Follow my blog with Bloglovin
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se
Headerbild för Egoinas blogg på egoinas.se

Ett litet barndomsminne såhär om fredagskvällen

När jag var liten var mitt hemnummer 11268. Mina väldigt unga läsare kanske inte förstår vad jag menar med ”hemtelefon”, men förr i tiden, innan det var så vanligt med mobiltelefon (eller ens fanns) så hade man hemtelefoner. En telefon som liksom satt fast och som hela familjen använde. Skulle man ringa till någon var det till exempel vanligt att behöva prata med föräldern först. Och inte heller frågade man ”var är du?”, för ja, man visste ju var personen i fråga var. Dessutom kunde man inte gå och göra saker samtidigt som man pratade och så. Kan jämföras med att prata i sin telefonen samtidigt som man laddar den. Ja, jag vet. Hur kunde man leva så och blabla. Men vi överlevde konstigt nog.

 

Hur som helst. Mitt nummer började på 112, vilket gjorde att jag två gånger av tio kom till larmcentralen istället för hem. ”Vad har inträffat”, frågade de. Och jag bara ”eehhh…mamma?”. Kom och tänka på detta när jag under en jag-har-aldrig-lek fick frågan om jag ringt till larmcentralen någon gång. Jag bara ”ehh jo, typ hundra gånger”. Aldrig på grund av något allvarligt dock. Tur. Vårt nummer ändrades sedan och fick en fyra framför förresten. Konstigt nog.

 

 

0

Spåra från din sida.

Kommentarer (30)

  • marina

    |

    åh minnen! jag hade 22187 sen la dom till en 5a framför. Kaos i bygget när man gick på mellanstadiet och var tvungen att komma ihåg allas hemnummer+ en 5a

    Svara

  • Lisa

    |

    haha alltså det är många som fortfarande har hemnummer vart jag bor??? :O

    Svara

  • emelie

    |

    Det kommer man ihåg! ”Mamma får jag ringa till blabla?” Hatade svaret som kom ibland ”kan du inte gå och ringa på istället?”

    Det var evigheter sen som man gick hem till någon och frågade föräldrarna och blabla fick komma ut och leka. Vilka tider! Gör barn så fortfarande?

    Svara

  • Sara

    |

    När jag var liten busringde jag till larmcentralen. ”Vad är det som står på?” svarade en man. Jag sprang bara i från luren.

    Svara

  • Johanna

    |

    När jag var liten, så varndet fortfarande 90000 man ringde vid nödsamtal.. Nu känner jag mig gammal

    Svara

  • Diana

    |

    Men vad konstigt! Pappa hade ett nummer som började på 11 men innan 112 blev larmnummer (du ska kanske informera unga läsare om att det inte alltid varit det) så ändrade de hans till 21 istället.

    Svara

    • elin

      |

      varför ska hon informera unga läsare om det? hehe

      Svara

  • Robert

    |

    Hemtelefon? Ja, det kommer jag ihåg. Har faktiskt fortfarande en, men den är undanstädad ”tills vidare”. 😉

    Svara

  • Mella - stolt medlem i PK-maffian

    |

    Undrar om man någonsin glömmer hemnumret man hade som barn? Det är fortfarande det nummer jag kan bäst, trots att vi inte har haft det på många år. Likadant med registreringsnumret på bilden vi hade när jag var liten.

    Svara

  • Hanna

    |

    Haha, jag är sexton år och ringer fortfarande till mina vänners hemtelefoner….

    Svara

  • Marica

    |

    Haha, jag har fortfarande hemtelefon, bästa grejen ju!

