Inget kul brev
Jag har varit osäker på om jag skulle skriva detta eller inte, men då så många läser här tänker jag att det är viktigt ämne att lyfta.
Jag var, som ni kanske minns, och gjorde cellprov för några veckor sedan. I fredags fick jag hem ett brev om att cellförändringar har hittats. Kanske lite löjligt, men det kändes verkligen som en dödsdom och hela helgen har jag omvärderat mitt liv och tänkt värsta tänkbara scenarior. Men jag har också googlat en massa och har förstått att detta besked är vanligare än vad man tror och beror oftast på ett virus som försvinner av sig själv.
Jag ska i alla fall på uppföljning om några månader och hoppas på det bästa. Jag är väldigt tacksam över att dessa kontroller finns och hjälper oss att förebygga. Lova mig att ni inte struntar i era besök. LOVA.
0
nathalie
| #
Hoppas allt är väl! Du är bäst!
Svara
Sandra
| #
Länka gärna denna! Det är en av Ung cancers informationsfilmer och denna är om just cellprovstagning.
Svara
Angelique {kinkykitten}
| #
Jag hade mens när jag skulle göra mitt så då får man ju lämna återbud men hoppas att jag får en tid snart, inte kul att fläka ut sig men hellre det än något mycket värre.
Svara
Emma
| #
Du får gå på drop in eller boka in själv. Annars kan det dröja flera år innan du får ny tid.
Svara
Lisa m
| #
Jag har inte gjort något cellprov ännu eftersom jag inte har haft min sexdebut än och då säger de att det inte behövs ~ men jag vill aldrig någonsin göra det för det verkar göra så himla ont. Jag har bara varit hos gynekologen en enda gång och jag vill inte gå dit igen. Jag börjar gråta bara jag tänker på det.
Jag håller alla tummar att det absolut inte är något farligt du har utan att allt är helt ofarligt. Stor tröstkram!
Svara
egoina
| #
Jag kan lova dig att det inte gjorde ont. Det var inte obehagligt alls. Så det behöver du inte oroa dig över när det väl är dags. Kram!
Svara
Jackie
| #
Lisa 99% av de gynekologer/barnmorskor jag träffat är rena änglar! Jag tycker jämt det gör lite ont när de mekar där nere men pga att de är så otroligt vänliga så har jag aldrig känt obehag att besöka gyn, det är så viktigt att man gör det. Den vackra dag du blir gravid så kommer du besöka dem ofta, så när du haft din sexdebut, vänd dig till dem för allt möjligt, de dömer en aldrig.
Ps jag fick mitt resultat idag som var normalt!
Svara
Liza
| #
Joooo Bra du skriver ! FörstA GÅNGEN JAG FICK BESKED OM CELLFÖRÄNDRINGAR BLEV JAG ” Skitskraj” ringde en äldre vännina hon tröstade förklarade. Det är inte så farligt som man tror Första tanken var ju cancer… Ja fortsätt med uppföljningen.
Det är bäst för din Skuld! ja och alla tjejer måste in sära på benen för DERAS skuld!!
Svara
Lou
| #
Jo, jag vet hur det är. När man fått höra något liknande så är det något man mer eller mindre går runt och tänker på hela tiden, det lämnar aldrig skallen, haha… men hoppas verkligen att det blir bra! 🙂
Svara
Lise
| #
Vet hvordan du har det. Jeg tok celleprøve i mars (forrige gang var i 2008…), og fikk også beskjed om celleforandringer. Siden jeg var gravid ble det bestemt at vi skulle vente med biopsi og heller ta jevnlige kontroller under graviditeten.
Nå er babyen ute, jeg har tatt biopsi og venter på svar på den…
Fryktelig skummelt først, men celleforandringer er veldig vanlig, så jeg satser på at det går helt fint og går tilbake av seg selv.
Og jeg satser på at alt er helt fint med deg og, og nå ”glemmer” vi aldri celleprøver igjen, ikke sant? 😉
Svara
egoina
| #
Hoppas verkligen du får svar snart och att de försvunnit! Nej, det gör vi verkligen inte! Kram 🙂
Svara
Emelie
| #
Håller tummarna för det bästa! <3 <3 du är bäst regina! kan du skriva världens bästa blogg så kan du fixa allt annat!
Svara
Robert
| #
Oj… Håller tummarna för dig. Verkar ju vara ganska stor chans att det inte är något allvarligt som tur är. 🙂
Svara
Camilla
| #
Det absolut värsta med det där är att du måste vänta i NÅGRA MÅNADER?! Ska du behöva gå och tänka på detta så länge? 🙁 Det är ju säkert ingen fara, men ändå, sånt vill man ju kolla upp direkt.. ugh..
Svara
egoina
| #
JAG VET. Det är det värsta av allt. Men jag tänker att det då inte kan vara så allvarligt? Vill ju få det överstökat. Usch.
Svara
Åsa
| #
Vill bara säga att det INTE är ett cancerbesked! Cellförändringar är väldigt vanligt, och tack vare provet kan man ta bort dem. Det tar minst tio år för dessa förändringar att utvecklas till cancer. Jag läser till sjuksköterska och hade föreläsning om detta för bara någon månad sen. Ingen anledning till panik! 🙂 Jag har själv haft det. Jag förstår inte varför en inte får mer information om sånt här redan under högstadiet. Helt galet att bli så rädd för något som är helt ofarligt! Kunskap är makt!
Svara
Jackie
| #
Tror det är rel vanligt m mindre cellförändringar, så att man får återkomma. Förra gången jag testade mig fick jag återkomma men det blev då normalt.
Svara
Gabriella
| #
Hälften av alla kvinnor jag känner, inklusive mig själv, har haft cellförändringar. Det är jättevanligt och betyder absolut inte att du har cancer! Det är som sagt jättevanligt och beror, som du själv säger, pga ett virus. Mycket bra att du gått på kontroll och uppmanar alla kvinnor att göra det!
Svara
Camilla
| #
Precis, hade det varit farligt och akut hade du redan haft en ny tid 🙂
Bra att du skriver om detta tycker jag. Trodde väldigt att cellförändringar var lika med cancer, då hade jag fått en hjärtattack av ett sådant brev.
Lycka till i alla fall 🙂
Svara
Daria
| #
Grejen är att det tar 10 år innan en cellförändring blir cancer och går du och testar dig nu så kommer det antagligen visa cellförändring igen men om 3 månader är chansen att cellförändringen är borta rätt så stor. Oroa dig inte, hade det varit av den allvarligare graden hade de kallat dig snabbare!
Svara
Elinprivate
| #
JAG LOVAR!!
Känns bra att du vågar skriva ut det här till oss också, you’re our superwoman. Några förändrade celler är ingenting för Egoina! ♥
Svara
egoina
| #
<3
Svara
Maria
| #
Hoppas det inte är någon fara, och att du inte oroar dig för mycket. Håller tummar och tår för din skull!
Svara
Anna
| #
Det löser sig! Jag fick samma besked tidigare i år och mådde inte speciellt bra efter det, iväg på vidare utredning som led till operation för att ta bort vissa celler, MEN! 6 månader senare på återkontroll så var mitt test helt normalt och nu krävs det bara att jag gör kotrollet oftare. Även om det inte är kul att gå igenom så finns det så många underbara läkare och sköterskor som förstår och håller handen (och ja det behövs ibland även fast jag är 26;) Bra att du är,ärlig och skriver ut det i blogge , alla tjejer behöver testas oavsett om du är vaccinerad eller hur många sexpartners du haft, bara gör dig själv en tjänst lixom
Svara
moa
| #
Jag har vaccinerat mig mot livmoderhalscancer, så risken att det skulle hända något är ju ganska liten. Dock så kommer jag gå på en koll i framtiden, one can never be sure, liksom… Tycker det är starkt att du berättar för oss alla läsare, och jag håller tummarna för dig! Det är säkert inget! 🙂
Svara
Sara
| #
Ville bara säga att det absolut inte är någon garanti att inte få cellförändringar om man vaccinerat sig mot livmoderhalscancer. Såg att några kommenterat det. Jag själv vaccinerade mig för flera år sedan men fick ändå beskedet på min första kontroll för några veckor sedan att jag hade cellförändringar och ska opereras på en gång. Så vill uppmana er alla, även ni som vaccinerat er, att gå på kontrollen.
Hoppas det går bra för dig Egoina!
