Omvänd frågestund
Jag nämnde en gång att jag skulle vilja jobba med att svara på frågor i en tidning. Det finns ju alltid en spalt längst bak där läsare skickar in frågor (standard brukar vara sex och kärlek). ”Gör det på bloggen då”, skrev ni.
Så nu gör vi det. Fråga vad ni vill så ska jag försöka svara bäst jag kan.
Alltså: Ni ställer frågor om er själva och inte om mig.
Shoot!
0
Gabriella
| #
Dumt att jag precis tänkte fråga dig en sak! Men om du svarar på en fråga om dig kan du få svara på en om mig med!
Jag bara slökikade i dina arkiv (läskigt kanske?) och såg att du var i Norge med din dåvarande pojkvän David i november -10. Men hallå? Är det inte han som är din kompis David? Har jag levt i en helt annan dimension fram tills nu? Hjälp? 🙁
Och sedan den här då, om mig då;
Jag skulle vilja skriva krönikor, typ som du, men har ingen författar-aktig utbildning, (tror inte ens jag har högskolekompetens, trots att jag är skitsmart!) och VG i Svenska A och B, bara, vad ska jag göra?
(Jag tänker på dig hela tiden, för jag har följt med min pojkvän på jobb-resa till Skåne! Tror jag ser dig överallt, typ.)
Svara
Jenn
| #
Vad är kärlek?
Svara
Vic
| #
Hur ska man gå vidare från en kille man vart och fortfarande är kär i, när han tappat känslorna efter ett år tillsammans och man fortfarande är vänner? Det är svårt som fan, vill bara gå vidare för bådas skull men sänker mig själv istället. Kloka kvinna, hjälp mig.
Svara
E
| #
Jag och min kille hade varit tillsammans i över två år och sedan gjorde han slut med mig, bara sådär, helt plötsligt (Vi hade gjort slut en gång innan det under de två åren men den gången var han ledsen och vi pratade om det och vi kom fram till att det var det bästa just då. Men den här gången var det så kallt, och han var så arg. Jag förstod ingenting.)
En vecka senare fick jag reda på att han var kär i en utav mina bästa vänner. Mådde skit verkligen. Men hon lovade mig att ingenting skulle hända och att jag var så mycket viktigare än honom. Så det gick liksom över, jag var ju inte över honom riktigt men det kändes bättre.
För drygt en månad sedan fick jag reda på att de faktiskt har varit tillsammans jättelänge och att ingen hade sagt det till mig. Hon hade alltså umgåtts med mig en hel dag och sedan när jag hade åkt hem så hade hon åkt till honom/han åkt till henne.
Jag tänker inte berätta vad jag gjorde men jag vill bara veta vad du skulle gjort. Om jag gjorde ”rätt”.
(jag vet, sånt händer bara i film, men tydligen inte)
PS Du är bäst!
Svara
Anonym f12:a
| #
Hur gammal var du när du förlorade oskulden?
Svara
egoina
| #
Du missade nog hela grejen..
Svara
Elin
| #
Hahahahahaha!!!! Förstår att ni bloggare blir less ibland…
Svara
Mauritz
| #
Man kan ju ta det åt andran hållet 😉
När blev jag av med oskulden?? 😀
Svara
Emma
| #
Man kan ju inte annat än testa 😉
Min pojkvän och jag (26 och 23 år) har varit tillsammans i 6 år. Vi träffades alltså när vi båda var väldigt unga men har hållit ihop trots många snedsteg och motgångar under vägen. Man har ju liksom vuxit upp tillsammans med allt vad det innebär. Men jag har börjat känna den senaste tiden att han liksom är ”trött” på mig. Inte på det viset att han dissar mig eller behandlar mig illa, men att jag kanske inte är lika rolig att umgås och prata med längre, kanske även är han trött på mitt utseende. Har du något tips om hur jag kan försöka få igång ”gnistan” igen? Den där härliga nyförälskade känslan.
Svara
M-L
| #
När borde man ha ”the talk” med någon man träffar/dejtar? Hur svårt och jobbigt som helst ju.. Jag har ingen aning vad killen jag träffar tycker osv osv.. Något tips??
Svara
M
| #
Hej Egoina!
Jag har senaste halvåret försökt lära mig leva med att min sambo har fått cancer (vi är 22 år). Han har gått på cellgifter hela sommaren. Det känns så fruktansvärt tungt och jag är rädd. Hur tror du man bäst ska göra för att hantera en sån sak? Och hur ska jag göra för att inte känna mig så olik kompisar i min ålder som aldrig upplevt något liknande?
Svara
Sofia
| #
Okej, vi kör!
Jag undrar kort och gott hur man blir kär. Jag har träffat massa fina trevliga killar (15+ st) men efter bara några veckor så tröttnar jag. Jag kan dessutom oftast inte komma på vad ”felet” är på killen men jag blir inte kär helt enkelt. Blir knäpp, har jag för höga krav eller är jag otålig? Kram från en bloggläsare sen 4-5 år!
Svara
Diana
| #
Alltså typ ”vilken mat gillar jag bäst?” och sen ska du spå lite i det eller?
Svara
Stina
| #
Känner mig så trög……………………förstår inte?
Svara
16år
| #
Hej, jag är en 16 år gammal tjej som precis har börjat gymnasiet, jag är normal har rätt så många kompisar och jag ser helt okej ut licksom. Men här kommer problemet, jag har alldrig haft en kille, jag har alldrig kysst någon och jag har typ alldrig gått på en riktig fest och det är inte för att jag inte vill det. Är jag skitkonstig? och hur ska jag göra för att killar ska lägga märke till mig som mer än en vänn? Skulle betyda jättemycket om du hjälpte mig! kram
Svara
cornelia
| #
Ville bara säga att jag var exakt likadan! Inget att skämmas över. Men tro mig, det kommer. VIKTIGT – känn ingen press!
PS. Jag har haft en kille i två år nu! /en tjej som tog studenten i våras!
Svara
161/2
| #
Jag har ett par frågor:
1.jag älskar att skriva och har gjort det i hela mitt liv, jag går på samhällslinjen, andra året . Alla frågar vad man ska jobba med i framtiden , vet du någon bra utbildning? Ett passande jobb?
2. Hur stor skillnad tycker du att det ska vara på en kille och tjej i ett förhållande?
Svara
161/2
| #
Jag är inte samma person om hon som heter ”16 år” men jag vill bara säga att jag har inte heller aldrig haft en pojkvän så du är inte ensam.
Svara
Sofie
| #
Jag var också likadan. Tror fan mitt första hångel var när jag var 18 på krogen, förlorade oskulden det året också men önskar ibland att jag hade väntat på en bättre kille, som min nuvarande.
Men nu är jag 23 och är förlovad med min kille som jag varit tillsammans med i 3 år. Så det ordnade sig skitbra för mig, och det kommer det säkert göra för dig också. Man behöver inte ha bråttom.
Svara
Victoria
| #
Jag har flera personer i min omgivning som har ADHD. Hur sätter man sig bäst in i deras situation? Alltså, hur får man bättre förståelse?
Svara
Julia
| #
Hur ska jag göra för att hinna med skolan (går andra året), umgås med minna vänner, min pojkvän och min familj? Hur får man tiden att räcka till? :/
Svara
S
| #
Jag har smsat med en kille (kollega) sedan början av sommaren och jag tror att vi gillar varandra (har dock inte kyssts, haft sex etc utan dejtat vanligt) för han tar verkligen tid på sig att ”lära känna” mig. Jag har länge vart osäker på vad han ser mig som å då sa han ”inte kollega inte kompis, räkna ut resten”. Sen har han även sagt att han gett upp de där med förhållanden. Vad ska jag uppfatta det där som?
Svara
vicc
| #
är 14 årig oskuld och ska nog nart göra ”det” med min pojkvän, men undrar, ska man raka sig ”där nere” elr ska man låta de va? om man ska, typ hur mycke ska man raka sig? och gör man inte illa sig?
tacksam för svar, och tack för en underhållande och bra blogg!<3
Svara
Mici
| #
Till vicc:
Nu är ju inte jag Egoina, men jag kan ge dig ett råd ändå:
VÄNTA MED ATT HA SEX.
Du är lite för ung, ok? Jag själv var 15 och det var alldeles för tidigt så här i efterhand. Och ja, jag älskade min dåvarande kille och det var inget fel på det, men jag önskar att jag hade väntat ändå. Bara något år eller så…
Men om du nu verkligen är säker (är du verkligen det?), skit i håren och raka dig bara om du själv vill. Och i så fall, använd en vass hyvel och gör det i duschen. Och raka inte av allt!
Svara
Emma - utbytesstudent i London
| #
Jag och min kille har precis gett oss in i ett distansförhållande mellan England – Sverige, vad är ditt bästa tips för att få det att funka? 🙂
Svara
Anonymish
| #
Jag skryter och säger till alla att jag har godisförbud men sitter seriöst och smygäter, värre än en smygrökare. Vad är det för fel på mig??? Behöver typ en ny hobby
Svara
emilia
| #
HAAHAHAHHAAHAHHA! amazing..
Svara
T
| #
”Kära Egoina”
Jag har snart varit tillsammans med min pojkvän i ett år, vi är sambos sedan ett halvår och jag har från början kännt att han är den jag vill leva med, och han känner likadant. Jag älskar honom av hela mitt hjärta och han älskar mig lika mkt, vi har redan pratat om giftermål och familj i framtiden. Jag kan verkligen vara mig själv med honom, vi har roligt ihop och vi stöttar varandra genom allt. Så långt ett perfekt förhållande, vi fungerar så bra ihop och han är världens finaste och snällaste. Jag litar på honom till 100% och är säker på hans kärlek till mig. Ändå är jag svartsjuk på hans ”ex”.
De var på g/kk under 5-6 månader ungefär med avslut ungefär ett halvår innan vi började träffas. De var aldrig tillsammans, han var aldrig kär på riktigt utan har beskrivit det som att han var med henne för att han kände sig ensam och att han trodde att han tyckte om henne ett tag. Han lät det dock rinna ut i sanden eftersom han inte kände tillräckligt och började störa sig på många av hennes sidor.
Han jobbar dock med henne. Och hon tränar på samma gym. Och hon ser honom som en bra killkompis, och är väldigt flörtig i tonen. Hon är flörtig mot alla killar enligt min pojkvän men det stör mig något enormt att hon ska tillåtas vara så mot min pojkvän. Han besvarar det inte såklart men är ändå för snäll för att säga ifrån på skarpen, eftersom han är rädd att hon då skulle bli sur och vända hela arbetsplatsen emot honom. Tanken på att hon går runt och halvstöter och flörtar med min pojkvän ”hela dagarna” gör mig illamående (säkert mer i mitt huvud än i verkligheten).
Jag tycker verkligen illa om henne. Han tycker att hon är jobbig på många sätt men har ändå dåligt samvete för att han är så kort mot henne, vilket jag inte riktigt förstår. Jag vet att jag inte har något att oroa mig för, jag vet verkligen det, ändå mår jag dåligt över att hon måste ha en plats i hans liv. De umgås inte på fritiden, om hon skulle föreslå det styr han av det. Han vill inte umgås med henne men vill inte vara otrevlig heller, vilket jag såklart förstår.
Vi har pratat mycket om detta och han förstår mig, och tror att det har att göra med att min självkänsla inte är på topp och att jag på något sätt tror att hon är bättre än mig. Trots att han gång på gång berättat att han aldrig känt i närheten så mkt för någon annan som han gör för mig, och att han älskar mig mer än allt annat. Och jag tror honom. Han lämnade ju faktiskt henne, och han har inga känslor för henne trots att de ses så ofta. Det borde ju vara tillräckligt för mig. VARFÖR kan jag inte släppa detta? Jag är inte svartsjuk överlag, bara mot den här tjejen, för jag vet att det har varit ”något” mellan dem, de har varit intima med varandra, och tanken på att hon går och småflörtar med min kille gör mig illamående.