    Svara

  • Cecilia

    |

    Åh ja hemtelefoner 🙂 Jag hade 17227 men sen när jag flyttade så fick jag 770741. På landet hade de en extra siffra 😉

    Svara

    • Kattis

      |

      ”På landet”.. hmpff. Jag kommer från centrala Göteborg och vi har alltid haft 6 siffror i vårt nummer 😉 haha

      Vi har fått ett antal samtal från folk som velat boka resor, så jag antar att mammas nummer liknar något resebolags nummer ^^

      Svara

  • Jenny

    |

    Åh hemtelefon.. Minns att jag tyckte det var så jobbigt när man hade hemtelefon med SLADD och inte kunde gå iväg om man ville prata ostört.. Så man fick schasa bort familjen först 😛

    Svara

  • Bella

    |

    Men använder man inte det hemtelefon fortfarande? :O det gör våran familj iallafall 😛

    Svara

  • linnmp

    |

    Jag bor i en liten by där jag hade mina två bästisar som liten (mellanstadiet/lågstadiet) och alla våra nummer började på 34 80 xx, pinsamt när man råkade slå de 2 sista siffrorna fel och kom till fel kompis som man kanske inte alls ville leka med den dagen och dessutom var man tvungen att borförklara sig om deras föräldrar eller syskon svarade, haha!

    Svara

    • egoina

      |

      Haha 🙂

      Svara

  • Sophie

    |

    hahahahah!! de kommer bli så kul att berätta det här om hemtelefon för sina barn sen om man får det nån gång haha!

    Svara

  • Julia

    |

    men what jag trodde att man ändrade alla nummer som började på 112 till 211 när larmnumret ändrades till 112. hade jättemånga kompisar vars nr började på 211 och därför fick 7 siffor istället för 6… det kanske var i lund det blev 211? spännande spännande.

    Svara

  • Jörn

    |

    Jaha, hemtelefonnummer. Jag undrade vilken institution du varit på när jag först läste hemnummer.

    Svara

  • Tove

    |

    Det numret jag hade när jag var yngre var ”presidenten” i hells angels förra nummer så vi fick lite spännande samtal emellanåt ;).

    Har iofs fortfarande hemtelefon men den används inte supermycket.

    Svara

  • Isa

    |

    Vi hade 111xx när larmnumret fortfarande var 90000 (numret de hade före 112). När de bytte nummer fick vi (och de flesta som hade nummer som började på 11xxx) 771xx. Fast det gamla hemnumret står fortfarande kvar på mitt gamla patientkort (typ som ett leg man använde på VC, sjukhus etc.).

    Nu när jag läser det här känner jag mig jättegammal. Kan tänka mig att många läsare aldrig stött på numret 90000, patientkort och hemtelefoner.

    Svara

  • Jessika (Fillös)

    |

    Haha, vad roligt egentligen, att man nu för tiden måste förklara vad en hemtelefon är/var för något! 😀

    Svara

  • Andrea iB ~Fotografering. Vardag. Drömmar. ~

    |

    När jag var liten ringde jag till min bästa kompis hemtelefon minst en gång per dag. Det skiljde endast en siffra mellan våra nummer, så det var lätt att komma ihåg.

    Problemet är att än idag när jag ska fylla i mitt hemnummer någonstans skriver jag in hennes av ren vana. Så det har blivit standard för mig att förklara för min kompis mamma varför dem får mina samtal.

    Svara

  • Everlasting

    |

    Haha, vilka minnen. På min hemtelefon hade vi till och med en snurra istället för knappar.

    I Lund ändrade de väl numrena som började på 11 INNAN de ändrade larmnumret? Kan tänka mig att många slog fel av gammal vana ändå.

    Svara

  • Frida

    |

    Haha, måste man verkligen förklara vad en hemtelefon är för något? Känns som lite dumförklaring.. Jag har då aldrig träffat någon (oavsett ålder) som inte vet vad det är för något eller hur en sådan fungerar. haha tokigt 🙂

    Svara

  • j

    |

    Haha när man skulle ring mormor fick man bara göra det efter 18.00 för det var billigare då och hon pratade så himla länge 😉

    Svara

  • Karin

    |

    Åh vilka underbara minnen!
    Tänk vad många nr man kunde utantill!!

    Riktigt härligt inlägg, Egoina!!

    Har du tips på vad man bör tänka på när man börjar blogga?
    Jag är en resande business kvinna som just startat en blogg!

    /Karin

    Svara

  • Sandra

    |

    ÖÖ jag fattar inte. Har folk inga hemtelefonen längre?

    Svara

Lämna en kommentar

Arkiv