Svara
wendy
| #
Jag gjorde nyss också ett prov, och blev sen kallad igen för de ville ta mer prov, gynekologen sa att jag hade förändringar, det ser man eftersom den gröna joden fastnar på de sjuka cellerna. Hon sa att svaret kommer typ om några månader, men att jag troligen inte ska få göra en operation även om det visar sig att jag har fått det. För enligt hennes argument ”jag är för ung än” hallå varför gjorde jag testet nu då jag är 23. Jag kommer ju kräva operation. Har ju betalat avgifter för att göra dessa undersökningar.. herregud.
Svara
L
| #
Jag kanske är lite trög men.. Jag har aldrig varit hos gynekologen, blir man kallad eller måste man fixa tid själv? Verkar hemskt ju..
Och Egoina, jag hejar på dig! Det är nog inget! 🙂
Svara
Lisa m
| #
När man fyller 23 år blir man automatiskt kallad till ett gynekologiskt besök. Men om du inte har haft sex ännu till exempel så behöver du inte gå när de kallar dig ~ men det är alltid bra att gå! Jag sköt fram mitt första besök tills jag var 25 och trots att det inte är ett trevligt besök så är det skönt när det är avklarat!
Svara
Emma
| #
Jag förstår dig! Jag är 24 år och snart färdig sjuksköterska, för 1 år sen fick jag hem samma brev där det stod att jag hade ”lätta cellförändringar” och trots att jag då vet hur vanligt det är och att de oftast läker ut av sig själv så fick jag dödsångest och tänkte att sjävklart hade jag cancer, vad annars?.. Men nu 1 år senare och 2 cellprover till så har båda vart helt fria från förändring 🙂 Har även en kompis som är 26 som för 3 år sen fick brevet där de stod ”svåra cellförändringar”, vilket om du läst om de inte alls har samma positiva statistik. Men 3 år senare, några antibiotika kurer och efter att dom under ett väldigt litet ingrepp tagit bort en liten bit av livmodertappen så är hon från och med i år också fri från cellförändringar! Så ta en dag i taget bara 🙂 Vet att 6 månader känns som en hel evighet (eller när du har ditt nästa besök) men kroppen kommer med största chans ta hand om det och nästa gång är du fri! Håller tummarna och tänker på dig, du är inte ensam! ♡
Svara
Sofie
| #
Hej! Jag har också haft detta, hade det första gången jag gjorde cellprov. Jag tyckte också det var hemskt. Jag opererades för det och går nu på tätare kontroller. På efterkontrollerna har det också visat cellförändringar, men så små att kroppen tagit hand om dem själv. Det är som du säger: mycket vanligare än man tror och behöver inte alls vara så farligt. 🙂
Svara
Emma
| #
Åh vad glad jag blir att du tar upp detta! Mitt första visade också förändringar och jag blev knäckt. Fick lämna större vävnadsprov (som blev ogiltigförklarat osv) och har hållt på fram och tillbaka i snart två år. Nu för ngn vecka sen fick jag tillbaka att det inte finns några förändringar längre.. Yay! På lasarettet har de varit så snälla och pratat om att det absolut inte är en dödsdom och förklarat allt varje gång 🙂 Nu ska jag gå oftare och göra cellprov.. Blir så tacksam för hur bra vi ändå har det här i Sverige!
Svara
Therese
| #
Mitt första prov visade också på cellförändringar. Dock så fick jag det svaret av min barnmorska på telefon och hon sa direkt att ”det är jättevanligt med falska utslag på provet. Du behöver inte vara orolig, du har INTE cancer” det var SÅ skönt att få höra det. Sen så bokade hon in mig på en tid två veckor senare och den doktorn gjorde både ultraljud för att se så att allt såg bra ut och tog ett byt prov, som sen inte visade några förändringar alls. Så himla skönt. Jag går på en privat klinik och inte hos landstinget och de har SÅ bra service. Synd att du inte bor här 🙂
Svara
Ellinor
| #
Jag fick också detta besked och har sedan dess blivit kallad 3 gånger till, under ungefär 1,5 års tid tror jag. Tyckte det blev väldigt jobbigt, ”vi har hittat en liten förändring så du är kallad igen”
Men sista gången hittade de inget, halleluja 🙂 men då ska man tillbaka igen och kolla upp efter ett halvår tror jag, tycker det är bra att de verkligen är noggranna.
Men var lugn, det går säkert bra, är det så att de gör den där minioperationen så brukar den gå bra också har jag hört av en vän.
Det som jag inte var beredd på dock var att andra gången så tog de en liten (minimini) bit för att kunna analysera bättre, gjorde inte så ont, men blev mest chockad. Bara så du vet så kan det vara annorlunda andra gången.
Styrkekramar till dig, det kommer nog gå galant 🙂
Svara
Matilda
| #
Jag hade också cellförändringar för ca 1,5 år sen. Och det berodde förmodligen på att jag hade en svampinfektion (yummy info ;)) samtidigt.
Men jag kan säga att cellprovet du får ta om några månader igen gör ONT!!! Man får bedövning i livmodertappen som sticker till like hell, och sen sa gynekologen att det är som när du skär med osthyvel på livmodertappen, att dom tar ett prov så…
Ville bara informera dig 😉 Så du har något att förbereda dig på 🙂
Det är ju klart att det känns olika för alla, men ändå 🙂
Landskrona power <3
Svara
Helena
| #
Åh ja, vet flera som fått resultat på förändring och det var ingen fara för någon av dem. Cellprov är viktigt!!
Svara
Matilda
| #
Jag hade också cellförändringar för ca 1,5 år sen. Och det berodde förmodligen på att jag hade en svampinfektion (yummy info ;)) samtidigt.
Men jag kan säga att cellprovet du får ta om några månader igen gör ONT!!! Man får bedövning i livmodertappen som sticker till like hell, och sen sa gynekologen att det är som när du skär med osthyvel på livmodertappen, att dom tar ett prov så…
Ville bara informera dig 😉 Så du kan förbereda dig 🙂
Det är ju klart att det känns olika för alla, men ändå 🙂
Landskrona power <3
Svara
Eli
| #
På grund av kommentarer liknande din hade jag ångest flera veckor inför min biopsi. Väl där höll jag på att kräkas av nervositet men det kändes i princip ingenting för mig.
Om människor var lite mer nyanserade och inte så säkert proklamerade att deras upplevelse är den enda sanningen hade jag förmodligen varit mer närvarande och ångestfri veckorna innan biopsin.
Så vi kanske istället ska klargöra; För vissa gör ingreppet jätteont men för majoriteten är det inte värre än den första kollen som gjordes.
Svara
elin
| #
Man hittade cellförändringar på mig med men det var som tur ingen fara. Hoppas på det bästa.
Svara
Cattis
| #
Tack för att du visar brevet för dina läsare!
Det farliga med cellprov är just att INTE gå och kolla sig.
Håller tummarna för att dina förändringar läker ut!
Allt för många tjejer struntar i att kolla sig, och det är då cellförändringar över tid kan växa och kräva operation.
Fick själv göra flera operationer på grund av att jag hamnade mellan stolarna då jag flyttade från en stad till en annan….Så testa er! Stor kram till dig Egoina!
Svara
Tilde
| #
Åh stackare! Man förväntar sig aldrig att de ska hitta något, man är ju frisk! Blev själv diagnostiserad med endometrios efter en operation i juni och fick höra mardrömsbeskedet att jag kan ha svårt att bli med barn. För ett par veckor sen var jag hos min läkare och hon trodde inte att det skulle vara några problem, skönt.
Min mamma har haft cellförändringar och opererats för dem två gånger – efter det har hon inte haft några problem. Själva operationen – konisering – har jag gjort i ett annat sammanhang och skulle det komma till det så är det inget att oroa sig för. Som du skrev, det är vanligare än man tror.
Svara
Hockeysmurf - Ja, det ÄR jag!
| #
Håller tummarna för dig!
Väntan är värst och man hittar ju på både det ena och det andra.
Svara
olivia
| #
det är vanligare än vad man tror om just cellförändringar och i de flesta fallen så är det ofarliga sådana. kraaam
Svara
Emma
| #
Jag var och tog bort cellförändringar för några veckor sen, vart också skitskraj när jag läste brevet, innan jag läste det ordentligt, och förstod att det handlade om godartade cellförändringar som är jättevanligt.
Testet för att kolla gjorde inte ett dugg ont, gick dessutom supersnabbt!
