Gör mig alltid på bra humör
Man måste bara älska den här papegojan. Sötaste sångrösten ever. HÄR kan ni höra originallåten om ni inte hört den tidigare.
0
Man måste bara älska den här papegojan. Sötaste sångrösten ever. HÄR kan ni höra originallåten om ni inte hört den tidigare.
0
1) Trailers. Jag ser aldrig trailers. Det förstör ju hela filmen. Alla de bästa bitarna och i princip hela handlingen har de tryckt in där.
2) Folk som säger ”bast” och menar ”år”.
3) Duschdraperi. Det är få saker som får mig så förbannad som när duschdraperiet liksom klistrar sig längs kroppen när man försöker raka benen.
0Eftersom vi fortfarande inte har någon micro (jag har designat den jag vill ha i mitt huvud och hittar självklart inte den någonstans) poppar vi popcorn i kastrull.
David som aldrig gjort detta innan ville att jag skulle hjälpa honom. ”Äh, du klarar det själv. I med lite olja bara”, sa jag. Men när jag kommer ut i köket ser jag att han är på väg att hälla i HELA PÅSEN. För er som inte är lika retro som jag kan jag meddela att ett tunt lager i botten fyller en hel gryta.
Killar alltså.
Jag och de popcorn jag lyckades rädda.
0Egoina: Varför har du den bilden framme?
Mamma: Jag gillar den.
Egoina: Varför då?
Mamma: Det är den enda bilden jag har där du ser genuint lycklig ut.
Egoina: Jag står utanför Primark i London med två resväskor fyllda med kläder jag shoppat?
Mamma: Ja, precis.
0
Skeppohoj! Eller godmorgon typ.
Just nu är jag förbannad. Vi har ingen mjölk hemma och alla vet ju att man inte kan dricka kaffe utan mjölk och ännu mindre kan man skita i att dricka kaffe och minst orkar man gå och köpa mjölk.
Jag minns tiden då jag hatade kaffe och hade chokladmjölk i min mugg för att det skulle se ut som att ”jag också var cool”. Men nu har jag gått och blivit beroende. Bra där!
Idag blir det påskmiddag hos mamma. Men först har jag tänkt…håll i er…städa! Här har dammsamlandet nått nya höjder nämligen.
0Bara sådär från ingenstans ikväll efter vi sett Fenomen på TV frågade David om vi inte skulle gå ner till stranden en sväng. ”Vad ska vi göra där?”, undrade jag. ”Hålla handen”, svarade David. Så det gjorde vi.
Nu efteråt sitter jag här och funderar på vad som gjort honom så romantisk.
1) Är det för att jag haft på mig min vaniljparfym idag som David tycker luktar ”vaniljdrömmar”?
2) Är det för att han kom hem till den här måltiden häromdagen?
3) Är det för att jag struntade att gå ut igår och kom hem med kycklingvingar och chilicheese istället?
4) Är det för att jag har ögonfransar igen och inte ser ut att ha en konstig sjukdom?
Äh. Jag tror bara att han är sån.
0
Jag behöver nog inte ursäkta att jag inte är här. För det är inte ni heller. Men varför skulle man när solen steker och folk känner för att bjuda på påskmiddag hela tiden?
I alla fall blir vi bjudna. Igår var det Davids mamma, idag Davids pappa och imorgon är det middag hos min mamma. Men vem tackar nej till gratis mat?
Det verkar dock snart som att jag blir med ajfån och då ska jag blogga hela tiden. HELA TIDEN.
Fotograf David.
0