Åldersnoja och livskris om livskris
Folk har smsat och ringt mig halva dagen om att Blondinbella är gravid. Nästan som om det vore en nära vän. Men kul i alla fall. Man har väl anat något. Massa snack om barn i hennes blogg och inget vin på bilderna.
Jag måste erkänna att det är lite jobbigt när folk i min egen ålder och yngre(!) börjar skaffa barn och gifter sig. Jag har vänner i min närhet som både är gravida och planerar bröllop. Jag är, som ni vet, inte alls där och det gör att jag får lite panik. Borde jag också vara redo för det där? Jag har typ en livskris över att jag inte har en livskris. Och åldersnoja över att jag inte ”presterar till min ålder”. Makar det någon sense? Någon som känner likadant?
Nä. Var sak har sin tid. Men kan inte alla andra vänta också? Haha.
Bild från Blondinbellas blogg.
0
Cicci
| #
Håller med dig! Jag får också lite livskris av alla som skaffar barn, förlovar sig och gifter sig! Trots att jag inte alls känner mig redo för det där än. Men det är nog snarare det faktum att alla går o skaffar sig en familj o jag sitter här hemma singel och ensam som är jobbigt. Blir lite avundsjuk på alla som lyckats hitta kärleken 😉
Svara
Lizette
| #
Jag förstår precis vad du menar, för i min värld är allt det också jätte långt borta. Visst jag är 21 men ibland får jag typ panik och tänker att ”ahh jag måste ta tag i mitt liv!”
Men vi är ju unga, det är nu vi ska göra vad vi vill. Gamla kan vi bli en annan dag!
Svara
Ewe
| #
När folk i min ålder börjar gifta sig o skaffa barn blir jag överlycklig att jag själv inte är där ännu, att jag fortfarande är ung och fri i många år till (är 23) o allt det där kan man ändå göra sen. När man väl skaffat barn får man aldrig tillbaks friheten på samma sätt igen. Ärligt talat tycker jag nästan synd om de som skaffar barn såhär tidigt men är de lyckliga så varsågod :p
Svara
Emelie
| #
Haha känner samma sak. Vill nog inte ha barn överhuvudutaget, men det är en annan sak. Kul att andra som vill ha barn också får barn 🙂
Svara
Lulle
| #
Åhh, tack Egoina, jag är alltså inte ensam! Har själv tänkt en del på det där idag, utan att ha sett att Blondinbella är gravid. Fast bland mina vänner är det tom snäppet värre (om man nu kan jämföra på det sättet) vi är bara 20 och FYRA av mina barndomsvänner har förlovat/gift sig och en har till och med barn!! Jag känner också: kan inte alla bara vänta??? Jag blir galen, sluta sätt indirekt press på mig i så ung ålder liksom!! Haha.
Aja allt har väl sin tid som du säger och man ska väl inte jämföra sig på det sättet, om det är något man inte ska tvinga på sig så är det kärlek och att bilda familj tycker jag, alla är vi ju olika!
Svara
Sandra
| #
Jag förstår/vet precis hur du känner! Är många i min ålder som redan har eller ska få barn, som flyttat ihop, etc.. jag är 28 år och nojjar mig över att det ska vara försent snart.. även om jag inte borde tänka så :-/
Svara
Emelie
| #
är oxå 24 å pluggar å vännerna börjar stadga sig hit å dit. men vafan, vår tid kommer den med, hellre leva livet nu och slå sig till ro när man pluggat färdigt, jobbat lite och är redo 🙂
Svara
Eline.
| #
TACK för att du känner något liknande som jag! Känner igen den paniken du nämner. Det var väldigt skönt att höra att jag inte är ensam med åldersnojan. Är inte heller på det stadiet jag ”borde” i förhållande till min ålder, snarare långt ifrån… Och det är otroligt stressande. Och pressande. Du inspirerade mig till att skriva ett inlägg om detta på bloggen nu 🙂
Svara
Ida
| #
Exakt samma händer mig! Verkligen hur många som helst i ens närhet som ska gifta sig/förlova/skaffa barn. Speciellt det med barn skrämmer mig, för det är så himla bindande! En förlovning eller ett äktenskap kan brytas men man kan aldrig sluta vara pappa/mamma. Håller med dig, kan inte allt och alla gå lite långsammare frammåt så man slipper nojja sig o krisa? haha 🙂
Svara
Emma
| #
Jag känner precis likadant! Många kompisar skaffar barn, köper hus, gifter sig och så vidare. Själv är jag inte i närheten!
Svara
Malin
| #
Jag känner lite som dig.. Med kompisar som blir föräldrar, flyttar ihop och blir klara med universitetsstudier så känner jag mig megastressad att jag precis påbörjat min 5 års utbildning och fortfarande bor hemma, och då är jag ändå bara 21 år gammal!
Svara
Annie
| #
Hur gammal är du?
Svara
Milla
| #
Jag lever inte heller upp till min ålder. Varken i hur jag är mentalt eller vad jag har presterat hittills i mitt liv.. Är 23 år. Men vi har tid att komma ikapp och vara vuxna resten av livet sen 😉
Svara
Milissa
| #
Jag har gått i exakt samma tankar. Känns som att du är i breakup-deppigheten. Tänk inte så. Du är fan bara 24!!!! Satsa på skolan, ha kul och så kommer resten. Tänk när du är 50 så kommer du ändå gnälla över att ”åh jag tog inte vara på mina unga år.”
Jag kände exakt som du när jag och mitt x gjorde slut. Hade typ kunnat gifta mig och bli på smällen direkt om han hade tagit mig tillbaka. Men det fanns ju anledningar till att jag inte ens ville flytta in hos han..
Alltså. När det är rätt, blir det lätt. Blondinbella hade inte ens kille för ett år sen liksom. Tänk vart du kan vara om 1 år. Eller bara tre månader. Blicka framåt och var glad över att du kommer ha en grym singelsommar!! Kanske den sista i ditt liv? Ovärt om du inte utnyttjar den till fullo.
Svara
Anna
| #
Jag är lite likadan, och jag är ändå äldre än dig(26), och känner att jag BORDE vilja ha barn just nu. Mina närmsta vänner har ändå skaffat barn nu, så borde ju känna det där suget- men inte ens lite :s
Svara
Ida
| #
Nu minns jag inte om du är äldre än mig eller inte, men i alla fall bland mina 23 åriga vänner är det mest återkommande samtalsämnet just nu ”vad alla skaffar barn och blir så vuxna – varför vill inte jag också det? Borde jag vilja det?”. Alltså, du är inte ensam med denna typ av livskris. Jag tror att detta samtalsämne kommer att vara återkommande i mänga år framöver bland mina vänner…
Absolut inget illa menat mot dom som är 23 år (eller yngre) som skaffar barn och hus. Jag tror helt enkelt bara att vi är olika och vi gör saker på olika sätt och i olika takt. Vare sig vi har planerat för det eller inte.
Tack för en väldigt bra blogg!
Svara
Patrik
| #
Klart var sak har sin tid… tycker inte man ska jäkta och skaffa familj bara för att passa in i någon mall. Bättre att ta det när man träffat rätt och den känns rätt. Men, har man lyckats med de två sistnämnda sakerna så är det ju naturligtvis lättare att få till allt det där andra också.
Svara
JS
| #
Det skulle vara så himla tråkigt om alla gick samma väg i livet… 🙂
Svara
maria
| #
Jag förstår dig. Jag blir 26 detta året och det känns som att alla runt omkring en skaffar barn. Jag är verkligen inte där,(har pojkvän sedan 9 år tbk) jag vill resa runt och verkligen leva livet innan jag är redo för familj. Jag fattar inte varför alla har så bråttom? Den här tiden kommer ju aldrig tillbaka och det finns gott om tid/år för barn. Nej desto fler som skaffar barn desto mer panik får jag.
Svara
Robert
| #
Det viktiga är att försöka må bra i sig själv. 🙂
Att försöka vara som alla andra klarar jag inte av i vilket fall som helst. 😉
Svara
Hannah
| #
Du presterar väl absolut för din ålder med tanke på att du är i den? Skärpning med sådana tankar. Alla är olika och det finns många som vill vara unga längre och inte vill ha barn förrän de är 30. Kul att hon är redo som är 23. Jag kommer då inte vara det! 🙂
Svara
Maria - Ett norrsken i Linköping
| #
Det var precis min känsla. Hon är ”så mycket yngre än mig”. Det är inte okej! 😉 Dock har jag inte så många vänner som planerar vare sig barn eller äktenskap än så det får jag väl tacka och lova lite för.
Svara
Roxanna
| #
JAG VEEEEEET!!! Satt på ett dop i december. Vännerna pratade om barn nr 1,2,3 och 4 – huset dom nyligen köpt, alla stora väbilar för att alla ska få plats. Till mig va de typ ”Hur går det med körkortet, Roxanna?” (höll på med det då!) och lite försiktigt ”Hur är det att va singel idag? Åh du har ett exotiskt liv” DET SUGEEEEERRRRRRRR!!!!!!! Hatar att vara singel, hatar att folk har det där underbara familjelivet – medan jag bor med en frikkin katt! Hej hej crazy catlady här ja! Fast. Jag hade inte haft min utbildning om jag hade barn, hade inte flyttat från Hbg till Växjö där jag mötte kärleken så jag gjorde det feta misstaget att flytta till Linköping – förhållandet funkade inte så jag sökte jobb, trivdes inte så nu för 4 veckor sen flyttade jag till Stockholm. Skulle vart så mkt mer komplicerat om jag hade barn. MEN ÄNDÅ!!!!! Förstår din noja! Och jag är ett pr äldre än dig. GUUUUUD! Jag får lite panik nu känner jag. Dags att hitta mr right! Hahaha :p
Svara
Emelie
| #
Genomsnittsålder för en förstföderska är väl 26 år eller något, så stressa inte 🙂
Jag trodde ärligt talat att jag inte skulle läsa så snart att hon är gravid, trodde lätt att det skulle vänta 3-4 år minst. Men kul för henne, som du säger, man har ju anat lite i bloggen.
Svara
M
| #
Jag är några år yngre än dig och flera av mina gamla klasskamrater är gifta, vissa har köpt hus och några har två (!!) ungar.
Själv bor jag i en etta, pluggar, äter smält ost till middag och är vaken hela natten.
Men äh, orkar inte bry mig.
Svara
Mr Jenize
| #
Är lika gammal som dig & känner inte alls någon panik! Blir tvärtom glad av tänka hur jag slipper ha det där ansvaret & jobbet. Har ett stadigt förhållande & vi ska göra myyyycket kul saker innan det ens kommer på tanke. Om vi ens vill ha barn. Kolla ett avsnitt unga mödrar annars så känns det ännu bättre;)
Svara
Michaela forsström
| #
Jag sitter i samma sits! Har flera vänner omkring mig som är i min ålder (22bast) som väntar barn. Själv hade min storasyster en son på 2-3 år när hon var lika gammal som mig! Hänger vi inte med nuförtiden? Varför detta babyboom? Måste vi få en bulle i ugnen för att ”hänga med i svängen” utan att vara efter? Kommer mina ungar växa upp utan att få leka med mina systersöner och kompisars ungar? PANIK!
Svara
Emma
| #
Jag känner likadant. Har iofs sambo men vi har inga barn planerade på ett bra tag då det behövs jobb för det. Du låter precis som min kompis också 😛 Hon har också exakt samma nojja och är livrädd att hon inte ska hitta ”den rätta” och kunna bilda familj. Vi har flera från vår gamla klass som redan är tvåbarnmammor och någon som ska gifta sig osv.
Svara
Angelica
| #
Jag drömer om ett fastjobb, skuldfri och med en fin lägenhet och kanske misse. Detta är hela min livsdröm, absolut inga barn och giftemål är tveksamt men det är jag lite mer öppen för. Detta ger mig ångest, just nu är det lugnt men när alla andra är ”vuxna på riktigt” då och jag sitter där ensam för ingen har tid att ses? Det enda folk säger att jag kommer ändra mig men tveksamt då jag än sålänge hållt fast vid detta i 10 år. folk verkar tro att jag underdriver för att inte bli besviken men nä jobb och lägenhet mer centralt är min dröm.
Svara
Moa
| #
Men Egoina! Alla gör saker i olika skeden i livet. Du är ung och kan gott och väl vänta innan allt det där. Jag är två år yngre än dig och är förlovad men vi väntar med bröllop och barn för att vi inte vill stressa även om vi vet att vi är rätt för varandra och väldigt väldigt gärna vill ha allt det där! Alla gör vi olika 😀 Du kommer till den där platsen i livet sen. Men njut av det du har nu istället för att livskrisa av att inte ha en livskris. Det är ju bara dumt. Hur underbart är det inte att INTE ha en livskris?! 😀 Kram på dig och tack för en super bra blogg.
Svara
pezze
| #
du kan verkligenm vara heeelltt lugnt….
jag själv e 34 år o har ingen pojkvän o inga barn..
så du kan vara coolt o vara som du e tills den dagen kommer…
för du e ju puurrrung fortfarande ju.. 🙂
men jag däremot känner mig stressad för e ju för sjutton 34 år!!!! 😛
Svara
Maria
| #
Äntligen någon som skriver exakt så som jag känner! Singel, bor ensam och har 2 år kvar på min utbildning. Barn och giftermål finns inte på kartan på väldigt väldigt länge. Känns så konstigt att ens tänka tanken! Jag menar, jag oroar mig för andra saker. T.ex. som vad jag vill jobba med, var vill jag bo i framtiden, vem vill jag vara, vad vill jag göra? Finns miljoner med frågor, men inget inkluderar barn eller man ens för den delen. Borde man ha sådana frågor?
Svara
Charlotte
| #
Åh, nu kommer jag att låta som en gammal gnällkärring, men… eftersom du driver en av Sveriges största bloggar som mängder av unga människor läser och får inspiration av, så måste jag fråga: säger du verkligen ”makar det någon sense” på riktigt? Det kanske är en lokal ”översättning” av uttrycket, som jag har missat? Ber om ursäkt ifall fröken språkpolis är framme nu, men jag vill så gärna att ungdomar får lära sig rätt uttryck, speciellt när det är sådana nerskärningar i skolorna så att lärarna inte hinner med undervisning på samma sätt som förut…
Svara
egoina
| #
Hahaha.. Nej det är nog bara jag som säger så. Engelskan har så många bra uttryck, tycker om att försvenska dem 😉
Svara
Sandra
| #
Angående uttrycket ”makar det någon sense?” Så kan jag säga att du inte är ensam om att använda det 😉
Svara
Sara
| #
Jag och alla mina vänner använder också det uttrycket, och ännu bättre: förra veckan sa min lärare på universitetet det. Sååå..inget fel på det!
Svara
Jessika
| #
TACK! Jag är alltså inte ensam.
Många av mina vänner har nu skaffat barn och gift sig.
Och här sitter jag ensam med mitt choklad och egoinas blogg.
Alla tycks ha kommit så långt i livet liksom och som sagt. Jag har typ bara börjat livet som vuxen. Haha.
Och då fyller jag ändå 24 (herregud) i år.
Svara
Nadja
| #
hahaha känner samma sak! skönt att man inte är ensam om det! meeen å andra sidan, är inte folk lite tidiga…? folk har ju så brottom nu för tiden. är själv 21, men är en av dom få som inte är där än och inte på många år heller. man har ju nyss gått klart skolan och ska leva tycker jag!
Svara
Johanna
| #
Känner exakt likadant. Blir typ deprimerad och får en riktig livskris när jag får reda på att andra skaffar barn… Så töntigt ändå. Är så lycklig med mitt liv. Och varför skynda med att skaffa barn?! Men jag blir helt besatt av tanken ibland….
Svara
Svorskan
| #
God morgon, jenta mi!