Hur ska jag göra för att få min hjärna att inte bry sig om detta?
Hur ska jag göra för att sluta låta henne ta energi från mig?
Ursäkta för novellen, hoppas du orkade läsa!
Svara
J
| #
Jag är 17 år och oskuld och det känns så himla jobbigt när folk frågar ”är du oskuld?” man ba ”det tänker inte jag svara på för det angår inte dig”.. Och så känns det så jobbigt att man inte vet ”hur man ska göra” första gången jag ligger med någon…
Sen har jag inte heller kysst någon och samma sak där så känns det ”pinsamt” att vara sjutton år och aldrig ha kysst någon och hur gör man liksom?
Ahhhh… Kanske mer ett ”tyck synd om mig” än en fråga, men ge mig något svar ändå haha!
Du är bäst Egoina! 🙂
Svara
c
| #
Om det är nån tröst kan jag säga att jag fick min första kyss först när jag var 17. Tyckte också att det var pinsamt innan jag gjort det, men väl efter så kände jag ungefär ”Jaha, varför gjorde jag en sån big deal av det hela?”
Det är absolut ingenting att skämmas för, och du behöver bara vänta, tillfället kommer. Bättre att göra så än att stressa fram nått!
Svara
Linda
| #
Till alla er unga under 18 som oroar er för att ni fortfarande är oskulder.
STRESSA INTE! Det kommer en dag ni träffar någon!
Jag var själv nästan 19 innan jag blev av med min, hade chansen flera gånger tidigare men det kändes inte rätt med de killarna.
Strax innan studenten träffade jag världens bästa kille som jag kände hade allt jag letar efter. Jag är glad över att jag väntade och fick dela den upplevelse med min (numera) sambo. Han brydde sig inte alla om att jag va oskuld och 19, han tyckte mer att det var starkt av mig att våga säga nej och inte falla för grupptrycket som ofta uppstår.
Gör absolut det som känna bäst för er själva. Men jag känner många som varit oskulder tills efter 18 år och det är inget konstigt! Det visar bara att ni har tillräckligt med respekt för att vänta på den rätta!
Svara
A
| #
Hångla med någon kompis? Det brukade jag göra, mest för att det är roligt att hångla.
Var stolt över att vara oskuld. Vad fan, skit i att hålla på och hetsa om det där. Jag blev av med den när jag var 13 år, vilket för mig var helt jävla sjukt. Om det är något jag hade velat ändra på hade det varit just oskuldsgrejen. Blev kär första gången när jag var 17 år, hade varit bättre att vänta.
När folk frågar svara bara ”ja, och vad är det med det?” respekt åt dig i sånt fall!
Svara
Manda
| #
Känner igen det där! Man känner sig så utanför och annorlunda bara för att man inte kysst någon eller förlorat oskulden. Tro mig många är i den sitsen. Själv var jag 18 när jag hånglade första gången och 19 när jag väl förlorade oskulden. Det är värt att vänta så slipper man ångra sig. Du har hela livet på dig att ta igen allt sex.
Svara
Lilac
| #
Varit kär i samma kille i två år, vi har varit kompisar lika länge. Men han skaffade en flickvän ett halvår senare, vilket var när jag berättade om min”crush”. Vi fortsatte att vara vänner och skriver till och från med varandra.
För ett tag sedan gjorde han och hans flickvän slut, och när jag frågade hur det gick med flickvännen, så ljög han om det och sa att de var lyckliga. Har innan gjort klart att jag har gått vidare. Och när vi pratade så hängde han upp sig på att jag var på g med andra.
Vet inte vad jag ska tänka egentligen.
Svara
cool_chey_wantz_to_be_biff
| #
Har skitsmala vader som jag ogillar, vad tycker du jag borde göra?!?
Svara
Bitt
| #
Hej hur ska man göra för att höja sitt självförtroende? tips?
Svara
anonym001
| #
Vad ska man göra om man själv är väldigt svartsjuk och ens pojkvän också, men att man samtidigt vill kunna göra saker separat?
Svara
anonym002
| #
Lita på varandra annars är det omöjligt.
Svara
Kristin
| #
Jag ska starta ett uf företag nu i skolan och är sugen på att göra något åt välgörenhetshållet och tänkte om du har någon ide på hur det skulle kunna gå till?
Svara
tove
| #
jag och två tjejkompisar hade förra året ett uf där vi sålde armband och sedan skänkte hela vinsten (intäkter-kostnader) till WWF och deras räddningsaktion av den utrotningshotade tigern. vi var under hela året och är fortfarande nöjda med det vi valde och skulle inte byta det mot något annat uf som tar pengarna i egen ficka. börja med att hitta just det som du vill stödja, och ta gärna kontakt med organisationen om ditt projekt, de tycker säkert att det är jättekul att du vill hjälpa till! fundera också över vad du vill sälja och kom i kontakt med leverantörer i mycket god tid! tänk också på att om du kan hålla ner föraäljningspriset på det du säljer så är det större chans att folk köper, så det kan man tjäna mer på i slutändan! vi sålde armbanden för 50kr/st och inköpspriset för dem var ca 10kr/st inklusive berlocker och liten smyckespåse. fundera också ut ett företagsnmn tidigt och registrera det på ung företagsamhet så att det inte är upptaget! hoppas du tar chansen att starta ett uf för det har inte jag ångrat en sekund att jag gjorde. man får erfarenheter som kan vara viktiga senare i livet!
Svara
Saga
| #
Hur ska man göra om man är blyg inför nytt folk, speciellt killar, men ändå vill träffa nya vänner? /Saga
Svara
Ebba
| #
När tycker du är en ”bra och lagom” ålder för att ha sex första gången? Eller tycker du att man ska lita helt och hållet på magkänslan?
Svara
Elin
| #
Hur ska man göra för att få ett långdistansförhållande att hålla, om man inte har råd att åka och hälsa på varandra mer varannan månad?
Svara
Anonym
| #
Det här är en fråga som kanske inte riktigt hör till ämnet ”sex och kärlek”, men jag tänker ta en chansning och fråga ändå. Förstår om du inte vill svara på det hela, men det skulle vara skönt med någon utomståendes perspektiv ^^
Jag har mått riktigt dåligt senaste åren (är deprimerad, har panikångest osv) och detta har lett till att jag skadat mig själv. Jag har inga ärr på armarna, men övre delen av låren har tydliga ärr. Inte extremt, men ändå så att man ser dem, och det är uppenbart var de kommer ifrån.
Jag skäms så himla mycket för mina ärr, är inte med på gympan i skolan i rädsla för att nån ska se dem, har inte korta shorts utan något under, badar inte osv.
Jag har nu dessutom börjat inse att ärren är i ett problem in the love life med, eftersom jag inte kan låta killar komma nära mig. Hångel funkar, men varje gång de visar intresse för mer skjuter jag undan dem, eftersom jag inte vill att någon ska se mina ärr.
Jag är så rädd för att bli dömd för dem, att folk ska se mig annorlunda och behandla mig annorlunda, se ner på mig. Så min fråga är väl egentligen hur du skulle reagera på något sådant? Om du en dag såg att en kompis/nån på g/pojkvän hade stora ärr, som uppenbart är självtillfogade? Tror du att dina känslor angående dem skulle ändras?
Svara
Erika
| #
Bry dig inte om det, om du fortfarande skär dig själv så sluta med det! Men låt det ta tid. Jag föll tillbaka flera gånger med flera års mellanrum innan jag lyckades sluta. Enda anledningen till att jag slutade är att det började gå överstyr, jag skar djupare och djupare och det gav större och större ärr. Jag har ärr på både armar och ben men bara några stycken är så stora att man verkligen lägger märke till dem. Nästan alla människor jag träffar ser dem, men bara ett fåtal påpekar ärren och frågar vart jag fick dem ifrån även om det är uppenbart.
Vet du vad jag svarar? Jag hittar jämt på lögner, att jag fastnade med armen under tvättmaskinen, att jag rev av huden på ett plåttak. Riktigt dåliga ursäkter som ingen tror på, men då är allt det jobbiga över på två sekunder. Sen släpper alla det, slutar fråga eller titta snett. Vissa har helt enkelt hanterat jobbiga perioder på ett destruktivt sätt som andra inte har, men nu är det över och vi har förändrats. Jag hoppas i alla fall att du inte gör det längre, för det leder ingen vart. Det känns helt underbart, men i längden behöver man ett annat sätt.
Bry dig inte om vad pojkvänner ska tycka, de bryr sig inte det minsta. De kan skämmas över att säga det till folk och behöva förklara, men om du är dig själv så kommer han att gilla dig trots den du var. Tro mig, jag har vart där och vänt 😉 Puss och lycka till!
Svara
My
| #
Hahahaha den anonyma kommentaren xD
Får ofta frågan: vad vill du jobba med? och jag har ingen aning, hur och vad ska jag göra för att komma på det?
Svara
P
| #
Min pojkvän sen 3 år tillbaka har nyligen flyttat drygt 2 timmar bort. Innan tog det 5 min på cykel. Vi kommer att kunna ses som mest en gång varannan vecka.
Till frågan; hur klarar man sig utan att hjärtat går sönder av saknad?
Svara
Tyyyst
| #
sluta vara ledsen för det där. Min kille bodde tre och en halv timmar bort, ända tills han flyttade till usa, JA USA!! Vi har inte träffats på två månader, och kommer inte träffas på fyra till. Det jag gör för att hålla mig sane? Jag tänker på när jag får vara med honom igen, hitta på roliga grejer med honom och vakna jämte honom. Jag påminner mig jämt och ständigt om hur kul han har, om alla människor han träffar och som jag kommer få träffa när jag kommer dit! Saknaden blir så stor som du gör den…
Svara
P
| #
Oj, någon var visst lite bitter! Jag skrev inte kommentaren för att få medlidande eller för att jag tycker synd om mig själv, jag ville helt enkelt bara ha något tips på hur man ska tänka för att slippa undan saknaden (även om jag inte är en toffel som går omkring och ständigt tänker på honom, vill vara med honom osv.).
Men tack för tipset då, och du – le lite!
Svara
sabine
| #
Jag och min pojkvän sen 9 år tillbaka snart, ”träffades” på nätet. Jag blev kär fort som tusan. Han bodde i Skellefteå, jag i Göteborg. Kunde ju inte ses mer än på våra lov från skolan, så det blev inte så ofta. Det jag gjorde för att inte tänka för mycket på honom var bara att hitta på massa kul med mina vänner. Håll dig sysselsatt är mitt tips! Man vänjer sig rätt snart på att inte ses hela tiden. Det går nog bra! 🙂
Svara
M
| #
Hur kommer man över någon?
Svara
Amanda
| #
Hur ska jag kunna välja vad jag vill gå får linje på gymnasiet?!?! Åh behöver man stressa så mycket med slutbetygen i nian om de ligger på medelnivå??
Svara
Natalie
| #
Hur tar man kontakt på fb med en kille som jag tycker är så sjukt snygg?! Han har högre status och är även en hel del mycket snyggare än mig. Vet inte vad jag ska säga eller göra.. ?
Svara
Ehlin
| #
Bara skriv Hej! 🙂 Inte svårare än så, du har inget att förlora! Om han inte svarar så är han ändå inget att ha. Våga ta kontakt 🙂
Svara
Linne
| #
Hur får man en kille att bli kär i en igen? Jag har sårat honom så himla supermycket x2. Vet att jag egentligen inte är värd honom och han förtjänar någon finare. Men är man kär så är man. Han vill inte ens ha mig som kompis och jag vet inte vem jag ska prata med. Han var liksom min bästa vän, pojkvän och älskare.
