Då och nu

Så lustigt ändå att jag för ett år sedan hade ångest över att behöva gå upp tidigt, pendla långt och sitta på kontoret hela dagen. Men nu längtar jag. Idag kom jag på mig själv att till och med tänka att det vore trevligt om tågsträckan var ännu längre. Så mysigt att starta dagen i sin egen värld med musik i öronen på ett tåg. Särskilt när jag inte ligger back med 1000 saker och slipper vara stressad.

Samma sak när jag kommer till jobbet. För ett år sedan hade jag lite ångest över att behöva hälsa, småprata, luncha osv osv. Ville helst bara gömma mig vid mitt skrivbord. Men nu är jag liksom törstig på det sociala. Älskar jobb-balansen i mitt liv just nu. 10/10!

 

145 gillar

Kommentarer (10)

  • Robert

    |

    Så härligt! 😀

    Reply

  • Dalle

    |

    Himla bra att du har fixat det så ju! Blir kanske extra njutigt nu när du kan jämföra med förra året! Jag har själv hållt på i ett år snart o fixa livet, svårt o ändra tycker jag! Kramar på dig

    Reply

  • Ellii

    |

    Så härligt det låter!
    Har du tips för hur man kommer ”in” på nya arbetsplatsen? Känner lite som du kände, sitter helst vid skrivbordet på lunchen. Ingen är otrevlig eller så men de har ju sina ”gamla skämt” och speciellt en som tar väldigt mycket plats och pratar heeela tiden!
    Detta är min tredje vecka som ny och tilläggas kan att jag endast ska vara är i 2 mån.
    Kram

    Reply

  • Joanna

    |

    Jag måste hålla med. Dels att det är så skönt att hitta en balans, att man behöver båda delar. Också att fan vad gött det är att se att man utvecklas! Jag går en språkkurs och i början valde jag att sitta kvar i klasseummet när de andra gick till matsalen under rasten. Tyckte det var skitjobbigt att känna pressen att vara social osv. Nu några månader senare så känns det helt lugnt. Går ner till matsalen med min låda, sätter mig med några, ibland pratar vi, ibland är det tyst. Så avdramatiserat. Ja, skönt att man utvecklas

    Reply

  • Frida

    |

    Alltså åh vad glad jag blir för din skull! Märks verkligen på dina inlägg att du mår mycket bättre!

    Reply

    • Egoina

      |

  • Elin

    |

    Jag känner igen mig i det där! Läser på universitet och har endast 1-2 dagar i skolan nuförtiden och jag fullkomligt NJUTER av min ”ensamtid” påväg till skolan. Visserligen pendlar jag med bil, men den stunden jag får i bilen med mig själv på morgonen är typ den bästa på hela veckan.

    Reply

  • Mini

    |

    Hej, tänker att jag ställer en fråga här för att både du och alla läsare ger så grymma råd hela tiden. Tycker det är så fint. I alla fall.

    Jag har precis blivit klar med min utbildning, har en kandidatexamen och har fått ett jobb(än så länge endast provanställning men ändå) har fått tag i en fin ny lägenhet (alltså inte studentlägenhet) och har alltså kommit dit som var mitt mål när jag började plugga, men nu när jag har allt detta så känner jag bara; Jaha, var det allt? VAd ska jag göra nu, och har sån framtidspanik för att jag inte längre har några mål att uppnå. Känns så tomt, som att jag inte längre har något att sträva mot eller kämpa för och vet helt ärligt inte vart jag ska ta vägen. Ska livet liksom bara vara såhär och rulla på nu fram tills att jag går i pension eller måste jag skaffa barn bara för att ha ett nytt mål/mening med livet? Vad gör alla människor som är klara???

    Reply

    • Maja

      |

      Ta det the lugnt! Njut lite av att livet lunkar på ett tag, sedan kommer du säkert komma på vad ditt nästa mål är. Själv har jag jobbat i ca 1,5 år nu efter examen och jag hittar nya utmaningar på jobbet varje dag! Det finns alltid massa nytt att lära sig och om jobbet inte är stimulerande nog kan du alltid gå en kurs på fritiden – ta upp en ny eller gammal hobby eller lär dig något nytt språk? Allt handlar inte om att skaffa familj 🙂 🙂

      Reply

  • J

    |

    Börjar nytt jobb i februari. Känns jättekul men blir en rejäl omställning. Jobbat i restaurang och butik i 8 år. Har ALLTID haft lunchrasten ensam! Är min lilla egentid. Ska börja på kontor nu och känner mig lite panikslagen att ha människor runt mig även på rasten haha.. men man vänjer sig, hoppas jag!

    Reply

Lämna en kommentar

Arkiv