Svara
Alex Awesome
| #
Själv blir jag mer bara arg och grinig när folk (läs: äldre kvinnor i släkten) påträngande frågar ”när får jag gå på bröllop då?” ”När ska du ha barn då?” och liknande. Vill typ slå dem i ansiktet med en stol eller nått. Har aldrig velat varken ha barn eller gifta mig vilket jag har talat om för dem flera gånger, men det tycks vara svårt att förstå. Samt när man säger att man inte vill ha barn/gifta sig så får man alltid höra ”Vänta du bara, det kommer när du blir äldre”…… *får ett anfall*
Svara
Hockeysmurf - Ja, det ÄR jag
| #
Äh, jag är 36 och singel. Folk runt mig är redan gifta, skilda, har barn och sommarstuga och allt möjligt skit. 😉
Själv är jag alldeles för nöjd med mitt liv för att låta sånt förstöra haha!
Hade en riktig kris när jag var 22 men det gick över.
Och du har helt rätt – Var sak har sin tid!
Dessutom, varför ska man vara som alla andra när man är världsbäst på att vara sig själv?
Svara
Alma
| #
Känner likadant!
Har partner sen 5 år tillbaka (jag är 23 år), och vi har varit sambo i snart 3 år, och han har mött denna icke-livskris-krisen. Pendlar mellan ”FRIA FÖR FAN!” till ”Äh, det kvittar väl nu, vi har ju liksom redan allt tillsammans, som ett gift par delar..”.
Senast igår när jag satt med min klass så sa en klasskamrat (eftersom hon satt och smyglyssnade på en annan klasskompis som är 21 år och skall gifta sig i sommar) till mig; ”Ska du gifta dig i sommar?”
För att sekunden senare säga; ”Jag tar den minen som att du inte alls är redo för det..”
(såg gaaanska chockad ut, hade svårt att hämta igen mig efteråt, haha)
Samma sak med barn. Är gudmor. Så fort jag la upp en bild på mig och min gudson så började folk skriva; ”Bra övning, när blir det dags för er?”
Förr kunde jag inte mer än svamla och mumla fram ett ”nej, alltså. Barn. Nej, eller ja, men nej. Inte nu. Eller alltså inte direkt. Kanske. Nej. Eller ja..”
Nu blir svaret mer; ”Jag har hund och katt, det räcker!” (vad nu det är för svar..?)
Det intressanta är väl dock att jag faktiskt är på det klara med när och hur jag vill skaffa barn. Och äktenskap.
Jag vill ha barn efter att jag tagit min examen, och fått jobba något år. Så jag hinner få ett stabilt jobb, ett stabilt liv. Och leva lite innan barnet kommer. Talade med ett nygift par i helgen om detta, och dem sa att de talat med personer som ångrat att de inte väntat med barn (hur fina barnen än är), för de hann liksom inte uppleva livet innan dess. Vara unga på egen hand. No strings attached! Giftermål är väl fine, kanske, men allt därefter..
Svara
Gabriella
| #
Känner igen det där. Vänner runt omkring gifter sig o skaffar barn… Jag är 26 år, har sambo sen 6 år men ändå är vi inte där. Visst skulle jag hemskt gärna vilja men det passar liksom inte just nu. Jag studerar o då finns varken tid eller pengar till barn o bröllop så det får vänta i säkert 4 år till. O det är absolut.inget fel med det! Man får ta det i sin egen takt o inte tänka på hur alla andra gör! Det faller sig.nog naturligt när man väl är där och är redo för det livet!
Svara
Lina
| #
Tänk bara på allt du redan uppnått! Det är sådant som många inte uppnår under hela sin livstid. Du har uppnått en del av dina drömmar (som att få jobba för veckorevyn tex)
Allt har sin tid som du skriver, så ingen idé att panika. Du är ju fortfarande ung för tusan! (hör på mig… nyss fyllda 24 och låter som 45?! haha)
Svara
Alexa
| #
Håller helt med dig. Har två kusiner som är tjejer som är ett år yngre än mig, dvs 21. Den ena har PRECIS fått barn och den andra ska få i under året med. HELT PLÖTSLIGT från ingenstans kommer det en sjuk press och man får frågan ”När är det din tur?” Vafaaaan??? Ja om typ 5-6 år när jag har utbildning, fast jobb och är gift, vad är fel med det?
Varför ska alla stressa? orkar.inte.
Tack för detta inlägget! Precis vad jag behövde höra, haha, att jag inte är ensam alltså 🙂
Svara
Simona
| #
Jag håller med dig! Fast jag nojar faktiskt inte… 😉 för när man pluggar får man ofta barn senare eftersom man vill bli klar med plugget och jobba nåt år, när man inte pluggar är det nästa naturliga steg i livet kanske… Så det är helt okej, ingen stress. Nu tar vi det alla lugnt!
Svara
Bloggläsare
| #
Jag är tvärtom men oika ändå. Du och jag är lika gamla. Jag har aldrig varit pä samma nivå som mina jämnåriga.Alltid långt före, jag har inga barn men vill inget hellre. Har aldrig velat något annat. Har försökt vara smart och leva livet som folk säger att man inte kan med barn men det går emot allt jag är. Jag stressar absolut inte men varje dag känns som ytterligare en dag jag kastar bort på att inte göra min livsdröm.. Vet inte vart jag vill komma med det här, perspektivet från en annan 24 åring bara…
Svara
Annica
| #
Haha, gud vad jag känner igen mig. Jag fyller 25 och mina andra kompisar är sambos och vill ha barn och grejer. Flera har förlovat sig. Själv tog förhållandet slut för ett år sen och man är inte i närheten av att vara i det ”stadiet” som ens vänner. Wopsidooo 😛
Svara
Elin
| #
I min bekantskapskrets är det också barn (ibland flera i samma familj) och bröllop. Jag är inte alls där, vill ha frihet och leva livet. Gör det och mår bra. Vill jag ha barn kan jag skaffa det sen tänker jag. Jag är 27, du är yngre. Så ta det bara lugnt du.
