I väntan på bussen
Jag börjar sent idag, men åker till skolan några timmar tidigare för att skriva på en text. Hur duktig jag är? Jätteduktig!
Jag börjar sent idag, men åker till skolan några timmar tidigare för att skriva på en text. Hur duktig jag är? Jätteduktig!
Himla svårt att vara seriös.
Egoina: Åhh vårt favoritprogram kommer ikväll!
Andreas: Xfactor?
Egoina: Nej.
Andreas: Svenska Hollywoodfruar?
Egoina: Nej.
Andreas: New Girl?
Egoina: Nej.
Man bara: Mmm okej, jag vet kanske inte vilket vårt favoritprogram är.
Tja!
Jag skulle iväg och köpa en present efter skolan (men råkade handla massor till mig själv istället). Så det är där jag har varit hela dagen.
Jacob kommer snart hit för lite plugg-tajm. Jag har kommit fram till att det är i princip omöjligt att sätta sig ner och plugga själv. Därför behöver jag sällskap. Han gör sitt samt håller koll så att jag gör mitt = perfekt. Ska försöka tjata till mig en Xfactor-paus dock. Men det borde inte vara överdrivet svårt.
Det blev en liten diskussion då jag råkat skriva ”enda” i min krönika när det skulle vara ”ända”. Jag har haft svårt för det där, men här har vi reglerna en gång för alla:
Enda: Är ett räknesätt eller något som är ensamt i sitt slag. ”Du är den enda för mig”.
Ända: Yttersta delen av något eller slut, understryker också riktning eller rörelse. ”Ända sedan”.
Så! Nu kan vi alla sova gott!
/Dagens svensklektion.
Andreas lånade pengar av mig för någon månad sedan och när han sedan förde tillbaka dem till mitt konto skrev han ”tack babe”. Bara det att hans bank av någon anledning lade till en trea i meddelandet också:
Det har varit ett internskämt sedan dess. Jasså? Babe 3? Vem är nummer 1 och 2 då?
Vi var ute och körde.
Andreas: Åh vad fint allt blir i kvällssolen.
Egoina: Mmm.
Andreas: Det blir typ gult.
Egoina: Som Sepia!!!
Andreas: Vad är sepia?
Egoina: En effekt på kameran.
Andreas: Såklart…
Sepia: