Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Frågor och svar angående min operation

Jag har fått många frågor angående min operation och förstått att det finns visst intresse. Här har jag samlat några och svarar så gott jag kan.

  

Vad opererades du för och varför?

– Jag tog bort halsmandlarna. De har ställt till problem för mig så långt jag kan minnas. De var alltid svullna, men vid varje liten sjukdom eller så fort de kände för det svullnade de upp helt och hållet och gjorde mitt liv riktigt jobbigt.

 

Hur fick du genom operationen?

– När halsmandlarna svullnade upp rejält (så att de täckte hela halsen) (hände typ 6 gånger per år) brukade jag gå till läkaren och fick på rutin med mig antibiotika hem. En dag fick jag nog och började gråta när jag satt hos läkaren och berättade att jag inte kunde ha det så.

 

Vad hände sen?

– Det skickades en remiss till öron-näsa-hals och där fick jag bekräftat att jag hade ”kronisk halsfluss” och läkaren tittade mig i halsen och uttalade orden ”ojdå”. (Kändes skönt att äntligen bli tagen på allvar). Läkaren rekommenderade operation. Jag fick vänta ungefär ett halvår.

 

Hur lång tid tog operationen?

– Runt 45 minuter tror jag.

 

Jag har aldrig fattat hur dem opererar? Bänder dem upp hela käften, eller skär dem liksom upp halsen?

– Så som det känns i tunga, huvud, halstapp (heter det så) och hals så bände de upp skiten och eventuellt brände upp mandlarna.

 

Hur ser det ut i halsen?

– Där mandlarna satt är det vitt-grått-grönt och annars har jag sår på läpparna, tappen och tungan. Tungan är även (fortfarande) gigantisk och hård.

 

Vad äter du?

– Beror på hur ont jag har. Idag är det rätt lugnt med smärtan så jag har ätit fiskgratäng och gulaschsoppa. Annars har jag levt på piggelin, så det satt fint!

 

Hur låter din röst?

– Första dagen lät jag som piff och puff. Idag låter jag som en creepy gammal kvinna som viskar. Pappa tyckte det lät som att jag var packad. Är kanske inte så långt från sanningen heller med de tabletterna jag äter.

 

Jag gissar att du är hungrig nu då?

– Andra dagen var HEMSK. Jag trodde jag skulle svimma av hunger. Nu passar jag på att äta lite hela tiden så att jag slipper kramperna i magen.

 

Kan inte du videoblogga?

– Jag kan knappt röra munnen. Det får nog vänta.

 

Spydde du blod efteråt?

– Jag har faktiskt inte spytt alls. Hörde att det var vanligt efter narkos, men jag klarade mig undan. Mådde dock väldigt illa igår.

 

Var glad om din tunga bara är svullen… Under operationen så klämmer de fast den så att den inte skall åka ner i svalget och vara ivägen… När jag opererade bort halsmandlarna fick jag stora sår på min tunga pga denna otrevliga behandling-

-Igår, när jag lyckades sträcka ut tungan för första gången sedan operationen upptäckte jag massa sår. Inte kul. Även den där tappen har stora sår.

 

Skönt att höra att du lever! ska själv göra samma operation om två veckor och är livrädd. så nu frågar jag dig, hur jäkla ont gör de? ska man vara livrädd och chansen att man dör är rätt liten va??

Men att leva på glass är väl inte sååå illa… eller

– Jag ska vara helt ärlig. Det gör faktiskt inte så ont som jag trodde att det skulle göra. Dock säger alla att den riktiga smärtan först kommer om några dagar då såren öppnar sig eller något liknande. Men jag har inte så farligt ont. Munnen är svullen och det känns allmänt som att jag har fått stryk, det är allt just nu. Risken att dö finns knappt, tänk inte på det! Maila gärna mig så kan vi prata mer och så kan du få fråga vad du vill.

 

En fråga förresten, var det tänkt att du skulle opereras och åka hem samma dag, alltså inte vara inneliggande? Intressant då jag själv jobbar på ÖNH i annan stad och där ligger alla inlagda över natten efter operationen…

– Ja det var tanken. Men jag fick stanna för att jag blödde så mycket under operationen. Skönt att höra att man brukar få stanna. Då känns det inte så farligt att jag behövde det.