Svara
Malin
| #
Men herregud människor, vart har ni bråttom?! Njut av er ungdom, den sker just NU och ni kommer aldrig att få tillbaka den! Vill ni ärligt talat som 25-åringar stå med ett gigantiskt huslån, byta bajsblöjor och vara mitt uppe i en skilsmässa på grund av att ni rusade in i ett äktenskap som ni inte var redo för? Okey, det går inte på det sättet för alla, men ändå. Jag är 23 år gammal, sambo, studerande och otroligt nöjd med livet just nu. Jag känner ingen press trots att en del vänner har skaffat barn och hus, jag skulle inte för mitt liv vilja byta plats med dem. Om tio år när jag just precis har inlett den fasen i mitt liv, kommer de att ha allt det där överstökat redan som 30-åringar. Vad kommer sen för dem förutom vanlig vardag? Är det inte bättre att vänta tills man är ”klar” med ungdomstiden, festandet och resorna( de som inte kan göras med en baby på armen)?Javisst, alla gör precis som de själva vill, men att unga människor går runt och har ångest för att de inte har barn, hus och volvo när de är strax över 20 är ju bisarrt! Igen, var brinner det eftersom det är så förfärligt bråttom?
Svara
Sara
| #
Men GUD vad glad jag blir av att läsa det du (och alla andra här) skriver! Jag är 24, och är VERKLIGEN INTE där än trots att jag har haft pojkvän i 6,5 år. Alltså en unge nu liksom?? Eller giftermål? Panik!!! Sedan känner jag absolut igen det där att man inte ”presterar till sin ålder”. Jag har en kandidat i journalistik men det är ju sjukt svårt att få jobb, jag hänger fortfarande kvar på mitt extrajobb på Ica (bortsett från några månaders frilansjobb)… Känslan av misslyckande och ångest är liksom där dagligen. Men skönt att det finns andra som känner lite som jag!
Svara
Carro
| #
Jag är blott 20 år och har redan bestämt mig för att inte skaffa barn förns jag är 30 eller runt i kring där. Måste ju få resa och leva livet, och sedan skaffa jobb och få en bra ekonomi så att jag och min kille ska kunna trygga barnets framtid.
Klart jag blir lite sugen på att skaffa barn redan nu, men jag är inte redo för det än. :p
Svara
Minna
| #
Det är bra att alla är så olika. Vissa väljer att skaffa barn när de är 18 år, vissa först när de är 25 år. Vissa har inte möjlighet att skaffa barn innan de fyllt 30. Själv är jag 21 år, gift, och väntar mitt andra barn redan, för att det är så jag vill ha det. Och jag tycker INTE att alla ska göra just som jag har gjort. Så stressa inte, din tid kommer! 😀
Svara
Hey
| #
Känner exakt likadant, och då har jag och min sambo ändå vart tillsammans i drygt 6 år. orkar inte med folk som ständigt kommenterar: Är det inte er tur att skaffa en liten/att gifta er snart?
Folk runtomkring oss är mer stressade än vad jag är, fruktansvärt irriterande..
Svara
Susanna
| #
Äh, jag är 28 och var släppt åldersnojan. Jag ser det mer som en välsignelse att alla andra gör annat så jag får uppleva det bästa av alla världar. Älskar andras barn, men vill nog inte ha egna. Har hur många som helst att gosa med men slipper gråtandet och blöjbytandet. Får bara den mysiga sidan med barn. 🙂
Svara
L I L I J A
| #
I hear ya..
Svara
Nat
| #
Jag brukar skoja med min karl och säga att jag ska fria när han är klar med sin utbildning (om ca fem år då han jobbar heltid som revisor samt studerar på kvällarna). Då blir han lite grinig, ”traditionell” (ja, att mannen friar är en gammal tradition, men absolut inte det ”enda” rätta innan någon påpekar detta) som han är. Men han är både maltes och engelsman, så för honom är det rätt viktigt.
Allt från sambos till giftermål och barn är väldigt långt borta! Eller ja, han ska ha mig som inneboende från och till i sommar då jag inte kommer ha ett fast jobb från slutet av maj fram till början av juni. Men vi kommer definitivt inte flytta ihop ”på riktigt” fören om ett par år. Det är så mycket annat som ska hinnas med!
Jag är 25, han är 24, och vi har ingen stress i världen! Vi ska ju trots allt spendera resten av våra liv tillsammans.
Svara
Busigt
| #
Ahaaa… därför hon är så tjock!
Svara
Luucy
| #
Jag känner precis likadant! :S Jag är snart 21, har haft ett stadigt förhållande i 4,5 år men jag vill inte gifta mig och skaffa barn och så, men det gör alla andra?!?! så stressande :S
Svara
Isabell
| #
Att skaffa barn när man bara är 22-23 är ungt!! Du har en massa tid att leva ditt liv och du behöver verkligen inte hitta något att gifta dig och skaffa barn med nu, och inte heller någonsin om du inte vill. Lev ditt liv som du vill och skit i press från samhället, du är bara ung en gång och jag tycker att du ska ta vara på den tiden. Sedan vill man ju ha barn med någon man tycker är underbar och fantastisk, annars kan det kvitta, så ser jag på saken iaf 🙂 Kram!
