Jag sitter hemma hos mamma på vår veckliga (inte säker på om ”veckliga” är ett ord, men skit i det) söndagsmiddag. hon har gjort kaffe med Whisky i till mig och jag är lite nervös över att bli full. Jag menar. Det är ju längesedan jag drack.
En hel vecka.
0Jacob hade sin flickvän (som bor i en annan stad) på besök under helgen.
I torsdags.
Egoina: Vad ska ni hitta på då?
Jacob: Jag vet inte. Känns som att jag behöver planera något.
Egoina: Hmm.
Jacob: Men vad finns det att göra i Landskrona liksom? Finns något något värt att se?
Egoina: Ni kan ju gå och kolla var den där kändisen bor. Ehmm.. Vad heter hon nu? Du vet hon dära snygga tjejen som bloggar?
Jacob: Jättekul.
Det påminner mig om den gången då Jacob hade sin vän här från Malmö och jag bjöd de på förfest, men han tackade nej eftersom han inte ville att kompisen skulle få ”fel intryck av Landskrona”. Tack för den liksom.
0Det är såhär paradiset ser ut.
Var och hämtade ett paket på posten häromdagen och när jag öppnade det trillade det ut massor av små paket och brev. ”Lite smått och gott från Amerika” kunde man läsa på en lapp. Jag vet inte hur många gråt-attacker jag fick under tiden jag öppnade alla paket. Här har alltså en människa tagit sig tid att skriva världens längsta ”idol-brev”, valt ut godis, små prylar, skrivit små söta lappar till allting och slagit in det för att skicka till mig.
Och just när jag tänker ”Åh, det här förtjänar inte jag” läser jag sista raden i brevet. ”Ps. Tänk nu inte såhär: ”åh, jag förtjänar inte det här”. Det gör du nämligen. Punkt”. Haha!
Tack så mycket Denise. Kan inte tacka dig nog! Maila mig! Jag vill ha din bloggadress om du har någon. Vilken kul spegel ”flawless mirror” (=en spegel som var helt suddig så att man såg helt felfri ut. Hur klockrent?), Läppglanset smakade tuggummi! Amerikanskt godis är ingen höjdare, men är lycklig över att äntligen ha fått smaka Oreos och road över faktumet att de kallar en godispåse ”mellanmål”. Tack, tack, tack och tack igen.
Förresten har vi EXAKT samma handstil. Helt sjukt. Och du… Världen behöver fler av sådana som dig också!
Från söta Denise i Virginia.
0Alla andra (läs: riktiga journalister) frågade om hur Henke tänkte när han gjorde massa byten och hitan och ditan. Inte jag. Jag sa: ”Känner du igen mig Henke? Jag gjorde en whopper till dig för sisådär fem år sedan. Vi lade aldrig ner kvittot med din signatur i kassan den dagen. Det satte vi upp på anslagstavlan. Vi hade 84 kronor minus i kassan, men det gjorde inget. AJ LÖÖÖV JO” .
Okej. Det gjorde jag kanske inte. Men jag tänkte det.
Jag dog.
0Jag sitter just nu på pressläktaren när Landskrona BoIS möter Norrköping. Henke Larsson är 5 meter från mig och jag tror att jag kommer dö. Kan bara tänka mig hur det kommer att bli på presskonferansen efteråt.
Fråga mig inte hur jag hamnade här. Höhöhö.
Visst är jag cool?
Jag och Robin.
Som sagt: COOL!
Jag har nyss sovit ungefär ett halvt dygn. Det är lite lustigt det där. För när jag väl ”får lov att vara uppe sent”, som igår när jag satt hemma en fredagskväll, då går jag och lägger mig vid 23.00. Det känns lite misslyckat.
Jag är fortfarande 21, wild and kraaajsii. Tror jag.
0