Världens längsta dag i dag och jag har lyckats somna på i princip varenda plats jag befunnit mig på. Pitchen gick bra åtminstone. Är mucho nöjdo.
Vi lade upp denna bild på vår Facebooksida och skrev ”Alida har nyss pitchat” (tjejen i mitten). Vi skojade såklart bara. Men gissa om folk i klassen som ska pitcha imorgon blev skrämda? Hahaha
Jag mår inte bra idag. Huvudet dunkar och ögonen är svullna. Anledning? Jag kunde inte sova inatt. Jag har varit så jäkla nervös över dagens pitch och legat och tänkt på det hela natten. Och då är jag egentligen en blir-nervös-precis-innan-tjej.
Fick max en kvarts sammanhängade sömn. Men äh. Fake it until you make it! Vem behöver sova liksom?
Apelsinjuice och blåbärssoppa. Frukost! Spärra-upp-ögonen-och-låtsas-att-du-har-sovit-posen.
Sitter och försöker komma på en hiss och en diss till Veckorevyn. Dissen är redan klar, men hissandet har jag problem med. Varför är det alltid så? Det är mycket lättare att komma på negativa saker än bra saker. Är jag en negativ människa? Hoppas inte.
Annars gör jag inget annat än att åka till skolan, plugga och äta just nu. Jag ska fira helgen som kommer jävlaridet. Bara så ni vet. Släppa skolan några dagar. För sedan börjar pluggandet till min stora salstenta och då går jag in i detta zombiemode igen.
Vad jag hellre skulle vilja göra just nu: Titta på tv, pussas, dricka vin… Ja. Typ det. Det hade räckt gott och väl.
Bevis på att jag haft ett liv. Note to self: Måste. Sluta. Göra. Fjortisposen.
Jag var ute och cyklade en sväng igår kväll. Skulle cykla förbi ett stort gäng killar då en av dem plötsligt drog upp en pistol och sa till mig att stanna. Har alltid funderat på hur jag skulle reagera i en sådan situation. Inte helt förvånande så stannade jag och var beredd på att ge från mig allt utan protest. Rädd för mitt liv.
Killen med pistolen skrattade, tog tag i styret på min cykel. Lutade sig närmare, sa ”jag skojade ju bara gumman”. Tog ner pistolen. Antagligen fejk.
Jag cyklade vidare. Med ett hjärta som dunkade väldigt mycket fortare än normalt. En ganska traumatisk upplevelse, faktiskt.