Jag var nyss på bio och såg den sista Harry Potter filmen. Jag ska inte säga för mycket, men slutet var enligt min mening ganska töntigt.
Vad är grejen med att ha 3D på ALLA filmer numera? Är det bara jag som tycker att det är jobbigt? De första två minuterna man bara ”woooow”. Typ i reklamen. Men sen. Inte så wow. Man vänjer sig ju, dessutom får man ont i ögonen ibland. Och för att inte glömma näsan. Jag är ju helt öm nu efter att ha haft på mig monsterbrillor i flera timmar.
Mmm. Ni tänker ”stackars lilla tjej som måste se 3D”. Folk svälter och sånt. Men JAG. Jag ser Harry Potter i 3D.
Vet inte om jag är sen eller så, men Ikea (jaaa, det var där jag var. Ni knäckte köttbulle-ledtråden) har börjat sälja spotlights styckvis. Som man klistrar fast eller använder som magnet. Skitpraktiskt!
Det är inte blått solarieljus därinne, utan vanligt ljus. Men min mobilkamera förstår inte det riktigt. Jag har två digitalkameror. Den ena är sönder och på den andra fungerar inte blixten plötsligt. Jag och kameror alltså.
Jag fick en klocka i julklapp av mamma som jag äntligen har förmått mig att sätta upp. Nu pryder den väggen i köket.
Före:
Efter:
Jag har stått och mätt och haft mig typ förevigt och är helt genomsvettig nu. Den ser lite sned ut på bilden, men jag lovar att den inte är det. Nåja. Det är väl ingen som ska komma hem till mig och stirra sönder min klocka ändå. Eller?
