Men tack för att ni hejade på mig och för att ni alltid är så fina och peppar mig. Det betyder så otroligt mycket!
Jag är inte ledsen. Jag hade en mycket trevlig kväll och det var en enorm ära att ens bli nominerad. Jag kände mig yngst på stället och är så smickrad över att Veckorevyn skickade in nomineringen.
Tack för att ni är världens bästa läsare. Och tack Veckorevyn för att jag får skriva för er. Speciellt tack till Linda och till Karolina som inte klagar trots att jag är lite sen med mina deadlines ibland (blev visst ett tacktal här) (kan man väl få göra trots att man inte vinner, haha).
Jag har bokat någon form av obemannat hotell och måste komma in genom dörren med en kod. Den funkar inte och förstod precis att det beror på att jag har rummet först från 16.00.
Så jag gick och satte mig på närmsta bar. Jag skulle kunna göra som i amerikanska filmer och sätta mig i baren och se om någon raggar på mig, men i Sverige känns det bara forever alone.
Jag hade ingen aning om att Veckorevyn hade nominerat mig till Tidskriftspriset. Min chefredaktör Linda Öhrn ringde mig för några veckor sedan. Jag hade inte numret och det började på 08, så övertygad om att det var en säljare svarade jag ganska drygt.
Jag: Hej.
Linda: Hej, är det Regina?
Jag: Nä….
(inser plötsligt att rösten är bekant)
Jag: Ehh…oj…jo. Hehe. Förlåt.
Hon berättade att de nominerat mig och att Sveriges Tidskrifter hade frågat efter mitt nummer och att de kaaanske kunde betyda att de valt ut mig som en av de tre nominerade. Några minuter efter det ringde de från Svenska Tidskrifter och mycket riktigt så hade de valt mig. ”Vi tycker det är kul eftersom att du är så ung”, sa tjejen jag pratade med. Alltså åh. Vilken ära.
Här är motiveringen:
Vet att jag lagt upp den innan, men kände för att göra det igen konstigt nog. ”en av Sveriges mest angelägna nya pennor”, man bara va?? JAG?!? Så sjukt.
Såhär skrev VR på insta. Så gulliga de är! Blir så glad.
