärligt kunna räkna ut vad du behöver för poäng för att komma in följande år. Känner du dig trygg på att du kommer in igen så är det ju ingen fara. Annars är ett annat tips att kämpa dig igenom ett år och sedan till exempel ta studieuppehåll. Det finns många sätt att göra det på. Oavsett vad du väljer så lycka till! Uppdatera mig och säg hej om vi ses på skolan! Kram.
0
Robert
| #
Bra svar! Tror jag iaf, orkade inte läsa allt. 😉
Svara
Till dig som skrev frågan!!
| #
TILL ER SOM FRÅGAT!
Jag har också just flyttat till en ny stad, ensammast i världen och började just min utbildning. Det ÄR läskigt. Oerhört läskigt, ensamt och jag tror alla funderar om detta verkligen är rätt. Men det KOMMER BLI BÄST! Ge det tid, ni kommer in i det tror jag. För mig känns det redan bättre nu när jag känner några. Och ni slösar inte hela livet. Ha det jäkligt gött nu, njut av nya kontakter och vänner, upplev universitetsklimatet och sen om en månad, känns det skit då med så har ni iallafall haft en dögrym månad av umgänge osv! Ge lite så kommer ni få tillbaka MASSOR av nya vänner, faddrar ect.
Angående ålder så är jag 18. Absolut minst på utbildningen, men så länge jag inte frågar de andra om ålder så märks det inte alls!! 🙂 Tuta och kör, om inte annat så lev den roliga delen av studentlivet så som vänner, fest, inte fest, osv! Så kan ni ta ett break sen om ni känner då att ni inte vill. Men NJUT nu! 🙂
Svara
Amelia
| #
Hej, vet inte om du svarat på detta innan men jag går sista året på gymnasiet. Jag har ingen aning om vad jag ska göra efter men det känns okej att bara jobba kanske 1-2 år och sedan läsa vidare men det jag har mest ångest över är att jag inte har en grupp vänner. Jag har så klart vänner i min klass men inte några som jag vill spendera tid med efter gymnasiet, och utanför skolan har jag två jätte bra vänner varav en av dem är min bästa vän men det känns som att man ska träffa sina vänner man har för resten av livet på gymnasiet, umgås du mest med gymnasievänner eller vänner du skaffat efter?
Svara
Egoina
| #
Varför måste det vara så? Jag umgås i alla fall inte med någon från min gymnasieklass. De jag umgås med har jag träffat innan eller efter gymnasiet 🙂
Svara
Kattis
| #
Jag har kontakt med en från min gymnasietid, men de andra jag gick med är helt ärligt inga jag vill ha i mitt liv. Stressa inte det där med vänner, det är mer värt att ha några bra vänner en massa ”kompisar”. Det tycker jag iaf 🙂
Svara
Kajsa
| #
Jag umgås inte heller med nån som jag gick i samma klass med i gymnasiet, eller i grundskolan för den delen. Så oroa dig inte för det. Har du inte träffat nån som du faktiskt vill vara med på fritiden hittills så betyder det ju bara att du har tid att hitta de personerna senare! 🙂
Svara
Emm
| #
Du kommer träffa vänner hur lätt som helst på universitetet. Det finns liksom ett större urval. De man bara trivs halvbra med brukar man ändå glida ifrån.. Så håll hårt i dina två bästisar och skaffa nya vänner 😀
Svara
Lili
| #
Nej men gud, vill du inte umgås med dom så låt bli! Jag är 25 och har inte umgåtts med mina gamla klassisar en enda gång efter skoltiden. Vänner kommer du hitta i alla fall, man är aldrig för gammal för att hitta nya polare 🙂
Svara
Lotta
| #
Jag har några kompisar från gymnasiet som jag ännu hänger med, men annars är mina kompisar främst från hobbyn och nu universitetet (är 24 år). Personligen tror jag att det är pga att flera i gymnasiet eller strax efter säger att ”man ska ta vara på sin gymnasietid”, ”det är den bästa tiden i ens liv” etc etc som spökar, DET STÄMMER INTE! Man kommer att ha så jävla roligt efter gymnasiet och träffa SÅ många nya människor som blir ens vänner för livet! Oroa dig inte över det där, det kommer att lösa sig på så många bra sätt, jag lovar 🙂
Svara
Emma
| #
Ett tips till tjejerna som ställde frågorna. Jag har nyss börjat i Lund och jag har ALLTID varit osäker på vad jag vill bli, och det är jag fortfarande. Det kommer jag nog alltid va, men jag tror att det är rätt område. Det härliga med Lund är all mix av människor, jag tycker inte ålder spelar någon roll då alla har ngt gemensamt – ni ska plugga samma grej! Sedan finns det så mycket studentaktiviteter, även på nollningen lär man känna nya personer. Har man en klump i magen, håll ut och se hur det känns, kanske finns det ngn annan som känner likadant? Men är det något jag lärt mig i livet så är det att lyssna på magkänslan. Visst att man kan ha en klump i magen inför en tenta, men att alltid ha den där är INTE bra! Lycka till!