Svara
Annica
| #
Fy så jobbigt. Hoppas att det går bra. Kram
Svara
Tove
| #
Håller tummarna för att allt är bra där nere. Tusen kramar från mig. 🙂
Svara
M
| #
Jag gjorde det för några månader sen, och fick hem brev om cellförändringar. Fick åka dit och göra samma sak igen, fortfarande cellförändringar. Min läkare vill göra en större undersökning men säger att det inte går att göra något åt utan att de kommer försvinna av sig själv. Den enda rekommendation jag fick var att sluta röka.. Men jag förstår din känsla, blev också fundersam när jag fick hem brevet första gången..
Svara
Emma
| #
Hm.. jag skulle gå till en annan läkare för en ”second opinion”
Svara
k
| #
Jag fick samma besked 2010 och fick precis som du totalpanik. Även efter återbesöket hade jag förändringar och fick därför göra en konisering. Sövd. Aldrig att jag skulle vilja vara vaken. Nästa återbesök var rent och jag hår på årliga koller nu. Ta det lugnt bara och gå på alla kontroller. Kram
Svara
Hannah
| #
Min lillasyster fick också de beskedet för några år sen, men har köarat sig bra och fött barn, men efter förlossningen gjordes ett nytt test som visade förändringar och hon har väntat fyra månader nu på en kontroll. Helt sjukt att det tar sån tid!! Själv tvekade jag ALDRIG på att ta cellprov, visst var det obekvämt och jag fick personligen ont, men det är över på nolltid och det är så jävla viktigt att göra!!
Svara
Sussi
| #
Det samma hände mig och jag fick också panik, speciellt med så många i min omkrets som har olika former av cancer. Dock blev jag lugnare när jag googlade runt och insåg att dödssiffran för livmodercancer har sjunkit med 80-90% sen man började med cellprov.
Andra gynundersökningen var speciell, han sprutade upp ättika, såg att cellförändringarna var kvar och nöp av lite. Ättika där uppe var lite mysko och jag kunde känna lukten ett bra tag efter. Hur som helst, ingenting att oroa sig för! =) För mig var det bra övning i fläka ut mina ädlare delar för läkare.
Svara
Angelica
| #
Regina! Jag hade cellförändringar i många år innan min läkare bestämde sej för att det var bäst att ta bort yttersta delen av livmoderhalstappen. Det var en liten och enkel operation att genomföra, men ändå alltid läskigt när dom ska skära och greja ”där nere.” Detta gjorde jag i somras, och ska på återbesök nu i november för att se så att cellförändringarna inte har kommit tillbaka. 🙂
Är du orolig, och om det inte har försvunnit till nästa besök tycker jag att du ska be om att få operera bort skiten så att du slipper tänka på det! Jag gick som sagt i flera år (bland annat under HELA min graviditet) och oroade mej innan jag tog bort det. Det är jobbigt att behöva ha sånna tankar i bakhuvudet hela tiden.. Kram!
Svara
Johanna
| #
Jag fick inget återbesök utan pang på så fick jag besked om operation direkt. Så om 2 veckor ligger jag på operationsbordet, 6 veckor efter att jag tog testet. Dödsnervös och tänker att det är jätteallvarligt eftersom alla jag känner som hade förändringar fick gå på uppföljning, ingen operation. Men jättebra att du skriver om det och allt kommer bli bra, tänk om man skippat att gå! Vad hade hänt då liksom.. <3
Svara
E
| #
Hej!
Jag brukar inte kommentera men känner att jag vill göra det nu. Jag fick mitt besked om att jag hade cellförändringar när jag var ca 19 tror jag. (upptäcktes på en annan rutinkontroll). Minns så väl, då jag hade en blogg då. Hela min värld rasade, jag gav redan mig själv domen cancer. Jag fick gå på täta återbesök, ca var tredje månad. Men min läkare förklarade att när de upptäcker det så tidigt är det i stort sett lugnt, ser de att det ändrar sig så hinner de ”klippa” av en del av livmoderstappen. Detta vet du säkert redan. Det jag vill säga är att jag nu är 24 år och inte längre har några förändringar, går på årliga återbesök. Men jag minns brevet. Hoppas det visar sig vara lätta förändringar som kroppen själv klarar att ta hand om! Kram till dig
Svara
Emma
| #
Jag har också cellförändringar. Fick det beskedet när jag gjorde mitt första cellprov för tre år sedan. Fick vänta nån månad då och gjorde ett nytt prov. Nu går jag till kvinnokliniken en gång per år och lämnar prov. Varje år visar den lätta cellförändringar. OM något behöver göras vid dem är det antingen medicin eller ett lättare ingrepp där det tar bort dem. Jag oroar mig inte ett skvatt för mina förändringar. Då jag vet att sjukvården nu har koll på dem. Däremot skulle jag gjort mitt första prov mycket tidigare än vad jag gjorde. Eftersom de är frivilliga så drog jag ut på det. Att lämna cellprov är något ALLA tjejer borde göra. Tycker det är helt underbart superbt att du tar upp det i din blogg Egoina!
Svara
Tove H
| #
Vill du ha någon att prata med som är/har varit med om samma sak så testa med att kontakta Tyra. Jag HAR FÖR MIG att hon också hade cellförändringar. Kan vara skönt att prata av sig även om det inte är något farligt. Varma kramar!
Svara
Cecilia
| #
Va läskigt att få ett sådant besked.. Jag står inför min första provtagning i vinter tror jag eftersom jag fyller 23 i december! Ska försöka få så jag får göra mammografi också så jag får det överstökat! Lika bra att kolla allt samtidigt så man kan vara lugn en stund sedan 🙂
Svara
Veronika
| #
Är ett viktigt ämne att prata om! Super-starkt av dig att gå ut om det. Får hålla alla tummar och tår att det inte är något allvarligt.
Skickar en massa styrke-tankar och kramar.
Svara
tula
| #
Hahaha, fan vad skön du är. ”Omvärderade ditt liv” och inlägget nedanför äter ni pizza 😉 Nämen det är förhoppningsvis falskt alarm! kram 🙂
Svara
egoina
| #
Haha, menade ju mest tankemässigt. Vad gäller mat så tänkte jag mest ”ska jag ändå dö behöver jag inte bry mig om att äta nyttigt”… Haha. Usch.
Svara
Amanda
| #
<3
Svara
Julia
| #
Verkligen jobbigt besked, men jag hoppas att allt är bra med dig! Vi älskar dig Regina, var stark!<3
Svara
Thea
| #
<3
Svara
arasen
| #
Jag hade också cellförändringar.. För andra gången.. Förra gången ledde det till operation och barnmorskan som gjorde provet hade skrämt upp mig jättemycket så jag är fortfarande jätterädd, trots att jag vet att det är vanligt och oftast inte alls farligt om det upptäcks i tid..
Svara
Rebecka - hårdrockstjej som bloggar om skönhet och vardag
| #
Det löser sig ska du se! Håller alla fjorton tummar jag har för dig 😀
Svara
Maria
| #
Jag gjorde också mitt cellprov i våras efter att ha struntat i det i flera år. Fick kallelse till sjukhus eftersom dom hittat cellförändringar, efter cellprov nr 2 fick jag besked om att dom inte skulle läka ut av sig själva så jag fick göra en så kallad konisering. Var toknervös innan, men sjukhuset var helt underbara, blev sövd och hade inte ont alls efteråt. Nu ska jag vänta på svar för att få veta om det är borta, men läkaren sa att av vad hon kunde se så var hon 99% säker på att allt skulle vara borta nu. Men nu känner jag att jag inte är nervös över huvud taget även om det skulle vara någonting bara på grund av att det var så enkelt och snabbt gjort och så fin personal. Så försök att inte vara nervös även om det är svårt <3
Svara
Emelie
| #
Både jag och min bästa vän gick igenom detta i våras. Båda lika dramatiska. Båda livrädda för döden. Det enda jag läste var ”CANCER CANCER CANCER”. Jag föll ihop på golvet i okontrollerat gråt, min vän bröt ihop i bilen. Men så ringde jag min mamma. Hon hade också haft cellförändringar. Inta bara en gång – utan flera. Detta är så otroligt vanligt och några månadet senare, visade det sig att mina antagligen kommer växa bort.
Idag kan jag skratta lite åt det. Även om tiden efter ”ingreppet” var jobbigt, då läkaren råkat ”ta lite för mycket” och jag blödde konstant i två veckor.. Men jag är iaf frisk!
Hoppas detta kunde ge dig ett gott skratt! Idag försöker jag att inte vara så jävla dramatisk. Det är ju så förbannat ANSTRÄNGANDE haha.
Svara
tild
| #
Håller alla tummar för att allt blir så bra det bara kan!
Svara
Petra
| #
Hej! Är själv också mitt uppe i det. Var också helt förstörd av beskedet. Allt jag tänkte var cancer. speciellt då jag nyss förlorat en släkting som var alltför ung i en annan typ av sjukdomen. Men man MÅSTE komma ihåg att cellförändringar inte är cancer. Jag tyckte deras standardverk de skickar ut är dåligt så mitt tips är att ringa nummer de skrivit. Berätta att du är skraj och ställ alla frågor du har. Jag var prioriterad och fick snabbt tid till uppföljning. Där visade sig att jag fortfarande hade förändringar. Det var ca ett halvår sedan. Nu väntar jag på ny koll om ca en månad för att se om det försvunnit. Allt kommer gå bra för dig, man får vara tacksam att dessa kontroller finns och att de kan hitta förändringar i tidigt skede. Kram på dig och alla andra som går och oroar sig över den där skiten!
Svara
Sofhi
| #
Hoppas verkligen inte det är något allvarligt! Håller tummarna för dig.
Ska själv på min andra kontroll nästa vecka och har känt att något inte står rätt till i livmodern så jag är oerhört tacksam för att vi har möjlighet till att undersökas!
Svara
Chatarina
| #
Fick också beskedet att jag hade cellförändringar för en månad sen. Kunde inte sluta tänka på det då. Men nu när jag har läst på så är jag inte så orolig längre. Du är bäst egoina ! <3
Svara
Mici
| #
Jättebra att du tar upp detta! Min kompis och hennes syster har båda två fått samma brev och fått genomgå lite lätt obehagliga undersökningar, men som tur är har allt varit bra i slutändan. Jag har själv haft en köl i bröstet och varit tvungen att göra både mammografi och biopsi innan jag fick veta att den var helt ofarlig.
Detta är ingenting man vill göra i 25årsåldern, men det är superviktigt och jag hoppas alla gör sina cellprov och känner på sina bröst regelbundet, även i ung ålder!
Skickar en stor styrkekram till dig också!
Svara
sanna
| #
en gång hade jag blivit sexuellt utnyttjad av en man, och jag gick och testade mig för allt möjligt. några veckor senare har jag intalat på min mobil: DU MÅSTE KOMMA HIT NU. ( jag hade då även tagit hivtest och klamydia å allt sånt ) så jag fick PANIK. jag ringde upp och sa att jag var på jobbet, och att jag inte slutade innan 2 timmar, läkaren säger då: DU MÅSTE KOMMA NU ! jag: har jag hiv? läkaren: kan inte uttala mig om det på telefon, men du måste komma hit nu. ALLTSÅ DEN PANIKEN. jag åker i ilfart dit, varpå läkaren tittar på mig med bekymrad blick och säger: jag ville att du skulle komma hit för du har tyvärr drabbats av klamydia och vi vet ju inte om du tänker ha sex med någon idag och därför var vi tvugna att få hit dig ” – jag ville slå ner honom. för dels gick jag runt och trodde att jag hade hiv, dels var det jobbigt oavsett eftersom allt tumult uppstått efter en våldtäkt, och sen att han inte kunde berätta över telefon. fy fan vad arg jag var, men samtidigt * glad * att det bara var klamydia. denna läkarvård ibland alltså, jättefint av dom att vilja träffas direkt men vafan?? en annan gång när jag hade råkat glömma ett minipiller och var tvungen att åka till apoteket för att köpa dagen efterpiller, så frågade jag en som jobbade där: hur fungerar dom här? hon säger högt och tydligt: DU FÅR VÄL FÖR FAN SKYLLA DIG SJÄLV OM DU VARIT SÅ JÄVLA KLANTIG OCH KNULLAT UTAN SKYDD. alltså jag ville bara sjunka genom jorden, jag är alltid noga med piller och jag å min pojkvän har varit ihop länge, sen ska inte en apotekare lägga in någon personlig värdering alls. jag ska kunna fråga om vart en stor fet svart dildo finns och hon ska fan bara svara HYLLA PLAN 2. haha . aja, all lycka till gällande cellprovet, ska tänka på dig . massa kramar.
Svara
Hanna
| #
Hej fina Egoina! Jag vet precis hur du känner dig, fick beskedet i våras att jag med hade cellförändringar. Gjorde nytt test för någon vecka sedan och förändringarna är kvar, men har minskat. Nu måste man vänta ett helt år igen till nästa prov.. Tack för du tar upp detta oerhörda viktiga ämne! Även fast vi är ”unga och odödliga” så är ert så viktigt att göra dessa test för att undvika komplikationer i framtiden. Kramar från Blekinge!
Svara
Johanna
| #
Av mina närmsta vänner är det 3 av 5 som haft cellförändringar. Det är enormt vanligt! Mår du dåligt av det (för oavsett statistik osv som borde lugna så kan man må skit) så be om att få träffa kurator på kvinnokliniken. Det finns säkert på sjukhuset i landskrona om inte annat så har kk i Lund en helt fantastisk kurator. Prata om det! Det kan kännas bättre och dessutom inser man hur många som har/haft cellförändringar.
Jag hade från att jag var 15 och ett par år. De gick tillbaks av sig själv och nu är jag 25 och nu behöver jag ingen extra övervakning utan testar enligt samma rutin som andra. Jag behövde aldrig någon åtgärd, mitt immunförsvar tog hand om det. Men jag gick igenom samma kris som du. Troligtvis fick jag dessutom viruset första gången jag hade sex. Så den killen var usel, på flera sätt! 😛
Svara
Jennie
| #
Det där är ett av dom värsta ögonblicken jag vart med om när jag själv fick samtalet att jag hade förändring! Trodde som du, döden döden döden. Hur kul va det när min son var endast 8veckor gammal?
Jag gjorde proven februari 2011 och fick svaren därefter. Va på ett sätt beredd på det tack vare båda mina systrar haft det..
Men i Juni 2011 gjorde jag operation, dvs. konisering. Då ”bränner” dom borde en del av livmoderhalstappen stor som en fia med knuff spelare för att ta prover på den.
Gjorde det i vaket tillstånd och va ingen fara allt.
Gjorde återbesök december 2011 och december 2012 och inget utslag längre så nu får jag börja gå på vanliga kontroller igen..!
JAG TYCKER DET ÄR SÅ VIKTIGT ATT DENNA FRÅGA LYFTS FRÅN ALLA HÅLL!!
För det är mer vanligare än man tror..! Man ska inte behöva få det beskedet själv för att sen höra att det är många som egentligen haft det och är ingen fara..!
Hoppas allt går bra för dig nu, det är vanligare än vad alla vi tror..!
Svara
annica
| #
Hej! Det var samma för mig för några år sedan. Jag fick brevet, var liiiivrädd, gick på kontroller och för någrA år sedan fick jag ett brev om att det var borta. Försök vara lugn, som du säger är det vanligast att det går bort 🙂 kram!
Svara
Karro
| #
Kära vän! Gav de dig ingen mer information än att ”det finns cellförändring”?! Jag läste nyss om det här i min utbildning så kan dela med mig lite av vad jag vet. Förstår verkligen vilken hemsk känsla det måste vara, men som du redan googlat upp är det väldigt vanligt och en cellförändring är som sagt ”bara” en cellförändring!! Det är lätt att tänka att cellförändring är automatiskt lika med cancer men det är det Inte!! Cellförändingarna finns i många olika grader och tack vare de här kontrollerna är det numera oftast man upptäcker de låga graderna. De kan läka ut av sig själva eller bara kvarstå som de är utan att bli någon högre grad. Man följer upp dem kontinuerligt för att se om det förbättrats eller ligger kvar på samma nivå, och eftersom ett virus tar sin tid att läka så är det nödvändigt att det går lite tid till den andra kontrollen. Om cellförändringen kvarstår kommer man fortsätta följa upp det med kontroller då och då för att se om det utvecklas vidare eller inte. OM den låggradiga utvecklar sig till en högre grad brukar man operera bort det för att minska risken att det senare utvecklas till cancer. Men cancer är längre bort i andra änden av kedjan och det är som sagt bara en Risk för att utveckla det från de höggradiga förändringarna, inte automatisk utveckling!! Hoppas din nästa kontroll går bra och att du inte oroar sönder dig! Stor kram!
Svara
Isabelle
| #
Som de flesta andra skrivit så är cellförändringar sällan synonymt med cancer.
Tänk dig en förkylning, man är krasslig i några dagar/veckor pga. bakterier eller virus som satt sig i halsen. Man har blivit attackerad av så mycket på samma gång så kroppen orkar inte kämpa emot alla bakterier/virus > vilket leder till att förkylning uppstår.
Samma princip gäller cellförändringar. Kroppen har ”poliser” i blodet som tar kol på de avvikande cellerna så de inte hinner förökas. Ibland är det för många dåliga celler på en gång, vilket resulterar i cellförändringar. ”Poliserna” hinner helt enkelt inte ta kol på dem i tillräckligt snabb takt. Kroppen kommer lägga extra resurser på att döda dessa dåliga celler, men det kan ta ett tag ibland. Därför måste man vänta någon månad innan återbesök för cellprov så att kroppen ska hinna fightas mot de dåliga cellerna.
Skulle cellförändringarna mot förmodan vara kvar vid återbesök är det ändå inte helt säkert att det är cancer. Kroppen kanske bara inte hade tillräcklig kraft. Tänk dig upprepade halsinfektioner (du har, liksom jag, opererat bort halsmandlarna pga. ”skruttig hals”). Kroppen klarade inte av att hålla halsen fri från sjukdom – då tar man bort det felande området. Upprepade halsinfektioner är ju inte heller synonymt med cancer.
Konisering av livmodertappen kan göras om kroppen inte orkar mota cellförändringarna själv. Det betyder att man skär bort en liten del av tappen. Detta ställer sällan till med problem i framtiden. Om du vill ha barn i framtiden påverkar det sällan förmågan att få barn, sexlivet påverkas inte heller. Konisering är som en halsmandeloperation, fast på en annan plats i kroppen. Dessutom gör det inte lika förjävligt ont.
Om du funderar över något annat är du välkommen att skicka mail. Annars är jag ganska säker på att familj och vänner kan ge dig bra stöd. Och alla dina läsare såklart.
Stor kram!
// Isabelle – sjuksköterska
Svara
Nathalie
| #
Förstår att det inte var helt lätt att välja att skriva ut detta, men så jag beundrar dig för det! Det är en av de mest oegoistiska (eeeh, eller ja: varmhjärtad, välgörande, god och hjälpsama) saker du kunde göra!! Håller tummarna för dig <3
Svara
Bella
| #
Jag förstår hur orolig man blir (herregud, jag började storböla när gynekologen hittade en cysta på mina äggstockar, något som tydligen är jättevanligt enligt google..) men jag vill bara att du ska veta att jag har haft ett helt gäng kompisar som fått samma besked, i samtliga fall har det visat sig INTE vara något. Och OM det mot förmodan skulle vara något, så har du garanterat upptäckt det i så god tid att det går att lösa med ett yttepytteingrepp. KRAM och PUSS, var inte orolig!!!
Svara
Sophia
| #
Fick samma besked.. och kände samma sak. ”japp.. då är man dödsdömd!” Var jätterädd och tänkte på det MKT under 6 månader tills jag hade nästa koll. Men det visade sig att det inte var någon fara.. Ska på koll om ett år igen för säkerhetsskull men jag känner samma sak. tack gode gud att såna här koller finns!
Svara
Emelie B
| #
Samma här, fick reda på det, folk sa ”det brukar vara borta till ombesöket”
Gjorde ombesök och fick tillbaka samma besked. Känns riktigt sugigt, och jag är för tillfället fortfarande sur på nån av mina ex som gett mig detta -.- Känns som om jag har en könssjukdom.
Och vad händer sen? Så vet hur det känns. Hoppas ditt ombesök visar annorlunda dock.
Svara
Marie
| #
Sånt besked fick jag sist jag var iväg också. Så var iväg igen och då visade det ingenting. Var antagligen på grund av att mensen var slut några dagar innan jag gjorde cellprovet. Är väldigt vanligt har jag hört så det är säkert ingen fara 🙂
Svara
Emi
| #
Jättebra att du skriver om det här, det är ett så viktigt ämne att ta upp!
När jag fyllde 23 fick jag kallelse att åka till ungdomsmottagningen och ta cellprov. Några veckor senare fick jag besked att mitt provsvar var svårt att tyda och jag fick en remiss till kvinnokliniken och lasarettet. Där tog de biopsi (ett litet vävnadsprov) och tittade med mikroskop. Jag fick svar några veckor senare att jag hade cellförändringar och att dessa troligtvis läker ut av sig själva när vi är så pass unga. Jag skulle på återkontroll efter ett år. Vid återkontrollen visade det sig att mina cellförändringar inte gått tillbaka, de hade däremot utvecklats lite mer och blivit allvarliga istället för måttliga som tidigare. Jag fick en tid för konisering och i våras genomfördes den. Fick ett brev hem om att det verkar som att koniseringen blev lyckad och de fick bort alla cellförändingar. Nu ska jag tillbaka i februari för att se så att cellförändringarna inte kommit tillbaka. Nu är jag 25 år.
Cellförändringar är väldigt vanligt och det är tur att de hittar dem så pass tidigt när de bara är cellförändringar och inget mer. Se dig lycklig som nu är ”med i snurrorna”, de har extra koll på oss nu och följer upp oss oftare än andra utan cellförändringar.
Svara
T
| #
Är det något man måste uppsöka själv eller blir man kallad? Jag är 21 år och vill gärna gå på dem kontroller man kan. Men börjar nästan gråta när folk skriver att det gör ont för jag är livrädd för smärta, doktorer och sjukhus. Men är ännu mer rädd för att ha cancer som man upptäcker försent, då stor del av min släkt har gått bort så…
Hoppas att det löser sig och läker ut precis som det tydligen verkar göra av sig självt på dem flesta <3 jag visste inte att så många kvinnor fick det, men av att läsa här verkar det vara jätte vanligt 🙁
Kram
Svara
Amanda
| #
KRAM!
Svara
weeeehhaa
| #
Åå, håller massa fingrar, tummar o allt, det SKA, KOMMER bli bäst! Kramkram
Svara
Sandra
| #
Tycker det är otroligt starkt och fint av dig att ändå ta upp det här!
Som jag läst i kommentarerna så är det ju tydligen väldigt vanligt, vilket kan vara skönt – både för dig och oss läsare – att få reda på, så man blir lite lugnare!
Tyvärr pratas det ju alldeles för lite om alla former av sjukdomar som har med våra nedre delar att göra. Väldigt synd!
Jag tycker dock varken att det är löjligt eller konstigt att du såg det som en dödsdom, det lär ju vara rätt svårt att smälta när man får ett brev istället för ett samtal så man kan ställa frågor och få lite lugnande svar! 😮
Svara
Citrin
| #
Jag har varit på gynundersökning en enda gång, för 6 år sedan. Den upplevelsen var tyvärr så kass så jag lider av brutal fobi för allt som har med undersökningar där nere att göra. Så jag har inte vågat mig på det där cellprovet ännu. 🙁 Det är synd att det inte pratas mer om det, medan det finns massa kliniker för de med tandläkarfobi… Jaja.
Har hört att förändringar är vanliga och oftast helt ofarliga. Så håller tummarna för dig! Kram
Svara
Jennifer
| #
Bra att du tar upp det här! Väldigt viktigt att få ut budskapet att gå på sina provtagningar. Det är väldigt vanligt med cellförändringar som du skriver och beror på ett virus i de flesta fall som du också skriver. Viktigt att veta är att man kan ringa till sjukvården och fråga om man är orolig, de flesta av oss är faktiskt rätt förstående, även om man mest hör om de sura ohjälpsamma. Hoppas att du får svar på alla dina frågor och att de inte hittar något nästa gång! Kram
Svara
Hörni
| #
Usch då, jag förstår att du blev orolig. Men som sagt, det är jättevanligt och oftast inte farligt. Men ändå, jag förstår att du blev orolig av ett sånt besked. Man borde få veta lite mer om vad det innebär i det där brevet, inte bara få besked att cellförändringar hittats..
