Det känns som att dagarna mest flöt in i varandra under vår vecka på Kreta. Vilket är så skönt, för det om något är väl bevis på att man tagit det lugnt. Har nog aldrig haft så lite att koncentrera mig på eller haft det så mysigt.
Men kameran sparar ju både tid och datum, så här kommer snapshots från de två första dagarna med tidsangivelser:
02.39. Vårt flyg gick 06.00 på morgonen och eftersom man måste vara på flygplatsen någon timme innan, och sista tåget till Köpenhamn gick vid 00.00 blev det ett mycket långt dygn för oss. Här sitter vi på Burger King på flygplatsen, har massakerat vår mat tydligen(?) och försöker hålla modet uppe.
03.11. Sen somnade F under en trappa och jag satt och fixade med blogginlägg. Skulle aldrig kunna lägga mig ner på ett golv sådär?? Jag kan nästan känna alla bakterier och sjukdomar av bara tanken.
13.56. Vi är äntligen framme! Det enda rimliga vore ju att gå och lägga oss eftersom att vi vid det här laget inte hade sovit på över ett dygn. Men nä. Vi drack en drink istället : ))
18.22. Efter tre timmars sömn är jag orimligt snygg och redo för middag! Minns att jag inte alls förstått vad man egentligen skulle plocka och hur man skulle mixa i all inclusive-buffén vid det här laget och var ganska besviken när jag såg F’s 10/10-tallrik. Men don’t worry. Jag lärde mig snabbt sen.
20.40. Vi avslutade kvällen med att spela Chicago och dricka fler drinkar. Det var ganska skönt att sova sen ja.
08.38. Rise and shine – dags för frukost! Och vilken frukost sen. Att inte behöva välja mellan matigt eller sötsaker är min favoritfrukost.
14.14. På väg hem från en utflykt köpte vi med oss 8 påsar chips. Snacks ingick nämligen inte i all inclusive, så vi gjorde det enda rätta och tog saken i egna händer.
18.12. På kvällen såg jag ut såhär och tog bild framför fina blommor.
19.46. Typiskt oss. F är inne på sin tredje tallrik huvudrätt och jag har redan fullt fokus på desserten.
21.23. Vi lyssnar på livemusik. Kolla mitt hår och jämför med bilden tre timmar tidigare btw. Haha. Ingen idé att platta håret nej.
23.28. Jag får upp F på dansgolvet!! Sjukaste. Visserligen gjorde han det endast eftersom jag slog vad om det på min instastory. Men ändå. HAH. Det funkade. En tysk kvinna tog denna suddiga bild på oss.
Det var våra två första dagar. Fortsättning följer!
Igår öppnade jag upp till frågestund på min instastory. Ämnet var vilka fördomar ni har om mig. Kul lek tycker jag, många andra körde den och jag ville också hänga på. Såg förresten att Elsa Billgren hade kört samma grej fast på bloggen och fått superelaka fördomar skrivna till sig. Vad är fel på folk? Kanske tur att jag gjorde det på Instagram där folk inte kan vara anonyma…
Anyway. Här kommer era fördomar, med viss utveckling:
Att du är lite blyg.
Sant. Jag är reserverad fram tills jag ”vet var jag har folk”, men sen är det lugnt. Det är här dock lite beroende på dagsform och sammanhang. Men generellt sett uppfattas jag nog som en blyg person, eller lite dryg för de som inte förstår att jag faktiskt är blyg.
Du vårdar ditt hår som om det vore din bebis.
Falskt. Jag gör inpackning då och då och försöker inte tvätta håret för ofta, men det är typ allt. Hade behandlat en riktig bebis bättre än så 😉
Du känns som en feströkare.
Sant. Ja, ibland. Särskilt om andra röker. (Förlåt mamma). Men röker inte till vardags. Ångeströker också, men har slutat med det pga hade ångest alldeles för ofta. Haha.
Du tycker det är pinsamt att ta bilder till bloggen i offentliga sammanhang.
Falskt. Tyckte att detta var mycket, mycket pinsamt i många år, men har faktiskt slutat bry mig. Blir fotograferad eller tar selfies med no shame. Tror faktiskt att det är Snapchat och Instagrams förtjänst, jag är liksom inte den enda som håller på att fota mig själv i tid och otid numera.
Du är en impulsshoppare som bara ”måste” ha det där för att sedan undra hur du tänkte.
Falskt. Faktiskt inte. Har blivit bättre på det med åren. Händer ofta att jag låter bli att köpa, sen finns det inte kvar och då ångrar jag mig. Jag returnerar för övrigt säkert 95% av det jag handlar online. F brukar säga att ”returnera” är mitt favoritord. Shoppar dock mycket mer än jag behöver måste erkännas, men inte impuls på det sättet.
Du vet inte vad du ska rösta på i höst.
Sant. Jag har inte rösträtt (är norsk medborgare) men vet inte vad jag hade röstat på i riksdagsvalet om jag fick. I kommunvalet kommer jag att rösta på Miljöpartiet och i landstingsfullmäktige vet jag inte.
Du sjunger inte i duschen.
Sant. Nope. Har tillräckligt att göra och koncentrera mig med där inne med mina hundra kilo hår. Sjunger gärna överallt annars dock. Särskilt i bilen.
Du luktar alltid gott.
Sant. Ja! Är alltid extremt noga med att vara ren, fräsch och lukta gott. Inte på dränkt-i-parfym-viset, utan mer rent, ingenting eller lite parfym om det är på fest. Det är mig man helst vill sitta bredvid på en buss. Vilket alla verkar ha fattat pga sätter sig alltid bredvid mig 🙁
Du är konflikträdd.
Sant. Både ja och nej. När det handlar om att ”vara till besvär” är jag världens tönt, till exempel när det gäller att klaga på restaurang eller så. Men när det handlar om att någon säger något antifeministiskt eller behandlar någon illa ryter jag till. Har noll problem med att skapa dålig stämning när jag upplever orättvisor. Är alltså mindre konflikträdd när det rör någon annan, något större, eller något mer än bara mig, märkligt nog.
Du har svårt att säga nej.
Sant. Ja! (hehe). Har seriös FOMO och vill vara alla till lags. Jag tackar ofta ja till för mycket och lovar för mycket och sen ibland blir det svårt att faktiskt hinna och då får jag ångest.
Att du är fåfäng.
Falskt. Svår fråga, vet inte hur jag definierar fåfänga? Jag färgar håret, fixar naglarna och tycker om att sminka mig. Men jag har å andra sidan inga problem med att gå ut och typ handla eller göra ärenden ”ofixad”. Jag går ofta ut osminkad med trollhår. Nog lika ofta som tvärtom. Har även noll problem med att lägga upp ”ofixade” bilder på mig själv. Det enda jag är maniskt noga med är att vara ren.
Du värderar dina smaklökar högre än djurens psykiska hälsa och liv.
Sant. Aoutch. Den sved. Men det är ju tyvärr sant. Äter dock till störst del vegetariskt och ser inte kött som ”huvudingrediensen” (längre). Men är dålig att hålla på det under semester eller när jag äter ute.
I tonåren var du i det populära gänget, men du var aldrig mest populär, du var i bakgrunden.
Sant. Story of my life. 4-ever bästis med den populära tjejen. Kvittar vilken klass jag gått i, det har alltid varit så. Hon var den ”snygga” och jag var alltid i bakgrunden.
Du tycker att ditt hår är ditt bästa drag och pratar gärna om hur tjock det är.
Falskt. Nope. Tycker att mina ögon är mitt bästa drag. Men jo, jag pratar gärna om hur tjockt mitt hår är (haha). Parentes är dock att jag hatade det fram tills jag var 20 och förstod att tjockt hår tydligen är något folk vill ha??
Har fått för mig att du har komplex för din näsa.
Falskt. Nej. Hade komplex för den i många år, blev kallad ”grisnäsa” och sådär. Men nu gillar jag den. Tycker den är söt och klär mig fint. Blir dock helst inte fotograferad underifrån (men vem vill det egentligen).
Du har åldersnoja.
Sant. Japp. Jag trodde att mitt liv skulle vara annorlunda än vad det är nu när jag är 29 år. Är ledsen över det. Men samtidigt vet jag inte riktigt vad jag egentligen vill och det gör mig superstressad.
Du skulle vilja gilla loppis och testar ibland, men det är inte riktigt din grej.
Sant. Haha ja! Så sant! Jag är på loppis då och då, men jag klarar inte riktigt av använda saker. Särskilt kläder. Får för mig att folk äcklat sig med dem eller haft massa sjukdomar. Väldigt ocharmigt av mig att säga så, jag vet. Men kan inte hjälpa det. Jag har världens bacillskräck. Min familj i Norge handlar ofta använda kläder, provar dem och till och med luktar på dem (!!!), försöker verkligen dölja hur äcklad jag blir. Hade på sin höjd endast kunnat prova ett använt plagg om det blivit tvättat först. Knappt då.
