Jag känner mig inte i form vad gäller bloggandet för tiden. ”För tiden” låter så dramatisk, men jag menar alltså dessa dagar. Tror nog det beror på miljöbytet som jag verkligen behövde.
En del av mig vill aldrig åka hem igen. Att åka hem betyder att ta itu med saker.
När man åker tåg i Norge säger de "förste stasjon er…" på alla stopp. Första stoppet är det väl okej. "Förste stasjon er Ski". Men sedan blir det bara konstigt.
När jag vaknar dagen efter en festkväll brukar jag kolla telefonen efter ”Välkommen till Danmark” sms. Jag har nämligen en förmåga att hamna där. Så var dock inte fallet igår, kanske inte så konstigt då jag befinner mig i Oslo. Jag hittade dock några sms på min telefon i stil med ”Ehh va?”.
Har tydligen råkat skicka några ”Gott nytt år!” sms igår. Misstänker att de låg i min utkorg.
Jag var ute i Oslo igår för första gången, det var roligt men det blev lite för mycket vin. Är inte van att dricka det ute. Igår var jag övertygad om att någon stoppat något i min drink.
Idag är min röst borta och jag kan knappt prata överhuvudtaget. Det låter mest knäppt och verkligen som att jag är i målbrottet. Min kommunikation består mest av huvudnickningar och pekande.
Kanske ingen bra idé att skrika med i låtarna ute när man har ont i halsen.