Igår fick jag en oväntad pizza-leverans. Det var el boyfriendo som plötsligt plingade på med två kartonger. Sånt är lite nervöst och ett riktigt förhållandetest. ”Vilket pizza har han nu köpt till mig egentligen”, tänker man. Men han tog min favorit. Bra jobbat. Hade han köpt någon tjohejsan med musslor och jordnötter hade jag ju varit tvungen att göra slut.
Först tog jag bara en bild på min pizza (för att jag av någon märklig anledning tar bild på allt jag äter). Men då tyckte David att jag skulle ta en bild på hans pizza också så att ni kunde rösta på vilken ni tycker är godast.
Så sätt igång. Vilket pizza tycker ni ser godast ut? Min pizza eller Davids pizza?
Titta vad jag fick i present av min kompis Johan. Glidmedel! De hade tydligen delat ut sådana på hans skola och han tog med en till mig. Vad är det för utbildning han går egentligen?
Nåja.
Det jag också undrar över lite, det är formen. Är det meningen att den kan användas till det jag tänker på? De överdrev ju inte lite i sådana fall kan jag tycka.
Jag hittade finaste pepparkaksgumma-oufiten idag. Jag tänker verkligen inte julpynta (vem orkar det?), men klä ut mig, det kan jag göra! På klänningen stod det 9-11 år. Men den passade visst en 21 år gammal tjej också.
Jag kan som tidigare nämnt inte printscreena tidningen. Texten är för liten.
Här kommer krönikan:
”I helgen var det Fars dag. En av alla dessa fåniga kommersiella dagar vi firar för att vi ska. Jodå, det är väl fint att vi firar och uppskattar våra pappor. Jag menar någon dag om året kan vi väl göra det också. Företagen måste älska denna dag. Plötsligt köper vi fler meningslösa presenter än vanligt. Jag kan förstå att man köper strumpor med Kalle Anka på, blinkande slipsar som aldrig används, supermankalsonger och blommor. Men lotter? Alltså. Nä. Folk verkar tycka, av någon märklig anledning som jag ännu inte kan förstå, att det är en bra idé att ge bort lotter.
Javisst. Det är enkelt. Man kan köpa det i närbutiken på väg hem till pappsen och det kräver ingen ansträngning what so ever. Lotterna kommer till och med i en trevlig liten förpackning som önskar grattis på Fars dag. Man skulle nästan kunna kalla det paradiset i presentform för lata människor. Men helt ärligt nu. Det är utan tvekan den sämsta presenten som existerar. Sätt handen på hjärtat, slå bort moralpredikningarna och bara erkänn. Hade ni kunnat leva med er själva om lotten ni gav bort hade en vinst på 10 miljoner? Vilken sjuk jävel som inte är miljonär själv ger bort 10 miljoner liksom? Nej, just det. Det finns även människor som ger bort lotter till människor de knappt känner. Vad är detta för människor? Jag är helt ärligt lite rädd för att gå på samma gator som dem.
Jag har tagit upp denna åsikt med ett flertal av mina vänner och alla har samma svar. ”Om personen skulle vinna delar vi ju”. Ursäkta mig nu, men det är faktiskt lika sjukt att ge bort 5 miljoner som 10 miljoner. Och kom inte och säg att ni önskar era släktingar och vänner en vinst. Så osjälvisk är ingen. För att sammanfatta detta: Det finns bara två olika scenarier som kan utspela sig när man väljer att ge bort en lott som present. Antingen så vinner personen och man blir tvungen att ta livet av sig, eller så vinner personen ingenting och man blir framställd som en snål jävel.
