Viktigt med avstånd
Jag tänkte först inte berätta det här, mest eftersom jag är rädd för att få elaka kommentarer. Det har varit en väldigt jobbig upplevelse för mig och jag hade inte orkat kommentarer i stil med att jag ”inte borde fått körkort” eller någon utläggning om att så går det när man ”snapchattar och kör”. Nu har jag återhämtat mig och har fått mycket stöd från nära och kära, så jag bryr mig inte om jag få elaka kommentarer. Dessutom vet jag att det inte är rimligt om jag skulle få det. Jag vet att jag inte gjort något fel och att jag inte kunnat göra något annorlunda. Men när man är sårbar är det inte så lätt att komma ihåg.
Angående Snapchat. Det är inte alla som använder det, så en liten förklaring till er så att ni hänger med på vad jag pratar om: jag lade upp en video där jag satt fast i kö. På videon rullar bilen en aning. Det var totalt onödigt och jag är ledsen över att det såg ut som att jag var oansvarig. Jag tänkte inte ens på det eftersom jag stod i princip helt still i över en timme och rullade i typ 1 km/h när jag filmade på snap (gasade alltså inte utan släppte bromsen lite) och släppte inte ögonen från vägen. De flesta bilar runt om mig var till och med avstängda eftersom kön inte rörde sig, så det var inte så att jag behövde vara ”akut alert”. Men det är inte lätt att veta hur situationen var och upplevdes om man inte var där och jag ber verkligen om ursäkt för att jag snapchattade. Det finns ju ingen poäng i att göra det, trots att det är kö. Jag är ledsen för vad det förmedlade och jag är ledsen för att jag gjorde det. Har verkligen noll respekt för de som håller på med telefonen när de kör. Det är inte okej. Lagen säger att det är okej så länge det inte tar bort fokus, men helt ärligt, tror inte alla att de inte blir distraherade? Men det blir man, så sluta! Jag har inte fått någon jättekritik angående detta, jag fick en ifrågasättande kommentar under detta inlägg och sedan såg jag att det togs upp på skvallerbloggar. Vilket jag tycker är helt rimligt. Att hålla på med telefon och bilkörning hör inte ihop. Det ska jag aldrig göra om.
Okej, det blev världens längsta utläggning. Till saken. I torsdag när jag var på väg till jobbet var jag med om en olycka. Jag blev påkörd bakifrån på motorvägen. Det blev köbildning och tog totalt stopp, det brukar det göra så det är inget konstigt med det. Bara det att bilen bakom mig inte uppfattade det och kom väldigt fort. Jag fick stanna och trots att jag satte på varningsblinkers för att varna honom (ibland är det svårt att se om det är totalt stopp eller om det bara saktas ner) så kunde han inte stanna. Jag såg honom komma i backspegeln och visste att han skulle köra in i mig. Det var så himla läskigt, jag kunde inte byta fil eftersom där också var bilar och jag kunde inte gasa eftersom jag hade bilar framför mig. Så jag satt bara där helt maktlös. Det gick fort och jag hann bara precis tänka att ”nu kör han in i mig” och pressa huvudet bakåt och så hade det hänt. Smällen blev mycket större än jag trodde att den skulle bli och dessutom såg jag i spegeln att bilen bakom han som körde in i mig körde in i honom också och såg i ”slowmotion” hur hans front krossas. Jag blev så rädd och skärrad och visste inte vad jag skulle göra. Jag visste att jag inte kunde vara kvar på motorvägen, men jag visste inte hur det var med min bil, hur det var med personerna i bilarna bakom och hur många bilar som var iblandade. Jag hämtade mig snabbt ur situationen och startade bilen och körde av på nästa avfart som låg väldigt nära. De två andra inblandade bilarna hänge på och vi stannade på en parkering där vi tog bilder och bytte uppgifter. Som tur är var det bra med oss alla och bilarna klarade sig hyfsat förutom bil nummer tre som fick bärgas.
Jag var så skärrad och ledsen och gjorde mitt bästa med att ta mig till jobbet där jag möttes av ett fint stöd av mina kollegor. När jag skulle köra hem efter jobbet satt jag i bilen i en timme och kunde inte förmå mig att köra. Det kändes hela tiden som att någon skulle köra in i mig och varje gång jag stannade, vid rödljus eller liknande gick det kalla kårar genom kroppen när någon låg bakom mig. Jag körde till F’s jobb och sen körde han bakom mig hela vägen hem <3 När chocken hade lagt sig på kvällen kände jag tyvärr att jag har ont i nacken. Jag trodde att jag klarat mig eftersom jag var ”beredd” och tryckte huvudet bakåt, men det hjälpte tyvärr inte helt. Jag har varit hos läkaren och de tror inte att skelettet har skadats utan bara muskelfästena. Jag har fått antiinflammatoriska tabletter och förhoppningsvis är det bättre inom en vecka, annars får jag röntga.
Det här har verkligen tagit hårt på mig. Jag har redan stor respekt för trafiken och att bli mer rädd är inte något som är bra för mig. Jag menar, jag vågade inte köra på en månad efter riskettan. Jag känner redan till riskerna. Efter det som hände drömmer jag mardrömmar, jag hör ljudet av att bilen kraschar och jag litar inte på mina medtrafikanter. Jag vet att det är viktigt att jag ”kommer upp på hästen igen” så jag försöker göra det, men jag är rädd.
Jag är såklart väldigt tacksam. Det kunde gått mycket värre. Jag skriver detta för att påminna er om hur väldigt viktigt det är med avstånd. Kom ihåg det! Man kanske har lite bråttom och tänker inte sig för. Men man kommer inte fram fortare för att man ligger någon i röven. Det är inte värt det. Kör så pass långt bakom att ni hinner stanna!
Nu ska jag återhämta mig, ta hand om min nacke och krama lite extra på de jag tycker om <3 Ta hand om varandra och lär er från det här. Det är så lätt hänt!
Var på middag hemma hos mamma igår och fick låna en värmefilt. Stoppade ner den i tröjan och F tyckte att jag såg rolig ut med jätteaxlar, haha.
0
Ingela
| #
Så tråkigt att du blev påkörd och har ont! Förstår att du är rädd att köra nu, hoppas det går över – fortsätt köra, det är nog viktigast. Krya på dig och var inte ledsen!
