Tack för alla kommentarer. Det känns lite bättre idag, jag tog en värktablett till slut så att jag äntligen kunde somna. Sedan sov jag bort typ hela dagen och när jag vaknade kändes det som världens hemskaste träningsvärk och som om rumpan och ryggen var ett stort blåmärke. Jag tror det hade gjort mer ont om den var bruten, så vi får hoppas på att det bara var en ordentlig smäll och läker snart.
Det blir himla intressant att skriva tentan på fredag dock. Hur ska jag göra? Ligga ner? Ha med mig en badring? Stå upp? Haha, det löser sig nog.
Det som är mest bekvämt är att stå, så jag går runt här hemma sjukt rastlös och försöker hitta något att göra. Att böja sig går inte, inte heller att ta några långa steg. Eftersom disken är i min höjd har mitt kök aldrig varit så rent som idag. Allt ont för något gott med sig, right?
Det gör mer och mer ont och min google-diagnos säger att jag har en bruten svanskota. Tydligen kan man ändå inte göra något åt det (slipper helst undersökningen som innefattar ett finger i rumpan) så det är bara att vänta ut det. Två till tre månader läste jag. Stämmer detta?
Hoppas dock att den värsta smärtan försvinner snart, jag vet inte var jag ska bli av. Mest ont gör det längst ner i ryggraden, typ mellan skinkorna samt i rumpan och en liten bit ut i låren (sida och baksida). Det gör ont att böja sig fram och att sitta. Det känns okej att gå även fast det värker lite och jag är stel som en pinne.
Jag har varit hos mamma och bokfört idag. På vägen hem halkade jag på en isfläck. Vanligtvis när man trillar utomhus är första tanken ”hoppas ingen såg mig”, nu var min första tanke ”hoppas inte jag behöver åka till sjukhuset”. Så ont gjorde det. Jag klarade nästan inte av att resa mig igen. Men till slut gick det och jag lyckades gå hem utan problem.
Nu känns det dock värre. Jag har ont i ryggen, svanken, rumpan, ena benet och handen som är svullen och har skrapsår. Ja, stackars mig buhu.
Så här såg det ut innan det:
När jag kom hem till mamma var hon helt inne i ett pussel. ”Hej”, sa jag. ”Vänta lite”, sa hon.
Mimi ville i alla fall umgås. Typiskt att hon blundar på den enda bilden hon är still på.
Jag hängde i soffan lite.
Sedan var det dags att bokföra….och mamma…ja, hon lade pussel lite till.
Nästa vecka på onsdag (den 23 januari) kommer jag att ha en egen monter på Landskrona skolmässa. Från och med klockan 11.00 kommer jag att vara där. Det vore hur kul som helst om ni ville komma förbi och säga hej till mig så att jag slipper stå helt ensam.
Vi kan prata utbildning, att starta eget eller hur man gör för att skriva i en tidning. Eller så pratar vi om något helt annat, det är upp till er.
Spana in Skolmässans Facebooksida HÄR. Där finns mer information samt lite tävlingar.
Jo, men det är ju bra att jag har koll på vilka grupper jag är med i på Facebook.
Bajsporr?
Rätt sjukt att man bara kan lägga till någon sådär. Någon lade till mig i denna grupp i juni 2011 tydligen, så jag har alltså varit med i ett och ett halvt år. Den har fyra medlemmar inklusive mig. Ja, inte nu längre då eftersom jag gick ur.
Snyggt om en framtida arbetsgivare hade facebookat mig. ”Hmm, nu ska vi se här…vettig profilbild, inga pinsamma status-updates, inte överdrivet många fyllebilder…MEN….vänta här nu….är hon med i en grupp som heter BAJSPORR?!?”
Och ni som inte tror att arbetsgivare facebookar upp en. Det gör de.
Jag fick hur mycket beröm som helst av tjejerna igår när jag diskade efter maten. ”Vem kunde tro att du kunde sånt”, sa de. ”Vad menar ni med det?”, frågade jag. ”Jo, men du är ju lite sådär….tafatt”, svarade de.
Woho! City Gross är räddaren i nöden! Gillar egentligen inte den runda varianten, men det var den enda de hade. Whatyougonnado, fyller ju sitt syfte, liksom. De hade en annan typ som man skulle fälla upp, vilket var absolut helt omöjligt och det är inte alls så att jag råkade ta sönder den och gömde den i en hylla.
Och när man inte trodde att man kunde älska City Gross mer…
Sedan hade vi middag och trevligheter hos Lina tills hon började rulla ner gardinerna och vi förstod att vi skulle gå hem.