0

Spåra från din sida.

Kommentarer (24)

  • sofia

    |

  • Anna

    |

    Låter inte som en särskilt trevlig operation 😛

    Svara

  • Maria

    |

    Stackare. Men det är ju bra att du slipper alla problem med halsmandlarna för resten av livet, så operationen var säkert helt klart värt det! 🙂

    Svara

  • ISABELLE

    |

    BRÄNNER DOM BORT MANDLARNA?!
    Omg, vafaan, jag trodde man bara typ.. skar bort dom lite snabbt. Fan vad obehagligt. Om det känns liite bättre så har min mamma också kronisk halsfluss. Säger hon iallafall. Fast hon har aldrig varit och kollat upp det. Haha, underbara människa.

    (När jag skulle fylla i ett ord för att ”verifiera kommentaren stod det ”godis”.)

    Svara

  • Sandra

    |

    Tur att man tog bort halsmandlarna när man var ca 3-5 år, (kommer inte ihåg när det var och har glömt fråga mina föräldrar) så jag kommer inte ihåg något alls… Men efter den operationen kunde jag både äta normalt och prata, halsmandlarna satt i vägen när jag skulle prata och fick även gå hos en talpedagog från 5 års ålder till ca 10 år för att kunna få normalt uttal. Så glad är jag iaf att jag gjort det när jag var ung 😀

    Svara

  • Stella

    |

    Jag har haft samma problem som du, men fick operera bort dem när jag var 17/18 år(28 nu) De som var det mest hemska (enligt mig nu då) var när skorporna där mandlarna satt började flagna bort och man satte dem i halsen, det var det vidrigaste jag varit med om kan jag säga!

    Svara

  • ida

    |

    hoppas allt går bra nu 🙂

    Svara

  • R O R A . S E

    |

    Jaså? Det visste inte jag. Jag opererade bort mina när jag var ~5.

    Svara

  • Lina

    |

    Åh, när jag opererade bort mina mandlar sprack såren i halsen efter en dryg vecka. Det fanns då ingen läkare tillgänglig på sjukhuset som kunde skriva ut den medicin jag behövde för att blodet skulle koagulera så jag fick sitta 8 timmar med en kopp under hakan där blodet droppade ner. INTE någon trevlig upplevelse 😛

    Svara

  • marielle

    |

    usch då, halsproblem är inte kul alls. jag har också haft väldiga problem med halsen! men hörde att det var bra att gurgla whiskey, så testade, och efter det har jag inte haft halsfluss en enda gång! 🙂

    Svara

  • En blogg utan namn

    |

    GOMSEGEL heter det. halstappen alltså. skitfult, men så är det.

    Svara

  • Lovisa

    |

    Jag ligger nu i halsböld för tredje gången iår. Jag håller med dig att det är för jävligt. Ibland gråter jag för det gör så jäkla ont och jag blir så less på min läkare. Sist skrattade han och sa är du nu här igen. Åh vad skönt att se detta. Jag har tjatat om detta hur länge som helst och ska köra som dig nästa gång.. Jag börjar med få nog men är livrädd att dem men nu känns inget värre än att få halsböld/halsfluss stup i kvarten. Det känns som man lever på peniciln. Jag måste bara få fråga. Hur långt tid tar det innan du är återställd?

    Svara

  • Hääna Banääna

    |

    Jag opererade bort halsmandlarna när jag var typ 7, så jag minns inte så mycket, men med tanke på hur jävla mycket problem många andra har är det jävligt skönt att vara av med dem! De gör ju dessutom ingen nytta egentligen. Typ som blindtarmen. I alla fall, jag kommer ihåg att det första jag åt efter operationen var en isglass med hallonsmak – och jag spydde upp den nästan direkt. Slött som fan. Så skönt att du slapp spy! Ifall du ville veta liksom 😉