Svara
Egoina
| #
Tack <3
Svara
Hanna
| #
Hoppas nacken mår bra snart <3
Svara
Egoina
| #
<3
Svara
Louise
| #
Gud vad läskigt! Skönt att höra att du ändå är till största del okej! Kramar!
Svara
Sara
| #
Usch. Har hänt mig också, bara att fortsätta köra. Bra att få skadan dokumenterad. Jag hade ont efteråt i några dagar, sen försvann det och har inte känt nåt sedan dess, tio år sen. Håller med om att ljud mm från kraschen hörs inuti hela tiden, men det kommer bli bättre. Kram!
Svara
Egoina
| #
Skönt att höra att det gick över! Tack för din kommentar <3
Svara
Robert
| #
Hoppas du blir bättre snart. Kram. <3
Jag har flera "bekanta"(varav tre stycken man känt igen sen skoltiden) som omkommit i bilolyckor så trafiken är inte att leka med. 😛
Svara
Egoina
| #
Usch, jag beklagar 🙁
Svara
Sanna
| #
❤
Svara
Elin
| #
Tur i oturen att det gick som det gick och att du delar med dig för att ge folk en tankeställare. Kram <3
Svara
JL
| #
Åh, vill verkligen bara säga krya på dig, ta hand om dig själv och att jag vet exakt hur det känns. Jag var med om en olycka i Thailand medan jag övningskörde (övningskörde självfallet inte i Thailand, men olyckan hände i samma period som jag skulle öva på att bli en säker förare…) och upplevelsen gjorde det jättesvårt för mig att ens klara av körkortet. Jag var alltid rädd när jag satte mig bakom ratten, och spände mig alltid jättemycket. Jag drömde mardrömmar och ”hörde”, precis som du beskriver, smällen – om och om igen. Jag klarade mig med bara blåmärken från kraschen (!), men det psykiska var jättesvårt att hantera. Ja, det är viktigt att komma upp på hästen igen, men det är minst lika viktigt att lyssna på sina reaktioner, sin rädsla och sina tankar runt bilkörningen. Be om support om du behöver det – låt inte rädslan för bilkörningen ligga och mola och bli värre… Det gjorde tyvärr jag, och körningen blev ett hinder i min vardag istället för en frihet. Det jag vill säga är väl att det kommer att bli bra igen, men det är viktigt att ta tag i känslorna som uppstår efter en sån där upplevelse. Kram och styrka till dig – du kommer klara körningen igen hur snabbt som helst <3
Svara
Egoina
| #
<3
Svara
Emelie
| #
Jag var med i en bilolycka i somras, också på motorväg. Fortfarande ont i nacke och ner i axlarna. Går till sjukgymnast var 14e dag och äter då och så smärtlindring. Nackkrage (köpt på apoteket!) när det är som jävligast. Hoppas du slipper ❤️
Svara
Fannie
| #
<3
Jag är glad för att vi får ha dig kvar!
Se till att olyckan registreras i din sjukjournal, utifall värken kvarstår. Vore synd om man missar sånt och du har ont även framöver.
Har whiplash sen just 2 år tillbaka (viltolycka med stor älg), och är livrädd i trafiken ibland. Blåljus ger mig hjärtklappning typ och att vissa trafikanter får vara ute på vägarna är sjukt läskigt.
Ta hand om dig och glöm aldrig att du är ovärderlig!!
Svara
H.
| #
Har själv också sån stor respekt för bilar och trafiken att jag alltid är försiktig gånger 100, kan bara föreställa mig hur det hade känts om någonting faktiskt hade hänt. Stackars dig, men tur att det gick ”bra” trots allt. Kramar! <3
Svara
Mathilda
| #
Fina du!
En kan inte lita på sina medtrafikanter. Men en kan samtidigt inte gå runt och tänka att si o så kan hända. Världen har massa hemskheter som vi förhoppningsvis kommer klara oss undan. Utifrån bloggen tror jag du är en stark tjej som tar sig vidare. Så snart sitter du i bilen med självförtroende igen.
Krya på dig.
Kram!
Svara
Susanne
| #
Fint att du delar med dig! Som tankeställare till oss! Har gjort så dumma saker i trafiken på min tid när mitt körkort var nytt, fattade inte förrän långt senare hur illa det kunde gått. (Värre saker än din lilla snap)
Hoppas det blir bra med nacken!
Kämpa på med körandet, det kommer kännas bättre igen!
Svara
Mia
| #
<3
Svara
Sophie
| #
Usch, vad jag tycker synd om dig. Det är så jävla obehagligt, speciellt när man själv verkligen inte gjort något fel. Blev påkörd bakifrån veckan efter jag köpt min alldeles egna bil, en månad med körkort. Jag blir dock arg när jag blir rädd vilket var en fördel för då hann jag inte tänka på att jag var rädd när jag körde vidare till skolan… Och vips hade jag ju kört, och det gick bra. Är dock än idag skitnervös så fort någon bil kommer lite för fort bakifrån. Men tror inte det blir bättre av att inte köra, jag menar vad är oddsen för att exakt samma sak ska hända snart igen? Förmodligen inte så stora. 🙂 Tycker för övrigt att det är bra att du skrev om detta, bra påminnelse till oss andra att ta det lugnt i trafiken. Massa kramar till dig!
Svara
Hanna
| #
Det är, bara att kliva upp på hästen igen. Jag själv blev påkörd för några år sedan (hade väldigt mycket tur) men får sedan dess dras med nacksmärtor och en hemsk tinnitus (kolla öronen också) min styvpappa tvingade mig att köra dagen efteråt och det var nog det bästa för min del. Annars hade jag nog aldrig kört igen.
Heja dig som vågar berätta <3
Svara
Jennie
| #
Hoppas att du snart mår bättre. kram!
Svara
Susanna
| #
Usch vad läskigt och stackars dig! Hoppas nacken mår bättre snart ❤
Svara
E
| #
Men fy vad läskigt! Skönt att det ändå gick så pass bra som det gjorde. Hoppas du blir bättre i nacken snart <3 Kram!
Svara
Camilla
| #
Jag var också med om en olycka strax efter att jag fick mitt körkort. Efter det tyckte jag precis som du att det var väldigt läskigt att sätta mig bakom ratten igen. 🙁
Hoppas att du kommer över det snart och att du blir bra i din nacke och slipper bestående men. <3
Svara
Linnea
| #
För två vårar sedan fick jag vattenplanning på en påfart och fick spinn på bilen och åkte ner för kanten då det inte fanns något räcke (så det var ett brant stup ner på ca 5-10 meter). Jag var i total chock och hela jag skakade och grät när jag dessutom fick sitta i polisbil och förklara vad som hänt och blåsa osv. Jag hade dock änglavakt för varken jag eller bilen fick en skråma. Efter det så tvingade jag mig själv att fortsätta köra. Gur långsamt det än fick gå – för jag fick enorm respekt för vatten. Drömmer om det fortfarande – att jag kör men tappar kontrollen av bilen och att den kör in i människor, byggnader och träd. Så fruktansvärt obehagligt. Nu har min största rädsla släppt för vi har en ny bil som känns mycket tryggare att köra och inte ”släpper” lika lätt. Den förra bilen hade bakhjulsdrift, kraftig motor och var väldigt lätt och därför så var den enligt min sambo ”perfekt att sladda med”.
Men jag förstår verkligen hur du mår även om vårs situationer var annorlunda. Det bästa du kan göra är att bara fortsätta köra och tvinga dig in i situationen igen. Obehagligt dock när din rädsla handlar om tillit till medtrafikanter, min handlade ju mer om tillit till bilen jag körde. Men det kommer bli bättre <3
Svara
Malin
| #
Åh men nej!! Vilken otur! Som typ den äldsta (som i att jag är gammal) läsaren av din blogg vill jag bara ge dig en stor mamma-björn-kram! <3
Hoppas att värken släpper snart och att du känner dig trygg i att köra.
Svara
Mathilda
| #
Jag skulle göra en vänstersväng på en landsväg. Var inga bilar i närheten (förutom i motsatt fil så jag fick vänta) sen kommer där en bil så sjukt fort o han ser inte mig (trots världens raksträcka) o kör på mig o min sambo
I ca 110km/h… vi slungas över andra sidan o ner i diket. Bilen blir helt mos & hans bil med.. efter det så hatar jag vänstersvängar vart det än är.. samtidigt så blir man en farlig förare om man är rädd så försöker skaka av mig det. Jag hade ändån haft körkort i 4 år när detta hände.. jag förstår dig verkligen men ända hjälpen är att köra mkt ❤️️❤️️ Men det hade varit lättare om det varit ens egna fel tror jag för då vet man att man får skärpa sig typ. Att inte lita på andra är super svårt i trafiken 🙁 lycka till i framtiden & & krya på dig!!
Svara
Anna
| #
Gå till en läkare och dokumentera, händer det något om femton år finns det i din journal. Och vilken otur, jag har haft mitt körkort i över åtta år och aldrig varit i närheten av att krocka…
Svara
Inne hos Ina
| #
Åh, hoppas att du slipper få problem med nacken.
Kram <3
Svara
Mikaela
| #
Blir man påkörd bakifrån är det aldrig ens eget fel. Som du säger är avståndet JÄTTEVIKTIGT! Här i Stockholm älskar folk att ligger i röven på en hela tiden, och det är så sjukt irriterande. Det går ju inte snabbare för det?
Fy, hoppas att du blir helt återställd i nacken. Förstår att du är skärrad, men försök börja köra så mycket du orkar så snabbt som möjligt, kanske på lite lugnare vägar.
Tack för att du delade med dig <3 en viktig påminnelse att hålla avståndet!
Kram
Svara
Sara
| #
Usch så tråkigt. Uppenbarligen inte ditt fel så förstår inte varför andra skulle klaga… Men ändå, hoppas du blir bättre snart och att du vågar köra snart igen. Blir nog värre ju längre man väntar och bygger upp värsta rädslan inuti sig
Svara
Helen
| #
<3 <3 <3 ta hand om dig!
Svara
Marie
| #
Vad skönt att det ändå verkar ha gått bra. Jag har haft mitt körkort i elva år och för tre år sen var jag gravid och vi körde hem strax innan midnatt. Jag körde på landsväg. Ut hoppar ett rådjur som jag kör över och den omkommer (hade inte en chans att stanna då den kom ut bakom en mötande bil). Det gick bra med oss men efter som min man hade druckit fick jag snällt sätta mig bakom ratten och köra de tre milen hem. Det var de värsta tre milen i mitt liv. Och jag tycker fortfarande det är jobbigt att köra den sträckan. Det jag vill förmedla är att saker händer i trafiken som vi inte kan råda över. Det enda du kan göra är att fortsätta köra bil. Det kommer bli bättre 🙂
Svara
KJ
| #
Så läskigt! 🙁 Hoppas det blir bra och du kan fortsätta köra utan att behöva vara alltför rädd i bilen!
Är själv likadan: litar inte på medtrafikanterna. Tyvärr blir jag själv alltid så rädd bakom ratten att har därför nästan slutat köra helt och hållet, vilket jag ångrar. Hoppas att du är modigare och fortsätter med att köra. Det är viktigt, som du sa! Speciellt nu när du har precis tagit körkortet och fortfarande minns alla regler och knep. Lycka till med allt!
Svara
Anna
| #
Tråkigt att höra – hoppas nacken blir bra snart!
Svara
Lisa
| #
Hej Regina!
Usch himla läskigt! Fick kalla kårar över när jag läste. Jag ska inte dra hela min historia här, men jag är lite av en expert på nackar. Har väldigt svåra problem själv och kämpar för att få en operation som inte görs i Sverige.
Snälla du, fortsätter du ha problem- skriv till mig! Sjukvården i Sverige är tyvärr inte så bra på nackinstabilitet som kommer från mjukdelsproblem. Men jag kan hjälpa dig med allt jag har lärt mig under dessa år. Så lova att du gör det? <3
Kram Lisa
http://www.skruvarinacken.com
Svara
Jennifer
| #
Åh vad jobbigt, kan verkligen relatera till att det inte behöver hända oss som liksom redan VET OM alla risker i trafiken.Jag tycker också att det ofta är jobbigt att köra och tänker att nåt sk hända, för nåt år sen när jag en dag peppade mig extra mkt att jag vetkligen kunde, så krockade jag… Dessutom lite mer mitt fel än för dig som ju verkligen gjorde allt rätt! Kändes för jävligt och tänker på det ofta fortfarande MEN alltså de flesta har faktiskt krockat nån gång. Enda sättet att aldrig göra det är att aldrig köra! Förstår att det känns sjukt tungt men det kommer bli bättre!!
