Fem saker som skrämmer mig

1) Tunt hår. Då mitt eget hår är väldigt tjock tycker jag det är läskigt när människor har tunt hår. Jag vet inte varför det är så. Bara tanken vid att röra på det gör mig illamående.

2) Mina egna halsmandlar. De är alltid stora och med jämna mellanrum passar de på att svullna upp också. Har problem med att sova och äta, men är trött på suckande läkare.

3) Scar i Lejonkungen. Förklaring onödig. Det var en traumatisk barndom minsann.
 
4) Skaldjur. Det är gott. Men att skala dem är skitläskigt.

5) Räkningar. Jag betalar dem alltid så fort de trillar in genom brevinkastet (kan tänka mig att mamma ler av stolthet nu). Men seriöst. Jag kan inte sova annars.

Världens finaste armband

Jag fick hem världens finaste armband av Julia Berg.

Jag är så sjukt nöjd med det. Det är jättefint och passar perfekt.

Tack så mycket!

Kolla in hennes smycken, HÄR.

Bilden jag tog gav inte armbandet rättvisa. Så bild nummer två är lånad från hennes blogg. Men det står såklart “Egoina” på mitt och inte “Maya”.

Vi fortsätter på samma tema

Saker jag lärt mig vad gäller det svenska språket genom bloggen:

1) Det heter ”bytt” och inte ”bytat”.

2) Det heter ”utropstecken” och inte ”utropningstecken”

3) Skriver man ”denna” eller ”detta” är det bestämd form och ordet efter ska alltså stå i obestämd form. Exempel: ”Denna bok”, och inte ”denna boken”.

4) Det heter ”En choklad” och inte ”Ett choklad”. (Detta kommer jag dock aldrig att acceptera. Ett choklad heter det för mig. Chokladet).

5) Det heter ”tillbringa tid” och inte ”spendera tid”. Detta kommer jag heller aldrig att acceptera.

6) Det finns ett ord som heter ”hitintills”. Det accepterar jag knappast heller.

Ja. Ni förstår bilden. Jag har lärt mig massor, men accepterar bara hälften.

Sedan finns det ord som ”I alla fall” och ”Så här”, som jag gärna sätter ihop. SÅHÄR liksom.

Ska jag vara språkpolis kan jag väl dela med mig av detta

Jag vet att det kan vara svårt med ”de” och ”dem” i början (jag gör fortfarande fel ibland). Men det finns faktiskt en regel att följa.

I meningar du kan sätta in ”jag” ska det vara ”de”.

Exempel: Jag cyklade till skolan = De cyklade till skolan.

I meningar du kan sätta in ”mig” ska det vara ”dem”.

Exempel: Kan du ge mig telefonen? = Kan du ge dem telefonen?

So glad I can help.

I’m in love

Jag var uppe nästan hela natten igår (idag) för att jag fastnade på youtube och såg klipp på Zach Braff (JD i Scrubs).

Jag tror att jag är totalt nerkärad i den killen alltså.

Till slut fick jag dock sluta kolla eftersom jag blev irriterad. För det första för att han är 14 år äldre än mig och också för att han är känd och att jag aldrig kommer få träffa honom.

It sucks.

Arkiv