Svara
Sara
| #
haha på första kommentaren föresten hoppas jag har fattat rätt nu då annars för jag skona för det där… men jag ska ta om välmående och vänner:
Har flyttat nyligen för att vara med min pojkvän men det känns väldigt ensamt ibland eftersom varje gång jag vill göra något så har jag liksom bara honom. Är i behov av att vara social och har försökt hitta några vänner genom internet annonser om språk kompisar osv. även om de är ok så känner man liksom att de inte kanske vill ha en nära vän eller vill släppa in en och anstränger sig heller inte. Har känt förut att jag blivit sviken av vänner som man verkligen hade roligt med och det var dem som hörde av sig först och vill inte bli sårad igen. Ska börja en kurs snart och hoppas på att hitta någon där. Kan du ge mig tips på hur jag ska handskas med att känna så här och tips om hur jag kan träffa fler människor.
Hoppas det inte blev för långt nu, jättetacksam för svar!! 🙂 (ps du är bäst puss tjejen)
Svara
Sanna Andersson
| #
Hej Egoina! Jag undrar lite, det känns som att jag börjar tröttna på min pojkvän (vi har varit tsm i 3 år) då han börjar söka uppmärksamhet hos mig genom att reta mig eller ”busa” med mig när jag är på dåligt humör vilket oftast leder till ett sämre humör.. Det är något vi har pratat om fler gånger men det blir inte bättre? Det kan bli lite svårt att ”vila” lite från varandra då vi är sambos.
Så Egoina aka kärleksguden, har du någon idé som kan hjälpa mig? Mvh Sanna
Svara
Rebecca
| #
För ett tag sedan förlorade jag en nära vän. Hon var olycklig, och jag försökte verkligen hjälpa henne. Men jag räckte väl förmodligen inte till… Jag har enorma skuld känslor, för jag önskar att jag hade försökt lite till och lite mer. Och jag vet inte hur jag ska gå vidare? Det känns som om tårarna aldrig vill sluta rinna, och jag vill ligga i sängen för alltid och bara hata mig själv. Kanske inte den lättaste frågan att besvara, men men…
Svara
Anonym
| #
Jag har verkligen börjat tycka om en kille, vilket var väldigt längesen jag gjorde pga att jag blivit så sårad förr. Vi har sets på några fester och smsat lite men inget mer. Frågan är då om jag ska ta första steget eller vänta på honom? Och om jag ska ta första steget, hur gör jag??
Svara
Victoria
| #
Jo.. senaste tiden har jag haft ganska svårt att somna och sova. Jag somnar inte förrän.. minst en timme? Och vaknar 2-3 på natten. Jag vet inte varför, jag är inte stressad kanske spänd? Vet inte varför.. men har du något tips på att.. somna/sova bättre?
Svara
Nina
| #
Hej! Okej så detta kanske är lite väl djupt. Jag är 18, och jag mår SKIT. Jag är överviktig, ledsen och så frustrerad. Hur ska jag ta tag i mitt liv? Jag är så ledsen jämt, frustrerad och arg på min situation. Jag blev sjuk när jag var liten och har därför samma styrka som en 12 åring typ. Jag vill ha kille och allt sånt, men vafan ska jag göra? Vem vill ha någon som ser ut som jag? Hur gör jag för att bli lycklig Egoina? Vad ska jag ta mig till när allt bara känns skit?
Svara
Sofie
| #
Hej, jag går sista året på industri och är ensam tjej i klassen. Jag har knappt några tjejkompisar p.g.a min inriktning men jag skulle gärna vela ha de. Hur går jag tillväga? Känns lite dumt att sitta på krogen och klämma fram ett patetiskt hej-vill-du-bli-min-vän.. Tack på förahand.
Svara
julia
| #
Oh du kanske kan ge mig rååååd. I slutet av juni gjorde jag slut med en kille som är 9 år äldre än mig (jag är 20). Jag är fortfarande så fruktansvärt kär i honom och han i mig! Samtidigt som jag så gärna vill satsa så vet jag innerst inne att det inte kommer att funka. orsaken till att vi gjorde slut var för att åldersskillnaden blev ett problem. Han vill ha barn, köpa hus osv medan jag inte vill ha barn förrän om typ 7-8 år. Vi båda vet att faktum kvarstår men vi kan liksom inte hålla oss ifrån varandra. Vi träffas varje dag. Jag förstår inte hur jag ska kunna klara mig utan honom, hur jag ska klara av att göra det bästa o avsluta allt en gång för alla. O så börjar jag vela, kanske är han värd att ge upp ”mitt liv” för? Jag älskar ju trotsallt honom o är gansk nöjd med mitt liv utöver honom. Känns som att vad jag än väljer så kommer jag att ångra mig? Tänk om jag aldrig träffar nån som han igen? Just nu känns det som att jag inte skulle kunna leva med tanken på han o någon annan. Han är ju MIN. Men samtidigt så VILL jag åka till USA o jobba, jag vill åka på suparresor och jag vill flytta nån annanstans bara för o prova på… Långt o rörigt men jag är ett enda stort virrvarr just nu…..
Svara
Marie
| #
Eftersom alla andra kommenterar om kärlek och att komma över någon, så går jag in på en helt annan bana.
Det är så här att jag har mått dåligt de senaste sju åren, jag har försökt ta mitt liv mer än en gång. Men nu har jag bestämt mig för att kämpa, även om det är jobbigt och jag flera gånger varje dag inte vill leva, så ska jag kämpa.
Tyvärr så är det inte så lätt att leva helt vanligt, jag har både jobb, egen lägenhet, vänner, fritidsintressen etc, men det är få (typ 3-4st) som vet om hur jag mår, så därför vet ingen heller om att mina ärmar är fulla av ärr. Jag vågar inte visa ärren, men jag är galet trött på långärmat och att dölja. Så hur tycker du jag ska göra?
Svara
hejkomochhjälpmig
| #
Vad ska man göra om man e deprimerad? Riktigt deprimerad, inte har några vänner och typ, hm, alla hatar en?
Svara
Anonym
| #
Mina dagar spenderas (utan att överdriva) i sängen eller i soffan. Framför en film, ibland äta sjukt mycket ena dagen för att i nästa inte äta alls pga dåligt samvete dagen innan. Har ingen ork till någonting. Disken och dammsugaren skriker efter mej (bor i hus) men.jag.orkar.inte. Jag känner ingen glädje i någonting. Var utomlands för första gången nyligen, kände ingenting. Var likgiltig. Min bästa vän ska gifta sej.. ”grattis” men jag kände ingen glädje. Jag är likgiltig inför allt som brukade vara roligt och som konsekvens till det så håller jag mej hemma, alla dagar ser likadana ut. Ibland glömmer jag hur länge sen det var jag duschade, bytte kläder eller faktiskt var utomhus. Jag glömmer bort tid och dagar, inget spelar liksom någon roll.
Vad är det för fel på mej och vad f*n ska jag göra åt det?
Svara
D
| #
Hej Egget! Vilken bra ide med frågestund, nu har du en del att göra 🙂
Jag är 22, snart 23 år gammal och utbränd sen några år tillbaka, har inte fattat att jag var det förrän nyligen då jag mest varit så trött och orkeslös att jag inte orkat med nånting och dukat under för smågrejer som att posta brev eller åka och handla.
Har verkligen världens snällaste pojkvän som gör allt för mig. Han städar hela lägenheten när jag inte orkar, kör mig överallt, ringer mina samtal, hjälper mig upp ur sängen.. Det finns verkligen ingen i hela världen som älskar mig som han gör, även om jag är totalt värdelös som flickvän just nu.
Saken är att jag ofta funderar på om vi verkligen ska vara tillsammans. Många gånger irriterar jag mig på honom utan anledning, t.om på när han bara kommer för
O pussas eller göra något som egentligen bara är gulligt. Sen får jag dåligt samvete för att jag skjuter undan honom och mår dåligt för det. Känns som att jag måste försöka vara på topp med honom och tvinga mig till saker jag egentligen inte orkar (pga depressionen) och vill för att hans liv inte ska vara bundet till lägenheten och soffan som mitt. Han har förändrats mkt som person sen vi blev tillsammans. När vi träffades var han en otroligt social person som alla visste vem var. Nu har han inga vänner kvar och har blivit ganska ”blyg”. Han säger att det är jag som påverkar honom.. Vill ju inte att han ska förändra hela sig själv för att vara med mig!
Har, hur idiotiskt det än låter, också kommit in på högskola efter snart 5 års sökande. Men det är 3 års heltidsstudier med en pendling på 3 timmar med tåg och buss. Jag har tackat ja, men hur fan ska jag klara av det när jag knappt orkar duscha vissa dagar?
Jag har världens starkaste vilja, jag vill så det gör ont! Vill fortsätta med mitt liv men vill inte gå under medan jag gör det.
Kan man ta tidigt studieavbrott och ha kvar sin plats tills jag kommer på fötter? Är så rädd att jag aldrig kommer in igen om jag hoppar av..
Förlåt för en novell och en kanske luddig fråga. Vill bara ha råd.
Tack för bästa feel-good bloggen!!
Svara
D
| #
Hoppsan! Råkade skicka min fråga som ett svar på en annan.
Svara
A
| #
Varför är killar otrogna?
Svara
Hollo
| #
Är seriös med min fråga:
Vart går egentligen gränsen mellan charmigt uppvaktande och creepy stalker?
Svara
Madame Hoffa
| #
Hur gör man för att få så många läsare till bloggen som du har? Vad är knepet?
Svara
Anonym
| #
Åh, detta är superperfekt då jag sitter och tänker sönder mitt huvud för tillfället! Hoppas du har tid att svara, många som skrivit ju. ^^
Sen några månader tillbaka har jag börjat träffa en kille, vi blev bekanta genom hans exflickvän som var min bästa vän. Hon sa upp kontakten med oss båda, och eftersom vi redan var bekanta så började vi träffas mer än bara tillsammans med andra då vi har roligt ihop. (Hade inte gjort det om hon inte sa upp kontakten, känns inte okej att träffa kompisars ex, men eftersom hon är löjlig och sa upp kontakten så..)
Andra gången vi träffades själva strulade vi med varandra. Jag var hos honom hela helgen och allt var supermysigt.
Vi började umgås mer, gå på bio, gå ut och äta, filmkvällar, han sov här, kom hit efter jobbet, lagade mat tillsammans och sådär. Jag trodde han gillade mig, så jag frågade såklart vad vi är och som svar får jag ”Kompisar med fördelar typ? Jag gillar dig inte mer än kompis, trodde vi stod på samma nivå med det”.
Jag är kär i han. Och eftersom jag är kär slutade jag inte umgås med honom utan sa att vi är på samma plats.
Lovade mig själv att iallfall inte ha sex med honom för då har jag gett allt, utan att få det jag vill, trygg kärlek, ett förhållande.
Men det gick ju inte direkt.. Svårt att säga att man inte vill när jag är med honom (för jag vill ju ha sex med honom egentligen), för då lever jag i den bubblan. Jag är riktigt lycklig med honom för första gången på flera år (deprimerad sen flera år tillbaka). När jag är tillsammans med honom är allt ljust, och när vi skiljs åt så blir jag ledsen och himla nere. Har börjat skära mig igen pågrund av att jag inte klarar av dom stunderna, alla tankar gör att jag tappar kontrollen.
Vad gör man? Fortsätter och vara lycklig tills han hittar någon annan och blir kär? Eller slutar och må dåligt igen?
Det är sååå skönt att verkligen vara glad på riktigt igen, men jag blir förkrossad sen..