Svara
Lisa
| #
Det hände lite väl fort va? Du ska verkligen inte ha körkort. Eller inte! Det kan hända vemsomhelst! Jag är bara glad att du är helskinnad och mår bra ❤
Svara
Milla
| #
Åh det där med krockar vid köbildning alltså..här i Göteborg är det samma sak, på en sträcka som tar max en halvtimme brukar det bli väldigt tätt med bilar och folk kör så nära så man sitter på helspänn. En morgon såg jag 3 olyckor på den lilla sträckan!! Numera tycker jag att folk börjat inse det här med att hålla avstånd för jag har inte sett nån olycka på många månader. Så det är jättebra att du lyfter detta eftersom du har möjlighet att påverka och påminna många andra bilförare 🙂 min kompis var med om en liknande olycka kort efter att hon fått körkort och jag vet att hon tog det hårt, men som allt annat så tar man sig ur det och blir starkare! Hon är den bästa och tryggaste bilföraren jag vet idag 🙂
Svara
Madde
| #
Jag tycker så synd om dig, nu har jag haft körkort i 10 år och kan tänka mig hur det hade känts om det hade hänt nu men om det hade hämt när jag precis tagit körkortet så vet jag inte om jag hade vågat köra igen.
Jag är jätte imponerade att du kom ihåg att trycka huvudet bak och att du satte på varningsblinkers, du gjorde verkligen helt rätt vilket visar att du verkligen är redo för ditt körkort.
Som sagt jag har kört i 10 år och aldrig varit med om en olycka och det du råkade utför var otur.
Du var på fel plats vid fel tillfälle och chansen att det händer igen är liten och även om det måste kännas superjobbigt så kör så mycket du kan.
Passa på att ha någon med dig brevid i passagerarsätet som kanske kan lugna dig om det känns jobbigt.
Jag är glad att allt gick bra iallafall.
Svara
Fanny
| #
Men fina du. Att något sådant ska behöva hända när du precis fått ditt körkort! Tur att du är okej iallafall! Kramar.
Svara
lollo
| #
usch vad obehagligt! förstår att du blev rädd, det skulle jag också blivit. hoppas nacken känns bättre snart iaf. tack för en supermysig blogg. kramar <3
Svara
Emma
| #
Usch, jag förstår att du blev rädd. För några år sedan blev jag påkörd från höger av en man som missade att han hade väjningsplikt. Det gick som tur var bra, men jag får fortfarande en ilning i magen om någon kommer snabbt från höger. Vad bra att du gick till läkaren, det är alltid bra att ha det dokumenterat om du skulle få mer problem senare.
Svara
Natalie
| #
Fy vad hemskt. Hoppas du blir bättre snart och du får inte låta händelsen stoppa dig från att vara i trafiken.
Många kramar <3
Svara
Lin
| #
Usch vad läskigt! Jag hade blivit ursinnig på idioten som körde in i dig! Herregud…
Jag och min kille blev inkörda i bakifrån när vi stod i kö. Den unga tjejen som körde satt och tittade i sin telefon (såg vi innan hon körde in i oss). Som av ett mirakel var inte vårt barn med (första gången han ej var med). De är ju så mycket ömtåligare.
Ett litet spädbarn klarar ju inte en sådan krock bra. Tänk deras små nackar. Han som körde in i dig hade tur att det var en vuxen person i bilen. Hade du haft ett spädbarn i bilen; vem vet om hen hade klarat sig.
Hoppas att nacken hämtar sig!
Svara
Julia
| #
<3
Svara
Emilia
| #
Brukar aldrig kommentera,men blev verkligen ledsen när jag läste detta inlägget. Jag åkte med en kompis för nästan ett år sedan, som inte hann bromsa in när bilen framför bromsade, så vi körde in i den bilen. Efter det blev jag, precis som du, väldigt rädd när jag åker med någon och bilen framför bromsar och ville inte åka med någon alls.
Det kommer vara jobbigt ett tag men det kommer successivt bli bättre. Styrkekramar <3
Svara
Johanna
| #
Fy fan så läskigt, är såna här grejer som bidrar till att jag är 25 år och forfarande inte har körkort… Hoppas att nacken blir bra och ta hand om dig!
Svara
Lisa
| #
Tur att det gick bra i alla fall! Blev påkörd i pappas bil bakifrån i somras. Hade jobbat natt och var på väg hem. Det slår om till rött vid ett trafikljus och jag bromsar in och lägger i friläge. Tittar som vanligt i backspegeln och ser att bilen bakom kommer i alldeles för hög fart, hinner tänka ett ”helvete, det kommer att smälla”. Det är som att allting går i slowmotion, hinner vända mig om i bilen och titta bakåt. Lyckligtvis hann bilen bakom få ner farten så pass så att det inte blev så jättestora skador på bilarna, och båda vi förare klarade oss utan någon skada alls. Men rädslan vid trafikljus och inbromsningar satt i hela sommaren, litade inte på att bilarna bakom mig skulle se att jag bromsade. Förstår verkligen att du också känner dig orolig nu, men det är viktigt att våga så fort som möjligt också! Hoppas att nacken blir bättre snart!
Svara
Agnes
| #
För det första vill jag säga att alla som bråkar om snapchaten så är det bara för att hitta något att hacka på. Alla håller på med telefonen i bilköer… (perfekt att kläcka ägg i pokemon när man är i bilköer förresten, och då behöver man inte ens titta på telefonen). Såklart ska man inte släppa uppmärksamheten från vägen men de som hackar på dig moralpredikar bara.
Sen tycker jag så otroligt synd om dig som är med om en olycka så tätt efter att du fått ditt körkort. Men det var inte ditt fel, och även om du hade varit vållande så sker olyckor. Det bara är så! Jag vet inte många som har körkort som aldrig varit med i en incident, det har som tur var alltid gått bra. Jag har själv krockat så att bilen behövde bärgas från platsen. Bli inte rädd, fortsätt köra bil. Nästan mer nu än innan för att bli av med rädslan. Bilar är konstruerade för att gå sönder vid en krock för att minska personskadorna – för människor krockar. Se det som en erfarenhet – nu vet du hur man agerar vid en kollision och man byter försäkringsuppgifter osv. Keeeep swimming!
