Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Lättad

Förstår ni känslan av att komma hem till det här brevet:

 

20140324-220706.jpg

 

LÄTTNADEN!!!

 

Jag har varit så orolig. Läkaren sa att jag skulle få svar inom tre veckor. Efter fyra veckor hade jag fortfarande inte hört något och jag tänkte att jag skulle ringa dit, men vågade inte. Ville jag verkligen veta? Men så tänkte jag att om det var allvarligt så borde jag hört något nu. Fast tänk om de glömt? Ja, ni förstår. Tusen tankar.

Folk brukar alltid säga att de tänker ”sånt händer aldrig mig”. Jag har aldrig tänkt så. Jag tar ingenting för givet. Jag är så himla tacksam över att det här gick så bra. Och jag hoppas att läkaren säger att det fortfarande ser bra ut på rutinbesöket om ett halvår.

Det kan inte sägas tillräckligt: alla som har en livmoder – gå och ta cellprovet när ni blir kallade! Inga ursäkter.

 

0

Spåra från din sida.

Kommentarer (37)

  • Robert

    |

    Så skönt! 🙂

    Svara

  • Sofia

    |

    Verkligen, alla måste gå! Jag är 22 och de är inte dax förens nästa år. Fick smärtor för ca 2 månader sen och sökte vård. Livmoderhalscancer va de, och nu måste dom operera bort hela min livmoder pga tumören är så stor. Visa sig att jag haft detta i flera år. Verkligen skit!!! Så.glöm inte att cellprover är livsviktiga! Bra att du går ut me de! <3

    Svara

    • J.

      |

      Men åh! Hoppas det går bra för dig. Kram! <3

      Svara

    • egoina

      |

      Fyfan! Jag beklagar! massor av kramar till dig <3

      Svara

    • Rebecca

      |

      Jag beklagar! Och skickar dig en megastor kram! <3

      Svara

  • Emelie

    |

    å vad härligt!!

    Svara

  • Caroline

    |

    Bästa födelsedagspresenten ju! :* <33

    Svara

    • egoina

      |

      Jaaaa 😀

      Svara

  • Michaela

    |

    Gick och väntade på min kallelse till cellprovet, fyllde 23 i början på december och den kom för nån vecka sen. Laddar lite för den nu, mycket tack vare dig tror jag. Vilket jag tycker gör dig till en riktig förebild, tror att detta gör att många övervinner skräcken med att gå dit och göra det.

    Svara

  • Sara

    |

    Åh, vad kul att höra! Glad för din skull! 😀 Kram!

    Svara

  • Oscar

    |

    Så fint av dig att säga ”alla som har en livmoder” istället för ”alla kvinnor” eftersom det finns män med livmödrar (heter det så?) också. Vad skönt också att det såg bra ut, håller tummarna för att det ska göra det om sex månader också!

    Svara

    • egoina

      |

      Tack! 🙂 Det handlar ju om en livmoder och inte vilket kön man tillhör eller inte tillhör 🙂

      Svara

  • Emelie

    |

    Åh vad skönt att höra <3

    Svara

  • Mika

    |

    <3

    Svara

  • Svorskan

    |

    Vad skönt! God morgon, jenta mi!

    Svara

  • Linnéa

    |

    All lycka till dig!

    I fredags gjorde jag cellprov nr 2, eftersom de hittat cellförändringar. De tog även bitar av livmodertappen som också skickas iväg. Så nu väntar jag, en evig lång väntan på provsvar.

    Egoina, vet du vad som händer sen?

    Svara

    • egoina

      |

      Antingen så får du svar om att det ser bra ut, eller så kommer de hålla koll på dig (oftare än var tredje år) framöver, eller så får du göra en konisering som jag gjorde. Jag håller tummarna! Kram!

      Svara

  • Johanna

    |

    <3

    Svara

  • Fia

    |

    Åh, vilken bra present!

    Svara

  • Sofia

    |

    Vad härligt!!! Har själv haft cellförändringar så vet den underbart sköna känslan när man får svart på vitt att det ser bra ut 🙂 Nu har jag nästan bara tänkt positivt till att jag får göra cellprov varje år istället för var tredje år, jag blir kollad ofta vilket är bra OM det skulle vara något igen 🙂

    Svara

  • Matilda

    |

    Brukar brev från sjukhuset inledas med ”Bästa…”?
    Vill också ha så snälla brev!

    Ska på mitt cellprov om en månad, inser hur viktigt det är nu, när du så öppet skrivit om din oro och tankar!