Just nu kör jag såklart på ”vara lycklig för stunden”-grejen, men hur blir det när det tar slut? Hur blir jag då?
Blir ju ledsen av att säga upp kontakten med honom och inte träffa honom också.
Är det okej att vara lycklig på det sättet ett tag? Jag har svårt att leva för tillfället, vara lycklig i nuet, tänker alltid framåt..
Hoppas verkligen du har tid att svara.. Har inga nära tjejkompisar som jag kan prata med. Min mamma och jag står varandra jättenära, men kan självklart inte berätta för henne att jag är kk med honom i princip.
Har sagt till familjen att han är min bästa vän, att han känns som en bror för att slippa höra tjatet om vi är tillsammans. Dom har självklart märkt att jag mår bättre sen jag började umgås med honom.
Svara
beentheredonethat
| #
Anonym: Har själv varit i situationen och valde att dra mig ur, hur svårt det än var att ta beslutet. Det var helt enkelt inte värt att humöret åkte berg-och-dal-bana och att han kunde göra mig lyckligast i världen för att nästa dag få mig att gråta som aldrig förr. Man bryter ner sig själv, det är en väldigt självdestruktiv relation. Jag tycker att du ska fråga dig själv vad du egentligen får ut av relationen, mår du verkligen (i ärlighetens namn) bra av den?
Svara
emma
| #
Jag har haft en crush på en kille i typ 1,5 år.Jag kan ärligt säga tt jag föll för honom första gången jag träffade honom. Jag träffade honom på en konsert med en kompis och sa direkt till henne, att han var den snyggaste och trevligaste kille jag någonsin träffat. Hon sa att hon tyckte att han var alldeles för spinkig och för tråkig.
Jag pratade om honom ganska mycket den första månaden, men slutade när jag märkte att hon inte lyssnade så mkt. För två veckor träffade jag henne på stan (tog studenten i våras, så vi syns inte varje dag i klassen längre)och hon berättade att hon träffat snyggaste killen ever. Saken var att det var samma kille som jag har snackat med henne om. Han var tidigare väldigt blyg och ”syndes” inte så mkt, men hans självförtroende har växt och nu har han blivit ganska populär. Hon verkar inte minnas alls att jag snackat om honom, och saken är ju att jag fortfarande har känslor för killen. Hon sa att hon skulle gör allt för att få honom. Saken är att hon är väldigt playig, hon byter kille på sin lista hela tiden…t.ex så låg hon nästan med en kille i helgen som hon inte är alls intresserad av bara för känslan av bekräftelse. Det som gör mest ont, är inte att hon vill ta den killen som jag är intresserad(även fast det gör sjukt ont!) av utan mer att jag tycker att hon inte är värd honom när hon beter sig så. Tycker det är en superjobbig situation och vet inte vad jag ska göra…hon sa senast igår att hon skulle ”döda” den som försökte ta honom ifrån henne – att det då skulle bli krig…snälla hjälp mig egoina! Fan vad kärlek gör ont…
Det gör så ont att jag såg honom när ingen annan gjorde det och att hon bara ser honom nu, och att det inte betyder ngt för henne…
Svara
ellen
| #
Säger samma som M-L, när har man ”The Talk” med någon? Har träffat en kille ett tag nu, men vill veta vad han känner. Men vill inte vara för jobbig, för ”på”, you name it.. Hur gör man egentligen? Tycker verkligen att det är assvårt.
Svara
sofia
| #
kanske är världens töntigaste grej att må piss över vad vet jag! men jag är så brutalt ledsen över att jag är så låg ! jag gråter flera gånger o veckan oxh vill bara skära av mina ben. jag vet att du är kort och du kommer inte kunna göra något och förstå, men jag vill bara få det skrivet. jag hatar att vara 1-1,5 dm längre än alla tjejer och ibland längre än killar!!! jag hatar att jag aldrig kommer kunna känna mig liten, och att alltid killar gillar små söta tjejer…. det jag vill säga är att jag inte är ful, men ingen tjej som skulle få ett modelljobb heller. så jag kan aldrig bli modell haha!
Svara
Jackie
| #
Hej Egoina,
vad är det viktigaste att lära sina barn?
Svara
sofia
| #
kanske är världens töntigaste grej att må piss över vad vet jag! men jag är så brutalt ledsen över att jag är så lång! jag gråter flera gånger o veckan oxh vill bara skära av mina ben. jag vet att du är kort och du kommer inte kunna göra något och förstå, men jag vill bara få det skrivet. jag hatar att vara 1-1,5 dm längre än alla tjejer och ibland längre än killar!!! jag hatar att jag aldrig kommer kunna känna mig liten, och att alltid killar gillar små söta tjejer…. det jag vill säga är att jag inte är ful, men ingen tjej som skulle få ett modelljobb heller. så jag kan aldrig bli modell haha! jag är 178 cm.
Svara
Angry Asian
| #
Hej Egoina!
Jag är en 18-årig asiat som har varit tillsammans med en fin liten svensk pojk i ca 1 år. Mina föräldrar är jäääätteöverbeskyddande, precis som asiatföräldrar är, och låter mig inte riktigt umgås med honom så mycket som jag vill. Har du några råd eller tips om hur jag ska kunna övertyga/övertala dem om att jag faktiskt är vuxen nu, och borde få göra vad jag än vill?
De är inte emot förhållandet riktigt, men de vill inte att vi ska umgås för mycket. De vet att vi har haft sex, men vi får inte sova tillsammans.
Svara
nathalie
| #
Hur ska jag på ett snyggt och inte skadande sätt sluta umgås med en tjej i min umgängekrets? (Vi har helt olika personligheter. Hon har ett otroligt dåligt självförtroende, vilket gör det ännu värre och jag mår psykiskt dåligt efter att har umgåtts med henne en skoldag pga hon sänker min självkänsla samtidigt som hon liksom ”drar oss” ifrån resten av klassen (som hon inte vill umgås med pga av hennes dåliga självförstoende)). Jag klarar inte av henne och jag vill för en gångs skull må bra!
Svara
Camilla
| #
jag är extremt rädd för livet. Jag är rädd för att åldras, jag är rädd för att dö och jag är rädd för hur jag väljer att leva livet. – gör jag det jag vill göra? vad vill jag? borde jag göra något annat? vem är jag? osv osv
Hur ska jag göra för att njuta av mitt liv? hur gör man för att njuta av livet och ta tillvara på det på bästa sätt?
Svara
Manda
| #
Jag har varit ihop med en kille lite av och på nu i över ett halvår. Vi blev ihop runt nyår 2011-2012 och var ihop till början av sommarn & då gjorde vi slut. Hörde inte något av honom på ett par månader då vi sedan råkade mötas av en slump och då började vi hänga igen och inte bara som ”kompisar”. Vi är inte ihop igen men vi har kysst varandra osv. Jag har frågat vad det är han vill göra av vårt förhållande men han gav inte något tydligt svar. inte för att jag vet heller, är nog fortfarande kär i honom. Vad skall jag göra?
Svara
Sofia
| #
Okej, det är såhär: det har alltid varit vi tre tjejer: jag, k och f. Alltid. Men på siståne har jag och f börjat tröttna på k. Hon verkar inte bry sig om andra längre utan kan prata i timmar om sigsjälv och fnyser nonchalant till svar, eller byter samtalsämne, när nån av oss har något att säga. Hon har själv ingen tid för oss men förväntar sig att vi ska ha all tid i världen och blir nästan hysterisk när vi inte kan. Det är så tråkigt att det blivit såhär, men jag klarar knappt av att vara i samma rum som k längre – allt känns bara falskt och fel. Hon har dessutom en pojkvän sen början av sommaren men har ändå inga problem med att ”tävla” om killar med mig – skryta om vilka som skriver till henne, vilka hon såg på stan osv osv osv, sånna där småsaker egentligen.
Hur ska jag göra? Vill ju verkligen inte slänga bort en sju-års vänskap för lite gnabb, men samtidigt vet jag inte om det längre är värt det.. Kram!
Svara
Kajsa
| #
Bästa Egoina, hur hanterar man ensamhetskänslor?
Svara
linda
| #
Generellt, hur ofta tror du tjejer får komma vid sex? Alltså, killar kommer ju i princip alltid, men hur ofta får tjejen komma i jämförelse? Kram 🙂
Svara
Lovisa
| #
Jag är lycklig. Så otroligt lycklig. På alla sätt och vis. Har världens bästa förhållande och en pojkvän som är mitt allt. Min familj är bäst och mina vänner är guld. Ändå har jag dagar när jag bara sitter hemma och gråter över allt. Hatar mig själv när jag gör så, min pojkvän blir så orolig och jag tycker inte om att göra så mot honom. Jag tycker inte om att göra så mot mig själv. Jag har ingen anledning att vara ledsen, jag bara är det ibland. När de stunderna kommer så känner jag mig olycklig. Har aldrig känt det förut. Funderar på om det kan ha med mina P-piller att göra, att de typ mixtrar med hormonerna. Orkar iallafall inte med detta eller mig själv längre, även ifall ingen annan än min pojkvän vet om det. Vad ska jag göra tycker du?
Svara
Rebecka
| #
Jag svarar på detta för jag känner igen detta. Du beskriver mig för några år sedan. Jag var lycklig, med bra vänner & pojkvän. Ett härligt liv helt enkelt. Men jag kunde bara sitta och gråta utan att förstå varför. Det är en sak när man fattar att något är fel, när man har anledning att vara ledsen. Annars känns det bara konstigt och man förstår ingenting. I mitt fall, detta är för ca 5 år sedan, så var det dom förbannade p-pillerna det berodde på! Hormoner, hormoner… Pratade med barnmorska om detta och fick en annan sort som funkade bättre. Om du tror att det kan vara det som är felet så kolla upp det! Det kan faktiskt bero på en sådan enkel sak. Det är så dumt om du ska behöva vara ledsen pga. några piller. Men eftersom du beskriver att du är lycklig annars och inte verkar ha någon anledning att må dåligt så tror jag verkligen att det kan vara hormonerna som spökar. Och det kan vara riktigt otäckt. Lycka till och hoppas det blir bättre!
Svara
Julia
| #
Hur tar jag kontakt med den där galet snygga killen på min skola? Han verkar som världens finaste men jag är världens osäkraste.
Svara
Emma
| #
Okej så jag och min kille var tillsammans i två år. Sedan gjorde han slut av ingen anledning och jag förstod ingenting. Mådde skit. Vi hade liksom varit så tajta, vi var bästa vänner.
En vecka senare får jag reda på att han är kär i en utav mina bästa vänner. Blir förkrossad. Jag älskade ju honom mer än något annat. Min vän säger till mig att ingenting kommer hända, att hon väljer mig över honom och att hon lovar att jag är värd så mycket mer än honom.
För en månad sedan fick jag reda på att hon har varit tillsammans med honom i princip sedan jag och han gjorde slut (i alla fall sedan en månad efteråt) och vi gjorde slut i början på maj. Hon hade alltså umgåtts med mig i hela dagar och när jag hade åkt hem så hade hon träffat honom direkt efteråt.
Vill inte gå in på hur jag reagerade men vill bara veta hur du skulle hanterat situationen. Vad skulle du gjort?
(Jag vet, sånt här händer bara i film typ men nej. Det hände i mitt liv.)
PS, du är bäst.
Svara
E
| #
Okej så jag och min kille var tillsammans i två år. Sedan gjorde han slut av ingen anledning och jag förstod ingenting. Mådde skit. Vi hade liksom varit så tajta, vi var bästa vänner.
En vecka senare får jag reda på att han är kär i en utav mina bästa vänner. Blir förkrossad. Jag älskade ju honom mer än något annat. Min vän säger till mig att ingenting kommer hända, att hon väljer mig över honom och att hon lovar att jag är värd så mycket mer än honom.
