Jag och David satt på båten och pratade om vilka djur människor som gick förbi liknade. ”Hon liknar en sengångare”, sa jag och ”han liknar en apa”, sa David.
Men plötsligt från ingenstans kommer det en man UTKLÄDD TILL EN FÅGEL!
Sånt händer väl ändå bara inte???
David: Du?
Egoina: Mmm.
David: Förr i tiden sa folk att jorden var platt när den egentligen var rund.
Egoina: Ja?
David: Så det kan man väl säga om min mage också?
Här är några namnförslag på restauranger vi tycker att de borde ha på båtar:
The seas (=disease)
Warm meet (=vomit)
Seamen (=semen)
Sea seek (=seasick)
Bra va?
Här är vi framför slottet i Norge. När man tänker ”slott” tänker man inte ”stor gul byggnad”. De där disneyfilmerna man såg när man var liten har verkligen satt ribban högt.
Vi stod länge och tittade på den här vakten. Seriöst, han måste ha världens tråkigaste jobb.
Vi upptäckte att en av de små vakthusen var tomma. Jag gick och ställde mig där. Då blev vakterna skitsura och skrek på mig. Bilden demonstrerar sekunden innan det.
Snacka om stendöd.
Alla statyer var så sjukt höga.
Jag blev dödligt sugen på Burger King.
Sen köpte vi med oss mat och begav oss till båten igen. Jag har inte gränslöst med pengar och därför åt vi mat på hytten istället för att spendera massvis med pengar på båten. Nästan mysigare.
Bild från fönstret i vår hytt. Solen går ner över Oslo.
Vi upptäckte hur jobbigt det hade varit att bo i en etta (vad gäller toalettbesök alltså). David ropade att det var ett hål i toalettdörren och sedan skickade han ut ett pappershjärta. Fint va?
Just nu är mitt hem så stökigt att jag undrar hur golvet ser ut. Hur gick det till?
Snart ska jag till tandläkaren, men först lite bilder från vår kryssning igen.
David: Du?
Egoina: Mmm?
David: Vilken hand torkar du dig med? Höger eller vänster?
Egoina: Höger.
David: Fy fan vad äckligt!
Egoina: Va?
David: Jag torkar mig med papper.
De hade satt sånt där ”du kan se ut, men ingen kan se in” grejer på fönsterrutorna på bussen som tog oss till båten. ”Okej, jag vet att jag är kändis, men chilla LITE”, tänkte jag då.
På båten. Hur viktig ser jag ut på en skala? Så sjukt viktig! Vi drack mousserande vin och David frågade vad skillnaden var på det och riktig Champagne och jag förklarade om den där staden Champagne och hela historien. ”Varför kan du sådana saker egentligen?”, sa David då.
Alltså jag vet inte vad det var. Men den där båten började bara gunga mer…och mer…och mer…. Förresten hade jag beställt fönster på rummet. Såhär fin var vår utsikt.
Jag skojade faktiskt. Såhär fin var utsikten när det inte var mörkt ute. (Typ två timmar av hela resan…ehh).
Vi såg att de hade ”Marco Polo – kurragömma” lek på deck 8. Vi sprang dit och skrek ”Marco” och ”Polo” till varandra. Men då blev de bara sura. Fattar inte.
Vi såg också att de hade WC, alltså World Cup i rullstol på däck 7. Vi gick till receptionen och försökte låna rullstolar för att vara med i racet, men de förstod nog inte vad vi sa. För vi fick inga…
Till slut hittade vi racet. Men där var bara plats för en person? Och ska jag vara helt ärlig verkade han inte så glad över att vi tittade.
Det var första delen av resan. Nu måste jag gå för att vi ska göra tårta. Hepp hepp!