Kram
Svara
Sara
| #
usch! Hoppas det går bra på uppföjaren!! Hoppas du mår bra endå<3
Svara
sara
| #
Tack för att du delade med dig, såg det här det första jag gjorde i morse och 5 minuter senare ringde jag och bokade tid för cellprovtagning. Har skjutit på det i ett år nu men ditt inlägg fick mig ta tag i det här, för det är ju så viktigt. Så bra att du använder dig av din makt här och når ut! Hoppas det går bra för dig, håller tummarna men det är säkert ingen fara! kram
Svara
Jessica
| #
För några år sedan fick jag också hem ett brev där det stod att de hittar svåra cellförändringarna. Ringde till min mamma i panik och grät. Första tankarna är ju cancer och allt hemskt. Tror det tog nån månad tills jag fick kallelsen till gyn på sjukhuset där hon tittade upp med nått som såg ut som en stor kikare. Då känner man sig lite blottad 😉
Då såg hon att det var ett ganska ”stort” område som förändringarna var på, så då grät jag en skvätt till.
Fick tid för en operation där de skar bort en tunn bit av livmodertappen. Sövd var jag.
Inget av det som gjordes nån gång gjorde nånsin ont. Det nöp till när hon tog en bit vid första sjukhusbedöket men det var aldrig någon smärta.
Ett tag efter operation var jag på återkoll och allt var borta. Sedan koll varje år i (tror jag) två år, aldrig några nya förändringar. Så nu får jag gå på kontroll vartannat år istället 🙂
Första hösten på många år jag inte måste åka in och spreta 🙂
Så det är viktigt att gå och göra kollerna och alltid skönt att älta det med någon för funderar gör man.
Men jag tror allt kommer gå bara fint! 🙂
Svara
Linnéa
| #
Hoppas verkligen inte att det är något men jag vet att många får sådana resultat. En barnmorska berättade för mig att testen är väldigt känsliga och ger utslag väldigt lätt. Men enligt min erfarenhet gör de ett nytt test direkt just av den anledningen. Kanske har de nya rutiner eller så är det olika i olika län. Hatar allt som har med cancer att göra, har själv haft hudcancer och är livrädd så fort jag får minsta lilla märke eller utslag.
Svara
Fia
| #
Du är inte ensam! Jag kände precis samma sak när jag fick mitt besked för några år sedan. De opererade bort en bit av livmoderhalstappen och sen dess har jag gått på årliga kontrollbesök som inte har visat någonting. Försök att se det från den ljusa sidan; vilken tur att du kollade upp det – hade du struntat i det hade det kanske kunna leda till något mer men eftersom dom nu hittade det i sådan god tid så kommer det sannolikt inte bli mer än så här. Kram!!
Svara
Elin
| #
Efter mitt besök fick jag också ett sånt brev som jag antar att du har fått. Blev så jäkla rädd! Men under mitt återbesök fick jag höra att det var jättevanligt att man hittar cellförändringar och att det oftast inte är något farligt. Och ifall det är det finns det bra behandlingar 🙂 Hur som helst fick jag tillbaka ett brev där det stod att jag skulle boka en ny tid om ett år så att de kan kontrollera att inget mer har förändrats.
Så det var inte så farligt som jag trodde! Det kommer säkert bli ungefär samma för dig! 🙂
Svara
Anna
| #
Jag har själv varit med om detta. Och fått det tråkiga beskedet även prov nr 2 vilket innebär ett besök på sjukhuset där mikroskop, sax och hela faderuttan ska in.
Jag trodde jag skulle dö och om inte det, vara steril osv. Men lite efterforskningar visade att jag var inte ensam om detta i min bekantskapskrets. Dessutom är en cellförändring ca 15 år i från cancer. Så i din ålder är det ingenting att oroa sig för. Men det är inte så roligt för det.
För mig gick de bort av sig själv efter ca ett år, och om de inte gör det finns det bra metoder för att ta bort dem!
Håller tummarna för dig!
Svara
Carolina
| #
Som några andra skrivit så ring dem! De är jätte gulliga och hjälpsamma och kanske kan hjälpa dig att få tid för undersökning snabbare 🙂 Jag har haft kontakt med dem ett par gånger själv och de verkar ha svar på allt – kan verkligen konsten att lugna en! Och du, ett par förändrade celler är inget som ska stoppa dig! Jag håller alla tummar och tår jag har för att allt är OK!!
Svara
Frida
| #
Även jag har gjort en konisering. Det var för sex år sedan och jag var vaken. Var den första i min krets som fick det (var 19 och testet gjordes av misstag vid gynundersökning men hon skickade in det i alla fall vilket visade sig vara tur) men efter det har det varit flera. Vissa har behövt göra en konisering och vissa inte. Inte kommit tillbaka för någon.
Kommer gå finfint för dig 🙂
Svara
Fnulan
| #
Jag vet hur det känns…. Väntan är fruktansvärd. Kram till dig
Svara
DeMarkey - LiveYourDreams!
| #
Oj och här halkar jag in av en slump (via bloggkommentatorerna) och läser detta, får genast dåligt samvete över att jag inte gått på två år nästan och jag hade faktiskt cellförändring för 10 år sedan!! Då ska man gå på regelbunden kontroll..
Jag SKA kolla men vet bara inte NÄR! =/
Lycka till tjejen, hoppas att det går bra.
Svara
Elin S
| #
Nej usch nu blev jag ledsen, även om jag absolut inte tror att det är någon fara med dig! Och som sagt, om det vore så pass farligt så borde du verkligen ha fått en mer akut tid. Min plastmamma gjorde nyligen en koll och fick då också veta att cellförändringar hade hittats. Hon behövde genomgå någon mindre operation, men det var absolut ingenting dödsfarligt. Jag förstår om du känner dig rädd och så, hade nog känt precis likadant, särskilt med tanke på att jag är hypokondriker, haha. Men försök att inte lägga ner så mycket energi och tankar på det 🙂 Det kommer gå bra och du har många som hejar på dig och håller tummarna! Kram från Elin <3
Svara
Linnea
| #
hoppas allt blir bra <3 du är stark och vi är med dig!
Svara
C
| #
Mmm, jag har också fått ett sånt brev å fick också krupp först. Men det löser sig liksom, det är bra att kontrollerna finns. Det jag kan upplysa om är att om de ska ta bort cellförändringarna så är det inte särskilt bekvämt. Det involverar ättika och det svider. Men inte så man dör på något sätt. Det svider lite snabbt sen är det över. Varken kontrollerna i sig eller ättiksbehandlingen är ju ens i närheten av hur hemskt det skulle vara att få cancer. Bara att välja liksom, några kontroller å lite ättika eller cancer å en förtidig död. Jag tar kontrollerna å ättikan jag. Om jag så hade behövt göra dem varje vecka!
Svara
Nina
| #
Fick kallelsen idag på posten, ska gå på torsdag! Tycket det är sjukt viktigt!
Svara
L
| #
Har fått säkert 4 sådana kallelser. Men har inte vågat gå, verkar så sjukt jobbigt med gynundersökning. Men nu hänger den där lappen på kylskåpet och jag ska verkligen ta mig i kragen och gå. Kommer väl om inte annat kännas bra efteråt när man får det gjort. Men usch det känns jobbigt :/
Svara
sanne
| #
Hoppas det ordnar sig! Min syster hade cellförändringar och fick det bortopererat. Enligt tester osv blev hennes chanser att bli gravid mindre. Men trots de har hon idag 3 friska barn.
KRAAM
Svara
Ellinor
| #
Jag gjorde min första cellprovskontroll i september, fick ett brev hem om enkla cellförändringar och en ny tid väldigt snabbt. Väl där säger gynekologen att hon förväxlat provsvaren och att jag hade tredje gradens cellförändringar. Trots att jag borde tänka rationellt som är utbildad sjuksköterska och både jobbat på kvinnoklinikens akutmottagning och nu på en canceravdelning så har jag ångest över detta hela hela tiden. Ska göra en konisering i nästa vecka och hoppas på att allt bara försvinner så att jag kan få släppa detta och fokusera på annat. Jag tröstar mig med att gynekologen, trots missen med mitt provsvar, är väldigt rutinerad och hade hon sett ngt konstigt vid undersökningen hade alltihop gått mycket snabbare.
Svara
Tess
| #
Jag fick samma besked för ett par år sedan och efter det gick jag och testade mig var 6e månad och nu är mina cellprov helt normala igen.