För en månad sedan fick jag reda på att hon har varit tillsammans med honom i princip sedan jag och han gjorde slut (i alla fall sedan en månad efteråt) och vi gjorde slut i början på maj. Hon hade alltså umgåtts med mig i hela dagar och när jag hade åkt hem så hade hon träffat honom direkt efteråt.
Vill inte gå in på hur jag reagerade men vill bara veta hur du skulle hanterat situationen. Vad skulle du gjort?
(Jag vet, sånt här händer bara i film typ men nej. Det hände i mitt liv.)
PS, du är bäst!
Svara
Julia
| #
Tjena snygging.
Jag dejtar en kille som är tio år äldre än mig, kommer det att hålla tror du? Är det rimligt, eller borde jag avsluta det nu?
Kram <3
Svara
becca
| #
Hallå hur gör man för att sluta tänka på någon? När chansen redan gått men man ångrar isg att man var för rädd för något seriöst och man inte fatta hur mycket man tyckte om honom förrens det var försent.
När de inte hjälper att hålla på med andra..eller nånting. Jag orkar inte!
Puss o din blogg är bäst!!
Svara
Anna T - Nörd & Filmskapare
| #
Vad ska jag göra av mitt liv? HHAHA svår fråga deluxe.
Hur lång är jag?
Svara
Elin
| #
Hur kan jag fortfarande ha kvar känslor för mitt ex när vi gjorde slut för lite mer än ett år sedan och jag har ett förhållande sedan ett halvår tillbaka? Mitt nuvarande förhållande är jättebra och vi är inte bara flickvän-pojkvän utan bästa kompisar också. Men massa drömmar om nätterna och tankar går till mitt ex och ibland saknar jag honom. Jag vill bara släppa det, men det går inte.. Vad ska jag göra? Jag är ju kär och vill vara med min nuvarande pojkvän, inte tillsammans med mitt ex.. eller? Fattar ingenting! Vill inte drömma om honom osv. ”Han förstör” ju i vårat förhållande..
Varför känner jag såhär och Vad ska jag göra?
Tack på förhand, massa kramar!
Svara
Elin
| #
Kan tillägga att vi inte träffats en enda gång sedan vi gjorde slut. Dessutom vill jag verkligen bara vara med min pojkvän, ingen annan.
Svara
carro
| #
Det här är ju nästan läskigt. Jag har EXAKT samma erfarenhet och tänkte just skriva om det här. Vad tusan ska man göra, det här är jättejobbigt för mig!
Svara
Nina
| #
Min pojkvän ska alltid ta mig på brösten. Vi har varit tillsammans länge och är kära men han kan inte LÅTA BLI att inte hålla handen på mitt bröst när vi till exempel kollar på film. Jag säger till och han säger ”okej jag ska inte” men så är den där igen!? Det är som en magnet som (seriöst) draaaaaas tillbaka hela tiden.
Frågan: Är det så att alla killar är såhär? Och är det fel av mig att tycka att det är så otroligt irriterande att han ska hålla där hela tiden??!
TACK HEJ 🙂
Svara
Kristin
| #
Hej Egoina! Jag har aldrig varit kär (är 17 år). Jag tror inte att jag kan bli det heller, så fort jag träffar en kille så letar jag bara fel och får intala mig själv att jag ska ge det en chans och lära känna honom. Men jag vill att det ska vara så att man blir helt knäsvag bara man ser honom och att han är helt perfekt i mina ögon. Är det omöjligt? Är det inte så det går till?
Svara
Ingelin
| #
Mannen jag älskar vill inte veta av mig. Jag svek honom och nu jobbar han för fullt med att försöka få tillbaka sitt ex. Jag tänker på honom hela tiden. Hur kommer jag över honom?
Svara
emelie
| #
Om en vän är hemlig lover till en kille i ett långt förhållande, där kompis-lovern och killens flickvän börjar bli lite småkompisar…. bör jag säga något till henne eller inte lägga mig i?
Svara
Lindis
| #
hur fasen får jag snubben jag dejtat ett tag nu att fatta att jag tycker om honom utan att behöva säga det rakt ut?? ja menar, orkar inte va ”på g” med nån i 100 år lixom 🙂
PUUSSS och tack för århundradets bästa blogg!
Svara
Lovisa
| #
Hej Egoina 😀 Här kommer en liten fråga från en trogen läsare. Jag är 20 år gammal och har aldrig haft ett förhållande, de flesta av mina kompisar är ihop med någon så jag känner mig nästan lite stressad att hitta någon. Det finns en kille som jag tycker om, fast jag vet inte om jag är kär i honom på riktigt, eller om jag typ är desperat… Sen undrar jag hur man vet att en kille tycker om en mer än som kompis? Svåra frågor kanske, hehe xD
Svara
Ellie
| #
Haha sjukaste ever men jag och min sambo har totalt tappat gnistan efter många år ihop. Sex år mer bestämt. Vi har två hundar ihop (en var) och även om jag står som ägare på båda köpeavtalen men den ena är ändå hans hund. Känner just nu att hundarna betyder mer för oss båda än vi gör för varandra. Det skulle ej gå att sära på hundarna utan de måste bo ihop. Enda anledningen att jag ej slängt ut min sambo är att jag är rädd att ta strid om och förlora mina älskade hundar. Delad vårdnad känns inte heller som något lockande alternativ.
Vad gör man när man känner att en hund är mer värd i ens sambos ögon än en själv? Hur hanterar man att riskera att förlora det viktigaste i ens liv? Hur tar man ifrån någon annan det viktigaste i deras liv?
Svara
Bea
| #
Hej!
Något av det värsta jag vet är otrohet. Men när jag är full stöter jag ofta på killar med flickvän och ganska ofta ligger jag med dessa män. Några gånger har det till och med varit så att jag varit ute och druckit och legat med kille på toaletten medan hans tjej är utanför någonstans. Jag har en lång historia av självskadebeteende bakom mig och ibland känns det som detta är ett nytt sätt att skada mig själv på. och Ibland tror jag bara att jag vill få alla killar/män att känna sig som usla otrogna idioter. Jag vill såklart inte fortsätta med detta konstiga beteende, men jag kan helt enkelt inte sluta.. Allt är som vanligt säkert alkoholens fel. Tips?
Svara
Sofia
| #
Hej Egoina!
Det är så att jag och min pojkvän har varit tillsammans fyra år nu på lördag och vi båda är 18 år så vi var i princip bara barn när vi blev tillsammans, men vi var vänner från början och sedan hände det bara. Han är min allra bästa vän och jag vet inte vad jag hade gjort utan honom, men, de två senaste åren så har det varit väldigt upp och ner mellan oss, vi har alltid hållt ihop oavsett vad, vi har tagit katastrof efter katastrof tillsammans men det har också tagit på vårat förhållande, från början blev vi starkare av det men nu på sistone så faller vi bara ihop. När han från början kom in i min familj så hade han det väldigt tufft eftersom vi inte riktigt är en ”familj” och det gjorde allting svårt för honom för han är inte van vid att ha det såhär, kallt. Han har ändrats väldigt mycket också de två senaste åren, just pågrund av alla katastrofer vi varit tvungna att handskas med och nu vet han inte riktigt vem han är och försöker att ta reda på det genom att prata med en psykolog och vara mer med vänner och familj eftersom det är vi två som råkar illa ut då han är konstig med mej och ingen annan. Det kan ha varit stunder då han behandlat mej väldigt illa, men samtidigt så är det ju inte han, det vet vi båda, och han är ju villig på att gå med på vadsomhelst föratt fixa saker och ting, men att det fortfarande är väldgt svårt för oss. Det jag undrar är vad du tycker att jag, han, eller vi borde göra. Jag ser ju honom som min bästavän, själsfrände och ja, livskamrat och han ser mej som allt det där men mycket mer.
Svara
A
| #
Okej vi ger det här ett försök. Det är såhär att jag är 19 år och förlovad med min bästa vän och andra halva. vi har hållt ihop i snart 5 år och jag älskar honom över allt, men den senaste tiden har vi glidit ifrån varandra lite, eller rättare sakt, jag har glidit ifrån honom. vi ha precis tagit studenten och jag har ett jobb på en båt, vilket innebär att jag jobbar borta 14 dagar i streck. jag älskar det här för jag växer så enormt i mig själv, men han hatar det. detta kommer upp såfort vi bråkar, han vill inte ha ett distans förhållande medan jag menar på att det bara är ett jobb. jag vill resa, se världen, utvecklas, träffa människor göra fel, lära mig av dem osv. medan han är nöjd med de han har här och nu så grejen är väl den, om det kommer till de stadiet att jag måste välja, kan jag välja bort honom för att få leva delar av de liv jag vill ?
Svara
J
| #
Jag har lite samma problem, att jag glidit ifrån min pojkvän (sambo).. Han vill bo här ut på landet där vi bor nu och vägrar flytta någon annanstans, jag vill inte bo här hela mitt liv om man säger så.. Vi har glidit ifrån varandra när det gäller det mesta, närhet & kärlek, sex, respekt och så. Vi bråkar väl nästan varje dag tror jag. Kan bli så otroligt trött på honom och att bo med honom (känner mig som en mamma och ett hembiträde åt honom). Men samtidigt så älskar jag honom.. Vad ska man göra? Bita ihop och kämpa på, flytta isär eller göra slut?
Svara
M
| #
Hur kan man göra om man vill vara en sådan person som sticker ut, syns, hörs och får uppmärksamhet?
Svara
Rebecka
| #
Vad ledsen man blir när man kollar igenom alla kommentarer. Riktigt tråkigt att det finns så många som har bekymmer och mår dåligt. Och här är en till.
Jag är lika gammal som dig. Struntade i att plugga sista året i gymnasiet för att all ork var slut. Har börjat på komvux förra året med mycket bra resultat, för jag är inte direkt dum som många tyvärr tror. Nu kanske jag inte kommer kunna gå denna terminen, för att kommunen jag bor i inte har kurser som jag inte redan läst och det är jättesvårt att få godkännande att få plugga i en annan kommun än den man bor i. Jag är arbetslös och har alltså ingen utbildning. Jag har problem med min hund som jag älskar av hela mitt hjärta och som är väldens bästa vän. Kanske låter töntigt men att ha en hund med många problem är något som plågar mig varje dag, och jag kämpar och kämpar med detta. Det är tomt på kontot. Det är ofta bekymmer med sambon. Jag har inte den minsta aning om vad jag ”vill bli när jag bli stor”. Har blivit lite överviktigt på grund av att jag varit så ledsen. Mina föräldrar behandlar mig som skit. Jag förlorar mina vänner. De struntar blankt i mig när jag försöker hålla kontakten. Helt ärligt så har jag ingen aning om vem jag är och vad jag vill. Jag är bara… tom. Jag berättar allt detta för att jag har en fråga. Jag förstår att du inte kan reda ut hela mitt liv bara för att jag har berättat detta så jag undrar bara en sak, som förhoppningsvis kan bli en början av vägen tillbaka.
Säg vad som är meningen med allt. Vad är meningen med all skit vi går igenom? Kan du ge mig en enda mening som får mig att inse att allt inte är så jävla hopplöst. Ge mig lite hopp.
