Tentan gick som väntat, men det är ingen panik över det. Den verkade ändå relativt lätt, så jag fixar den nästa gång. Får väl hoppas att jag lyckas koncentrera mig inför den.
Betty drog med mig på lite tröstshopping efter tentan så det är vad jag gjort idag. Jag tänkte köpa jupynt också. Men alltså, nej. Jag har inte ens ett ordentligt porslin eller matchande handdukar eftersom jag aldrig riktigt känt att ”här kommer jag att bo ett tag”. Så vad ska jag med julpynt då? Dessutom megatråkigt när man bor själv. Kanske har jag julmognat till nästa år. Vi får väl se.
”Vinka då Betty”, sa jag. ”Nej, jag finns ju inte”, svarade hon.
Kolla träningslinnet hon köpte. Snacka om att sätta press på sig själv! Det är ju inte så att man kan fuska lite eller gå på löpbandet om man har på sig det där.
En kul grej hände förresten när vi skulle gå under en sån där arbetsställning vid ett hus. Det är ju skitläskigt att gå under sådana eftersom att man tänker att något ska trilla ner, så vi gick fort under. Men plötsligt rasslar något till och vår impuls är att börja springa. Bara det att Betty liksom sprang i slow motion. Hela kroppsspråket var att hon sprang, men hon kom ingenstans. Som när man försöker springa i en dröm. ”Varför gjorde du så”, frågade jag efteråt. ”Det kändes pinsamt att börja springa”, svarade hon. Så det var mindre pinsamt att låtsas springa? Haha åh. Älskade människa.
Men jag ska gå dit imorgon, se smart ut och skriva upp frågorna sakta på ett kladdpapper så tror folk att jag kan något. Fast ja, folk-ska-tro-att-jag-kan-något-grejen fallerar ju lite när jag avslöjar mig här i min blogg som inte alls många läser. Men ändå.
Jag pluggar för fullt. Eller. Faktiskt inte. Jag har varit sämst idag och har i princip ställt in mig på omtentan. Det har varit så mycket nu att jag inte riktigt orkar bry mig. MEN. Nu tänkte jag köra larm-metoden så att jag har någon som helst chans på tentan imorgon.
Larm-metoden:
Ställ larm på önskad tid. Till exempel tio minuter. Under dessa tio minuter ska man plugga. Alltså PLUGGA. Inte kolla Instagram, Facebook och räkna sina tår. Utan BRUKA FUCKING ALLVAR. När larmet ringer så har man paus hälften av den tid man pluggat. I detta fall alltså fem minuter. Då kan man kolla Twitter, pussa på någon, kissa eller vad man nu vill göra. Man är ledig. Sedan ställer man larm igen. Ja, ni fattar.
Jaja, lycka till mig.
Fin bild Betty-som-inte-finns lade upp på oss på Instagram. Haha. Hur många hakor har jag typ?
Igår var det första advent. Det är tur att mina vänner har koll på sånt, för jag visste inte. Malin bjöd hem oss på världens bästa julmys. Åh, vad fint hon hade gjort.
Idag pluggar jag bara, så vi kan väl dregla över bilderna från igår en stund:
Denna var min favorit. Ljus och mörk choklad med jordnötssmör. Så galet gott!
Jag sitter på bussen nu, därav denna ytterst charmiga bild diskret tagen underifrån. Man kan ju inte gärna sitta och ta värsta selfien i en full buss. Fast…jag kom på att jag faktiskt brukar göra det utan problem och att det nog ser mer normalt ut att ta en helt vanlig bild på sig själv än att någon skulle se när jag sitter och gör såhär:
Nåväl.
Det är sjukt soligt på bussen och det är störigt. Hatar när det är soligt på bussen. 1) man ser inget på datorskärmen 2) jag har inga solglasögon och 3) det är störigt bara.
Nu ska jag jobba lite och sedan ska jag läsa kommunikationsforskning. Ska hålla fram boken tydligt så att alla på bussen ser och tror att jag är smart.