Så det är väldigt vanligt vad jag förstår, de tar hellre det säkra före det osäkra och det är ju faktiskt himla bra.
kram
Tess
Svara
Mona Andersson
| #
Hej! Jag gick på min första kontroll för ett år sen, kom tillbaka med misstankar cellförändringar. Gick igenom test 2, som är som ett exakt likadant prov som första, samma testresultat. tredje gången tar de som små vävnadsprov. Detta visade cellförändringar i ett tidigt stadie, så en operation blev det 27e maj. De tog bort en liten bit av livmoderhalsen. Och i slutet av juni kom världens bästa besked! De hade fått bort alla cellförändringar. Nu väntar kontroll varje år, vad jag förstår det som, livet ut. Nog är det en process, men du är som jag ung och det är det som är det fantastiska med att gå och kolla när man bli kallad! För är det något, då upptäcks det i ett tidigt skede och kan tas bort innan det blir cancer! Men jag vet hur din hjärna är just nu, och mitt råd är inte att googla så hemskt mycket utan prata hellre med folket på sjukhuset! Det är mycket bättre! Och så från en cellkamrat (höhö) till en annan, det kommer ordna sig! Kram kram kram till dig nu Egoina!
Svara
Nana
| #
Hej Egoina! Först och främst- starkt att dela med dig av detta på din blogg. Har väl egentligen inget nytt att tillföra förutom att jag också känner flera kvinnor som haft cellförändringar och för samtliga av dom har det blivit bra igen av sig självt. Du kan säkert vara helt lugn 🙂 Köp en pöse godis, shoppa lite kläder och umgås med dina kompisar så ska du se att månaderna går fort. Förresten var du sketasnygg i ditt nya hår! Kram från Götelaborg
Svara
Belle
| #
Åh vad bra att du tar upp detta! Fick för ett år sedan besked om lätta cellförändringar. Återkontroll några månader senare, med besked om grava cellförändringar. Trodde jag fått min dödsdom! En konisering och ett återbesök senare är jag nu friskförklarad! Jag var själv asnervös inför koniseringen eftersom det i princip bara är de som tyckt det varit jättehemskt som skriver om det i diskussionsforum. Ingen vidare nyanserad bild direkt =/ Jag önskar nån hade förklarat för mig att det är över på ca 5 min och inte känns alls. Luktar lite bränt bara =)
Håller tummarna att cellförändringarna läker ut av sig själv för dig!
Svara
Annika
| #
Tack tack TACK för att du tar upp det här! När jag fick besked om cellförändringar blev jag verkligen fullständigt knäckt – i samma kuvert skickade de med en broschyr om livmoderhalscancer och jag kände bara direkt ”nu är det slut, jag kommer aldrig att kunna få barn, eller vänta, jag kommer såklart att DÖ”.
Någon eller ett par månader senare gjorde de en ny undersökning och gynekologen sa ”egentligen får jag inte säga något innan proverna kommer tillbaka, men jag kan se med blotta ögat att du kommer att behöva göra en konisering”. Hon förklarade att det är en mindre operation där man går in och skär av en bit av livmoderhalsen för att få bort alla cellförändringar.
Så blev det: någon månad senare, dagen efter min födelsedag, var det dags. Ingen särskilt rolig upplevelse, men efteråt sa läkaren ”nu är det väl skönt att det äntligen är över? Vi kallar dig till återbesök om sex månader.”
Istället ringde de från sjukhuset två veckor senare, bad mig att komma in omedelbart och ”ta med mig mina nära och kära”.
Av de c:a 40000 svenska kvinnor som varje år får veta att de har cellförändringar visar sig ungefär 450 ha utvecklat livmoderhalscancer. Lite mer än en procent, med andra ord. Det betyder att cellförändringar INTE är en dödsdom. Man har med allra största sannolikhet INTE cancer. Men det betyder också att man kan vara en av dem som har otur. Jag var en av dem. Och ja, livmoderhalscancer är en förfärlig sjukdom. Den berövar i ungefär 98% av fallen kvinnor från att kunna skaffa (fler) biologiska barn, och, som all jävla cancer berövar den alltför ofta de drabbade deras framtid, deras liv.
Men JU TIDIGARE LIVMODERHALSCANCER UPPTÄCKS, DESTO STÖRRE CHANS FINNS ATT BLI FRISK. Så snälla snälla snälla ni, gå på era cellprovtagningar! Jag vet att vissa är rädda för att de hört att det gör ont – vilket det såklart kan göra för ett fåtal, vi är alla olika – men om ni känner igen er, gör ALLT ni kan för att ändå gå dit. Ta med mamma eller en kompis, berätta för gynekologen att du är rädd så att de kan vara extra försiktiga, eller gå in och läs http://www.taxilandet.com där en ung kvinna och mamma till en tvåårig dotter kämpar för sitt liv mot den här fruktansvärda jävla pissjukdomen och försök finna inspiration till att göra allt du kan för att slippa hamna i samma situation. Cellproven kan RÄDDA DITT LIV.
Återigen, Egoina – tack! Jag är ledsen att du fått anledning att skriva det här inlägget, men samtidigt glad att någon med så stort genomslag tar upp det här livsviktiga ämnet. Nu håller vi såklart tummarna stenhårt för att du hör till de 99% som slipper framtida problem av sina cellförändringar! :*
Svara
Annika
| #
…och TYVÄRR stämmer det inte att ”cellförändringar är tio-femton år från cancer”. Dels betyder cellförändringar just att man hittat förändringar i cellerna, som antingen kan vara ett ”pre-cancer”-stadie eller bero på en tumör, som i mitt fall. Dels finns det många olika typer av livmoderhalscancer, varav flera utvecklas extremt mycket snabbare och aggressivare än så. Alldeles för många av våra medsystrar har förlorat kampen mot livmoderhalscancer redan i tidiga tjugoårsåldern.
Det är inte min mening att vara negativ, men det skrämmer mig att läsa i kommentarerna att vissa skulle vara ”riskfria” eftersom (vissa typer av) livmoderhalscancer utvecklas ”så långsamt”. Jag var nyss fyllda 28 när jag fick min diagnos och har lärt känna många med samma sjukdom som är betydligt yngre än jag själv.
Svara
n
| #
Samma här… fick brev för några dagar sedan och har bara väntat med att öppna det för tanken att något skulle vara fel har inte slagit mig. Öppnade igårkväll och BAM, ”du har cellförändringar – kom in på koloskopi” eller vafan det nu hette. Stod det i ditt brev om du hade lätta, medelsvåra eller svåra? Jag läste på lite på http://gardasil.se/om-cellforandringar/hur-behandlar-man-cellforandringar-pa-livmoderhalsen och det lugnade mig. Hoppas du blir lugnad också. BTW så bra att du uppmanar dina läsare. Mina kompisar var heller inte pigga på detta och sa att det är onödigt i vår ålder. Men så sitter jag här, med ett återkallningsbesked, i Lund, 24 år gammal.
Svara
Likkan
| #
Jaha då kanske jag kan sluta oroa mig, gjorde den undersökningen för ett år sen och väntar ännu på besked.. men då borde det ju vara lugnt då.. 🙂
Svara
Katja
| #
Usch :/ Jag fick cellförändringar en gg i tiden. Blev operation och de tog bort den förändrade biten på livmodertappen. Obehagligt visst, men nu är jag helt frisk, det påverkar inte barnafödandet etc. Du har dessutom rätt till helnarkos (som jag tog) om du tycker det är otäckt med operation. Hoppas det löser sig till det bästa. Ta hand om dig!
Svara
Tess
| #
Du ska se att det inte är någon fara utan bara en säkerhetsåtgärd för att vara på den säkra sidan. Jag har en vän som fick ta testet en extra gång och sedan därefter få åka in för ett tredje, ytterligare test (en process som tog några månader) men det var ingen fara med henne. Läkarna ville bara försäkra sig om att förändringarna inte var farliga. Ungefär en tredjedel av mina vänner som gjort detta test har blivit återkallade och ingen har haft livmoderhalscancer. Var glad att de tar det på allvar bara så ska du se att det inte är någon fara. Jag håller tummarna för dig!
Svara
Amanda
| #
JAG LOVAR! Ska göra testet idag klockan 14 (viktig info…)
Som du säger är det ett viktigt ämne att lyfta. Det är ett viktigt test och är så pass snabbt överstökat att det finns ingen anledning att inte göra det!
Jag hoppas att du får goda resultat! Kram från en nästan färdig sjuksköterska.
Svara
Julia
| #
Håller tummarna att allt är väl! Vill slå ett slag för vaccinet för livmoderhalscancer!!
Svara
Fina Frun
| #
Kram!
Svara
Anna
| #
Hej!
Jag var med om samma sak… Gjorde mitt prov. Hörde inget på ganska länge så jag tänkte att allt var okej. Tills brevet damp ner i brevlådan en dag… Blev så sjukt orolig och ledsen och trodde i princip att mitt liv var över. Ringde och pratade med dem. Det visade sig att jag hade den lägsta graden utav tre. Detta gjorde ju mig mindre orolig så klart. Men kunde de inte skrivit i brevet vilken grad??! Kändes som att jag oroade mig en massa i onödan… Nu går jag och gör kontroller två gånger om året och det känns skönt, för få har de full koll!!
Hoppas det är lätta förändringar!
Kram på dig och tack för en bra blogg, du får mig alltid på bra humör!!
Svara
T
| #
Jag fick samma besked i förra veckan. Det är ju helt sjukt att man ska behöva vänta i några månader innan uppfölning (3 månader stod det i mitt brev), men antar att det är för att de vill se om det ”försvinner” av sig självt.
Jag har cancer i släkten, så lite orolig är man ju. 🙁
Svara
Angelicas Closet
| #
Du behöver inte oroa dig! Jag fick samma besked och gjorde sedan två till tester som var positiva för förändringar, detta försvann dock efter sig själv efter någon månad.
Cellförändringar betyder inte att man har cancer! Jag blev dock lika orolig som du (googlade och trodde att jag skulle dö) tills jag pratade med min läkare som förklarade att detta är väldigt väldigt vanligt.
Kram!
Svara
Hanna
| #
Vad bra att du tar upp det. Det är så viktigt och så håller jag tummar och tår att dina förändringar inte är farliga.
Svara
Sophie
| #
Jag var också och lämnade cellprov för någon månad sen och fick svar att jag hade cellförändringar och vad dit igen för en vecka sen och tog nya prov, inom en vecka får jag svar… Är livrädd att det inte ska ha försvunnit. Tack gode gud att fler är i samma sits!
Svara
Sanna
| #
Hej! Jag har haft så grava cellförändringar att jag fick operera bort dem. Jag var LIVRÄDD och trodde jag skulle dö hela tiden men gid. Det gick HUR BRA som helst och jag gick från operationen och kände mig som en ny, starkare människa. Nu går jag på tester en gång om året och det första var precis som det skulle. Förstå din oro, men försök lugna dig, man mår dåligt i onödan =) Kram! /Sanna
Svara
Madeleine
| #
Jag var och tog mitt första cellprov i mars, precis när jag fyllt 23! Jag gjorde det i samband med att jag satte in min spiral för att barnmorskan tyckte att vi lila gärna kunde göra det då. ”Vadå, jag är ju vaccinerad” tänkte jag… Hade inte hon haft en liten föreläsning för mig där och då hade jag nog skippat det när jag fick kallelsen…
I maj fick jag reda på att jag hade cellförändringar och i augusti fick jag göra en ny koll. En månad senare får jag ett nytt brev om att det fortfarande visar på förändringar, men att jag inte kommer bli kallad förrän om ETT ÅR!!!!!! Sjukt lång tid!!!
Svara
Rebecca
| #
Jag har ocksa haft cellforandringar men de vaxte bort av sig sjalv efter nagra manader. Jag stressade ocksa upp mig massor, men forsok ta det lungt sa loser det nog sig.
Svara
sara
| #
det är en av de mest överbehandlade sjukdomarna som finns, i många fall är det ingenting. men för säkerhetsskull så tar de bort allt de ev hittar. Skönt!
Svara
Emma
| #
Tack för att du skriver om detta! Så himla viktigt att gå till gynekologen och göra cellprovet.
Jag har haft dåliga erfarenheter av tidigare gynekologbesök och börjar alltid gråta under besöken.. För ca 2 år sedan fick jag brev om att jag skulle testa mig igen för att de ”inte kunde utesluta lättar cellförändrigar” och blev skickad till sjukhuset där jag träffade en väldigt trevlig och förstående läkare som förklarade noggrant vad cellförändrigar är, hon kunde inte se cellförändrigarna med blotta ögat men på testerna fick jag svaret att det var lättare förändringar. Jag flyttade några månader senare (blev klar med min utbildning) och blev nästa gång kallad till ett annat sjukhus där jag fick en manlig gynekolog som var totalt okänslig. Han berättade att ”det är pojkarnas fel att det blir såhär” och jag var så himla ledsen under hela besöket, kände mig smutsig och efter det har min intima relation med min pojkvän blivit sämre då jag har svårt att tränga bort mina upplevelser hos gynekologen under dessa stunder. gynekologen ringde efter ett tag och berättade att jag hade kvar förändringarna (tror jag, han ringde bara så jag hann knappt uppfatta vad han sa) och att jag skulle boka ny tid om ett halvår.. I efterhand känns det rätt konstigt att det var jag som skulle boka tid och att jag inte skulle bli kallad men det kanske är bra att ta eget ansvar.. I alla fall, jag flyttade snart igen till Göteborg, där jag fick ringa runt till minst 5-6 ställen innan jag tillslut fick svar på vart jag skulle vända mig. Hamnade hos en väldigt duktig manlig gynekolog som känns otroligt professionell, första besöket hos gynekologen där jag inte grät!! (Lite tårögd men inget storböl) dock mådde jag sjukt illa när jag råkade kolla på ett av proverna men hellre det än att storböla. Senare när jag googlat visade det sig att han jag var hos forskar inom ämnet ich har skrivit artiklarna på sjukvårdsupplysningen. Han sa att han inte såg något men att han skulle skicka proverna på labb för säkerhetsskull och att vi skulle ses igen om 1,5 år om de inte upptäckte något på proverna. 5 månader senare blev jag kallad igen, tänkte att det var något fel och var orolig som tusan. Skulle behöva gå dit själv eftersom sambon jobbade. När jag kom dit visade det sig dock att jag blivit kallad fel och ju inte skulle komma tillbaka förrän om ett år, så även om jag åkt i onödan kändes det såå skönt! Försökte säga att det kanske var lika bra att kolla ifall, men han insisterade eftersom de ju inte hade hittat nått på proverna.
Hoppas du får en bra läkare och att förändringarna är lätta eller försvunna 🙂
Svara
Linnea
| #
Jag har varit med om samma som du. För ett år sen fick jag beskedet cellförändringar via posten. Vid kontrollen efter som du ska på, beslutades att jag skulle opereras. Det var en hemsk tid – diagnos, väntan på operation, operation och väntan på återbesök. Jag blev deprimerad på kuppen. Jag har precis varit till kontroll och allt ser bra ut!!! På biten de opererat bort kunde de knappt se förändringar alls… Tänk att det är bra att de hittar cellförändringarna nu. Det är bara positivt med det. Dödsdom kände jag med, men så är det verkligen inte. Känner flera stycken som fått samma besked som du o jag, som antingen inte hade förändringar i nästgående undersökning eller som opererats och aldrig därefter haft bekymmer. Bland andra var detta min mamma. Hon fick cellförändringar i 26årsåldern, opererades en gång och idag har hon fått två barn och är 55 år gammal. Försök inte att oroa dig. Det ordnar sig. Dessutom är det inget du kan påverkar överhuvudtaget, så grubblerier är inte till någon nytta. Stora kramar.
Svara
Jenny
| #
Hej!
Jag fick mitt besked om lätta cellförändingar i April detta året. Jag hade tänkt kolla så allt var clear och sen vaccinera mig men det blev ju inte riktigt som planerat.
Det är så mycket vanligare än vad man tror med cellförändringar, runt 60% har någon gång varit smittade av HPV. Min läkare beskrev det som ett virus liknande en utdragen förkylning som hos några går över av sig själv.
Hos mig gick det inte över, vid återbesöket såg de större förändringar och beslutade sig för att operera, eftersom jag bara är 24 år. Sagt och gjort, operationen gick bra och jag fick en rolig historia att berätta kring smärtstillande och sövande.
Kirurgen berättade att man kunde blöda lite extra efter 10 dagar för då släpper skorpan. Googlade dock allt för mycket om vad som händer efteråt och trodde jag skulle förblöda pga blodflod när skorpan efter operationen skulle släppa. På tionde dagen hade jag dubbla bindor. 😀 Allt jag fick var en rosa flytning…
Fick besked ca 6 v efter operationen att de lyckats få bort alla cellförändringar och att jag ska få komma på återbesök om 4 månader. Även om det är så vanligt så är det en oerhörd lättnad att få besked att det är borta.
Krya på dig och jättebra att du uppmärksammar detta!
Svara