Svara
Gabbis
| #
Jag har bott utomlands i över ett år och blev ganska snabbt väldigt bra vän med en kille som också bodde här nere. Hade inga känslor för honom från början eftersom han verkligen inte är min typ (trodde jag såklart) men sen flyttade han hem till Sverige och vi började skypa – minst 4-5 timmar per dag och hela situationen blev väldigt intensiv. Sen var han här och hälsade på mig för en månad sedan och allt blev så konstigt. All den här intensiva kontakten gjorde att vi båda började känna att det kanske var något mer där än bara vänskap – vi pratade om det men kom fram till att det var fel läge i livet. Han bodde ju i Sverige, jag här. Förra veckan flyttade han dock tillbaks hit. Problemet är att han under tiden han var hemma träffade en annan tjej som han börjat dejta och det verkar väldigt seriöst. Har sagt att jag inte vill veta om det, men såklart att jag hör saker ändå. Nu skall hon komma hit och hälsa på också. Jag VILL inte vara kär i honom. Vill inte, vill inte, vill inte! Känner mig så jävla dum som ens började tänka i de banorna. Hur går man vidare från det här utan att man förstör vänskapen? Vill inte ens tänka på när hon kommer hit, skall jag sitta där då med en kaffe i handen medan hon hånglar med killen jag har känslor för. Som något avancerat avsnitt av Geordie Shore.
Svara
S
| #
Hej Egoina! På vilket sätt säger man lättast nej till killar som t.ex vill ha ditt nummer när du är på krogen? Jag har inga problem med att säga ifrån när de är sviniga, men det blir genast svårare när killen är hur go som helst, bara det att jag inte alltid känner för att ge ut mitt nummer. Känns så fel och ba säga ”Näe, alltså jag har pojkvän. ”Aha, varför har du pratat och dansat med mig ikväll då”, tänker han.
Svara
Ingen alls
| #
Okej. Jag kommenterar aldrig bloggar och jag vet egentligen inte riktigt vad jag ska skriva, men jag är på sätt och vis en aning desperat just nu, så jag ger det en chans. Det är så att jag känner mig väldigt nere. Och nu pratar vi VÄLDIGT nere. Spenderar i princip alla timmar på dygnet i sängen eftersom jag verkligen inte kan förmå mig att lämna den. Pendlar mellan att gråta, ha ångestattacker och känna mig tom och likgiltig. Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till. Och om jag nu skulle lämna sängen, vad ska jag göra? Jag kommer inte på en enda sak som man kan hitta på. Jag har inga vänner som jag kan umgås med. Jag har inga direkta intressen eller annat som lockar. Och både ork, lust och en innerlig vilja att verkligen göra något saknas. Jag vill inte mer helt enkelt. Och ja, nu tänker du säkert att jag borde söka hjälp. Men det har jag redan gjort. Så många gånger att jag vid det här laget har tappat räkningen. Sist slutade det med att jag blev tvångsintagen på akutpsyk, och eftersom det verkligen är det allra sista jag vill, är jag inte beredd att söka hjälp igen. Inte nu. Så ja, vad ska jag göra? Snälla, säg något. Vad som helst. Du får gärna maila mig, om du vill. Det skulle göra min dag.
Svara
Nikki
| #
Hej!
Jag och min kille gjorde slut för ett tag sedan efter 4 år tillsammans. Vi bodde ihop och var förlovade. Jag är fortfarande jätte kär i honom och skulle göra allt för att få honom tillbaka och han älskar mig säger han men det fungerar tydligen inte mellan oss längre. Gick till en psykolog för att prata om detta och tydligen har jag hjärtsorg och jag undrar nu om du vet något bra sätt att lindra hjärtesorg på? hur lagar jag mitt krossade hjärta? hur ska jag göra för att komma över honom?
Svara
Emma- marie
| #
Hej Egoina!
Hoppas du vill hjälpa mig för mitt lilla huvud räcker inte längre till!
Jag och min pojkvän har varit tillsammans i två år. (jag är 21 och han 22). Vi har precis flyttat ihop och är väldigt lyckliga på alla sätt, förutom att jag sen ungefär en månad tillbaka är kär i en annan. Denna andra kille är lite av en bad boy, och ingenting jag tror skulle leda till något mer än lite steamy sex!! Men alltså, det är väl där problemet ligger; hur ska jag kunna uppleva spänning och passion igen med MIN pojkvän, en man som numera bajsar under samma tak somr jag- the passion is gone om du förstår vad jag menar..
Ja, jag vet- jag har en underbar pojkvän och ett stabilt förhållande, som jag älskar. Men till mitt sinne är jag rätt äventyrlig och jag vet att det vore dumt att lämna allt det fina jag har bara för att leva fria livet ett tag, samtidigt är det så väldans lockande!
Aja, vad ska jag göra? (och inget follow your heart- skit nu, mitt hjärta säger mig att jag ska ha både ock, vilket ju inte går!!)
Svara
H
| #
Kan man vara kär i flera samtidigt?
Hur får man fontänorgasm?
Hur ofta brukar genomsnittstjejen onanera?
Var går gränsen för otrohet?
Svara
Svorskan
| #
Oj då! Nu har du fått att göra! God morgon, jenta mi!
Svara
Mariam
| #
Okej här är mitt problem
Jag är en tjej fyllt precis (27 aug) 21 år , jag hoppa av skolan för två år sen då jag hoppa från skola till skola och aldrig hitta vad jag verkligen vill plugga till. Jag försökte ta tag i Komvux och höja upp mina betyg men inte ens där hitta jag passionen och åka in till skolan 5 gånger i veckan , hoppa av efter 3 månader . Har legat hemma ( bokstavligen legat på sängen) i snart 2 år, sover på dagen , uppe på natten med mat på sängen och kollar film och har ångest . Jag vet felet ligger hos mig men jag hittar inte riktigt vad som kan gå mig tänka ” nu jävlar måste jag tag i mitt liv , ut och söka jobb ” , jag har svårt med hitta jobb då jag har inget och komma med .
Hoppas du kan hjälpa mig på nåt sätt hur jag ska ändra mitt tänkande och sluta va så lat och gett upp hoppet helt , dålig sömn har lett till att jag tappar hår( skallig på vissa område) och jag har slutat hänga med vänner eller ens se min egen familj då de sover tiden jag vaken på.
Tacksam för svar bästa roliga egoina, din blogg är ett av de få sakerna som får mig vakna till för läsa vad för nytt du bloggat om :p
Svara
Elin
| #
Hej! Jag har haft anorexia och blev frisk för snart 2 år sedan (yeeeeeeeey!. Jag är 174 cm lång och målvikten jag fíck var 58-60 kg. men min kropp vägrade hålla det (var tvingen att äta 5000 kalorier varje dag för att hålla det). Nu har jag gått ner en massa och väger runt 50-54 kg.Jag äger ingen våg så jag är inte säker på vikten exakt. Jg mår jätte bra, inga dumma tankar eller något sådant. Jg är fri från anorexia. Men eftersom att jag har blivit smal igen så förstår inte folk att jag är frisk. Hur ska jag bevisa för dem att jag är det? Att äta pizza, hamburgare m.m är inte bevis nog…
Svara
Hannis
| #
Jag har adhd och jag hatar det, vad fan gör man åt det? :/
Svara
Hanna
| #
Jag ska börja universitetet nu på måndag och jag vill så himla gärna träffa nya människor och få ett nytt umgänge, men är så himla nervös. Jag tog studenten nu i år och det känns som om man ska börja gymnasiet igen, är det annorlunda på universitet eller är det enklare att lära känna nya människor? Och hur ska man göra för att våga ta det steget att gå fram och prata med människor osv. Jag är så rädd att jag ska vara den yngsta och att alla andra ska vara mycket äldre än mig med tankte på den utbildningen jag har valt..
Svara
Lisa Marie
| #
Alltså det behöver du absolut inte vara rädd för! Det är inte ett sådant himla stort steg att börja på universitetet egentligen. Skillnaden är bara att på universitetet är det mycket självstudier. Det är ingen lärare som påminner dig om vad du ska göra och vad du ska läsa om du skulle glömma av det utan det är något som du får hålla ordning på själv. Sedan så kanske du hade det så på gymnasiet också och då vet du redan hur det är! 😀
Och tänk inte så mycket på hur du ska göra när du träffar på nya människor. Var bara dig själv så kommer det gå alldeles utmärkt och ibland är det nästan bättre att gå i en klass med sådana som är äldre, speciellt när man är yngre och känner sig blyg och lite försiktig för de har mer erfarenhet. 😀
Allt kommer att lösa sig för dig det lovar jag! Kram!
Svara
Sara
| #
En av mina bästa kompisar umgås (ligger) med en kille som är en idiot mot henne. Hon vill ha mer och han har sagt att han inte vill mer och därför sårar han henne gång på gång utan att hon vill erkänna det utan fortsätter alltid välja honom framför oss trotts att vi försöker prata med henne. Ska man nu bara låta henne göra sina misstag och se henne gråta varje utgång och slösa ytterligare två år på honom, och inte förlora henne – eller fortsätta säga till henne att dom borde sluta ses med risk för att stöta bort henne mer?
Svara
Linda
| #
Vad ska man göra av kondomen efter man haft sex??? samma problem varje gång men nya killen, känns ju lagom pinsamt att behöva gå ut till köket (bor fortf hemma) varje gång lixom, och en papperskorg endast för kondomer vägrar jag ställa in i mitt rum… HJÄLP MIG
Svara
Erika
| #
Hej! Jag och min pojkvän har vart tillsammans i straxt över tre år. Under vårt första år hade vi en jobbig period och han var otrogen mot mig flera gånger men berättade bara om en. Jag valde att förlåta honom men efter ett tag gjorde han slut med mig för att han ville vara singel. Efter ungefär ett halvår hittade vi tillbaka till varandra och vi vill spendera resten av våra liv tillsammans. Vi älskar varandra och när vi är med varandra är allt perfekt. Men han var otrogen och han ljög för mig. För ett tag sedan berättade han om allt och alla de andra gångerna. Jag försöker komma över det eftersom att det var så länge sen och jag verkligen älskar honom. Men jag vet inte hur jag ska göra. Har du några tips?
Svara
Sofia
| #
Hej!!
Rekommenderar du att tattuera in ögonbryn? (Har velat det i fleeeera år)
Vet du någon bra foundation/puder om man både har lite torr hud och som blir oljig under dagen? 🙂
KRAMAR
Svara
sandra
| #
Hej! Jag behöver verkligen hjälp. Du verkar vara nästan expert på göra slut grejjs. Jag och min pojkvän har varit tillsammans i 4,5 år och bott tillsammans i 3 år. Jag älskar han jätte mycket och han mig. Men problemet. Jag vet inte om jag älskar han som han var än mer den han har blivit. Vi är väldigt olika idag. Jag gillar ha mycket i farten älskar livet o vill umgåss me vänner o familj varje dag. Men de känns som mim pojkvän är trött på livet, vill bara sitta hemma o titta en film på helgen. Bryr sig inte så mycket längre. Jag får nästan typ tvinga me honom ut på fest.
För två dagar sen flytta ja hem till mina föräldrar för att tänka vad jag egentligen vill. De känns som han behöver en spark i röven o skärpa sig & jag har sagt till honom hundra gånger men så blir de bättre i två veckor och sen tillbaka på noll.
Jag vill leva med han men det funkar inte som de ör nu!
Vad ska jag göra? De blir ju kaos o bo hemma igen på riktigt liksom. Hjälp mig snälla. Hela mitt liv är upp & ner !!
Svara
Isa
| #
Har en fråga. Först vill jag förtydliga vissa grejer innan jag kommer till frågan:
– han är absolut inte otrogen. Jag bara vet det.
– han älskar mig fortfarande och är attraherad av mig.
Nu till frågan. Jag och min påg har varit tillsammans i 3 år nu. I början hade vi rajtantajtan 3 gånger om dagen, nyförälskade duvet. Men nu, nu har vi sex lika många gånger vi hade på två dagar – på ett helt år. 1 gång varannan månad hettar det till. KATASTROF! skulle jag ju säga. Han är alltid trött och orkar aldrig. Huuuur gör man för att ändra detta mönster?! Jag har provat med mycket. Att klä sig sexigt, att bara hoppa på honom och att mysa länge länge och försöka pussa mig till det. Men det funkar bara hälften av gångerna. Jag kan ju för sjutton inte köpa nya sexiga kläder varje vecka? Han därnere funkar finfint och vill precis det jag vill när jag vill det, men i pojkvännens huvud pågår det annat. Han är ALLTID för trött. Han har själv sagt att han ska bättra sig och blabla, men icke.