Svara
Lin
| #
Tänk på hur många som har dött då någon ”ska bara” kolla telefonen. Telefonen tar en viss del av ditt fokus om du är aktiv med den (tittandes på den eller ej). Förstår inte hur du kan försvara det.
/en som tycker det är bra att Egoina slutar med det, men aldrig har eller skulle ”hacka” på henne för det.
Svara
Sabina
| #
<3
Svara
Frida
| #
Fy, känner med dig!! Hoppas att nacken blir bra snabbt <3
Svara
Frida
| #
Hoppas det inte är något värre med din nacke och att det går över snart!
Svara
Lovisa
| #
Vad tråkigt att höra att du var med om en trafikolycka! Speciellt så här tidigt efter att du har tagit körkort. Hoppas du snart blir bättre i nacken och att du vågar dig ut och köra igen. Du kanske kan ha F med dig de första gångerna? <3
Svara
Frida
| #
Men shit.. sitter här med tårar i ögonen för att detta berörde mig så mycket. Kan bara föreställa mig ångesten och rädslan när du tittade i backspegeln och förstod att han skulle köra in i dig 🙁 Är glad att det inte blev några större skador hos dig. Vad livet fort kan ändra sig, det är så skört. Ta hand om dig, massa kramar fina <3
Svara
Sofia
| #
Jag var med om en nästintill exakt likadan olycka för några år sedan när jag precis tagit körkort. Det var mycket trafik och plötsligt börjar alla bromsa in hårt, jag hann precis stanna men bilen bakom mig gjorde det inte och körde rakt in i mig vilket gjorde att jag hoppade in i bilen framför och den bilen körde in i bilen framför sig osv. Riktig seriekrock med andra ord. Personen i bilen framför mig hade inte haft säkerhetsbälte och därför slagit pannan i ratten. Det var så fruktansvärt obehagligt med allt blod och att vi var så många inblandade. Jag tycker fortfarande det är sjukt obehagligt att åka med andra som inte håller avståndet ordentligt men utöver det kom jag tillbaka till körningen ganska snabbt igen, antagligen för att jag tycker det är kul att köra och det är en sån frihet så skulle aldrig ge upp det bara för en olycka. Fortsätt kämpa med körningen så ska du se att det bara blir lättare och lättare, skönt att du mår bra ändå utöver rädslan. Kram!
Svara
Tess
| #
Förstår precis hur du känner. Jag övningskör nu och är rädd typ hela tiden. Ibland kommer en fas när jag känner mig grym, men så hamnar man i nån knivig situation nån gång och så känner jag mig jättenojig igen. Men jag tänker mig att den känslan ju kommer gå över till slut. Du är ju fortfarande ny! Och det där med snap.. Klart man bör ha fokus men folk gör såna dumheter ibland utan att få skit, jobbigt att just dina misstag ska bli uppmärksammade bara. Det var säkert ingen fara 🙂
Svara
Jonna
| #
Ta hand om dig! <3
Svara
millan
| #
Nej men fy! Vilken sjuk jävla OTUR du har! Vad är oddsen att en någon som haft kortet i bara några dagar råkar på detta…? Påminn dig själv om det om det känns jobbigt. Bara galen jävla otur.
Kram på dig, och som sagt, upp på hästen igen bara, det blir bättre. Så klart, kanske inte nu det är läge att göra en roadtrip till norrland, men kör så mycket du bara kan. <3
Svara
Nathalie
| #
Usch vad läskigt! Förstår att du är rädd nu. Det blir ju så mycket mer verkligt när det händer på riktigt. Svårt att föreställa mig exakt hur det måste kännas eftersom jag aldrig (tack och lov) har krockat, men jag kan tänka mig att det måste vara väldigt otäckt. Har du någon som kan vara med dig ett tag framöver när du kör? Jag vet inte om det hjälper, men det kanske kan skapa en trygghet i alla fall! Hoppas nacken snart blir bättre <3
Svara
Bea
| #
Jag var passagerare i en bil som krockade för lite över fem år sedan, när jag precis börjat övningsköra. Vi kom för fort runt en kurva, voltade och hamnade på taket. Jag hade inget bälte (så jävla dumt) och ”vaknade upp” i baksätet fast jag suttit fram. Ett halvår senare sladdade bilen på en isfläck i en kurva också, vi åkte tvärs över körfälten utan någon som helst kontroll och hamnade tillslut i en snödriva i ett dike.
Behöver väl inte säga att det dröjde nästan tre år innan jag ens vågade sätta mig bakom ratten igen, trots att det inte var jag som körde någon av gångerna…
Efter första krocken fick jag panikattacker av att bara känna bilen accelerera, trots att det var typ från tvåan till trean, för jag trodde vi skulle flyga av vägen, och jag kan fortfarande känna känslan av total maktlöshet ”nu krockar vi, fan det här händer inte” och hur det känns som att man åker runt i en torktumlare.
Men det går över <3 nu har jag haft körkort i två år och älskar att köra bil. Var rädd ett tag, tillåt dig att ha lite PTSD och gråt "utan anledning" när du tänker på det lite för länge för det ÄR en farlig upplevelse som kunnat sluta så sjukt illa. Det är okej. Ge det tid. Men sen måste du get back on that horse <3
Svara
Pia
| #
Usch vilken obehaglig upplevelse! 🙁 jag blir så irriterad på folk som ligger för nära på motorvägen, dom verkar verkligen inte fatta att det är farligt! Plus att det stressar.
Ta hand om dig och din nacke nu, ge dig själv tid att läka men sätt ett datum när du ska köra igen. Så slipper du tänka varje dag ”jag borde köra idag”, alltså jag menar typ att låssas att du är sjukskriven från körandet säg 2 veckor, då får du inte köra – men sen får du det!
Kram!
Svara
Ellen
| #
Den här olyckan hade hänt oavsett om du haft telefonen uppe eller inte. MEN, det är JÄTTEBRA att du skriver om vad som kan hända i trafiken. Oavsett hur du som förare beter sig. Jag har nu som 22 år gammal haft körkort i fyra år och tänker FORTFARANDE flera steg före när jag kör och är i beredskap. Det har räddat både mig och många andra flera gånger.