    Svara

  • Lotta

    |

    aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah vad glad jag blir!!!! <3 ha en bra dag

    Svara

  • Matilda

    |

    Åh, vad skönt! Jag ska göra en konisering nästa vecka vilket känns ganska jobbigt men jag hoppas att jag också får ett sånt bra brev sen 🙂

    Svara

  • sofie

    |

    men vad skönt att höra!

    Svara

  • Camilla

    |

    Jag fick en kallelse hem och var riktigt nervös. Var igår och gjorde provet. Så nu är det att vänta på svar. Tror att jag skulle ha struntat i att gå. Men att ha läst här oochannan stans hur viktigt det är att gå, gjorde jag inte det. Tack!! Super att det fixades för dej. 🙂

    Svara

  • J

    |

    Åhhh, Jaaaaa va skönt!!!

    Svara

  • Katja

    |

    Fick du veta vilken typ hpv du hade? Jag har också gjort en konisering år 2012 och inga förändringar har upptäckts efter det (har på egen hand gått och tagit provet varje halvår) och jag fick aldrig veta vilken sorts hpv det rörde sig om.

    Svara

  • B

    |

    Var på min första provtagning igår o har aldrig varit så nervös i hela mitt liv som innan jag kom dit, man känner sig så utlämnad men jag kan säga att utan dina inlägg om detta så hade jag bokat av besöket direkt för att de känns obehagligt men nu när jag gjort de är jag bara så lättad i insåg att de var inte så farligt så nu inväntas bara resultatet o TACK Regina för att du fick mig att gå dit, du är en enormt stor förebild för mig o många andra tjejer!! kramar

    Svara

  • Louise

    |

    Va skönt för dig Regina! 🙂
    Jag satt seriöst fortfarande i väntrummet, när jag skulle göra mitt cellprov, och tänkte hur viktigt du förklarat de är samtidigt som min fega sida sa att jag kunde göra det en annan gång. MEN jag gick in, gjorde det och nu väntar jag på svar.

    Mycket tack vare dig. Så tack att du fick mig att våga.

    Svara

  • Moa

    |

    Åh, jag gjorde operationen ungefär samtidigt som dig, då borde mitt svar också komma snart!
    Vilken lättnad!

    Svara

  • Filippa: En+neuroatypisk+blogg

    |

    Min barnmorska berättade för mig att det är väldigt vanligt att man får åka tillbaka för fler provtagningar, och att det nästan aldrig faktiskt beror på cancer utan någon liten inflammation eller liknande vilket är helt ofarligt. ”Bli inte orolig om du blir kallad igen!” sa hon och konstaterade att det är skitskumt att man inte alltid brukar varna för detta. Vet ju flera tjejer som blivit tillbakakallade och jätteoroliga, haft dödsångest och grejer. Tänk om man bara gjorde rutin av att förklara…

    Svara

  • Sofie

    |

    Grattis! Både till bemärkelsedagen och till att detta gick så bra! Blev också väldigt lättad nu, kan inte ens föreställa mig hur du måste känna efter det här beskedet! Återigen grattis till dig, fina människa.

    Svara

  • Jennifer

    |

    Jag vet att någon påpekade det under ditt förra inlägg och jag vet att någon påpekade det här uppe, men vill bara säga det igen: Bra att du skriver ”alla med livmoder” istället för ”alla kvinnor.” <3

    Svara

  • E

    |

    Åh, så skönt för dig!

    Jag fick en kallelse tillbaka efter mitt första cellprov eftersom det visade på cellförändringar. Så idag var jag där för andra gången och hon tog ett nytt cellprov och ett vävnadsprov (=biopsi?), vilket jag hade varit jätteorolig för men som inte alls gjorde ont! Så nu är det bara att vänta på svar..

    Jag har en liten fundering. Cellförändringar beror ju på HPV-virus som är sexuellt överförbart. Och har man cellförändringar måste ju ens pojkvän ha HPV-viruset också, antingen har han gett det till en, eller tvärtom. Om man sen får sina förändringar borttagna, då går ju han fortfarande runt med viruset och man kan få tillbaka det igen, eller?

    Svara

  • Berättaren

    |

    Gud vad härligt att höra!

    För dem som inte får bra nyheter så har jag bestämt mig för att dela med mig av min egen historia på ovanstående blogg, då jag blev diagnostiserad med livmoderhalscancer (stadie IB1) i början av året.

    Jag kände att det inte fanns så mycket information för unga kvinnor i det tidiga stadiet av cancer, så ja, det kanske kan hjälpa någon att inte känna sig helt ensam eller i alla fall få reda på vad som väntar.
    X

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv