”Vilket chill jobb du har som bloggar”, brukar folk säga. Men det ska ni veta, att det är det inte.
Igår till exempel skulle jag ta en ego-bild på mig själv till bloggen (ego-bilder är ett måste om man har en blogg).
Antingen såg de ut såhär, som att någon med Parkinson hade tagit dem.
Eller så såg de ut såhär. Kvinnan med ett öga.
Så tänkt igen innan ni säger något så dumt hörni. Vi bloggare kämpar också. Ett riktigt hårt arbete alltså.
Jag blev nyss bjuden på godaste hemlagade maten. Hoppas ni är avundsjuka.
Jag och mamma för några månader sedan på planet på väg till London.
Idag känner jag mig sprudlande på något sätt. Som att jag har hundra bollar i luften, men inte lyckas landa en enda.
Jag var på en PW innan (coolt namn för powerwalk) om man nu får lov att kalla springa-till-systemet-precis-innan-stängning för powerwalk. Men det kan man väl.
Igår köpte vi förresten för första gången någonsin en hel ost istället för en liten förpackning med färdigskivad. Är det vuxenpoäng på det? Det är det va?
”Ta en bild på mina ringar”, sa Nissemannen. Hans önskan är min lag.
Nils agerade sugardaddy och bjöd på trevliga drinkar.
Kaffe Karlsson är min personliga favorit.
Äh. Vem försöker jag lura. Jag dricker allt.
Vi skrev i gästboken.
Patricia kom förbi. Hon har äntligen blivit 18! Vi behöver alltså inte smuggla in henne olagligt längre.
Obligatorisk egobild på väg hem.
Nu: Spagetti Rosso (fint namn för spagetti med ketchup).
Idag känner jag egentligen för att festa loss så att taket går av. Det var längesedan sist. Men då jag inte är helt frisk ännu är det ingen bra idé. Så det blir en glas vin eller två med Nils in tha city istället.
Vad gör ni idag?
Mitt hår ville inte samarbeta, så ag blev så arg att jag satte upp helt skiten i en slarvig tofs. Sen kom jag fram till att tofsen var rätt nice och matchade upp den med en kavaj.
Jag ville se busig ut på denna bild. Men det blev nog mer crazy-kåt.