Svara
T
| #
Du är INTE ensam! Känner exakt samma sak 😉
Svara
Lina
| #
Kan du inte tipsa om olika bloggar du läser? Alltid kul att få lite ny inspiration! Om du vill få lite nya inspirerande bloggar så har jag tipsat om några men som sagt, säg gärna några! 😀 Kram
Svara
Lisa m
| #
Alltså nej faktiskt inte. Jag är tjugosex år och singel och arbetslös men jag försöker trivas med min situation ändå. Det är väl klart att jag någon gång kan känna ’herrejösses vad fort tiden går egentligen’ men så tänker jag på någonting som min gammelmormor en gång lärde mig: ’Varför vara kärringa med strömmen när du kan vara kärringa mot strömmen?’ och det tänker jag väldans ofta på. Man behöver absolut inte gifta sig om man inte vill och man behöver absolut inte skaffa barn om man inte vill.
Man ska göra precis som man själv vill och inte känna av den där pressen som trycker på lite varstans. Det kommer en dag då livet kan ta en stor vändning utan att man ens vet om det och när den dagen kommer då kommer den. Men tills dess: njut av ditt liv och njut av det du vill göra!
Svara
Kajsa
| #
Jag är 22 och aldrig ens haft en pojkvän!!
Vet du hur det känns? Man känner sig jättemobbad och efter xD haha.
Och ja, jag är livrädd att jag inte ska hitta någon, att alla andra skaffar barn, gifter sig osv.. Tänk om jag blir en tant med massa katter bara?
När jag var 16-17 ville jag ha mitt första barn när jag är 23, förstå hur brott jag har?!
Men som sagt, aldrig ens en pojkvän, så jag kommer dö ensam…
Svara
egoina
| #
Det är lugnt! Vi kan ha katt-träffar 🙁
Svara
Kajsa
| #
Åh de skulle vara super ju!
Ensam tant med katter känns plötsligt lite bättre. ;P
Nej men ärligt så är jag rädd.. 22år och inte haft kille. Visst, jag har tagit ett steg tillbaka och fegat ur 2-3 gånger så chansen har ju funnits. Antar att jag får sluta vara så feg ^^
Svara
Elin
| #
Jag hänger med på dom! 🙁
Svara
Sara
| #
När jag var 24 år avslutade jag en relation med en kille som jag träffat i några månader. Inför detta beslut våndades jag, min bästa kompis hade fått barn två år innan och levde stadgat familjeliv. Hon gav mig det kloka rådet att inte ”nöja” mig, för var det så jag ville ha det, så kunde jag gå utanför dörren och hitta en man, vilken som helst. Jag lydde hennes råd för jag tyckte att det var så klokt (alltså jag tog inte en man från gatan). Ett år senare träffade jag en karl, två år därefter flyttade han och jag ihop (för jag tyckte det var ekonomiskt) och ytterligare tre år senare fick vi barn. Vi hade fem år med ganska mycket kul på krogen innan vi blev vår lilla familj. Jag var 30 år och han 35 och kände oss inte alls gamla, vi var färdigutbildade och hade jobbat några år. Min ålder idag är 28 år, i alla fall om mina elever gissar för ”OMG, du ser inte alls ut som 43!”. Själv struntar jag i vilken ålder jag har, bara mina inre organ funkar som de ska. Oavsett om du får barn som väldigt ung eller inte så är du till syvende och sist en pinsam förälder när dottern närmar sig tonåren. Men det är bara kul att höra ”OMG SÅ störig!!”. Med eller utan man och barn så är du ändå du.
Svara
jenn
| #
Medelåldern för förstagångsföderskor är 30,4 år i Stockholm och 29 i riket. Medelålder för att gifta sig är drygt 32 år i riket. Tror det är ganska safe att säga att de allra flesta väntar med barn och giftemål tills de har stabilitet och har hittat någon de kan tänka sig vara tillsammans med hela livet. Jag tror aldrig det kan bli riktigt bra om man känner sig stressad för att det inte händer och med det tänker jag specifikt på personen man ska vara med. Jag tycker det är sjukt att man skulle vara stressad vid 23, eller 29 för den delen. Jag har bara 2 vänner som är gifta. En som är gravid. Då är de 30 och jag ett par år yngre!
Svara
Mari
| #
Jag är 24 och jag väntar med dig! Har dock sambo..men lever loppan, barn och giftemål känns en bit bort 🙂
Svara
Elina
| #
Jag har samma problem. Jag fyller 25 (!!) i år och alla mina vänner jag växt upp med har barn, ska ha barn i år och är gifta / förlovade. Känner ibland enrom press men samtidigt så kan jag se det så att jag valt en annan väg och ett annat liv att leva. Jag vet ju att jag inte prioriterar en familj nu och har fortfarande långt kvar tills dess. Det är bara o hålla hårt i dina drömmar och visioner och göra som du vill. Tror många unga idag skaffar barn och familj just på grund av att det är stressade.. Bara stå på dig! Du är ju business woman! 😉
Svara
Tanya
| #
för mig känns det bara oansvarfullt att skaffa barn just nu, är 22. jag är liksom inte klar med att leva ännu, ska jag då försöka hålla någon annan vid liv samtidigt? Nä, det får vänta tills jag blir 30 eller nåt. När jag sett klart världen.
Svara
Monika
| #
Ja för fan! Kan folk lugna sig lite 😛 Är snart 25 och är den enda av mina vänner som inte har ett seriöst( och långvarigt) förhållande. En del är gifta och en del har barn! Är visserligen en väldigt nöjd och lycklig singel, men börjar känna tidspressen. Först ska jag träffa någon, vara ihop länge, flytta ihop och efter tillräckligt lång tid (när det nu är) skaffa barn. Möjligen gifta mig, men inte särskilt viktigt.