Känner DU INTE ATT DU ÄR pigg, fokuserad eller frisk så SKA DU INTE KÖRA BIL. Punkt. Det här vill jag att många tar till sig.
Du förberedde dig så gott som du kunde och jag tror att vi alla kan lära oss av läxan att man vinner viktiga sekunder i en olycka om man låter telefonen vara. Fokus ska alltid vara på det som sker omkring dig.
Alla människor ska faktiskt inte ha körkort, alla är inte lämpliga bilförare och du är inte en sämre människa för det. Jag hoppas att många härinne läser och funderar. Inte bara för er egen skull.
Och hoppas du mår bättre snart! Var i en seriekrock i tidiga tonår med min mamma och hon fick liknande symptom men det har gått bra.
Kram
Svara
Rebecca
| #
Kära du! Vilken jävla upplevelse. Hemskt ledsen att du fått uppleva det. Om du inte tycker dig lyckas bearbeta det genom att prata med vänner och din pojkvän om det så ringer du VC och ber om att få samtal för det. Det är inget ovanligt.
Efter jag hade voltat hände det en gång när jag körde i regn och mörker (när vägen ser ut som ett enda stort svart hål) att jag fick panik och nästan funderade på om jag skulle ”göra det fort” och bara svänga av vägen. För att distrahera mig själv från de tankarna började jag sjunga jättehögt och körde sedan in på närmsta parkeringsplats för att andas. Jag tänker att du behöver komma på nån strategi inför de stunderna där de jobbiga känslorna tar över. Mina tips är att sjunga eller andas (andas in genom att räkna till 2. Håll andan och räkna till 4, då andas du ut). <3
Svara
Egoina
| #
<3 <3
Svara
Ronja
| #
Vilken tur att ni klarade er. Förstår verkligen att du inte ville skriva om detta med tanke på hur folk kommenterar på internet men du har absolut inget att känna skuld över. Du gjorde inte något fel alls! Hoppas verkligen din nacke klarar sig och att du blir återställd snart. Kram på dig!
Svara
Nilla
| #
Men usch vad hemskt! 🙁 styrke kramar till dig. <3
Svara
sunniva
| #
Jag har varit med om sex stycken bilolyckor (helt sjukt – jag vet!) där jag själv aldrig kört och det har alltid varit rena olyckshändelser. Be F massera, boka tid hos hos naprapat (som säger hur du kan träna upp nacken, massera lite och trycka till kotor i bröstryggen om det skulle behövas. Bröstryggen är som ett stöd för nacken) och fortsätt att köra bil! 🙂 Glöm inte att ringa ditt försäkringsbolag så dom kan dokumentera händelsen. Kramar!
Svara
Frida
| #
Åh, detta var jag också med om för några månader sen. Dock inte på motorväg utan jag skulle in i en rondell & bilen bakom mig uppfattar inte att jag har bromsat in & kör rakt in i mig & jag studsar in i bilen framför. Precis som dig såg jag hur bilen bakom skulle köra in i mig & min första reaktion var att vända mig om då jag har min hund i baksätet (fastspänd så klart) vilket resulterade i att jag ej satt stabilt med nacken.
Min bil blev värst skadad & jag fick åka ambulans till sjukhuset för nackont. Var inte mer än muskelfästet & en mini-hjärnskakning (och hunden klarade sig utan något) som tur var men fyyyy så obehagligt. Ville absolut inte köra mer & det gör ont i hela kroppen när någon bil ligger för nära bakom mig. Det är så himla viltigt med avstånd men alldeles för många i trafiken som tror att de är odödliga & har noll respekt för vad som gäller hastighet & avstånd.
Kram till dig!
P.s. Kör så mycket som möjligt nu efter – det är de absolut bästa!
Jag har haft körkort i 6 år så för mig blev det nog inte lika påtagligt som för dig psykiskt men vet precis känslan av att absolut inte vilja köra. Tusen kramar ♡
Svara
Mia
| #
Usch vad obehagligt, tur att det gick bra trots allt!
Och angående snapchat, jag tycker verkligen inte du gjorde något fel. Man kan inte vara förebild för alla och vara superperfekt hela tiden 🙂
Svara
Maija
| #
Förstår din rädsla. Blev påkörd när jag skulle gå över ett övergångsställe under tiden jag övningskörde. Efter det så tog det en jävla tid innan jag vågade köra igen, men det går över!
Svara
Ankan
| #
Usch va hemskt! Hoppas du mår bättre fysiskt och psykiskt snart igen <3 Jag har läst din blogg i flera år men aldrig kommenterat, men tänkte dela med mig om en mindre olycka jag var med om strax efter att jag fått mitt körkort,förhoppningsvis får den dig att le.
Jag skulle backa ut från en parkering på donken, men såg inte att samtidigt som jag backar hann det ställa sig en bil till vänster om mig, så när jag backar och svänger åker min främre kofångare in bakdelen på deras bil.
Jag får panik när jag inser vad som hänt och hur förtörd deras bil blivit (mjukare metall än på min bil) så jag börjar gråta för jag tror jag kommer fölora mitt körkort, kan knappt prata samtidigt som jag söker efter försäkringsuppgifterna. Tur för mig att de jag backat in i var väldigt snälla, tröstade mig och övertalade mig om att en sån här olycka förlorar man inte sitt körkort för.
Det ironiska med detta är att anledningen till att jag var på den parkeringen var för att jag skjutsat min syster till sitt teoriprov å vi skulle fira att hon klarat de med lite käk haha!
Idag är jag extremt noga med att hålla koll när jag parkerar/backar, så jag har lärt mig min läxa!
Svara
L
| #
Precis som du säger är det JÄTTEVIKTIGT att du inte slutar köra. Jag var med om en stor olycka (sjukhusvistelse, skrotade bilar osv) och fick panikattacker bara av att åka buss, men slutar du köra nu kommer du aldrig att köra igen. Ta det varligt, kör på tomma vägar, kör på natten, kör på parkeringar. Vad som helst, bara du sitter bakom ratten. Det kommer bli bättre. Även om det känns hopplöst nu, så kommer det bli bättre!
