Nu var jag äntligen hemma från en lång svettig biltur. Jag kan seriöst krama ur min klänning så svettig jag är.
Jag hade tidsinställt några inlägg, annars har jag faktiskt inte varit vid datorn sedan igår imorse. Men jag har godkänt era kommentarer via telefonen. Och fyfan säger jag bara. FYFAN vad ni är fantastiska allihop! Nästan 600 härliga peppkommentarer.
Jag har inga ord om jag ska vara ärlig och det är verkligen inte likt mig. Ni är bäst! Jag hoppas att ni vet om det.
Tummarna upp för er!
Jag dricker lite cider. Tänker inte svenskarna själva fira sin nationaldag så får jag göra det åt dem. Hej-ursäkt-för-att-få-dricka-på-en-måndag.
Jag hade tänkt skita i att bemöta detta över huvudtaget. Men ju mer jag tänker på det, desto mer stör det mig. Här är texten Paow skrivit om mig (så att ni förstår vad jag pratar om överhuvudtaget):
Man kan tycka att jag är mullig, men att sitta och skriva det (och att man kommer att dö av fetma(?) om man ser ut som mig) på en av sveriges största bloggar med en hel hög unga påverkningsbara tjejer är INTE OKEJ. Min kropp är sund, jag mår bra och nej jag äter inte skitmat dygnet runt. Jag har inte uppmuntrat någon till att ändra sin kost till det sämre och jag har verkligen inte hånat någon. Skulle jag få någon sjukdom så har det i alla fall inte med min vikt att göra.
Jag blir så ledsen och så rädd att någon ska ta något av det hon skriver som sanning. Att det skulle vara ”farligt” att se ut som mig när jag är helt jävla vanlig.
Jag har nu sagt upp mig från mitt redaktörsjobb på Myshowroom (sidan där Hugo är delägare och Paow bloggar). Jag vill inte förknippas med den typen av moral eller destruktiva bloggar. Och ska jag vara ärlig så känns det som att en sten släpptes från mitt bröst.