Gah! När ska jag hinna med detta? Blir ju inte precis yngre 🙁
Svara
Charlotta
| #
Jag hade världens åldersnoja när jag var just 24, en dum ”mittemellan ålder” tyckte jag. Man är jätte ung men samtidigt läskigt vuxen. Jag kan trösta dig med att det gick över när jag blev lite äldre (27 nu). 😉
Att umgås lite med folk som är äldre brukar få en att känna sig rätt ung och fräsch också, hehe.
Svara
Marika
| #
Egentligen är det ju samhällets ”fel”. Att man förväntas göra vissa saker vid en viss ålder och det är ju knäppt. Jag förstår din känsla. Jag var singel i många, många år, pluggade och längtade efter kärleken. När jag var 25,5 tänkte jag skit samma, jag är väl umgmö då. Men så träffade jag en fantastis kille, flyttade till min hemby, skaffade hus och nu väntar vi barn och planerar bröllop. Jag fyller 29. Känner mig varken gammal eller ung. Allt tar sin tid. Var inte stressad, lev ditt liv som DU vill leva det. Ha det gott!
Svara
Amanda
| #
Jag skulle säga att ditt tänk är ganska normalt, jag menar, jag är 16 år och är redan orolig över om jag kommer att träffa någon över huvud taget eller skaffa barn haha 😉 Jag skulle säga att man oroar sig över saker som man anser viktiga p.g.a olika anledningar och eftersom man kan oroa sig, så det är bara att ändra inställning och tänka logiskt/positivt eftersom det är så onödigt att tänka negativt. Varför ska man tänka negativt när man ändå kan tänka positivt? Du är ung, passa på att leva och gör som din magkänsla säger så löser sig allting, och om det inte känns bra än så är det inte slutet eftersom allt löser sig i slutändan. 🙂
Svara
Sara
| #
Men snälla, palla vara bitter för att du inte har ett totalt lyckat liv just nu. Jag är lika gammal som du och planerar varken bröllop, är gravid eller har en bebis. Men visst jag förstår dina tankar, tycker också det är mkt graviditetsnyheter överallt. Men bara för du inte har en pojkvän så skriver du ett inlägg om att du får livskris pga det.
Svara
egoina
| #
Hade ”livskris långt innan det tog slut med mitt ex, så det har inte med det att göra.
Svara
Erika
| #
Du är verkligen inte ensam! 🙂 Känner sån stress när vänner och bekanta gifter sig, flyttar till hus eller skaffar barn!
Svara
Erica
| #
Förstår hur du känner! Men det kommer, bättre att verkligen leva livet och låta det man strävar efter växa fram. Det är ingen stress och det viktiga är att man lever det livet man vill!
Svara
Ellinor
| #
Håller helt med dig, men du ligger lite i lä om du jämför med mig. Jag blir 21 år i oktober och har aldrig haft något seriöst förhållande än. Jag känner också panik! Jag vill också ha barn snart och ha en ring på fingret 🙁
Svara
Nikolina
| #
De är inge bråttom. Vissa skaffar inte barn fören de är 35. Jag har alltid velat varit en ung mamma för min föräldrar var så gamla. Har tyvärr förlorat dem redan.
Är 23 år och snart två barns mamma om allt går som de ska 🙂
http://www.ankpung.blogg.se
Swedish blogger, Family, tattoos and rock n roll
Svara
Linn
| #
Jag blev singel för ca 6 veckor sen efter fyra år tillsammans, jag är 25 år och bor hos mamma igen, om jag har en livskris????? Min värld är upp och ner, fan skönt o läsa att nån annan ochså känner samma ingen i min närhet vill inte riktigt förstå känns det som.
Svara
Julia
| #
Älskar meningen ”Jag har typ en livskris över att jag inte har en livskris.” – word
Svara
M
| #
Luuugn i stormen!
Njut av att vara ung! Allt har sin tid och plats… Herregud jag var 28 när jag BÖRJADE plugga, nu fem år senare har jag gjort kometkarriär och smått börjar fundera på barn… Plugga, festa, umgås med vänner och gör alla tokiga saker så länge som det går! Och hur grovt det än må låta så ligg runt lite för tusan. Man ska njuta av kroppen man fått och passa på när man kan. Livet är underbart efter 30 också. Men på ett helt annat sätt, och man kan inte snurra tillbaka tiden och börja rumla nu om man missat det innan.
Jag är glad att jag levde rövare i många år, det gör mig nog säkrare i besluten jag tar idag…
Kram på er alla 20-nånting!
Svara
Maria
| #
Jag läser detta högt för mig sj minst en gång i månaden.
Man övertygar sig själv om att livet kommer att bli bättre efter det att man gift sig, fått barn, sedan fått ett till. Sedan är man frustrerad över att barnen inte är gamla nog att vara mer tillfreds och man vore mer tillfreds om dom vore det. Efter det så är man frustrerad över att man har tonåringar man måste klara av att hantera. Man kommer verkligen bli glad när dom är ur det stadiet. Man intalar sig själv att livet kommer att bli fullkomligt när ens partner skärper till sig, när man skaffar ett bättre jobb, när man kommer iväg på den där resan när man är pensionerad. Sanningen är att det inte finns ett bättre tillfälle att uppskatta livet än just nu. Om inte nu, så när? Ditt liv kommer alltid vara fullt av förändringar. Det är bäst att erkänna för sig själv och bestämma sig för att vara lycklig ändå. Lycka är vägen. Så, värdesätt varje ögonblick du har och värdesätt det ändå mer för att du delat det med någon speciell, speciell nog att spendera din tid med … och kom ihåg att tid inte väntar på någon.