Svara
Malin
| #
Jag började plugga när jag var närmre 30 och vi hade flera i klassen som var ”bara barnen” på 19 år.
Mitt tips är att sök dig till den äldsta du hittar för studiehjälp! Mamma-generna kickar in direkt och man vill ta hand om och hjälpa till 🙂
Och du som flyttat, håll i hatten och ta rådet som du fått att avvakta några veckor. Det är verkligen som Egoina säger, det är skitsamma om du lägger två veckor och sen ändrar dig. Dessutom är det SÅ vanligt att det känns sådär i början. Många utbildningar är dessutom drygare och framförallt svårare i första kursen, så sållas man ut. De som inte har engagemang hoppar av, SEN börjar det roliga på riktigt. Du kommer säkert få det bra!
Svara
Jenny
| #
Såg fråga nummer två och kände att jag var tvungen att skriva då denna person var lite osäker på om det var värt att hoppa av skolan och hoppas på att komma in om 2-3 år eller liknande pga kände sig så mycket yngre än alla andra.
Till dig: Prata med din studievägledare!
Jag vet att en i min klass (har precis börjat plugga på uni också) funderat på att hoppa av pga hon känner sig skoltrött (hon gick direkt från gymnasiet till uni) och det hon i så fall kommer göra är ta ett studieuppehåll, precis som Egoina skrev! 🙂
Saken är den att man måste gå ett halvår på utbildningen (i alla fall på mitt universitet, tror det är så överallt men är ej säker) innan man kan ta studieuppehåll, i vanliga fall. MEN det vår studievägledare sa var att man kan hoppa av redan nu, bara inte komma på lektionerna men ändå vara registrerad som elev på skolan om jag förstått det hela rätt. Efter den första terminen så tar man ett studieuppehåll men man har inte varit i skolan/pluggat under den första terminen heller, det står att man failat tentor och så, men det är ju inga problem utan det tar man ju igen när man börja om på ruta 1 om ett år eller två! 🙂 kolla med din studievägledare och se vad de säger. Samma möjlighet kanske finns där? På så sätt har du kvar din plats på utbildningen men kan redan nu börja jobba/resa eller göra vad du vill! 🙂 kan vara värt att kolla med CSN också så att de kanske tar bort studiebidraget redan nu, vet inte hur det fungerar med det, men osoft att bli återbetalningsskyldig eller få problem i framtiden med studiemedel och så! Förlåt för ett långt svar men summan av kardemumman: prata med din studievägledare! Om du verkligen vill plugga detta så är det ju onödigt att förlora din plats när du redan antagits! 🙂
Lycka till med allt, och oavsett vad du väljer så kommer det säkert bli super! Att gå i skolan är himla härligt och jag är säker på att du kommer ha det jättebra om du fortsätter, men har verkligen full förståelse om du vill ut i världen tills dess att du känner dig redo för hela grejen!
Ha det fint!
Svara
Svorskan
| #
God morgon, jenta mi!
Svara
Mikaela
| #
Vilka bra, genomtänkta svar!
Svara
Jennifer
| #
Universitet är läskigt, och helt nytt i början. Speciellt vid flytt! Jag själv är 20 år, och ska precis flytta tillbaka till England för att påbörja mitt andra år på universitet där. Jag var 19 när jag drog iväg första året, och alltid ansetts vara den där blyga tjejen, så ni kan ju tänka er vad att bo i ett nytt land med 16 andra i ett litet studenthus kan göra. Trivdes jättebra, även om första terminen var riktigt kämpigt! Vänta ett tag och se om det känns bättre. Och har en känsla att de flesta är lika nervösa som du är! Ta modet och börja småprata med folk runt omkring dig, vem vet? Någon av dom är kanske världens bästa kamrat?
Svara
H.
| #
Till den som ställde fråga ett, jag vet inte heller om min utbildning är helt rätt (är på år 3 av 4,5) men jag tänker som så att det är ju gött att ha en utbildning. Då kan jag jobba i ett år sen och kanske spara ihop pengar om jag känner att det är helt fel och hoppa på en annan utbildning, eller kanske få ett vikariat och samtidigt hoppa på en ny utbildning, eller så kanske jag trivs som fisken i vattnet med mitt yrke och stannar tills jag är 65. 🙂 En utbildning stänger inga andra dörrar, snarare öppnas nya dörrar och du får fler möjligheter. Men känner du att du vantrivs ska du så klart inte vara kvar.
Kram
Svara
Kattis
| #
Att flytta och börja med något nytt är jättestort och jätteläskigt! Jag gjorde det för ganska exakt ett år sen och i början tänkte jag hela tiden på hur jag skulle berätta för min pappa att han skulle få köra ner (30 mil) och hämta alla mina saker igen för att jag skulle flytta hem. Och hur man löser det med uppsägningsmånader och vart jag skulle göra av soffan när jag flyttade in hos mamma igen.. och utbildningen? Huuuur kunde jag tro att detta var något för mig, ”så skämmigt”… det tog nog just ca två veckor innan jag började känna att jo.. jo detta funkar. Jag bor kvar. Jag fortsätter min utbildning. Får fortfarande vågor av tvivel över mig ibland men de kan oftast kopplas ihop med något annat. Tex i höstas när en närstående i min hemstad var sjuk.. då tvivlade jag väldigt mycket på om jag verkligen borde bo här och gå den här utbildningen.
Poängen är – ge det en chans!! Mer än ett par dagar. Det är en stor omställning du gjort och det tar tid att komma in i det. Ge inte upp 🙂
Svara
Linnéa
| #
Jag vill också säga att det är inget fel med att avsluta en utbildning i förväg om det inte känns rätt. Och låt det inte heller påverka självförtroendet för framtiden, även om det inte var rätt första gången kanske nästa grej man provar blir toppen!
Svara
Kim
| #
Gud vad du verkar vara en genuint snäll människa! Jättebra råd tycker jag, nyanserade med både för och nackdelar. Själv har jag läst 3 år av 5 på mitt program (dock 4,5 år totalt på 3 olika universitet) och jag funderar än idag på att byta till ett annat 5årigt program. Det är inte alla som är lyckligt lottade som känner direkt att de hamnar rätt, och som har en klar och tydlig bild av framtiden. Jag själv hatar att känna mig begränsad, och tänka att jag ska hitta EN sak jag ska göra. Jag kanske vill bli både psykolog, läkare och typ astronaut. Eller så kanske jag hittar något helt annat på vägen! Länge leve beslutsångesten!
Svara
Egoina
| #
Tack <3 Ja, men varför inte. Gör allt du hinner, vill och orkar 😀
Svara
Sanna
| #
Till tjejen som funderade att hoppa av för att kanske börja igen om något/några år, kolla upp med studievägledaren hur du bör göra. När jag pluggade kunde man inte börja på samma program på samma universitet om man hade hoppat av. Man fick isåfall ta ett studieuppehåll ett år tror jag.
Svara
Emm
| #
Kan säga att på universitetet bryr sig INGEN om ålder överhuvudtaget, mina bästisar är 2 år yngre och 2 år äldre än jag! Och det är ingen nackdel att känna sig liten – då kan man söka trygghet & inspiration hos de äldre. Och när man känner sig gammal – då håller ens unga vänner en ung 😀
Svara
D. DeMarkey
| #
Till er som skrivit:
jag skulle även vilja tillägga att rannsaka er själva och känn efter om det kanske bara är osäkerhet och rädsla som gör att ni känner som ni gör, känn efter och var ärliga. Så att ni inte hoppar av något som faktiskt bara är baserat på rädsla. Jag har känt precis så, fast gällande jobb. Det var nog mer rädsla av att inte klara av det men sen fanns det även en poäng att det inte var min grej också. 🙂
Lycka till och hoppas det går bra med studierna !!