Du vill att fler företag ska höra av sig om samarbeten.
Sant. Japp. Har knappt haft några samarbeten på sistone. Har varit segt i månader. Men det brukar bli så över sommaren, så det får bli nya tag till hösten!
Du tycker att folk som aldrig sett ett avsnitt av Vänner är lite mysko.
Sant. Ja. Men är nog samtidigt lite avundsjuk eftersom de antagligen hade en bättre barndom/tidig tonår än mig som under den perioden var deprimerad och mest satt inne och tittade på tv. Vänner var min räddning. Men. Om man inte har sett ett enda avsnitt är man faktiskt mycket mysko.
Får en känsla av att du har svårt att släppa in människor på djupet.
Sant. Ja. Främst i vänskapsrelationer. Det krävs mycket att komma mig nära och de flesta lyckas inte.
Av killarna i Vänner hade du dejtat Chandler och av tjejerna Monica.
Falskt. Nej! Hade valt Ross och Rachel. Jag vet att Ross har många dåliga sidor som vi pratat om tidigare (älskar Vänner-engagemanget på min blogg), men om jag ska vara ärlig är han ändå den personen som tilltalar mig mest av de tre. Jag hade inte klarat av Joeys tröghet (förlåt) och Chandlers oändliga och opassande skämt (förlåt). Jag tänker och hoppas att Ross hade varit en bättre och mer medveten person idag 2018 (annars hade vi fått prata om problematiken så hade han förstått pga jag tror ej han är orimlig eller ond, han behöver bara komma på rätt spår). Anledningen till att jag hade valt Rachel är för att jag varit kär i henne sedan första gången jag såg henne. Hade aldrig klarat av varken Monicas eller Phoebes personligheter i längden.
Hej från sängen! Idag är första gången jag öppnar min dator på över en vecka. Det känns mycket lyxigt. Jag mår fortfarande dåligt. Har varit sängliggande hela dagen och orkar ingenting. Har ingen matlust, men jag har kommit på att om jag håller blodsockret uppe så mår jag inte lika illa, så jag sippar Coca cola och äter lakrits-mentos. Och innan frågan dyker upp: nej, jag är inte gravid.
Vi landade inatt och tågtrafiken var inställd. Till slut kom det ett tåg som skulle till Lund, vi tog det men tyvärr blev det försenat och vi missade vårt byte. Det slutade med att vi fick dela taxi med ett gulligt spanskt par. Det löste sig till slut, men ett sånt äventyr är verkligen inte vad man känner för när man mår dåligt. Men skoja att det var skönt att komma hem till min säng. Hotellrummets säng var en tegelsten i jämförelse.
Igår förmiddag mådde jag så dåligt att jag inte ens orkade titta på min telefon(!), men nu är det lite bättre, så därför tänkte jag skriva och gå igenom bilder och sådär från sängen. Åker ju snart iväg igen, så det vore bra om jag kunde förbereda ännu en hög blogginlägg ?
Sitter på flygplatsen på Kreta och mår så himla dåligt. Känner mig matförgiftad (utan att något kommit ut) (sorry för info) och har varit däckad hela dagen. Flyget går om en timme. Ni får gärna underhålla mig med frågor på min instastory!
Annars kan ni läsa min krönika i förra numret av VR.
Den handlar om PMS som en superkraft. Obs. Jag menar verkligen inte att förringa pms-besvär. Ni vet ju att jag ofta lyfter det och har mycket problem själv. Men jag tyckte ändå att detta var en rolig vinkel. För ibland kan det vara såhär också.
Nyligen funderade vi över när man är kvinna. Fick en fråga med liknande ämne som jag också tycker att vi borde diskutera. När slutar man vara pojkvän eller flickvän?
Frågan löd:
Jag är 25 min sambo är 27 och slutade kalla honom pojkvän i samband med att vi flyttade ihop (för 2 år sedan) men har under hela förhållandet tyckt det känns skumt att kalla honom pojkvän (blev tillsammans när han var 23) för han är ju ingen pojke och kanske inte kille heller. Vad kallar du F nu om du skulle säga något om honom/presentera honom för någon när ni inte bor ihop?
