Tror ni att jag precis sov fem timmar? Jepp. Fan då. Skulle ju bara ”vila lite”.
Jag känner av min allergi mer och mer förresten. Har varit täppt i näsan i en vecka, och nu har även ögonen börjat klia. Skandal att det tar över tre veckor att få läkartid. Jag förstår att allergi inte är högt prioriterat. Men ändå. Jobbigt värre. Behöver mina små blå piller juuu (inte viagra).
Läste att D-vitamin kan hjälpa mot pollenallergi. Någon som kan intyga?
0
Det blev gymmet ändå alltså! Sju på morgonen!
Så näää, det var ingen bloggrape med en ytterst photoshoppad bild i förra inlägget. Och näää, jag har inte blivit galen. Jo. Kanske lite.
Det var så tidigt och så overkligt när Rebecka hämtade upp mig att jag inte ens hann reflektera. Men så går jag ut och ser att solen faktiskt ÄR uppe vid denna tiden och människor tydligen är på väg till jobbet och grejer. Men vi kan väl ändå låtsas att detta är helt sjUuuUuKkT tidigt och att jag är helt crazybananas?
Okej? Bra.
Nu:
Och frukost!
”Gissa var jag är?”
Har fortfarande inte fått svar. Hon har säkert svimmat.
0
Rebecka: Ska du med till gymmet vid halv sju imorgon?
Egoina: Javisst!
Sara: Alltså, hon menar på MORGONEN!
Egoina: Jahaaaa…
Rebecka: Ja, ska du med?
Egoina: Ehhh.. Nej?
0
Mamma: Ja, jag ska ju snart tillbaka och kolla Egoinas tänder.
Egoina: Egoinas tänder?
Mamma: Mmm..
Egoina: EGOINAS tänder?
Mamma: Haha oj. Jag blandade visst ihop er.
Egoina: Du blandar ihop din dotter och din hund?
Mamma: Det är ju typ samma sak.
Egoina: ???
Mimi? Egoina? WHO CAN TELL?!?!?!
Mamma sa ju alltså inte ”Egoina”, utan mitt riktiga namn (som ni så strängt förbjudit mig att att yttra här). Hon blandar ihop oss. Dotter som hund. Känns ju… Bra.
0
Har haft en underbar, underbar dag. Jag har fått klartecken på att jag får lägenheten jag ville ha och dessutom, som ni vet, har jag nytt jobb.
Annars har jag jobbat, lunchat med mamma, haft visning av min lägenhet och tagit en kvällsfika med tjejerna.
Denna dagen på repeat för alltid? Jatack.
Jag fotograferar min mat (som alltid), Sara sträcker fram sin hand på bilden och säger ”hälsa från mig” (som alltid). ♥
0
Ni vet hur jag verkligen hatar att stå framför kameran. Hur jag bara ville springa ner från scenen på Finest Awards när jag skulle ta emot mitt pris och knappt svarade på frågor. Men idag kändes det ganska bra faktiskt. Jag är fortfarande lite obekväm framför kameran dock. Övning ger väl färdighet. Dessutom blir det väl lite annorlunda när inte just JAG är i centrum utan personen jag intervjuar.
Här är mitt ”presentationsklipp” eller vad man ska kalla det. Och tanken är att jag nu är nöjesreporter för Landskrona/Helsingborg området och kommer att lägga ut klipp en gång i veckan. Ska träffa Takida på fredag till exempel. Ska bli hur kul som helst!
Titta på klippet:
0