Så, sluta vänta …
Tills din bil är färdigbetald.
Tills du skaffar nytt jobb eller nytt hem.
Tills barnen flyttar hemmifrån.
Tills du börjar plugga igen.
Tills du slutar plugga.
Tills du går ner 10 kg.
Tills du går upp 10 kg.
Tills du blir gift.
Tills du skiljs.
Tills du får barn.
Tills du går i pension.
Till sommaren..
Till våren.
Till vintern.
Till hösten.
Tills du dör.
Det finns ingen bättre tid än just nu att vara lycklig. Lycka är en resa inte en destination. Så arbeta som om du inte behövde pengar, älska som om du aldrig blivit sårad och dansa som om ingen såg dig.
Svara
Ehlin
| #
Det kommer när det kommer, vännen, var sak har sin tid. 🙂 <3
Svara
Johanna
| #
jag har åldersnojja deluxe, jag är tjugo-fucking-sex år och inte pluggat klart, ingen pojkvän och ingen egen lägenget (andrahandskontrakt) well done liksom. men tror inte jag haft sån nojja om inte folk tjatat på mej… chilla liksom!
Svara
Concordelia
| #
Man är redo när man är redo och vissa blir aldrig det heller. Jag är 31 i år och vet fortfarande inte om jag vill ha barn eller inte (men det lutar åt inte), levde i ett flerårigt förhållande tills i vintras och nu, ja, nu förändras livet som det gör. Go with the flow och allt sånt. Jag vill gifta mig. Ja. Med rätt person. Jag vill bygga upp ett liv och en bostad tillsammans, men barn? Mjnä. Finns inte i min drömbild. Och Blondinbella, nej, jag är inte det minsta rörd eller glad för henne, jag bryr mig inte om det faktiskt. Det är bara ett ”jaha” och så läser man vidare om något intressantare. Och som någon sa, att hon för ett år sen inte var tillsammans med sin kille – och nu har de barn? Känns ju lovande, jag hade ju hellre väntat ett par år så man var mer säker på varann. Det är ju iofs ingen garanti, men ändå…
Svara
Antonia
| #
Åh tacktacktack! Gud vad skönt att jag inte är ensam om att känna såhär! Nästan alla mina vänner skaffar barn och förlovar sig nu (Runt 22årsåldern) och samtidigt som jag är glad för deras skull så är jag inte ett dugg avundsjuk. Snarare tvärtom, Väldigt tacksam att jag inte hamnat där. Jag känner det som att dem kastar bort deras ungdom och är glad att jag inte gör det! 🙂
Svara
Filippa
| #
Gaggats Egoina sluta nu! Du är 24 år! Vem har bestämt att man ’ska’ gifta sig, köpa hus och så skaffa barn och vovve? Jag tycker du ska passa på att resa, för det är svårt med barn under 6 år tex. Har man inte curry den rätta än så får man nöja sig med det, det kommer! Din farmor, 95 gifte väl sig? Förr eller senare liksom!
Svara
Lisa
| #
Alltså jag förstår fullt allas ångest över att alla runt om en skaffar ungar och man själv inte ens är i närheten. Jag själv kan känna så ibland. Men däremot tycker jag inte att man ska klaga på alla som faktiskt gifter sig och skaffar barn tidigt, eller som bara har varit ihop med sin pojkvän ett år innan de får barn (Som i Blondinbellas fall). Vad säger att det kommer funka bättre om ni har varit ihop i 10 år istället för 1 år? Mina föräldrar var ihop i ungefär 1 år innan de gifte sig och de är uppe i 18 år nu i sommar.
Men egentligen ska man inte oroa sig över saker man inte kan kontrollera överhuvudtaget. Det tar bara energi, det är mycket bättre att bara låta allting bli som det blir och inte bry sig så mycket om andra.
Svara
gabbi
| #
jo jag vet exakt vad du pratar om. fyller 24 år om en vecka. bor fortfarande kvar hemma hos päronen. slösar för mycket pengar på kläder och skor. i sinnet känner jag mig fortfarande som typ 16 år, hur sjutton skulle jag klara av att ta hand om en skrikande bebis? det räcker med min hund som gnäller som ett litet barn när hon har PMS ;).jag och min b-friend har ett av och på förhållande och är inte ens i närheten av att stadga oss. folk jag känner i min ålder är just nu gravida med sitt andra barn, har skaffat radhus, förlovat sig och pratar om att bli av med gravidkilona. det känns som att jag lever i en helt annan värld än dem 😉
Svara
zannyh
| #
Typ alla mina vänner och bekanta har eller ska ha barn redan. En del är till och med inne på sitt andra.. Och jag är inte ens i närheten av något sådant. Så du är inte ensam!
Svara
Linnéa
| #
orka att alla skall få barn 🙁
Svara
Nathalie
| #
Skönt att höra att någon känner likadant. Jag har dagar när jag bah ”fuck it! Jag är ung! Har hur ånga år som helst på mig!” och dagar när jag bara vill sjunka genom jorden för att jag kommer leva ensam med någon jävla katt för resten av mitt liv.. Eller ingen katt heller för den delen, så jävla jobbigt att städa.. Kanske jag och min bil..
Svara