Tänkte först att jag inte hade någon mat hemma, men man kan ju alltid göra något av rester. Jag slängde ihop allting jag hittade i kylen och det blev awesome. Provade att göra ”vitkålspasta” för första gången också. Gott!
Sitter och tittar på ”Sveriges yngsta mästerkockar” as we speak och blir lycklig över vilka härliga personer de har hittat. Så självsäkra, roliga, ödmjuka och duktiga på samma gång. Matlagningsprogram alltså. Finns inget bättre.
0
Det finns vissa tecken på att det börjar bli varmt och snart är sommar. Första mjukglassen, uteservering, solglasögon, att kunna gå utan jacka.
Idag hade jag min första ballerinasko-dag. Det är en milstolpe om något!
Men. Sen kom jag på att det faktiskt snart är juni. Om tio dagar är det juni. Hur hände det?
Så att jag använder ballerina är inte något härligt sommartecken, det är mest tragiskt att det händer först nu.
Mens!
Den bästa ursäkten av dem alla. Det gör ont. Det är synd om mig. Måste. Ha. choklad. Min pojkvän till och med hämtade glass till mig liksom. Inget snack om saken. Sen tog han en till sig själv också. ”Vad är din ursäkt”, frågade jag. ”Att det är synd om dig”, svarade han. Sympatiätning. Bästa.
0
Vet ni vad jag kommit på? Det är absolut svårast att skämma bort sig själv på en tisdag. Det finns noll ursäkter till att äta något gott på tisdagar.
Såhär kan man ju tänka alla andra dagar:
Måndag: Åh nej. Helgen är slut, en ny vecka har påbörjats. Hatar måndagar. Hatar mitt liv. Hur ska jag orka? Måste trösta mig själv. Måste haa motivatioooon.
Onsdag: Mitt i veckan, också känd som lillördag. Och lillördag är ju nästan lördag. Och lördag är ju helg och på helgen så myser man. Inga konstigheter.
Torsdag: YES, imorgon är det fredag. Snart helg. Måste firas.
Fredag: Idag är det fredag!!! Kan sova länge imorgon. Fredagsmys wioooo.
Lördag: No need to explain.
Söndag: Helg. Ledig. Veckan är slut. Ångest över ny vecka imorgon. Tröstäta.
Men tisdag. Den är svår. Man kan ju eventuellt tycka synd om sig själv för att det inte finns någon ursäkt (= anledning att skämma bort sig), eller så kan man skapa anledningar att fira. Typ som att man avklarat en presentation, att det är soligt ute, att tåget var i tid, att blå är en fin färg. Jag vet inte.
Det är i alla fall inte OMÖJLIGT. Så att ni vet det.
0
Vädret är ju lite manodepressivt. Ena sekunden ledsen och andra sekunden glad. Känns lika dumt varje gång solen plötsligt börjar lysa, jag inte har några solglasögon och måste gå runt och kisa som en idiot.
Presentationen idag gick bra. Jag var inte så förvirrad som jag föreställt mig att jag skulle vara. Bra gjort för att vara mig.
Jag fick dock panik när jag kom hit i morse. USB-minnet med min presentation som jag var helt säker på att jag lagt i min väska var borta! Jag vände ut och in på väskan och dess innehåll tre gånger innan jag hittade USBn inuti i fodret. Det finns svarta hål och så finns det foder.
Åh! Jag känner mig sjuk. Igen. Det är så jobbigt den här tiden på året för jag vet inte om det är pollen eller om jag faktiskt är sjuk. Just nu känns det som en blandning. Jag nyser och det kliar i näsan samtidigt som det känns som att jag har feber. Aja. Det får kvitta för imorgon håller jag min presentation på det löpande projektet jag haft under min praktik. Tänk att min praktik snart är slut. Buuu.
Jag tyckte synd om mig själv som känner mig sjuk och köpte därför med mig glass hem. Tänkte att glassarna är ju faktiskt små, så då är det okej att ta en. Det gör ju inget. Sen att jag åt tre stycken i rad är väl en annan sak.
Jag älskar älskar älskar att magnum double är tillbaka i världen. Tillbaka i Sverige. Tillbaka i mitt liv. Det var några jobbiga år där. Nu hittade jag dem i små glassar också!! Alltså jag vet!!! Lycka!
0