Gårdagen blev ganska otippad. Innan jag visste ordet av det var alla mina käraste vänner här och det pratades hela natten. Eller åtminstone tror jag det. Jag vaknade vid 08.00 imorse för att hitta alla sovandes på min soffa utan att förstå vad som hade hänt. Antar att jag var lite trött.
Nu har alla gått hem och jag ska bege mig till mamma för söndagsmiddag i naturlig ordning.
Ladies och gentlemens. Nu ska ni få höra. Min spis har inte fungerat på ett tag och jag har skjutit upp problemet i hopp om att det skulle lösa sig själv. Men sådant löser aldrig själv. Förutom den gången när jag var liten och min sån där spiralgrej som kunde gå i trappor trasslade ihop sig och jag gömde den i en låda för att sedan hitta den hel igen någon vecka senare. Jag kommer aldrig förstå hur det gick till.
Hursomhelst. Efter mycket om och men misstänkte jag att det var en propp skulle bytas för att få spisen att fungera igen. Och gissa vad? Jag bytte propp! Alldeles själv. Fråga inte hur jag lyckades, men det gjorde jag.
Här sitter jag med en ansiktsmask i sista minuten. Det är så typiskt mig. Jag vet om att jag har jättebråttom, men ändå får jag för mig att jag ska ta på mig en ansiktsmask. Och då hör det till att det inte är något jag normalt brukar göra.
Jaja. Här sitter jag i alla fall. Och det svider ska ni veta.
Ikväll blir det hårt, och till alla er som ska skriva högskoleprovet imorgon vill jag bara säga: HAHAHAHAHAHAHA.
PS: Johan skickade sms nyss som avslutades med ”puss puss jag älskar dig”. Jag tror bestämt att Mr Johan är lite fuller. Inte det att han inte älskar mig, men ni fattar.