1) Jag får inte tillbaka mina skattepengar förrän i december då jag tydligen registrerade mitt företag i 2010 (det var inte aktivt förrän 2011). Ingen semester på mig alltså. Helvete.
2) Jag tappade mitt smink i golvet häromdagen och nästan allt gick i tusen bitar. Jag har inte råd att köpa nytt.
3) Jag fick en faktura häromdagen som gått till inkasso(!). Jag har inte fått originalfakturan eller någon påminnelse och misstänker att det beror på flytten. Fan. Jag som är jättenoga med sånt. 300 kronor blev 1500. Mmm. Kul.
4) Jag har mens.
5) Vårt Internet funkar ännu inte och jag sliter därför FORTFARANDE med mitt jävla mobila nätverk.
Så om ni ursäktar ska jag gå ut och äta nu (tänker inte laga mat idag) och bli glad igen.
Skulle ge er en pussbild, men ser efterbliven ut. Fast vad hade jag förväntat mig en dag som denna?
Det är inte meningen att dissa mammas påskpresent. Men det här wannabe-kinderägget som jag fick i mitt påskägg var en stor besvikelse.
1) Det fanns ingen choklad. What. So. Ever.
2) Det fanns inget livsfarligt litet ägg i mitten med leksak i som jag minns att man alltid var tvungen att öppna med munnen och nästan satte i halsen och dog varje gång på köpet. Det var ju halva grejen. Att öppna den med munnen trots att man inte fick. Living on the edge.
3) Det fanns ingen leksak att bygga ihop.
4) Godiset var några stenhårda små klumpar som smakade råtta.
5) På grund av att det lilla livsfarliga gula ägget i mitten saknades har man inte heller ett redskap att göra ”bomber” med. Bakningspulver + vatten, någon? Remember?
Jag är besviken jag. Dagens barn kan inte ha det lätt.
Jag har inte helt förstått grejen med att man måste ha ny design på bloggen hela tiden. På skvallerbloggar hånas bloggare som haft samma design ett tag. Man blir nästan presenterad så. ”Ni vet bloggerskan som haft samma design i två år”, skriver de när de ska skvallra om någon.
Dagligen får jag kommentarer om designen också. ”Är det inte på tiden att byta snart”, undrar ni. Jag tror att jag har kvar den ett tag till faktiskt.
Men en fråga kan jag svara på. Ni har frågat varför jag har ändrat min presentationstext på bloggen (till vänster). Det är för att jag inte riktigt kan stå för det längre. Jag vill inte känna mig begränsad och jag vill kunna blogga om vad jag vill. Bloggen är ju fortfarande sig lik, men jag vill inte få massor av kommentarer som påpekar att det är ”fel” OM jag skriver om något ytligt. Jag är ju också ytlig. Dessutom kändes det som att jag var lite hånfull mot de som faktiskt skriver om kläder, nagellack och kriser i världen.
Jag får se om jag kan skriva en bättre presentation snart. Tills vidare kan ni väl nöja er med den där.
Det känns som att jag blir ledsen för minsta lilla idag. Allt blir bara fel och fel och fel. Allt från att cremé fraichen är slut till att jag nästan får böta för något som inte är mitt fel.
Såhär har jag sett ut:
Men så sa David: ”JAHAAAAAA. Jag vet! Vi måste köpa choklad till dig”. Och då blev jag såhär glad:
