Jag fick köpa en ny penna i receptionen häromdagen för att jag behövde den till en opponering. Men när jag väl sitter där kan jag inte hitta pennan. Jag letar överallt och vänder ut och in på min väska. Jag kan väl inte ha slarvat bort den redan, tänkte jag. Vore lite väl fort till och med för att vara mig.
Men så upptäcker jag att det är killen bredvid mig som tagit min penna. Och han är knappast diskret. Han sitter och ritar värsta grejerna. Jag tyckte mest det var lustigt, så jag fotograferade istället för att konfrontera.
Sen plötsligt säger han ”jag lånade din penna” och ger mig den här:
1) Jag lyckades inte powernappa utan sov i nästan fyra timmar. Det är typ mer än vad jag sover vissa nätter, så nu kommer jag definitivt inte att kunna sova inatt.
2) Är seg nu.
3) Hela dagen försvann och jag har inte gjort något.
Jag är hemma från skolan redan. Jag börjar åtta hela veckan (FYFÖR) och slutar därför tidigt varje dag (förutom de dagar jag måste stanna kvar och jobba med diverse saker).
Men i alla fall, jag är hemma redan och det är nu kampen börjar. Somna-inte-kampen. För jag är så fruktansvärt trött, men jag vet att om jag sover nu så blir det ännu svårare att somna ikväll. Så jag sitter bara här och plågas. Hatar att morgonmänniskorna styr samhället.
Kolla så rynkiga tinningar jag får när jag gör såhär förresten:
1) En tjej i min klass berättade att hon har kompisar som läser min blogg som hade frågat om Betty verkligen fanns. ”Ja, det gör hon”, hade hon svarat. Och då hade de bett om bildbevis. Och när hon inte hade bildbevis på att Betty fanns trodde de inte på henne. HAHA. Alltså, jag älskar er. Ni är så knäppa.
2) Sa detta till Betty och hon blev nästan osäker på sin egen existens. Jag gjorde inte saken bättre när jag började berätta att det inte är helt orimligt att jag skulle hitta på en låtsaskompis, för jag hade faktiskt en när jag var liten. Tror jag nämnt det i bloggen tidigare? Hon hette Lili. Mamma accepterade att jag tyckte att hon fanns och gav mig falukorvsrester att mata henne med och hon fick en egen plats och så. Grymt normal unge.
3) En tjej gick förbi mig i lördags och hoppade till när hon såg mig, som om hon blev skrämd. Jag blev skrämd tillbaka och började tänka att jag typ såg konstigt ut eller något. Kanske råkat smeta ut sminket eller svullnat upp i ansiktet. Vad vet jag. Men det visade sig att hon bara kände igen mig. Haha, den lättnaden.
Jaha, här hoppas man på att den nya kursen ska vara lugn. Men det blir antagligen att typ bo i skolan all over again. Dessutom ska jag på Tidskriftsgalan nästa vecka och ska till Norge veckan efter det.
Som tur är kan man tydligen vara med på seminarium via Skype (slipper helst monsterkompletteringar). Det låter förvisso väldigt märkligt. Jag såg framför mig hur alla på seminariumet skulle vara med via Skype och att en massa datorer skulle stå riktade mot varandra (förvisso måste i alla fall en person närvara så att hen kan rigga datorerna), men sedan sa vår lärare att det endast gäller en person per grupp. Tur kanske. Behöver inte överdriva vår digitala samhälle, liksom.
Den här scenen från Happy Endings såg jag framför mig:
