Här är en bild när jag suger. Tänkte ni skulle gilla det.
Jag skulle inte shoppa, men det blev ju som det blev. Kolla Nils. Varje gång jag går nära honom så tror han att jag ska kyssa honom. Han behöver flickvän stackarn.
Jag och Nilsan hittade en pjäsbok (eller vad man kallar det) på Bokia. Vi bjöd butiken på en show. Tyvärr så kom inte vår bästa perfomance med på denna film. (Och det sjuka är att jag öppnade en random sida och så står det just de replikerna, just när Belle filmar också. ODDSEN?)
Det finns folk i min klass som vet vem jag är på grund av bloggen. Förstår ni hur stört det är? Nej, det gör ni nog inte. Om inte Kenza läser min blogg då. Men det tror jag inte att hon gör.
Plötsligt får jag en sådan press på mig. Som när två tjejer kom fram till mig i Helsigborg och hälsade, jag blev jätteglad (men förvånad) och efteråt mailade de och undrade varför jag var dryg.
Suck.
Hela den här kÄndiZz-grejen gör mig paranoid. Varje person gång en person tittar på mig tror jag att jag blir igenkänd och när jag ska läsa upp något i klassrummet inbillar jag mig att folk lyssnar extra noga, bara för att det är jag.
Jag vet. Dags att landa nu. Världen anropar Egoina.
Idag såg jag en kille på min skola med exakt samma skjorta som mig. Är det illa? Och imorse kallade en kille mig för ”lumberjack”. Är det illa?
Jag försökte ta bilder på mig själv med självutlösaren. HAHAHA säger jag bara. Det är ju skitsvårt. Nästan omöjligt. Återigen all eloge till modebloggarna som gör det varje dag. Man känner sig dum dessutom. Där framför kameran. Har lite ångest över de där bilderna nu. Och att det tog en timme. Tror jag äter en glass.
Jag vet. Det ser ut som att jag ska trilla. Och det gjorde jag också några gånger. Hur pallar klingorna, kenzorna och blondiebellorna?
Är det bara jag eller ser den där gubbens keps ut som Skurts? Vet inte om man får fotografera folk på stan bara sådär. Men jag gillar att leva on the edge. (Superbusigt skratt).