Jag har tenta imorgon och eftersom att värdefull tid har försvunnit genom att ligga på toalettgolvet så dissar jag er idag. Dessutom så mår jag fortfarande inte bra, så jag lägger energin på rätt saker. Duktig jag är va? Säg ja.
Jag nämnde för några inlägg sedan att jag sedan några år tillbaka aldrig skrivit i min blogg var jag ska och när eftersom jag är rädd för min stalker.
Men när man har en blogg som handlar om just ens liv är detta väldigt svårt. Oftast bloggar jag om någonting efter att jag varit där, eller så är jag diffus med var jag ska och när. Som när jag skulle till Sardinien och inte berättade det förrän jag var där (min stalker hade nämligen lurat i mig att han var flygledare) och jag var väldigt otydlig med när jag skulle hem.
Ibland ljuger jag också. Jag vet inte om ni minns, men förra sommaren var jag och mina tjejkompisar på weekend i Göteborg och jag visste verkligen inte hur jag skulle lösa den situationen bloggmässigt. För att min stalker bor i Göteborg och tanken på att han skulle veta att jag var där och kanske till och med leta efter mig gick inte. Så jag kom på den briljanta idén att låtsas vara ”kidnappad” av mina vänner och i flera dagar låtsades jag inte vet i vilken svensk stad jag var.
Det känns bra att äntligen kunna erkänna det för er. Jag visste alltså hela tiden. Även om det vore lite roligt om det faktiskt var sant (och jag dessutom inte fattade efter flera dagar) (när jag till och med sett spårvagnar och grejer).
Jag sov cirka 14 timmar inatt. Tror att jag behövde det. Mår mycket bättre nu, men har ont i ryggen, magen och i huvudet. Bättre det i alla fall. Jag har även lyckats få i mig lite mat.
Idag ska jag ta tag i allt sånt som jag inte gjorde igår. Jag har en todo-lista som ligger och dammar. Hatar att vara vuxen ibland.
1) Dö. Okej. Nu ska vi inte vara dramatiska, men när kroppen vill spy och det inte finns en enda liten droppe kvar att få ur sig så vill man det för en sekund.
2) Vara den lilla vita hunden. Men bara tills det blir för varmt och för obekvämt:
3) Ligga i duschen och sova. Bo där helst.
4) Att någon kommer hit och sätter dropp på mig eller att det finns någon magisk knapp man kan trycka på som gör att man fått i sig nödvändig näring.
Fy vilken fruktansvärd dag jag har. Jag var på ett födelsedagskalas igår och tror jag att jag måste ätit något dåligt, för så fort vi kom hem så mådde jag illa och sen har jag spytt en gång i timmen hela natten. Jag spyr fortfarande och kan inte sova, kan inte äta och känner mig allmänt bara svag och ynklig. Vanligtvis när man spyr så brukar man ju må bättre, men inte denna gång. Jag har ont i kroppen och det känns som att någon plockat ut alla mina inälvor och bara slängt in dem igen. Tacka vet jag när det beror på fylla, för då mår man i alla fall bättre efteråt.
Min pojkvän var så fin och tog hand om mig och gick och köpte detta (vilket var det enda jag kan tänka mig att äta) innan han åkte hem:
Nu ska jag fortsätta att titta på säsong sex av Vänner och hoppas på att skiten går över snart.
Vi skruvar tillbaka tiden ett år och tar en titt på mitt liv då.
• Jag firade ena halvan av nyårsafton med Daniel och Linda och sedan gick vi till en fest och firade andra halvan.
• Jag bröt svanskotan genom att snubbla på en isfläck. Kände mig väldigt ensam och tragisk som fick sitta hemma ensam på en ring.
• Såhär såg jag ut för ett år sedan. Sidbenan hängde kvar:
• Jag var lite deppig över att saker gick bajs i mitt privatliv och sen var jag lite deppig på er också. Jag skrev ett inlägg om saker jag var stolt över och nämnde där bland annat att jag var stolt över att jag aldrig behövt ta något bidrag eller lån (t.ex. till min studier) och då blev en hel del av er upprörda. Någon skrev såhär:
• Jag hade en egen monter på Landskrona skolmässa där folk kom och pratade om utbildning och annat. Jacob var snäll och hängde med mig hela dagen eftersom att jag var livrädd över att min stalker skulle dyka upp. Jag slutade nämligen för flera år sedan att skriva var jag ska och när i bloggen innan jag varit där för att jag är rädd att han ska ta sig dit. Men det blir ju lite svårt när man måste skriva det, som med skolmässan.
• Jag skrev fortfarande krönikor i Landskrona City och den som korrekturläste ändrade alltså till ett stavfel. Hur kan det ens hända?? Texten överst är den som jag skickade in, i ett worddokument och den under är den publicerade versionen:
• Jag upptäckte att jag var med i en grupp som hette Bajsporr på Facebook?? Inte nog med det så hade jag varit med sedan juni 2011. Förstår fortfarande inte hur det gått till.
• Jag provade skönhetsknepet att ”sova med håret i en knut”. Hahaha. ”Funkar för alla”. Jovisst:
Filmen var bra! Min pojkvän (som läst boken) hade redan pratat lite om den, så jag visste vad jag skulle förvänta mig. Och jag tycker att den levde upp till det.
MEN. Var det bara jag som inte kunde höra vad han sa ibland?!? Det var grymt irriterande. Robert (låter som att vi är värsta polarna när jag använder hans förnamn sådär, haha) pratade ju med en ”gamlings röst” vilket stundtals gjorde det jättesvårt att hänga med på vad han sa. Jag tror jag missade hälften av filmen på grund av detta. Eller så är det bara jag som är lite efter, eller hör dåligt, för när biosalongen skrattade satt jag bara och funderade på vad han sa egentligen. Nästa gång jag ser en svensk film ska jag se versionen för hörselskadade så att jag inte missar något. På riktigt alltså. Så irriterande var det.