1) Jag är alltid jätterädd när jag sover ensam. Jag får för mig att ett spöke står och tittar på mig (och jag tror inte ens på spöken!). Förlåt om jag triggar igång er till att också tänka så när ni går och lägger er i fortsättningen. Tror det var så det började för mig faktiskt. Förlåt.
2) Jag MÅSTE ha jämna siffor på volymen på TVn.
3) Jag älskar att spela poker.
4) Fram tills jag äntligen testade mig för allergi gick jag runt och trodde att jag var förkyld hela somrarna.
Mamma hade köpt bakelser till min halvfödelsedag (jag fyller ju egentligen på fredag, men vi firade idag). Men då mamma fortfarande är med i LCHF-sekten och inte äter kolhydrater och David är töntig fick jag äta allt själv.
Hej sockerchock!
Jag fick Raybans förresten (och en halsduk jag pekat ut). Ska ner och byta de imorgon då de var lite stora. Får nästan ångest, jag har aldrig ägt något så dyrt i hela mitt liv.
Blev bjuden på middag av Linda och Daniel idag. Jag älskar när jag blir det. De har alltid så god (och ibland innovativ) mat. Det bästa är när jag får frågan. ”Vill du äta med oss idag”, frågar de. Haha. Jag tror aldrig jag har tackat nej till mat. Ever.
Idag åt vi fläskfilé i någon smördegstjohejsan. ”Det är lite som wienerbröd i konsistensen”, sa jag. ”Det är för att wienerbröd är gjort på smördeg”, sa Linda. Ibland känner jag mig så smart.
Ni vill kanske se en bild på maten också? Ja, det vill ni väl! Okejrå. Här har vi den:
Alltså det var godare än det ser ut faktiskt. Jag frågade Linda vad det var för sås. ”Jag vet inte, jag har gjort den själv”, svarade hon. Ehhh. Då borde man väl ändå veta?
Jag har dissat er idag. Jag vet. Men jag fick panik och ett halvt psykiskt sammanbrott tidigare, så jag tyckte det var bäst att liksom inte spy negativ engergi över halva Sverige också (ja, vi kan väl låtsas att varannan svensk läser min blogg).
Ni förstår. Livet utan ögonfransar är inte lätt. De där jävla fittlösögonfransarna vill aldrig som jag vill och jag råkade ta sönder alla jag hade hemma och dessutom kladda lim i halva ansiktet precis innan jag skulle gå. En lördag. YEJ.
Jag lyckades dock intala mig själv om att jag inte alls är ytlig och umgicks med mina vänner totally naken runt ögonen. Jag ser det som terapi.
Här har ni mig. Till skillnad från mina bloggkollegor tycker jag faktiskt att det är pinsamt att ta egobilder på mig själv in public. Därav den mycket perfekta bildkvalitén. Men visst ser man att jag är förbannad? Och franslös för den delen.
