Jag hade tråkigt häromdagen och läste lite i mitt arkiv. Jag plöjde genom januari och februari 2008 och HAHAHA herregud. Jag var ju sjuk i huvudet? Samtidigt som jag skäms lite ibland blir jag så oerhört stolt över den unga, galna, egna och härligt provocerande tjejen. Nu plötsligt har jag ansvar för saker och grejer. Jag hade gett mycket för att vara 18 igen och bara vara.
Här är några printscreens. Minns ni till exempel när jag var skitförbannad över att jag inte fick vara med på Wikipedia? Jag skrev in mig själv hela tiden, men de plockade bort artikeln.
Och alla dessa inlägg om Burger King.. Jag förstår nu varför jag var tvungen att radera de flesta..
Hur jag såg ut för fem år sedan:
Jag och Sofie ♥
Hur min bloggdesign såg ut då:
Ett axplock av inlägg från januari och februari 2008:
Haha! Jag saknar Alex. Han bor i Stockholm nu.
Jag hade projektarbete om Amnesty och tänkte skicka detta brevet…
Tänkte tipsa om en rolig lek som vi körde igår som jag tror att vi kommit på själv.
Leken heter ”jag slår vad om” och går ut på att man turas om att dra en lapp och läsa ett påstående som de andra sedan ska avgöra om man klarar av eller inte. Tanken är att alla utmaningar börjar med ”jag slår vad om att du inte kan….”.
Exempel:
Säga tio namn på affärer på tio sekunder.
Lyfta personen till höger med en arm.
Ät en sked smör.
Dansa ”hey macarena” fyra gånger på 15 sekunder.
Skicka ”Har du fört över pengarna ännu” till första personen på K i din telefonbok.
Ja, ni förstår. Fantasin sätter gränser.
Såhär gör man:
1) Alla skriver ”utmaningar” på lappar som man sedan viker ihop och lägger i en skål.
2) Sedan turas man om, drar en och en lapp och läser högt.
3) De andra spelarna ska avgöra om de tror man klarar det/gör det eller inte och visa fram ”ja” eller ”nej” medan den som läste lappen tittar bort.
4) Personen utför utmaningen.
5) Räkna poäng hur ni vill och ha någon som är ansvarig för att ta tid när det behövs. Man får alltså poäng när man gissat rätt på ”ja” och ”nej” och om man klarat sitt uppdrag.
”Killar gillar tjejer som lagar mat, så ställ dig och rör nu så tar jag en bild. Då ska vi nog se till att du blir gift!”, sa min fasters man. Vi får väl se om det funkar då. Det jag rör i är förresten salsa. Ser inte så aptitligt ut på bilden, men lovar att det var typ det godaste jag ätit 2013.
Jag tycker att det är rätt coolt att min kusin har över 44.000 följare på Instagram. Plötsligt har släkten lite mer förståelse för sociala medier. Bra för mig. Han är grymt duktig. Följ! (Följ mig också, har bara nittio kvar till tiotusen).
Numera kändishunden ”Dixi the dog” från hans Instagram. Blev ni starstrucked nu?
Känner mig lite hemsk som sitter här och smygfotograferar. Men var tvungen. Fick värsta nostalgi-trippen.
Flickan framför mig äter godis som jag inte sett sedan jag var liten. På bilden äter hon en evighetskule. Det heter så på norska i alla fall. Vad heter det på svenska? Det är en stor (socker)boll som man slickar på och så ändrar den färg och tar aldrig slut. Jag älskade dem när jag var liten. Tror dock aldrig jag sett dem i Sverige. Finns det här?
För övrigt kom två tjejer fram till mig och ville ta bild på Göteborgs bussterminal. Jag tappade min telefon och fick krypa under en bänk. Haha, sådär härligt förvirrat som alltid. Kul att träffa er!
Jag är snart klar med att packa. Egentligen är det onödigt att jag packar i en så stor väska för endast två dagar. Men för det första så vill jag använda den fina resväskan jag fick i julklapp och för det andra så lyckas jag tydligen fylla den ändå..