Svara
Matilda
| #
Sjukttråkigt att sånt ska behöva hända! Jag var med om en liknande olycka, jag stod still och en annan bil körde in i min bil bakifrån. Tyckte precis som du att det efter det kändes som att alla skulle köra in i en när man tex stod vid rödljus osv och det kändes som att alla bilar som kom upp bakom en körde aldelles för fort och inte skulle hinna bromsa. Men det är bara att fortsätta köra bil, tillslut kommer det bli bättre och du slutar tänka på det.
Kom ihåg att det inte var ditt fel att olyckan hände!
Svara
Elina
| #
<3
Svara
Linnea
| #
Ush vad hemskt! Förstår din känsla av att känna obehag i trafiken efter en sådan händelse! Har själv under loppet av ett år hunnit vara med om tre olyckor (där allt som tur väl var gick bra). Vid trå av olyckorna var det inte jag som körde, och vid den sista hade jag som du bara ren otur. Slappnar aldrig riktigt av när jag åker med andra eller kör själv numera, men å andra sidan så kanske man inte ska det heller. Menar inte att skrämma upp dig ännu mer såklart, utan att saker alltid kan hända och det ska man såklart ha respekt för. Jag försöker tänka att man alltid kan lära sig något av sådana här situationer,och att det är viktigt att komma upp på hästen igen. Heja dig!
Svara
Sarah
| #
Ta hand om dig <3
Svara
Angelica
| #
Jag krockade dagen efter att jag fick mitt körkort. Det var mitt fel, jag missbedömde farten på en bil som kom på huvudleden. Mådde så dåligt efter, hade dåligt samvete för att det inte var min bil jag krockat och hörde ljudet av smällen i flera dagar. Efteråt var alla kors obehagliga. Men tillslut så släpper det. Kroppen minns det obehagliga och det sitter kvar ett tag, men det släpper! Den här erfarenheten gör dig till en bättre bilförare ❤️
Svara
Pauline
| #
Men usch nej 🙁 Så snart efter du klarade ditt körkort också… Det var iallafall inte ditt fel, och jag hoppas verkligen att du vågar fortsätta köra. <3
Svara
Fia
| #
Jag håller med, avståndet är jätteviktigt! Jag har också blivit påkörd bakifrån en gång och även om det gick bra då så är jag jättenojig när någon ligger för nära.
Hoppas du återhämtar dig snabbt, både fysiskt och psykiskt. <3
Svara
ida
| #
Stackars dig! Så hemskt!
Hoppas nacken blir bättre.
Jag vet att det är jobbigt att hoppa upp på hästen igen men du måste köra så mycket som möjligt så fort som möjligt. Det blir värre ju längre du väntar.
Du kanske kan börja med att ta landsvägarna till jobbet?
Sen undrar jag varför du pressade huvudet bakåt? Är det något nytt de lär ut på körskolan?
Jag har aldrig hört talas om det.
Ska de hjälpa mot whiplash? Hur gör man?
Krya på dig!
Svara
Egoina
| #
Ja, det stod i boken att man ska göra så om man vet att man kommer bli påkörd bakifrån. Sjukt att jag kom ihåg det! Tack <3
Svara
Jackie
| #
Händelser som dessa sker ju sällan. Bra att du har fint stöd hemifrån. Shake it off och upp på hästen igen bara! Kram!
Svara
Heja Emmas!
| #
Tur att det inte gick mer illa! Jäkligt läskigt det där. Jag har också varit med om att bli påkörd och krockat själv. Blev påkörd vid ett rödljus när det blev grönt och jag fick motorstopp och bilen bakom inte var uppmärksam. Var ju verkligen ingen hastighet men fick ändå väldigt ont i nacken.
Liten varning (fast ändå kul så här i efterhand) om att ta upp telefonen när man krypkör.. jag och mina vänner stack ut med bilen direkt efter jag fått mitt körkort och fastnade i trafikstockning på motorvägen. Krypkörde i över en timme när min kompis fick för sig att ta en selfie och jag tappade fokus när jag tittade in i kameran ist för vägen och vips! – hade jag kört rakt in i bilen framför. Mina föräldrar (och polisen som var i närheten) gapskrattade pga jag krockat mindre än två timmar efter jag fått mitt körkort och jag har en arbetsplats mindre att söka jobb på i framtiden eftersom det var dess VD jag körde rakt in i 🙂
För övrigt kunde jag inte ens uppvisa körkort när polisen bad om det pga hade endast den jäkla lappen från Trafikverket.. men jäklar vad kul han tyckte det var iaf. Jag stod på motorvägen och stortjöt så rädd/ledsen jag var haha
Svara
Egoina
| #
Haha, nej så dumt!
Svara
Rebecca
| #
Å vet hur du känner! Men Tankarna kommer bli lättare med tiden. Men klart du är orolig, det är man ett tag (kände jag).
Jag körde av vägen med en kompis i bilen i snöoväder (höll ca 50-60) fick spinn på bil och körde in i ett räcke på fel sida av vägen. Blev stående med bilen på fel sida. Vi klarade oss bra, jag fick igång bilen och körde av första bästa avfart, ringde hem och storgrät, ville bli upphämtad eftersom jag var så skärrad. Pappa vägrade flera gånger och då hatade jag honom men han fattade ju att jag behövde köra. Tacksam idag snart 10år senare att han stod på sig mot en skärrad dotter (haft körkort 1år och bil 2mån)som antagligen aldrig velat köra om hon inte satt sig på en gång. jag fick en stor kram när jag kom hem
Svara
Amanda
| #
Var i mars med om en bilolycka. Voltade och hamnade på taket bredvid en sjö i skogen. Hade inte den enda supersmala björken som stod där tagit emot mig hade jag kört i sjön. Hade jag farit åt andra sidan hade jag åkt rakt in i en bergvägg. Jag klarade mig med enbart blåmärken. Tänker att det var meningen att jag skulle uppskatta mitt liv mer och inte skadas. Jag uppskattar livet och det som hör till på ett helt annat sätt, trots min panikångest (som jag haft längre än så, hör alltså inte ihop med olyckan).
