Kärleken kommer när man minst anar det

Ett nytt nummer av Veckorevyn är i butik och ni vet vad det betyder? Ni får läsa förra månadens!

Jag filosoferar lite över myten om att man träffar någon när man minst anar det, eller är det en myt egentligen?

 

DSC06532

DSC06545

DSC06540

DSC06542

 

0

Spåra från din sida.

Kommentarer (25)

  • Natalie

    |

    Tänkte bara säga att reklamen längst upp på sidan är ivägen och man kan inte kryssa bort den för den är så inzoomad, När man är inne via telefon och safari

    Reply

    • Egoina

      |

      Tack! Jag har mejlat om det. Hoppas det löser sig snart 🙂

      Reply

      • Moa L

        |

        Det är samma på andra bloggar, tex monasuniversum. På din blogg gick det den här gången bort när jag uppdaterade sidan, men inte på andra ställen 🙂

        Reply

  • Robert

    |

    Jättebra krönika! 🙂

    Reply

  • Patrik

    |

    Klart den perfekta finns… Så det är dumt att låsa upp sig på något som är nästan bra och känns nästan rätt för att sedan upptäcka att man sitter i klistret när den rätta dyker upp. Men, men den inställningen behöver man heller inte vara desperat eller leta, det klickar när det klickar och det brukar vara när man minst anar det.

    Reply

  • katarina

    |

    Har lite bekymmer på mobilen med översta annonsen. Den täcker hela första inlägget. Bara jag?

    Reply

    • Egoina

      |

      Har mejlat om det! 🙂

      Reply

  • Matilda

    |

    Åhhh, så BRA skrivet. Och så SANT. Jag träffade min pojkvän en vecka innan jag skulle flytta 70 mil söderut och hade därför inga större förhoppningar. Men så bra det blev! Utöver det du skriver om att man sänker kraven osv tror jag att det i mitt fall dessutom bidrog till att jag var mig själv till max. Jag orkade/behövde inte göra mig till för att han skulle gilla mig utan tänkte att whatever om han inte gillar mig, det är ju inte så att vi ska bli ett par ändå. Annars gör man sig ju lätt till för att själv passa in i någons kravmall. Men i mitt fall visade det sig att han passade perfekt för mig och jag för honom, utan att vi gjorde oss till. Klyschigt men ack så sant!

    Reply

    • Egoina

      |

      Ja, men precis! Det tror jag också är en av anledningarna 🙂

      Reply

  • Sofie

    |

    Vill först bara säga att din blogg är underbar. Har följt den i flera år nu och kommer fortsätta med det, du verkar vara en så härlig och jordnära person! Sen vill jag som kommentar på din krönika säga att det faktiskt GÅR att hitta den perfekta matchen genom nätdejting som uppfyller världens kravlista. Det hade iallafall jag turen att göra, sen är han såklart inte helt perfekt på alla plan såhär i efterhand haha. Men hur tråkigt hade det inte varit med en helt perfekt partner? Så att ge människor en chans är nog som du säger det viktigaste 🙂 Oavsett hur och när man råkar träffa någon!

    Reply

  • Lisa

    |

    Det här var en helt underbar krönika Egoina! Du är så fantastiskt duktig och det här är verkligen något jag behöver tänka på. Jag har testat att nätdejta och det gick inte bra just för att det blir ett desperat sökande. Men samtidigt känner jag hur kraven på mig bara växer. Jag är ändå 28 år och de flesta runt omkring mig är antingen gifta och har barn eller i ett förhållande utan barn och då får jag panik. Hur länge ska jag behöva vänta egentligen? Jag har ändå väntar sedan jag gick på gymnasiet nästan.

    Reply

    • Egoina

      |

      Tack 🙂 Förstår att du känner så, men jag tycker faktiskt inte att du behöver panika. Har flera kompisar i din ålder som är singlar. Kram! 🙂

      Reply

    • Robert

      |

      Alltid detta med allt grupptryck. Hade varit intressant att se statistik på hur många som gifter sig och skaffar barn av ren egen vilja eller hur många som gör det pga indirekt/direkt grupptryck. 😉

      Reply

  • Amanda

    |

    Bra att du har dissat kvargen, jag önskar att fler gjorde, kvarg är inte nyttigt överhuvudtaget.

    Detta skriver jag inte för att vara dryg utan jag vill bara förklara för alla som vill veta. 🙂

    Tyvärr så har forskning där man studerat människokroppen visat att mjölkproteinet kasein är långt ifrån optimalt för vår kropp då det är extremt slembildande och koagulerar i magen och fastnar på tarmväggarna. Faktum är att kasein är så bindande att det har används som ingrediens i trälim. Enligt den mest omfattande studien av sitt slag, The China Study, finns det ett starkt samband mellan prostatacancer, bröstcancer och mjölkprodukter. Det har visat sig att kasein är det mest cancerframkallande av alla animaliska proteiner. (Källa: kimberly snyder – the beauty detox solution)

    Att ett livsmedel innehåller mycket protein har ingenting med hur nyttigt det är att göra, kvaliteten på proteinet (eller vilken näringsgrupp det än gäller) och hur vår kropp klarar av att bryta ned födan och ta upp näringen tycks inte diskuteras men är egentligen det viktigaste i sammanhanget. Det finns en övre gräns för hur mycket protein vi bör konsumera, överdriven konsumtion av både protein och de andra näringsgrupperna har resulterat i vad man i Amerika kallar för ”diseases of overnutrition”.

    Detsamma gäller ägg tyvärr, läs mer om ägg här:

    https://www.drmcdougall.com/misc/2005nl/march/050300pueastereggs.htm

    Jag menar inte att vi inte kan äta detta, men det kan vara skönt att veta sanningen om hur nyttigt någonting är…

    Reply

  • i

    |

    Jag håller med din krönika. Jag träffade min pojkvän för snart 4 månader sen. Var (är fortfarande) på utbyte i New York och genom en dejt-app. Utan stora förväntningar ville mest träffa folk så råkade ”gilla” denna person lite i förbifarten, vi började prata, sågs, sen fler gånger och nu har vi varit med varandra cirka varje dag. Jag fick förlängt utbyte i New York (trots att jag gick igenom ett helvete med visum osv så lyckades jag stanna 8 månader till och folk som vet något om visum i amerikat vet att det ej är en dans på rosor). Love made it! Vi får lösa resten sen. Jag är så himla kär och hade inte alls en kunnat föreställa mig att träffa en amerikan som jag skulle bli kär i. Men nu är det så. Han är det bästa jag vet och aldrig varit så kär. <3

    Reply

  • Sofia

    |

    Precis samma för mig! Blev tillsammans med min pojkvän samma dag som jag sagt till en kompis ”det är så skönt, jag har bestämt mig för att leva själv nu och att njuta av att bara vara på egen hand”. HAHA. Lurade typ mig själv 😉

    Reply

  • Sandra

    |

    Det är verkligen helt sant det du skriver! Jag träffade min nuvarande pojkvän när jag var olyckligt nerkärad i en idiot och inte visste hur jag skulle ta mig ur det. Jag hade nätdejtat i flera månade i hopp om att hitta någon ny för att verkligen komma över honom men tillslut gav jag upp efter att jag bara träffat oseriösa, jag gav upp och bestämde mig för att finna mig i att vara kär i någon som behandlade mig som skit (låter ganska destruktivt jag vet men jag har svårt att släppa folk när jag väl blir kär) och då fick jag kontakt med min nuvarande pojkvän. Jag slutade leta och då dök han upp!

    Så helt sant!

    Reply

  • Tjena Nina

    |

    Åh, kommer ihåg det där med krav från min ungdom. Drömkillen lyssnade på en viss typ av musik, skulle gilla vissa filmer och klä sig på ett visst sätt. Det var superviktigt. Nu är jag tillsammans med en kille som inte gillar varken samma musik eller film som jag, och klär sig helt annorlunda än vad jag då tyckte var snyggt. Men han är underbar på andra sätt, viktigare sätt än vilken musik man gillar, typ att han behandlar mig med respekt och är en vuxen människa som tar ansvar för sitt liv. Skönt att man växer upp och släpper sina löjliga krav om musiksmak. 😉

    Reply

  • M

    |

    För ganska exakt två år sedan var jag mitt uppe i plugget, hade precis flyttat in i en jättefin lägenhet, höll på att gå ner i vikt och allt var bara sådär bra liksom. Var så nöjd över att vara själv, inte behöva ta hänsyn till någon annan hela tiden.
    Började prata lite med en gammal klasskamrat på facebook, vi skojade och skämtade mest. Det övergick till långa telefonsamtal, och jag åkte ner för att hälsa på honom där han bodde då. Inga krav eller förväntningar. Tänkte mest åka ner för att ha kravlöst sex och se vad Malmös uteliv bjöd på, haha.
    Fyra månader senare var vi gifta, idag har vi en son och en till på väg. Haha. Snacka om att det inte alls blev som jag väntat mig. Men det kunde liksom inte blivit bättre ändå 🙂

    Reply

  • daniela

    |

    än en gång, så himla bra!!

    Reply

  • Frida in+Thailand

    |

    åh tack för att du dissar kvarg! har stört mig på detta sen folk fick för sig att det var det nyttigaste som finns!

    Reply

Lämna en kommentar

Rekommenderade inlägg

Arkiv