Jag anser mig inte vara varken flicka, tjej eller kvinna. Ordet flicka är barn i typ 1-8 årsåldern sen är man tjej typ till tonåren någon gång men när jag hör ordet kvinna tänker jag på någon i 40 års åldern och där är jag/vi inte än. Vi kanske får uppfinna ett nytt ord tillsammans?
Så lustigt. Jag tittade på Solsidan häromdagen. Alex refererade till Anna som sin ”flickvän” eller ”sin tjej” och jag reagerade på att jag tyckte att det lät konstigt. Det blir lite weird att säga pojkvän och flickvän när man är över 25.
Jag håller med dig om att det finns ett hål här. Vad kallar man sin partner om man inte är gift, inte är sambo och är över 25? Kanske just partner eller livskamrat? Men det känns ju så….stelt? Eller? Särbo kanske? Men det kan ju vara det fulaste ordet någonsin.
Jag skulle inte referera till F som min ”partner”, inte heller ”särbo”. Det skulle även kännas konstigt att säga ”pojkvän” eller ”kille”. ”Min man” kan jag absolut inte säga eftersom det skulle kännas fel då vi inte är gifta.
Så jag vet faktiskt inte??? Vad ska man säga egentligen?
Är det någon som har förslag på ett bra ord, eller ska vi helt enkelt uppfinna ett nytt?
Har ni någonsin sett så perfekt plockat lösgodis? Jag menar ju det!
När jag gjorde min lista om godsaker kom jag på att det vore kul att göra ett inlägg om vilket lösgodis jag gillar mest. Säger ni lösgodis, plockgodis eller smågodis btw?
Först och främst börjar vi med sånt jag helst inte plockar:
Gelegodis
Gelatingodis som typ nappar
Choklad som lysmelk eller center
Hårda karameller
Tänder, ”stekta ägg” och sånt trams
Och en liten parantes bara. Oj vad det här med att plocka godis var ett ångestmoment för mig fram tills jag var typ 18. Jag vågade inte alls stå för min godissmak och när jag skulle hyra film med någon jag var kär i (eller vem som helst egentligen) (mvh tönt) plockade jag bara säkra kort som stora nappar, Ferraribilar och typ…persikor. Att någon skulle tycka att jag hade konstig godissmak vore typ det värsta som kunde hända. Ville bara vara normal : ))) Någon som kan relatera?
Nu till mina favoriter! För att summera min smak skulle man kunna säga att jag gillar en blandning av salt, syrligt och sött med fokus på salt och en liten släng av tant.
Låt oss kika:
Generellt sett älskar jag skumgodis. Skulle aldrig plocka vanliga hallon-lakrits skallar (fastnar i tänderna), men dessa älskar jag. Gillar de syrliga också.
Men det här är mitt absoluta favoritgodis. Ingen godispåse är komplett utan salta skum-S. Helst ska man mixa en salt med en rosa eller en grön. Just denna gång fanns det inga rosa S, men en sån här banangrej går lika bra.
Drömgodiset!!!
På tal om att mixa så älskar F denna kombo. Jag gillar den jag med, men helt ärligt ligger ferraribilarna ensamma kvar i påsen oftast.
Punchpraliner! Livets godis! Gillar även punchpokaler. Spritsmak på godis är underskattat.
Jordnötssmör är alltid en hit. Reeses liksom?? Lägg av. Jag vet inte vad godiset till höger heter, men det är som häxvrål med ett lager vit choklad runt rullad i salmiak. Ibland köper jag bara dessa eftersom de är så fulländade.
Och här är lite annat som jag gärna plockar, men som mest är fylla-ut-godis. Som ni ser är ledmotivet skum. Älskar skum.
Hej från Kreta! Såhär har mina dagar sett ut hittills:
Spelat femtioelva rundor Chicago
Börjat få fräknar
Ätit vinägerchips tills tungan svider
Kommit på nya drinkar
Hoppat i vågor
Ätit sinnessjuka mängder tsatsiki
Helt okej med andra ord. Mitt enda bekymmer är att jag är så orolig för mina växter där hemma. Jag ordnade självvattnare till dem innan jag åkte, men då det varit värmerekord(!) och fortfarande är varmt är jag orolig att det inte räcker. Min lägenhet är säkerligen en bastu just nu och jag är orolig att varenda liten växt kommer vara död när jag kommer hem. Usch.
Torsdag natt kommer vi hem och på söndag möter jag upp två kusiner i Köpenhamn. Men fram tills dess ska jag fortsätta fylla på listan ovan. Just nu är vi på utflykt. Vi hyrde bil och nu ska vi åka båt över till en ö.