Svara
Sofia
| #
Oj, första är verkligen jag! Fast utan att jag var den som ställde frågan. Har precis flyttat hundra mil ner till Halmstad utan att känna någon, PLUS att detta var mitt tredjeval. Har absolut ingenting emot utbildningen, men eftersom det inte var det jag egentligen ville plugga känns det samtidigt som om jag slösar bort tre år av mitt liv på någonting jag inte vill jobba med, samt tre år av CSN..
Svara
Lotta
| #
Och känner man att utbildningen inte är för en så byt! Tycker man verkligen (efter att ha prövat en tid!) att det är tråkigt så kan det bli svårare att hänga med längre fram i utbildningen när man inte ens tyckte att grunderna var intressanta och man kanske inte helt förstod då, och då är det ju bättre om man besparar sig det och istället provar något annat som är intressantare. Det är inget dåligt i att märka att ett område, eller ett val, inte var rätt grej för en, tvärtom starkt att våga byta och styra sitt liv in på en väg som man verkligen vill gå.
Svara
Angelica
| #
Hej alla! Vad roligt och så modiga ni alla är som har kommenterat.
Jag tog lärarexamen i juni detta år med inriktning drama och geografi för grundskolans senare år och gymnasiet vid Stockholms universitet. Jag känner verkligen igen mig i båda dessa frågor och vill gärna dela med mig av mina erfarenheter.
När jag började på lärarutbildningen var jag 19 år och yngst i alla kurser. Att vara 19 år och diskutera pedagogik, barnpsykologi samt hur barn tänker och lär sig. Uppfattade många av mina kurskamrater som lite besvärligt då jag fortfarande var ett barn i deras ögon. Mina kurskamrater var ca 10-15 äldre än mig och jag fick kämpa hårt för att bli respekterad. Att sedan under praktiken ställa sig framför en klass där eleverna endast var 1 år yngre än mig gjorde inte saken lättare. Men fuck ålder! Jag berättade inte för mina elever hur gammal jag var utan visade istället vad jag var bra på och vad jag ville med utbildningen. Nämligen att bli en bra lärare! Och med tiden fick jag respekt av både mina elever och de äldre kurskamraterna.
Jag har även under min studietid gjort mina misstag, valt kurser jag inte känt vart rätt och senare hoppat av. Så är livet ”vi gör misstag”. Jag var 100 % övertygad om att jag skulle utbilda mig till lärare i drama och historia. Men efter en termin historia upplevde jag att ämnet inte var min grej. Jag valde istället att byta till geografi vilket var det bästa beslutet jag någonsin fattat. Idag är jag så lycklig över att jag valde fel ämne för annars hade jag aldrig upptäckt geografiämnets underbara värld.
Jag säger så här:
– Fuck ålder!
– Våga göra fel för att sedan våga hitta/göra rätt.
Svara
E
| #
Om det är någon som känner så här och pluggar på Linköpings universitet så ställer jag upp och kan fika/prata/hjälpa/ta en öl. Har också kontakter inom olika föreningar om man är intresserad av exempelvis musik eller hästar.
Pluggar femte och sista året och jag tror att jag aldrig kommer känna om det var ”rätt” eller inte, utan det var den väg jag valde och vi får se vart den bär. 🙂
Svara
Malin
| #
Jag har också precis flyttat till en ny stad och börjat på Högskolan. Jag känner inte en kotte här sen tidigare och man är verkligen på ruta ett igen. Jag tycker också att det känns lite jobbigt nu i början, man vet inte riktigt vilka man ska umgås med eller klickar bäst med, men sånt brukar falla på plats. När jag började gymnasiet kände jag ingen i min klass men vi är ett gäng som fortfarande umgås (4 år senare). Jag åkte som au pair till USA utan att känna en kotte och personerna jag lärde känna där är idag mina bästa vänner, vi gick igenom så mycket tillsammans och delar något jag inte delar med någon annan.
Så jag antar att det kommer lösa sig och falla på plats här på högskolan också. Och den där klumpen brukar försvinna efter ett tag!
Svara
Amelia
| #
Vet att ingen av de som svarat på min kommentar kommer se detta och orkade inte svara på alla men herregud vad snällt att svara. Regina, du har verkligen världens bästa läsare! Så omtänksamma och hjälpsamma 🙂
Svara
Egoina
| #
🙂
Svara