    Svara

  • eelliiy

    |

    Jag har gjort operationen för två till tre veckor sen och dom första två dagarna är det inte så farligt, men sen resten av dagarna då skorporna i halsen släpper så gör det ont och det kan blöda också! Men tar man citodon så går det bra!
    Fortsatt lycka till! 🙂

    Svara

  • lavli

    |

    Hej.
    Jag tog bort mina mandlar för 5 årsedan och det enda problem jag hade efter va att jag spydde blod.
    Självklart va det jobbigt att svälja men jag kunde prata direkt och äta va inga problem.
    Tror dock det berode på att jag älskar både mat och att prata.
    Krya på dig.
    Kram

    Svara

  • maija

    |

    brända mandlar fick just en helt ny innebörd 🙂

    Svara

  • jw

    |

    mina mandlar togs bort när jag var 4 ar gammal, de var sa stora hela tiden att jag knappt kunde andas eller prata.. fick ga hos talpedagog tills jag var 12 bara för att jag inte kunde uttala nagonting fram tills 5 ars alder.. antar att svenskan är rätt ok nu 😉 kommer inte ihag sa mycket fran efter operationen, mer än att jag fick stanna kvar ett dygn och spydde blod som en idiot.. inte helt trevligt faktiskt!

    Svara

  • Ina

    |

    Hej egoina! Jag lider av nästan samma problem, fast det är mina polyper som sväller upp konstant! Så jag är kroniskt nästäppt, antingen i ena eller båda näsborrarna 🙁 Jag har också gått igenom massa operationer för detta och jag lider med dig! Skicar lite fantasi isglassar till dig, och massa varma kramar!

    Svara

  • lisa g

    |

    jag tror vi har ett liknande problem, ända sen jag hade halsfluss när jag var liten så har min ena mandel varit helt uppsvullen, och när jag blir riktigt förkyld (som nu) svullnar även den andra mandeln upp och jag kan inte svälja. Så jag har äntligen övertygat min mamma om att jag tror jag vill göra operationen och ta bort mandlarna, men jag trodde inte det var så komplicerat, att man skulle få massa sår och sånt, nu blev jag ju skiträdd! Trodde bara man skulle bli typ nersövd och så klippte dom bort dom eller något (HAHA) nu vet jag inte riktigt om jag vågar haha! Gör det jätteont dagarna efteråt, hur lång tid tar det innan såren är borta? Kan man inte äta alls?

    Svara

  • Jotti

    |

    Jag har opererat bort halsmandlarna, när jag var typ 6-7 år gammal, men då skar de bort dem. ( I think? ) Så har jag fått det berättat för mig. Och jag hade inte så mycket ont, iaf vad jag minns. Men det bästa var att jag fick äta hur mycket glass som helst 🙂

    Svara

  • alexandradr.blogg.se

    |

    men jesus, har också tagit bort mandlarna, dock var jag yngre och spydde blod typ direkt efter operationen annars, minns jag inte alls att det var sååå illa haha.

    Jag var nöjd, fick äta isglass hela tiden..

    Svara

  • Johanna

    |

    När jag opererade bort halsmandlarna spydde jag blod i nio timmar efteråt (narkosen) och det var VIDRIGT. Man är ju lite öm i halsen om man säger så, hehe. Men det var värre när jag opererade bort blindtarmen, då spydde jag i 18 timmar, inte heller skönt för lilla magen. Narkos är förjävligt helt enkelt 🙂 Men livet utan halsmandlar är lätt värt det, förutom när man väl får ont i halsen sen – då är det 100 gånger värre smärta tycker jag :/

    Svara

  • sasas

    |

    Jag har också opererat bort mina halsmandlar, innan hade jag halsfluss för jämnan och mandlarna var så stora att de gick ihop vilket resulterade i att jag knappt kunde äta. Det är jobbigt som fan i två veckor, men efter det är det så värt det! När man väl kan äta normalt igen kommer allt igång av sig självt och man tillfrisknar hyffsat snabbt! krya på dig och välkommen i klubben 🙂

    Svara

  • Kenneth

    |

    Jag har också opererat halsmandlarna men klarade mig från sår på tungan dock gom tappen ser lite platt och blodig ut när man kollar in i munnen

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv