Här är två godisgrejer jag förknippar med min barndom:
1) Hockeypulver. Eller ja, som man kallade det när man var liten – ”snus”. Det var på den tiden det var skitcoolt att låtsasröka och låtsassnusa. Nu är det mest ju coolt att göra det på riktigt (haha). Jag minns att det fanns chokladcigaretter och även godiständare som såg helt riktiga ut. Sånt finns inte längre va? Jag hoppas inte det. Nu ska jag inte låta helt gammal och förståndig här, men vissa saker ska man faktiskt inte undermedvetet uppmuntra.
2) Punchpokal. Detta var under många år mammas favoritgodis. När jag köpte godis för min veckopeng köpte jag med en sån här till henne. Jag gillade inte dem och tyckte att spritsmaken var hemsk. ”När du blir stor kommer du att tycka om det”, sa mamma då.
Så idag testar jag. För att se om hockeypulver fortfarande håller måttet och för att se om jag är ”stor nog” för punchpokaler.
Vad för godis förknippar ni mer er barndom? Tell me!
Ni vet hur deppigt och värdelöst livet känns när man har sett en romantisk film och man bara önskar att ens pojkvän kunde vara sådär gullig EN ENDA JÄVLA GÅNG. Den känslan är jag rädd att jag ska förmedla till er nu.
För när jag kom hem från fikan (aka: lösandet av världsproblem med fina Boel) idag var min lägenhet fylld med tända ljus och på bordet stod middag och bredvid middagen satt en väldans snygg pojkvän.
Jag har det bra jag.
Mys.
Fläskytterfilé med rostade grönsaker, klyftpotatis, hemmagjord pepparsås och en touch av fetaost.
Sitter och smsar och upptäckte nyss att min telefons t9 varken har ordet ”bajs” eller ”partiklar” inlagt. Men hela ordet ”bajspartiklar” har den minsann. Fucked up.
Det är konstigt det där med ålder. Häromdagen frågade barnen på skolan hur gammal jag var. ”Jag är 46”, skojade jag och väntade på en stark reaktion. ”Jaha”, svarade barnen.
VAD I HELVETE? JAG SER VÄL FÖR FAN INTE UT SOM 46??? Det ville jag skrika. Men det gjorde jag inte.
I barnens ögon är man väl stengammal när man är över 15 år. Men ändå. Kanske borde börja pensionsspara?
Jag hade jättekul igår. Det är en helt annan sak att se stand up live.
Den jag hade lägst förväntningar på, men som också var bäst var nog Al Pitcher. He was very very funny. If you’re wondering why I’m writing in english it is in case he googles himself. Then he can se what I wrote and I can take all credit.
Om du bor i Malmö, boka biljetter till ikväll. Ni kommer inte att ångra er! Och Raw, varsågod för all gratisreklam.
