1) Mitt tjocka hår. Jag hade ångest över att gå till frisören. Kände mig som en belastning när de alltid suckade och sa ”här var det mycket hår”.
2) Mitt efternamn. Jag vill så gärna heta -sson och passa in. Idag tycker jag dock att mitt efternamn är skitcoolt.
3) Norska. När mamma pratade med mig i affärer eller liknande och andra kunde höra skämdes jag ihjäl.
4) Mina höfter. När jag kom i puberteten och fick breda höfter hade jag ingen kroppsuppfattning överhuvudtaget. Jag var klumpig och välte ner allt i min väg. Jag välter fortfarande saker om jag ska vara ärlig. Men höfter är bra och kvinnligt.
5) Mina öron och min näsa. Tur att jag växte ikapp öronen kan jag säga. Ni vet när man upprepar något tillräckligt många gånger så att man tror på det själv? Det är anledningen till att jag tycker min näsa är söt.
Ser ni? Så löjligt!
Så alla ni yngre läsare som bara vill dö på grund av något ytligt. Ta det lugnt. Oftast går det över.