Jag behöver all hjälp och tips jag kan få, innan jag tröttnar på att leva som nunna…
Kram! Och tack!
Svara
Anna Katarina
| #
Heej 😀 Nu har du ju redan gjort pt. 1, men här kommer en fråga till pt. 2 ! 😉
Jag har börjat dejta en kille, eller ja. Vi har träffats två gånger(eller tre, beror på hur man ser det. Han sov hos mig andra gången, så). I alla fall. Jag förstår inte riktigt vad han vill, och det känns ju lite läskigt att fråga rakt ut såhär efter andra(tredje?) dejten ba ”Vad viiill du egentligen?!?!?”, typ. För grejen är också att jag är alltid väldigt satsig på en person i taget när jag är intresserad, medan han verkar lite mer ”I don’t care until I find true love”, om du förstår vad jag menar. Grejen är i alla fall att när han låg bredvid mig den där kvällen när han sov hos mig så låg vi och pratade om aaaaaaallt möjligt, så plötsligt från ingenstans så började han ba typ ”Ett bra förhållande växer man bara in i, det märks liksom knappt att man är tillsammans blablabla”, och några dagar senare när vi smsade så sa han typ ”Jag vet dock inte om jag är all in på förhållanden, för jag är inte bra på det.” Jag ba men eh, ingen har sagt något om ett förhållande?! Vi har inte träffats nu på typ två veckor och kommer inte träffas på ungefär en och en halv till av personliga anledningar, men vi smsar mycket och så, och då är det typ som vanligt, men det känns förstås jobbigt att inte ses för det skulle säkert vara enklare om vi sågs, men asså… Hur ska jag göra?! Han säger ju en sak ena sekunden och en annan nästa…
Svara
Linda
| #
Hur ska jag göra för att bli lika rolig som du?
Sorry, men var tvungen – jag önskar alla hade lite Egoina i sig ;D du är kanonkul!
Svara
anonym :OOOOO
| #
Jo, jag har jätteångest vad jag ska välja till gymnasiet, det finns 3 saker jag vill bli:
1lära-typ högstadielärare
2 typ sjuksköterska eller barnmorska
3 journalist
…Har du ngn hjälpsam person? 🙂
Svara
Lisa Marie
| #
Alltså nu missade jag den här fantastiska frågestunden. Men jag frågar i alla fall och hoppas att du svarar (fast det gör du ju för det vet jag).
Jag har snart varit tillsammans med min pojkvän i ett och ett halvt år och jag älskar honom över allt annat. Jag är tjugofem år men är fortfarande oskuld och han likaså. Han har aldrig haft någon flickvän sedan tidigare men jag har haft pojkvänner och tillfällen att ha sex men jag har verkligen inte varit redo. Nu känner jag mig redo men både på gott och ont. Även fast han är oskuld så känner jag mig dum som har väntat såhär himla länge enda tills jag är tjugofem för tänk om han lämnar mig efteråt?
Min gamla kille sade en gång: ”Det är klart att jag var otrogen och gick till andra när du inte gav mig det jag ville ha” och det har etsat sig fast i mitt huvud. Tänk om det bara är det som min pojkvän vill ha? Och tänk om han lämnar mig om jag vill vänta ännu längre?
Och hur ska jag göra för att bli av med min rädsla för att bli äldre? Jag har ett utbildning i bagaget som systemanalytiker men vill läsa en tvåårig masterutbildning inom IT-management också men när jag har läst klart den är jag tjugoåtta år. Det känns fruktansvärt gammalt och jag är rädd att ingen arbetsgivare vill anställa mig sedan när jag till stor del har studerat mig genom livet. Jag arbetar vid sidan om som volontär och hjälper barn i U-länder som har det svårt men tänk om det inte betyder någonting för en arbetsgivare? De kanske bara skakar på huvudet åt mig när jag berättar det? Jag är så rädd för sådana situationer och att det ska ge mig bakslag.
Svara
Anonym
| #
Hej! Hoppas det inte är slut på denna frågestunden än 😉
Jag och min pojkvän har varit tillsammans i 2 år. Vi är 16 år och oskulder båda två. Vi har försökt ha sex kanske 5-7 gånger men aldrig lyckats! Första gången var det för att han blev nervös, men resten av gångerna har det varit för att det har gjort så ont för mig. Hur ska vi få det att funka? Han vill gärna att jag ska vara överst, är det svårare då? (när det nu är första gången) Jag vet att det är viktigt att lära känna varandras kroppar och vara avslappnade och allt det där, men han är min bästa vän så jag är avslappnad, och vi har sett varandra nakna och haft oralsex och allt dedär. Några tips på hur vi ska lyckas? 🙂
Svara
M
| #
Nu är jag ju inte Egoina men kan kanske tipsa ändå. När jag förlorade oskulden gjorde det jävligt ont, faktiskt så att jag nog aldrig gjort om det om jag vetat.. Iaf. För mig gick det enklast (gjorde minst ont) att sitta gränsle i hans knä när han också satt upp. Tänk typ sitta skräddare stajl. Sen är det bara att försöka och ta det lugnt. Kanske bara sitta stilla lite och sen försiktigt röra sig.
Svara
cecilia
| #
Hej hej, min fråga lyder såhär: en kille började skriva till mig och vi har skrivit ett tag, hängt en gång (vi ska faktiskt vara med varandra idag..). Jag är inte intresserad av ett förhållande och undrar vad jag ska göra. Han har inte hintat särskilt och jag vill inte bara ta upp frågan. Men det känns som att det håller på att gå för långt. Hjälp!
Svara
Anonym
| #
Hej!
Jag har nyss börjat åttan och har redan såna där problem med kompisar.
Jag är, en ganska så tjejig tjej. Men jag umgås mycket med killar. Typ hälften av mitt kompis-”förråd” (Kan man säga så?)
Och grejen är den att mina tjejkompisar har typ.. börjat ignorera mig för det. Dom tycker liksom att det är konstigt att jag kan ringa en kille om det är nåt jag undrar istället för någon av dom.
Som för någon dag sen skulle vi iväg och shoppa. Och så sa vi att vi skulle hem och fråga våra päron om vi fick dagen efter osv. Och vi sa också att om någon inte kunde så väntar vi på den så att alla kan. Och såklart så fick jag inte det. Så när jag smsar dom det på kvällen så skriver dom bara ”okej”
Och dom har ÄNDÅ pengar och busskort med sig. Så när vi ska cykla hem så säger jag då att vi bestämde att vi skulle vänta på varandra och så. Men då säger dom bara. ”Jaja, skitsamma, du får följa med någon annan gång” och så hoppar dom på bussen!!!!!
Åh, vad ska jag göra? Jag vill liksom hänga med dom också, och jag har försökt säga det till dom att jag inte bara vill va med killarna, men dom förstår typ inte!
Kram
Svara
Anonym
| #
Hej!
Jag har nyss börjat åttan och har redan såna där problem med kompisar.
Jag är, en ganska så tjejig tjej. Men jag umgås mycket med killar. Typ hälften av mitt kompis-”förråd” (Kan man säga så?)
Och grejen är den att mina tjejkompisar har typ.. börjat ignorera mig för det. Dom tycker liksom att det är konstigt att jag kan ringa en kille om det är nåt jag undrar istället för någon av dom.
Som för någon dag sen skulle vi iväg och shoppa. Och så sa vi att vi skulle hem och fråga våra päron om vi fick dagen efter osv. Och vi sa också att om någon inte kunde så väntar vi på den så att alla kan. Och såklart så fick jag inte det. Så när jag smsar dom det på kvällen så skriver dom bara ”okej”
Och dom har ÄNDÅ pengar och busskort med sig. Så när vi ska cykla hem så säger jag då att vi bestämde att vi skulle vänta på varandra och så. Men då säger dom bara. ”Jaja, skitsamma, du får följa med någon annan gång” och så hoppar dom på bussen!!!!!!
Åh, vad ska jag göra? Jag vill liksom hänga med dom också, och jag har försökt säga det till dom att jag inte bara vill va med killarna, men dom förstår typ inte!
Kram
Svara
Sara
| #
Kanske är för sent ute med att ställa fråga nu men gör ändå ett försök för känner verkligen att jag behöver svar från någon utomstående.
Jag var tillsammans med en kille i ungefär ett och ett halvt år som ständigt var otrogen mot mig, folk kom fram och berättade hur han träffat andra och hållt på med andra och det knäckte mig psykiskt men han kunde ändå alltid vrida och vända på det så jag stannade kvar av honom, halvt medveten om att han faktiskt varit otrogen men andra halvan av mig trodde på honom. Var totalt isolerad från mina killkompisar (han hade otrolig koll på mig). Hackade sig in i min data, hittade på saker om mina vänner osvosv. När det sedan tog slut fick jag utstå 6 månaders trakasserier via sms, telefonsamtal osv. Blev kallad ord, hotad, han hittade på rykten om mig och fick det att låta som om alla var emot mig. Iallafall nu när jag träffat en jättefin kille som jag tycker om och är ”på g” med så är det enda jag tänker på att han kommer vara otrogen mot mig. Jag blir avundsjuk för småsaker så som att han gillar andra tjejers bilder på instagram, vilket jag tagit upp med han om det varit bikinibilder osv, men vill självklart inte vara jobbig så har till slut bara låtit det vara. Vågar inte gå ut offentligt med att vi träffas just för att jag är rädd att andra ska komma fram till mig och berätta om ifall han pratar/träffar andra osv. Mår ständigt dåligt över dethär och även fast han säger att han inte pratar med andra tjejer på det viset så är det de enda som cirkulerar i mitt huvud. Går det ett par timmar utan att vi pratat sitter jag och tänker på vad han gör och om han träffar någon annan. Antar att mitt ex extrema avundsjuka nu överförts till mig och jag vill verkligen inte bli så kontrollerande och avundsjuk som han var, funderar på att avsluta det här med min nuvarande för att slippa alla tankar och bli sårad, har du någon som helst tanke på hur jag skulle kunna göra?
Svara
M
| #
Nu kanske det är för sent att skriva här men jag testar ändå. När man träffar nya människor är nästan alltid den första frågan ”jaha, och vad gör du då?” Eftersom att jag är sjukskriven vet jag aldrig vad jag ska svara på den frågan. Säger jag som det är blir det en besvärad tystnad och de vet inte vad de ska säga, och inte jag heller. Men jag vill inte heller ljuga… Har du förslag på något bra ”svävande” svar?
Svara
-
| #
Jag är tillsammans med en nästan ett år yngre kille och av någon anledning kan jag inte släppa det. Mina vänner och familj bryr sig inte alls om det men jag har tidigare haft vänner (som jag nu förvisso sagt upp vänskapen med) som tyckt det är sjukt viktigt att ha en äldre kille, inte yngre. Därför kan jag inte släppa den där åldersgrejen, för jag är rädd för vad andra ska tycka… och det suger för kärlek kommer i alla former och killar som passat perfekt in i min ”mall” har jag aldrig fallit för. Hur ska jag tänka för att kunna släppa själva åldern? Känns som att mitt förhållande aldrig kommer kunna bli ett sånt där förhållande man drömmer om just pga det, och så borde jag väl inte behöva känna?