Uppskatta livet och dina nära och kära. Råder dig att köra väldigt mycket nu efter detta. Jag hade svårt att köra i skarpa svängar i början då det påminde om när jag väjde. Fick hög puls, svettningar och ja, ren panik. Är glad att folk tvingade ut mig på vägarna igen, annars kanske jag inte skulle våga köra alls igen! Du som nyss fått ditt körkort är extra sårbar på den punkten. Ge dig ut i trafiken, gärna i situationer där det bildas kö så du sakta men säkert kan känna dig trygg igen. Ha med F om det känns bättre i början och ta hand om dig du fina. Kram från en som förstår <3
Svara
Mimmi
| #
Åh, jag känner igen mig så i det här! Direkt efter riskettan körde jag min sämsta körlektion någonsin, sen slutade jag köra i flera månader. När jag till slut fick mitt körkort och hade haft det i några månader så var jag med om en liknande krock, dock var jag bilen i mitten.
Körde på en vanlig 50-väg, körde i samma flow som resten av trafiken, alltså liite för fort, och såg en poliskontroll. Började kolla runt efter någon som skulle vinka in mig och blev så distraherad att jag inte såg bilen som hade stannat för att svänga vänster, förrän det var för sent. Bromsade allt jag kunde men körde in i bilen framför lite lätt. Kort därefter kom en smäll och då körde en person in i mig bakifrån. Vi fick köra åt sidan och eftersom polisen redan var där så hjälpte de till med situationen.
Jag gick förbi vårdcentralen på vägen hem för att jag hade lite ont i nacken, men de sa att jag ska försöka vara som vanligt och inte ”akta” nacken för mycket. Det lyckades jag dock inte alls med, utan blev mer och mer stel för att jag var orolig att röra för mycket på nacken, och till slut var hela jag stel och hade ont (alltså inte från olyckan, utan främst från mitt ändrade rörelsemönster och ångest).
Det var otroligt mycket ångest inblandat, och tillsammans med stelheten så fick jag allt svårare att andas, som att jag inte fick tillräckligt med luft i inandningen, så satt och drog efter luft konstant. Fick träffa en sjukgymnast som gav mig några övningar, men även andningsövningar och uppmärksammade mig på att det är traumatiskt att krocka även om jag kände mig löjlig eftersom det aldrig var någon direkt ”fara” inblandad i min krock.
Körde min bil i några dagar innan den åkte in på verkstad, och var precis som du väldigt orolig då. Var oerhört jumpy och kunde liksom hoppa till i bilen när andra bilar kom emot mig, det var även väldigt jobbigt att ha fått bekräftat att jag inte kan lita på mig själv i trafiken, var så himla rädd att göra något fel.
Fick aldrig tillbaka bilen när den åkte in på verkstad, eftersom det var så mycket småskador, så försäkringsbolaget löste in den och jag var utan bil. Det var mycket snack om att man ska upp på hästen även i mitt fall, men för mig var det otroligt skönt att få en paus från att köra bil. Köpte en ny bil några månader senare, och då hade jag hunnit återhämta mig och börjat längta efter att köra bil igen. Tror alla hanterar saker olika, och för mig som är känslig och orolig från start, så behövdes en paus från körandet (dock körde jag ju i några dagar direkt efter olyckan, en större trafikfara än någonsin med alla oro). Sorry för världens längsta kommentar, men kunde bara relatera så sjukt mycket! Ta det i din egen takt och känn efter vad som är rätt för dig!
Svara
sanna
| #
Men åh! Jag vet precis hur det där kändes och hur du mår. Jag kan lova dig att du kommer känna dig säkrare i trafiken om några år.
Jag var lika rädd i början och jag hade kört bil i kanske 3månader när jag fick spinn på bilen en vinter och voltade av motorvägen. Konstigt nog var jag kolugn under hela tiden och minns varenda sekund. Men sen kom skräcken och chocken och det satt i i flera dagar och jag trodde att jag aldrig skulle bli modig i trafiken igen.
Men idag är jag kaxig och känner mig som världens bästa förare (det är jag inte!! men jag tror gärna det, precis som alla andra)
Massor av kramar till dig och ta inte åt dig av kommentarer som gör dig ledsen.
Svara
tina
| #
Vad otäckt 🙁 Hoppas att nacken blir bättre snart och att det snart känns bra att köra igen. Styrkekramar! <3
Svara
Alice
| #
Usch vad hemskt! Tyvärr är ju trafikolyckor otroligt vanliga, de flesta är ju någon gång med i en – antingen som förare, passagerare eller gående/cyklist. Läskigt att behöva uppleva det så direkt efter du tagit körkort.
Jag har en praktikplats på Volvo på Active Safety avdelningen, där vi jobbar med att utveckla olika säkerhetsfunktioner och liknande i bilen. Hade det varit en Volvo av nyare modell som kom körandes eller om du hade suttit i en nyare Volvo hade krocken troligtvis aldrig hänt. Har efter bara några veckor här blivit helt mållös över hur framtidens bilar kommer kunna inte bara skydda vid en krock – utan kunna undvika dem helt. Exempelvis hade en Volvo som kom emot dig varnat sin förare långt innan när du saktade in (där en människa har svårt att uppfatta avståndsförändring), sen nödbromsat av sig själv om föraren inte reagerat. Hade du suttit i en Volvo hade den blinkat till som attan med svinstarka lampor åt bilen som kom bakifrån, dragit åt ditt säkerhetsbälte och låst bromsarna.
Så, hehe, tips!!!
Svara
Roxanna
| #
Usch jag var också med om min första bilolycka nu i februari. 8 februari för att vara exakt.
Jag låg i vänster fil för det kommer på påfart i Lödde där det alltid blir kö (som du säkert vet). Jag bor i Helsingborg och jobbade då i Malmö.
Men 8 februari var det svinkallt, och snön började falla. Jag blir påkörd i vänster fil – på vänster sida. Killen hade slitna (!) sommardäck. När brandmännen kom sa dom så många gånger ”du har tur som inte svängde åt vänster – då hade han klippt dig. Hade du svängt höger – hade dom i höger körfält klippt dig. Du hade tur”. Alltså. Fy fan, jag har aldrig varit så jävla rädd i mitt liv tror jag.
Och jag fick så mkt hjälp och stöd från okända människor som stannade och kollade läget med mig. Jag stod och grät som ett barn i mitten på motorvägen (alltså mellan staketet som är i mitten mellan norra och södra riktningen).
Svara
Egoina
| #
Usch så hemskt! Tur det gick bra <3
Svara