Min faster har sparat på massa grejer jag gjorde när jag var liten. Bland annat den här:
Spontana tankar:
1) Vad hände med den talangen? Kan knappast ens rita något som liknar en häst idag.
2) Det var på den gamla goda tiden när man kände det var viktigt att påpeka att man snart är äldre och ni minns väl de halva åren? ”Är du sju?”, ”Nej, sju och ett halvt!”. Nu är jag snarare 23 plus ett och ett halvt.
3) Vad är det med mig att skriva hej och hopp och sånt där på mina teckningar? Jag gjorde en påsk-teckning till min mamma en gång när jag var liten. Jag ritade en tupp med en pratbubbla. I pratbubblan skrev jag ”kuk-eli-kuk-HEJ”. Av allt påskpynt vi hade hängde mamma speciellt upp den varje år och visade stolt för gäster och sånt där. Alla skrattade och jag förstod inte helt varför.
4) Jag hade tydligen bättre koll på ridutrustning då än vad jag har nu. Stövlar, hjälm, sadel, grejer man har fötterna i, tyglar. Jag har liksom koll på läget.
Världen blir så mycket finare när jag har på mig mina solglasögon. Det är som att ha ett Instagram-filter hela tiden.
Utan.
Med solglasögon framför linsen.
Ja, ni ser ju.
En gång när jag var liten hade jag lila simglasögon på mig en hel dag (var en riktig fisk i vattnet som badade hela dagen). Jag minns att jag tyckte världen såg så fruktansvärt tråkig och färglös ut när jag tog av dem. ”Ser världen verkligen ut SÅHÄR?!?” minns jag att jag tänkte. Det kändes så hemskt. Lite samma känsla som att gå ut från bio-salongen efter att precis ha sett Avatar.
”Jag har gjort ett lila rum som du ska sova i”, sa farmor när jag kom hit. ”Du måste lägga upp bild på det i bloggen”, sa hon. ”LOVA, att du gör det”. Självklart.
Allt hon har på väggarna har hon gjort själv. Min konstnär-farmor alltså. Så duktig! Hon har alltid haft tusen bollar i luften vad jag kan minnas. Jag minns knappt hälften. Allt från att göra naglar på folk, till att massera, tillverka smycken, sälja smink, brodera, måla tavlor, sälja bakverk och skriva böcker. Dessutom är hon nog den roligaste, ärligaste och mest egna människan jag känner. En riktig förebild.
En bild från när hon var ung. Visst är vi lika? Det tycker i alla fall jag.
Min farmor har ett gäng kor nästan i sin trädgård. Vi hälsade på dem lite. Tydligen är jag sjukt rädd för kor. Kanske inte konstigt när de springer mot en kanske. Det hade de precis gjort då när jag är helt röd i ansiktet. Haha.
Vill ni se mig få en stöt av elstängslet och höra mig prata norska (vet att en del av er tjatat om det ett tag nu), så titta gärna!
Kors i taket!!! (Eller det är det inte förresten). (Min släkt är Jehovas Vittnen). Min farmor har trådlöst Internet!
Idag har jag hängt med kossor, åkt båt och annat kul. Kika in snart så lägger jag upp en film. Om den laddas klart någon himla gång det vill säga.
Tack till er som röstat på mig till Guldpennan, ni är bäst! Såg att några haft problem med att rösta. Tydligen måste man vara inloggad på Facebook när man röstar, så det är kanske därför det inte fungerat?
Vi var på någon klättergrej och jag hade på mig den sämsta tänkbara outfiten till detta syfte. Men så går det när man är impulsiv och inte planerar vad man ska göra innan man klär på sig. Nu har hela Sarpsborg sett min rumpa. My treat.
Det såg sjukt mycket lättare ut än vad det var. Småkusinerna klarade banan på 1.20. Jag klarade den på typ fem minuter min bästa runda. Kan lägga upp en film på mig från det svåraste momentet om ni vill skratta åt någon.
Tur man kunde trilla.
Sen klättrade vi här istället. Eller vi och vi. Jag gav väl upp rätt fort. Men kusinerna var så duktiga att vi till och med fick en publik.
Sen gjorde vi en fotavtrycks-tavla i brist på annat.
Försökte tvätta av, men såg ändå ut såhär. Lurade min faster att jag trampat i bajs.
Sen gjorde jag den fulaste tolkningen av Lejonkungen någonsin skådad. Det jag egentligen skulle måla blev fel och jag gav upp. Men så blev min kusin sur eftersom jag slösat färg och en tavla och tvingade mig att ”måla något från Afrika i alla fall”. Voila. (Det är två lejon på en klippa och nedanför står en elefant och en giraff. Så. Nu slipper ni fråga).
Sen åt vi mat och min klänning matchade servetterna.