Svara
C
| #
Vad gör man om man hade världens bästa killkompis, som började gilla mig, och jag gillade honom också. Men så var man för feg för att ta det där steget från att vara kompis till att vara i ett förhållande pga. många komplicerade anledningar. Var bla. sjukt rädd för att inleda ett förhållande eftersom att mina två föregående slutat i kaos, och jag var inte helt säker på mina känslor och ville inte inleda något som jag inte var helt säker på.
Jag mådde skitdåligt och jag var en idiot. Var sjukt taskig mot honom, vilket ledde till att vi sa upp kontakten helt och hållet, och nu saknar jag honom mer än allt. Det har gått mer än ett halvår, jag tänker på honom varje dag. vad gör man? Hur går man vidare?
Svara
Johanna
| #
Jag vill hur gärna som helst bli läkare, alltså verkligen jättegärna! Och för att bli läkare måste man ha bra betyg. Jag har helt okej betyg, men kämpar hela tiden för att hålla de på en bra och stadig nivå, samtidigt som jag känner mig tvungen att hjälpa mina kompisar eftersom jag ses som ”den smarta”. Min fråga är egentligen hur jag ska kunna slappna av, jag tänker 24/7 på skolan och är jättestressad hela tiden, till och med när jag skriver. Jag är 14 år och går i åttan.
(Samtidigt har jag en hobby som är att blogga, har bloggat i två år, och kan inte lägga av med det, för jag tycker det är underbart roligt! Men jag känner mig också väldigt stressad pga den. Har testat att tagit pauser, men då känns det bara tomt)
Svara
anonym...
| #
jag har blivit sviken så sjukt många gånger,och jag är på g med en kille nu,och jag vet inte om jag vågar.. vill inte bli sviken igen.. vad ska jag göra?
Svara
Gabbi
| #
Det är så att jag ska publicera min första bok snart och funderar lite på hur jag ska marknadsföra den. Jag har tänkt göra lite tävlingar för att sprida boken och även gjort en facebook sida till den som folk kan gilla. Tänkte fråga om du har några tips? Vet ju att du också gillar att skriva 🙂
Svara
Bitte
| #
Hej! Jag är en 17 årig tjej som tabbas med svåra frågor. Jag tror jag gillar både killar och tjejer. jag blir riktigt upphetsad av tjejer men myser helldre med killar. Vet inte vad jag skall göra? Vad skall mina föräldrar tycka? Har du något råd om vem jag kan prata med? Är det onormalt? ÅH!
Btw, super bra blogg, och du är sjukt vacker. Fortsätt så 😀 KRAM
Svara
Julia
| #
Hoppas det fortfarande är okej att skriva en fråga!
Jag gjorde slut med min kille i våras, sen dess har jag verkligen varit singel på riktigt. Jag har festat, raggat på krogen och bara haft fruktansvärt roligt med mina vänner! I fredags var jag och några kompisar ute. Vi tog några öl på en pub som vi brukar vara på, och som vanligt liksom ”scannar” man utrymmet på snygga killar. Den som i mina ögon såg bäst ut mötte min blick, sen var vi klistrade vid varandra resten av kvällen. Och nästa kväll. Och nästa igen, ända tills nu i onsdags när han åkte till Tjeckien för att plugga till läkare!
Det låter ju helt sjukt, men jag blev kär i den här killen på 5 dagar. Han är helt och hållet perfekt. Jag vet inte om jag någonsin har varit kär innan, för jag har då aldrig känt såhär! Frågan är nu, vad ska jag göra? Jag har redan haft ett långdistansförhållande, och jag vet att det inte är vad jag söker… Men det känns inte som att detta är någon som jag bara kan glömma, och han känner likadant!
Tack för en inspirerande blogg! / Julia
Svara
emma
| #
Hej egoina! jag ska välja gymnasium nu till hösten men jag vet inte riktigt vad jag ska välja, jg älskar att skriva och jag har alltid gjort det så jobba som journalist i en veckotidning är lite som en dröm för mig. vilken linje ska jag gå isåfall? sen är jag rädd för att börja själv utan mina kompisar jag är rädd att jag kanske inte får några nya…
Svara
Amanda
| #
Hej Egoina! Först vill jag bara berätta att du är grymt vacker och att jag älskar din blogg och har följt dig ända sedan du bloggade på devote!
Nu till min fråga;
Jag började gymnasiet för två veckor sedan. Jag gillar redan en kille i min klass. Jag har ingen erfarenhet av relationer sedan innan, så jag känner mig helt efter. I vårt gymnasium så kände alla varandra från början, alla förutom jag. Ändå har jag fått vänner osv. Jag tror att han är lite intresserad för han tittar på mig ibland, skojar och säger jämt hejdå till mig och sätter sig bredvid mig om vi sitter några stycken och snackar på rasten. Dessutom var det han som la till mig på Facebook. Så nu undrar jag om han kan vara intresserad? Är det fel att bli tillsammans med någon i samma klass? Är det för tidigt om vi har känt varandra i en vecka? Och framförallt, HUR ska jag fråga om hans nummer/starta en konversation?
Jag har fått råd att bara säga hej och låta det flyta på, men vad ska man prata om?
Tack på förhand Egoina! <3
Svara
Gabbi
| #
Jag ska snart släppa min första bok och jag är livrädd för vad folk ska tycka om den. Jag har alltid haft svårt att ta kritik och tar det alltid väldigt personligt. Tänkte om du som bloggerska har något tips på hur man ska hantera det? Vet att bloggare får rätt mycket skit ibland utan anledning. Tacksam för svar, du är awesome! 🙂
Svara
Ellen
| #
hoppas det inte är för sent att skicka iväg en fråga!
Jag är 17 år och är tillsammans med en 10 år äldre kille.Vi har varit tillsammans i 2 år och det är inga problem, trots den stora åldersskillnaden så lever vi i ”samma värld”. Dock så har detta fört med sig en del problem. När vi blev tillsammans förlorade jag nästan alla mina vänner, de ville inte längre kännas av mig. Och nu har jag fått svårt att skaffa nya. På något sätt så har jag mognat ifrån de i min ålder (har jobb, flyttat hemifrån osv) det gör såklart att många vill vara med mig men jag tycker att de är väldigt jobbiga och barnsliga. Själv föredrar jag att umgås o prata med de som är lite äldre men då är det samma problem där fast tvärt om. De tycker jag är för ung/barnslig. Känner mig väldigt ensam och jag behöver också en sån där riktig vän du vet, som man kan skicka sms till oavsett tid på dygnet när något känns tungt. Vad ska jag göra?
Tacksam för svar!
Svara
Lilla Jag
| #
Hej Egoina! Jag är en helt vanlig 16-åring som går runt och längtar som tusan efter att bli kär.. Jag vill verkligen hitta en mysig kille att spendera min tid med men hittar aldrig någon, jag får inte mycket uppmärksamehet av killar heller så det är ju inte lätt. Alla säger att om man slutar leta så dyker det upp någon men jag kan inte låta bli att leta efter ”evetuell pojkvän”. Jag tycker det är skit kul att umgås och flörta med killar men jag får liksom aldrig chansen.. jag kanske är för kräsen..? Nu till min fråga: Går det att bara sluta leta pojkvän bara sådär? Eller är det ett stadie man bara kommer över och passerar? Jag skulle bli väldigt tacksam om du ville svara. Ha en fin dag 🙂
Svara
Anonym
| #
Jag och min pojkvän har varit tillsammans i lite mer än 5 månader, och jag skulle väldigt gärna vilja lägga upp våran relationsstatus på facebook, men han vill inte det. Jag vet att det låter löjligt, för facebook är ju inte hela världen. Men jag blir lixom avundsjuk när jag ser hur andra visar upp sin kärlek och skriver ”6 månader med älskligen” osv. Varför vill inte min kille göra det? Skämms han över mig? Vill han hålla det hemligt? Jag har frågat honom flera gånger men han kommer bara med bortförklaringar eller så säger han bara att det inte är bra att visa det på facebook. Jag förstår inte, för annars är han en helt underbar pojkvän. Får bara känslan ibland att jag är inte bra nog för att visas upp som hans flickvän. Förstår du honom, eller har du något tips?
Svara
Bea
| #
Hej Egoina. Jag vet inte om du fortsätter svara på frågorna och jag tvivlar på att du kommer ta med denna eftersom att jag är så sent ute. Men det är ju alltid värt ett försök!
Till att börja med kan jag säga att jag tillhör en av dina yngre läsare. Jag är en av de ungdomar som lärt känna äldre människor och på så sätt kommit in i deras livsstil, kanske för att någonstans där i mitt tonåriga och dumma undermedvetna försöka passa in. Hur som helst har jag ganska stora problem gällande den där jävla alkoholen. Innan jag kom in i det här att dricka brydde jag mig inte alls om alkohol. Men så efter att jag testat och sedan fortsatt dricka konstant har jag blivit helt fast i det. Om det går en helg utan att jag dricker blir jag frustrerad nu för tiden. Så jag undrar om du har några tips på hur man som tonåring kan stå emot alkohol på bästa sätt? Hur gjorde du när du var under arton år? Jag vill ju så gärna bara kunna nöja mig med att se film hemma och äta godis men folk, speciellt de jag umgås med, förbrukar det så otroligt mycket att jag får svårt att stå emot.
Och du, kom ihåg att du är världens, världens, världens bästa bloggare. Utan dig och din rosa blogg hade livet varit långt ifrån ljust. Just sayin’!
Svara
Emma Persson
| #
Hejsan Egoina. Jag vet inte om du fortfarande svarar på frågor, men man kan ju alltid hoppas. 🙂
Jo, jag gillar en kille och han verkade vara intresserad av mig med, för när jag och några kompisar träffade han, så försökte han få min uppmärksamhet och ”höll på” med mig. Jag var dock lite ”chockad” att han höll på med just mig! Men jag verkade ”irriterad” enligt min bästavän, menade dock inte det! Så stack han till en annan polare för att han blev sur för något. Så jag hann inte säga hejdå, eller något sånt. Jag hade han på Facebook och vi skrev lite samma kväll, men jag vågade inte säga förlåt eller något sånt och nu när jag försöker skriva till honom så svarar han inte. Hjälp! Vill ju inte verka som en stalker och skriva hela tiden till han.. Men vad ska jag göraaa? 🙁
Kram! Emma
Älskar din blogg förresten! ♥
Svara
Nora
| #
Haha vad roligt det skulle va om vi skrev frågor om sex och kärlek som handlade om dig xD haha inte lite awkward 😉
:)))
Svara
A
| #
Gäller det fortfarande? I så fall vill jag ge dig ett ämne som inte verkar ha tagits upp.. (vad jag sett)
Det är så här att jag är en bisexuell tjej, 17 år. Jag har ”kommit ut” till mina allra närmsta vänner, men mina föräldrar har ingen aning (om de själva listat ut något), men jag vet att de inte har några problem.
Jag har alltid varit lite pojkaktig som barn, men det är inte så att jag klär mig i killkläder, har kort hår eller så överdrivet.. Jag har dock börjat ändra min stil mycket på senaste tiden, lösare jeans osv, mer hittat mig själv.
Jag vill bara ha dina åsikter på hur jag ska gå till väga för att berätta för mina föräldrar och vänner/bekanta som finns i min vardag en stor del, och som jag vill att de ska veta utan att göra en stor sak av det hela.. Väldigt lulligt skrivet av mig, men hoppas du förstår min kärna i det hela! Att berätta det hela och få ut det så att man kan börja, dåligt uttryck men ändå, experimentera.
Vill dessutom veta vad andra tycker, för det är ju den jag är.. Men att när de får veta vem jag verkligen är, om de kommer finnas kvar. ”Those who mind, don’t matter and those who matter, don’t mind”
Hoppas du förstår mitt syfte nu… Så tacksam för tips! Ha det
Svara